Jag lyssnar mest på annan typ av musik egentligen än Taylor men när jag hörde henne första gången 2007 eller så så var det något som fick mig hooked och det är nog exakt samma grej för 1000-tals fans. Jag var 29 år så ingen snorunge.
För mig är det att hon skriver så tydligt i sina texter och man känner igen sig.
Hon beskriver saker EXAKT som jag har känt dem.
Och jag är rätt ospeciell så om jag känt dem så kommer 1000 tals andra gjort det också.
Är man inte en textlyssnare när man lyssnar på musik så kan jag absolut fatta att man inte tycker hon är speciell.
Är absolut en textlyssnare men Taylor Swift är inte min cup of text eller musik. Vilket gäller de allra flesta artister, det krävs något alldeles speciellt för att slå an den där strängen som passar just mig. När inte det finns så gör det inte, och då blir musiken ointressant oavsett om den är tekniskt bra eller inte. Och jag tänker att det är så för alla andra också, så jag tar inte illa vid mig när andra inte förstår varför jag lyssnar på mina absoluta favoriter. Jag kan också absolut förstå att man bygger helt andra band till olika slags musik än vad jag gör, och att jag inte behöver förstå varför andra (även om det är många) tycker att något är extra bra.
Sen gillar jag inte när det uppstår hypes som handlar om allt annat än musik, men det kan man knappast lasta en enskild framgångsrik artist för.
Nåt annat jag tänker har påverkat i alla fall mina såna bindningar är i vilken period man varit i livet när man fått kontakt med en viss artist, om det liksom synkar eller inte.
Mest oförståelse har jag nog mött för min uppskattning av världens absolut bästa musiker och artist James Blunts musik, vilket jag verkar dela med många tyskar - men just här i Norden med så få att inte ens turnéerna kommer hit.
Vore det inte till och med mycket tristare om vår uppskattning av musik var ännu mer sammamainstreamlinjerad, än vad dagens musiklandskap redan gett upphov till?