Tonåringar och ekonomi?

[cherie]

Sv: Tonåringar och ekonomi?

Jag kommer inte ihåg exakt när jag började få barn/studiebidraget, i början fick jag bara halva (500 kr). Redan då stod jag för det allra mesta själv - kläder, nöjen, de flesta bussremsor (hade jag inga pengar kunde jag fråga) o.s.v. Kunde ibland få något enstaka klädesplagg om vi t.ex. fått hem någon klädkatalog för då kunde mamma fråga om det var något jag ville ha därifrån och då betalade hon. Jag tyckte alltid det var jättejobbigt att fråga om "mer" pengar eller om jag behövde något dyrare (t.ex. vinterjacka). Min mamma tycker inte att man behöver t.ex. en ny vinterjacka om man har en hel trots att den kanske är tre-fyra år gammal. Jag som ändå var tonåring och ville ha något relativt snyggt och "modernt" tyckte väl att man i alla fall kunde byta jacka vartannat år men jag vågade liksom aldrig riktigt fråga och vinterjacka kostar ju mer än 500 kr....

Sen på gymnasiet tror jag att började få hela studiebidraget. Det blev lite bättre med ekonomin då men då ville man å andra sidan göra fler saker som kostade också - gå ut och äta med kompisar o.s.v. Minns att jag hela tonåren hade väldig ångest över pengar och om jag behövde köpa något lite dyrare - en konsertbiljett för 600 kr t.ex., så hade jag rejäl ångest efteråt! Vägde alltid för- och nackdelar med alla köp. Kunde ibland bli så ledsen efter ett dyrt köp att jag började gråta och ångrade mig. Sparade alltid alla pengar jag fick från sommarjobbet.

Sååå.... Att jag är VÄLDIGT sparsam än idag är väl ett resultat från detta. De flesta som vet om hur jag tänker kring pengar tycker jag är ganska extrem... Väger än idag för- och nackdelar för alla köp och tänker verkligen igenom varenda klädköp och får ångest om jag t.ex. inte använt dem tillräckligt ofta. Min sparsamhet resulterade i ett saftigt sparkonto innan jag ens haft ett heltidsjobb (flyttade hemifrån sista året på gymnasiet, började extrajobba varannan helg, sedan började jag ganska direkt plugga på högskola) och jag har redan ångest över framtida bostadsrättsköp och sparar inför det. Sparar allt jag kan, jämt. Men ibland tar jag från sparkontot och drar ut på resor några gånger per år, men kontot växer stadigt ändå .

Önskar dock att jag kunde tagga ner inställningen jag har till pengar. Arbetar på det

 

[Petruska]

Sv: Tonåringar och ekonomi?

Jag har inte tyckt att detta har varit någon stor fråga, eller ens ett problem.

Barnen har fått sina barnbidrag/studiebidrag själva sedan början av högstadiet. Det har fått räcka till nöjen, saker de vill ha samt det mesta av kläderna. Jag minns inte så noga, men vi har nog hjälpt till med vinterskor och vinterjackor etc. Cyklar, har de ju fått, och datorer. Kollektivtrafikkort fick de av skolan, vill jag minnas, annars hade de fått det också. Till mobilerna fick de litegrann, och så betala resten själva om det inte räckte.

Det ena barnet har jobbat extra, och köpt väldigt mycket mer kläder än det andra. Jag ser ingen direkt fördel med det.

Ganska automatiskt får ju barnen resurser utifrån vilka resurser familjen i stort har. De har inte fått leva som kungar med oss vuxna som små fattighjon, men vi har inte heller hållit dem kortare än vi har behövt. Att hantera pengar innebär både att kunna hålla i dem, och att kunna köpa det man vill ha utan en massa skuldkänslor och snålhet.

Ridlektioner, träningar, kurser, musikinstrument etc, har de fått i relation till vad ekonomin i stort tål. Sådant ger ju allmänbildning, och man vill ju att de blir allmänbildade.

Vi har inte varit särskilt stränga när det gäller modekläder och sådant. Jag förstår till fullo varför de vill se snygga ut och känna sig snygga och det finns ett visst mått av självuppskattning i det som jag inte tycker är att förringa. Så även sådant har de fått utifrån vad vi haft råd med. Vi har inte haft särskilt mycket "principer" för detta.

Båda hanterar idag pengar vettigt, om än på ganska olika sätt. Jag tror inte att uppfostran har spelat någon större roll i det. Jag tror att man som förälder gärna överdriver sin betydelse för att barnen ska lära sig saker.

Fastnar de tex med sms-lån, kan det ju lika gärna vara impulskontrollen i stort som brister (vilket kan vara ett enormt svårt problem att komma åt, och utanför vanlig föräldrakompetens att åtgärda), inte att de just fått "fel syn på pengar med sig hemifrån", eller något sådant.

 

[DarkInNight]

Sv: Tonåringar och ekonomi?

Har inga egna barn, men kan berätta hur det fungerade i min familj när jag var i tonåren.

Från 14 år fick jag börja köpa kläder, nöjen och sånt själv, fick 400:- i månaden för det.
15 år, fick 500:-

Började jobba extra vid 16 års ålder, sparade i princip allt (hästtjej, skulle ju spara ihop till egen häst!)

17 år så flyttade jag hemifrån, fick då hela studiebidraget som skulle gå till alla mina utgifter inkl mat.

 

[lobell]

Sv: Tonåringar och ekonomi?

När min dotter gick på högstadiet fick hon 500 av barnbidraget till smink, kläder och nöjen. 500 fick hon att spara för att hon hjälpte till att mocka på vardagar.
Hon följde med pappan till Thailand 2 ggr och använde då sina sparade pengar som fickpengar.
Jacka och skor köpte jag, men hon fick lägga till eller vänta om det skulle vara nåt dyrare.
Mobil och dator har hon fått i julklapp och födelsedagar.
Fyllt på kontantkortet har sambon gjort ibland för att hon hjälpte till lite extra eller bara var snäll Godis och cola har vi stått för på helger.

Idag är hon 19 och bor hos pappan. Hon har studiebidraget och använder det till kläder, nöjen och till ny iphone med abbonemang. De handlar kläder tillsammans ett par ggr per år som han betalar, jacka stövlar , gympakläder osv ,resten får hon spara till. När hon var här i sommar handlade sambon kläder till henne får ett par tusen.

Vi har 6 barn ihop så har väl inte direkt kunnat ge hur mkt som helst, men det viktigaste har alltid funnits.

Tonåringarna som bor hemma här nu får nog runt 500 som ska räcka till nöjen och småsaker. Vill de ha mer får de hjälpa till med ved och annat här hemma

 

[Kamomilla]

Sv: Tonåringar och ekonomi?

Jag fick hela barnbidraget när jag fyllde 15, men då skulle det täcka hästen och merparten av kläderna.
Jobbade en hel del extra för jag ville tävla och handla grejer till hästen (högre prioriterat än kläder till mig )

 

[Kiwifrukt]

Sv: Tonåringar och ekonomi?

Jag har inga egna barn, men det är ju inte alltför länge sen jag själv var tonåring. I vår familj gjorde vi så att mamma och pappa tog hela barnbidraget tills vi fyllde sexton (vi är födda så att sextonårsdagen sammanfaller väldigt väl med att man börjar gymnasiet, alla fyra barnen i familjen), och då stod också mamma och pappa för allt fram tills dess. Bortsett från att jag fick finansiera mina träningar och tävlingar själv.

När jag sen fyllde sexton så fick jag 500 kronor varje månad av studiebidraget. Då skulle jag betala halva kostnaden för hästarnas foder, allt annat som hör till hästarna utom hyran och hovslagaren, mobilkortet och de flesta inköp av kläder (mamma kunde sponsra lite om det var något riktigt dyrt, som en ny vinterjacka eller så, och den verkligen behövdes). När jag sen fyllde arton (då hade jag nästan ett år kvar till studenten) fick jag hela studiebidraget och då ökades det på med att jag även skulle betala skoningen för den ena hästen.

 

[FannyN]

Sv: Tonåringar och ekonomi?

Håller med Petruska helt. Det är helt okomplicerat hos oss och min son är superekonomisk tacksam och sparar nästan för mycket. Han får barnbidraget av mig och 500 av sin pappa. Köper vissa kläder men inte skor jeans och jackor. Moppe cykel skidor datorer plattv etc får han också mycket tekninksaker för då får ju maken en anledning att shoppa detta. Vi har också betalat tex fäktning och mtb cykling. Och jag älskar att ge honom presenter! Likaså maken pappan mitt ex mormor morfar famor farfar och hans täta systrar mitt ex föräldrar. Han reser mycket och det är jag glad för. Men det rinner inte en spänn mellan fingrarna där och han har aldrig någonsin bett mig om pengar eller saker, inte ens som liten.

 

[MamaJustify]

Sv: Tonåringar och ekonomi?

För dig kanske det fungerar iom att du har "i dig" att vara ekonomisk och förstå värde av pengar. Men en annan person hade efter en sådan uppväxt inte klara av att hantera pengar och stå på egna ben. Det skulle kunna vara svårt att förstå vad saker egentligen kostar, vara svårt att inte få köpa allt man är van vid osv. Det skulle kunna bli en obehaglig övergång till det verkliga vuxenlivet

 

[Badger]

Sv: Tonåringar och ekonomi?

Är det inte snarare tvärtom. De flesta ungdomar klarar Calazriyas och min uppväxt, enstaka gör det inte. Då får man förklara noga och hålla hårt i de enstaka snarare än hålla hårt i alla . Det lär väl märkas om man förstått pengars värde eller ej någon gång i elvaårsåldern eller tidigare.

(Det kanske också faktiskt beror på hur mycket man får se av hushållsekonomin, hur självklar del den är av livet hemma. Vissa verkar ha växt upp med en mur mellan sig själva och "vuxenbiten". Jag växte ju upp med min mamma. Inga kläder dök upp rena i mitt skåp, jag hade inga "mina uppgifter" maten blev inte "klar" och "handlad" jag tvättade inte "mina kläder". Vi! mamma och jag, städade, lagade mat, handlade, tvättade osv tillsammans, alltid (man lämnar inte en 3 åring hemma ensam när man är i tvättstugan, inte heller en 14 åring som kan bära...), hennes och mina grejor, ekonomi var en naturlig del av hela livet. Jag visste när vi lyxade och när vi inte gjorde det. (jag var inte en "söt duktig flicka" och mamma inte "den perfekta husmodern" en hel del tjat och gnat ingick) När mamma hade väninnor på middag hjälpte jag till med maten, städningen gjorde hela efterrätten och åt sedan i köket för hon gjorde ju sådant för mig också.)