Tjockistråden!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Fick mina provsvar på sköldkörtelprover samt en massa andra värden dom tog...... inga som helst indikationer på problem med sköldkörteln eller något annat och när jag försökte förklara att jag fortfarande är absurt trött och ibland måste sätta mig och sova där jag är för kroppen ger upp, att jag fortfarande svimmar när jag tränar hårdare än medel och att jag på 5 mån med träning i snitt 5 dagar/vecka och ett snittintag på 1500-1700kcal/dag inte gått ner ett endaste gram... då säger läkaren:
"Det bästa vore kanske om du lärde dig att acceptera att det är så här det är?"
Jag blev så matt och ledsen så nu har jag tryckt i mig massor med mat och en halv förpackning tiramisu och har helt tappat sugen att gå till gymmet... jag vet att jag kommer fortsätta träna för min chrons blir ju bättre men all min motivation är bortblåst och allt känns bara crapskitpoop!
 
Fick mina provsvar på sköldkörtelprover samt en massa andra värden dom tog...... inga som helst indikationer på problem med sköldkörteln eller något annat och när jag försökte förklara att jag fortfarande är absurt trött och ibland måste sätta mig och sova där jag är för kroppen ger upp, att jag fortfarande svimmar när jag tränar hårdare än medel och att jag på 5 mån med träning i snitt 5 dagar/vecka och ett snittintag på 1500-1700kcal/dag inte gått ner ett endaste gram... då säger läkaren:
"Det bästa vore kanske om du lärde dig att acceptera att det är så här det är?"
Jag blev så matt och ledsen så nu har jag tryckt i mig massor med mat och en halv förpackning tiramisu och har helt tappat sugen att gå till gymmet... jag vet att jag kommer fortsätta träna för min chrons blir ju bättre men all min motivation är bortblåst och allt känns bara crapskitpoop!
låter som att du har helt fel läkare att vända dig till... :meh:

Sen tänker jag att det kanske är läge att försöka hitta en annan metod för viktnedgång eftersom det du verkligen har gett en chans uppenbarligen inte fungerar. Släpp kaloriräkningen och prova någon annan variant vad gäller kosten - som även går ihop med din tarmsjukdom (som jag har för lite kunskap om för att kunna råda - trots att jag hänger i några "tarmgrupper" på fejjan, pga min stomi).
Skulle 5:2, LCHF eller GI-tänkande funka för dig?
Har du provat att boosta igång en reaktion genom en vecka med extremt lågt intag (VLCD)? Bara för att se om det händer något, tänke jag.
Hoppas du hittar en metod som funkar för dig!
 
Du ska inte skämmas, det ska hon göra! Däremot bör du se över dina kostvanor och försöka få till mer frukt och grönt än måltidtisbars. Cheerio till frukost bör du byta ut till ngt mer proteinrikt och mer mer fiberinnehåll och utan tillsatt socker.

Absolut. Jag ater en hel del frukt ocksa och vet att min frukost inte ar det basta. Men jag hatar egentligen att ata frukost, det ar liksom for tidigt for mig. Och jag orkar verkligen inte stalla mig och koka grot varje morgon, speciellt eftersom det ar svart att fa tag pa goda gryn har. Sa cheerios ar det enda som funkat nagarlunda for att jag ska ata.

Fy f*n, vilken elak människa! Hur kan man göra så?:rage:
Förstår att du blev sårad, framför allt när du försöker göra något åt det.

Jag har aldrig förstått varför vissa människor ser det som sin uppgift att tala om för andra om dom är för tjocka, för smala, eller något annat som personen i fråga säkert redan vet om och mår dåligt över.
Jag har själv aldrig (än :cautious:) fått någon kommentar när jag ätit ute, men blir alltid lika ledsen och förbannad när jag hör att någon annan blivit utsatt. Vet inte om detta är så mycket peppning men men...
Man gör så gott man kan efter sina förutsättningar, och vet du? Det räcker:up:

Jag hade aldrig fatt en kommentar heller upp till den dagen. Absolut, sneda blickar och typ kommentarer online (Spelar mycket onlinespel) men det har aldrig bekommit mig. Denna manniska daremot!

En riktig skit till person. Men jag förstår att det är svårt att inte ta åt sig, sådana kommentarer gör ont.

Man har rätt att se ut som man gör utan att får kommentarer om det, oavsett om man är lång, kort, smal, tjock eller krullhårig osv.

När jag stöttade en bekant sa jag åt hen att jag är glad att hen försöker gå ner i vikt. Inte pga utseende utan för att jag vill inte att hen ska dö i förtid. Dvs det viktigaste är att tänka på sin hälsa och även det gäller oavsett vikt. Man kan vara smal och äta ohälsosamt också.

Skickar en massa pepp till dig :)

Jo men det ar ju sa, och jag markte ju ganska fort hur mycket battre jag madde nar jag at som jag skulle och rorde pa mig pa dagarna. (var i stallet, gick rundor pa byn for att halsa pa folk, se allt osv) och det kandes verkligen att jag madde sa mycket battre av det.


I ovrigt.
Drog ut och partade igar efter att inte ha varit ute pa ca 4mander. Hamnade i fyllan och villan pa Burger king *facepalm*.
Men men, nya tag och allt det dar. Imorse stod vagen pa 105kg. Vilket misstankt ar vatskebristen, haha. Men det ar ju motiverande om inte annat.
 
Hur är det med t ex ägg på morgonen? Du kan ju kokanågra ägg kvällen innan så är dom klara i kylen bara. Måltidsordning är a och o när det gäller viktnedgång verkligen, bra att du ändå får i dig på morgonen. Sen spelar ett besök på hamburgerbar ingen större roll utan det där är det där extra som vi får i oss varje dag som räknas.....
 
Själv är jag förkyld och har tröstätit sju eller åtta godisbitar och är lite sur över det men begränsade intaget vilket jag är nöjd med ändå. Nu ska jag äta massor med grönsaker till middag.
 
Fick mina provsvar på sköldkörtelprover samt en massa andra värden dom tog...... inga som helst indikationer på problem med sköldkörteln eller något annat och när jag försökte förklara att jag fortfarande är absurt trött och ibland måste sätta mig och sova där jag är för kroppen ger upp, att jag fortfarande svimmar när jag tränar hårdare än medel och att jag på 5 mån med träning i snitt 5 dagar/vecka och ett snittintag på 1500-1700kcal/dag inte gått ner ett endaste gram... då säger läkaren:
"Det bästa vore kanske om du lärde dig att acceptera att det är så här det är?"
Jag blev så matt och ledsen så nu har jag tryckt i mig massor med mat och en halv förpackning tiramisu och har helt tappat sugen att gå till gymmet... jag vet att jag kommer fortsätta träna för min chrons blir ju bättre men all min motivation är bortblåst och allt känns bara crapskitpoop!
Jag har varit i exakt samma situation som dig (förutom chrons då). Exakt samma symtom och det enda blodproven visade på var lite D-vitamin brist.

Mig pratade läkaren till som om jag vore ett barn eller dum i huvudet. :meh:
 
Hej!
Vill gärna prova att vara med här. Är så förb-nn-d på mig själv just nu :mad:. Två gånger i mitt liv har jag gått ner ordentligt i vikt. Första gången med vv. Andra gången på egen hand. Var stolt och glad! Mådde bra till kropp och själ. Trodde verkligen att jag lyckats förändra själva mitt förhållningssätt till mat. Kände inget sötsug, åt lagad mat regelbundet i lagom portioner och rörde på mig. Lovade mig själv att aldrig mer hamna i träsket.
Hur kan jag vara så dum att jag trillar dit igen!!!! Retorisk fråga för jag vet svaret: Har liksom en riktigt otäck röst i huvudet som på olika sätt ser till att jag sabbar för mig själv. Först övertygar jag mig att jag är värd att unna mig något gott som belöning när jag varit så duktig och gått ner. Då påminns jag om att godis faktiskt är gott och roligt (det går inte att bortse från). Tjoho, så är jag full igång igen. Efter ett antal kilon upp, så påpekar rösten hur värdelös jag är som tillåtit mig att bli så äckligt fet. Vid det laget har mat och onyttigheter både blivit ett sätt att trösta och straffa mig själv. För perverst nog njuter jag nästan av att överäta och få bekräftelse på vilken äcklig gris jag är. Helt klart sjukt!
Snälla ni, tror ni att jag kan få prova att skriva av mig lite här i forumet för jag mår verkligen sk-t just nu?!
 
En tråd för mig!!
Gick ner 20 kg med lchf, tog mig ett år.
Sedan kraschade jag psykiskt och gick upp tio kilo igen.
Nu är jag tillbaka på banan.
Ska jag väga rätt enligt bmi så har jag typ 50 kilo att gå ner men det är inte aktuellt. Varken vill vara så liten eller anser det realistiskt. Men 35 kg ska bort!

Planen är att hejda sockertrollet, lite godis på lördagar, visst men jag äter kopiösa mängder varenda dag utan att egentligen ens tycka att det är gott... Maten har jag rättare koll på
Inte lchf denna gången men kolhydratsnålt.

Motion är häst och tillhörande stallarbete plus att jag börjat simma. Är det lagom att simma kilometern (40 minuter) 4 ggr i veckan?
 
Motion är häst och tillhörande stallarbete plus att jag börjat simma. Är det lagom att simma kilometern (40 minuter) 4 ggr i veckan?
Jag vet inte vad som är bra eller lagom, mer än att all motion som blir av är bra!
(jag med min kassa kropp brukar säga till döttrarnas friidrottstränare, att 1 km stavgång är mer än 0 km... för det är ju just så det är)
 
Hej!
Vill gärna prova att vara med här. Är så förb-nn-d på mig själv just nu :mad:. Två gånger i mitt liv har jag gått ner ordentligt i vikt. Första gången med vv. Andra gången på egen hand. Var stolt och glad! Mådde bra till kropp och själ. Trodde verkligen att jag lyckats förändra själva mitt förhållningssätt till mat. Kände inget sötsug, åt lagad mat regelbundet i lagom portioner och rörde på mig. Lovade mig själv att aldrig mer hamna i träsket.
Hur kan jag vara så dum att jag trillar dit igen!!!! Retorisk fråga för jag vet svaret: Har liksom en riktigt otäck röst i huvudet som på olika sätt ser till att jag sabbar för mig själv. Först övertygar jag mig att jag är värd att unna mig något gott som belöning när jag varit så duktig och gått ner. Då påminns jag om att godis faktiskt är gott och roligt (det går inte att bortse från). Tjoho, så är jag full igång igen. Efter ett antal kilon upp, så påpekar rösten hur värdelös jag är som tillåtit mig att bli så äckligt fet. Vid det laget har mat och onyttigheter både blivit ett sätt att trösta och straffa mig själv. För perverst nog njuter jag nästan av att överäta och få bekräftelse på vilken äcklig gris jag är. Helt klart sjukt!
Snälla ni, tror ni att jag kan få prova att skriva av mig lite här i forumet för jag mår verkligen sk-t just nu?!
Ja, du får gärna skriva av dig här!
Men om jag ska vara ärlig så tror jag att du måste sluta med att se dig som en värdelös pervers gris, för om livet vore så enkelt som att man bara bestämmer sig för att göra en sak och så blir det så, då hade den här tråden aldrig behövts... ;) Sluta döma dig själv! Jobba på att göra bättre val, men ge sjutton i att döma dig själv när du misslyckas! Beröm dig själv när du lyckas istället! Sträck på dig och var stolt över de goda val du gör! Och försök använda mat och ätande för näringsintag i stället för som belöning eller bestraffning. Hitta något annat att belöna dig med istället!
Sötsug är inte att leka med, vi är många som brottas med det. Det gör oss inte till sämre människor!
 
Hej!
Vill gärna prova att vara med här. Är så förb-nn-d på mig själv just nu :mad:. Två gånger i mitt liv har jag gått ner ordentligt i vikt. Första gången med vv. Andra gången på egen hand. Var stolt och glad! Mådde bra till kropp och själ. Trodde verkligen att jag lyckats förändra själva mitt förhållningssätt till mat. Kände inget sötsug, åt lagad mat regelbundet i lagom portioner och rörde på mig. Lovade mig själv att aldrig mer hamna i träsket.
Hur kan jag vara så dum att jag trillar dit igen!!!! Retorisk fråga för jag vet svaret: Har liksom en riktigt otäck röst i huvudet som på olika sätt ser till att jag sabbar för mig själv. Först övertygar jag mig att jag är värd att unna mig något gott som belöning när jag varit så duktig och gått ner. Då påminns jag om att godis faktiskt är gott och roligt (det går inte att bortse från). Tjoho, så är jag full igång igen. Efter ett antal kilon upp, så påpekar rösten hur värdelös jag är som tillåtit mig att bli så äckligt fet. Vid det laget har mat och onyttigheter både blivit ett sätt att trösta och straffa mig själv. För perverst nog njuter jag nästan av att överäta och få bekräftelse på vilken äcklig gris jag är. Helt klart sjukt!
Snälla ni, tror ni att jag kan få prova att skriva av mig lite här i forumet för jag mår verkligen sk-t just nu?!
Men det är extremt svårt att vara viktstabil när man väl lyckats gå ner i vikt. De allra flesta misslyckas tyvärr. Sorgligt men sant, har man en gång varit överviktig jobbar allt liksom emot en. Jag tycker du ska vända dig till en dietist och/eller något proffs som kan vända på din tankar om att du är värdelös, det är jätteviktigt. Du är inte alls värdelös utan det ÄR svårt, för oss alla. Och alla sliter vi hela tiden med att göra kloka och sunda val och vi är hungrigare och har mindre mättnadskänsla och vi har lägre energiförbrukning än de som aldrig varit överviktiga, tyvärr. Så det är bara att kämpa på, men jag tror du kan behöva stöd.
 
Första veckan: Nått stegmålet på 10 000 varje dag, tackat nej till många onyttigheter men ja till några, ätit mindre ris/pasta etc. och balanserat det med grönsaker, vägt mig varje dag för att jag gillar linjediagram (även om kurvan är taggig), gått ned -2,4 kg. Så klart mest vätska men ändå kul. :)

Kom på att jag ska tillägga något apropå målgruppen för tråden: Jag har/hade egentligen mer än 15 kg att gå ned om det är normalvikt enligt BMI som är målet. Siktar nu på att återvända till där jag kände mig ganska nöjd sist, sen får vi se.
 
Ätit lite onyttigt i helgen, men ätit nyttig mat.
Promenerat på loppisar igår och simmat kilometern idag. Känns bra!
Hur har helgen gått för er andra?
 
-10,9 kg
Går sakta neråt, men känns som jag kommit in i rutin på det här med viktnedgång iaf :)

Har 9,1 kg kvar till mitt mål. Önskedrömmen vore ju att gå ner ytterligare 5 kg (totalt 25 kg), men jag skulle bli väldigt nöjd med att gå ner min 20 kg totalt sett :)
 
27/3 88,3 kg
6/4 86,1 kg
19/4 85,9 kg
9/5 85,8 kg

Motionen har uteblivit de senaste veckorna och jag har ätit normala kcal-intag så jag är väldigt nöjd över att kunna vara "viktstabil". Nu drar jag åt svångremmen igen på kalorierna för en extra kick framöver!
 
Jag använder samsung health för att få lite bättre koll.
Såhär ser min dag ut idag hitills.
0tN4EZc.png

3LZkWDy.png

Det är jobbigt nu. Känns mest bara stillastående, mycket huvudvärk och extremt sockersug.
Känner mig uppsvälld och tung i kroppen. Missade ett minipiller så kan vara så att mensen är på väg. Men vafan, nej ush, tung dag.
 
Senast ändrad:
Jag har också gått upp i vikt. Sedan 2012 då jag blev sjuk (depression/ångest, blev inlagd 2 omgångar), har jag gått upp 32 kg drygt. Innan jag blev sjuk, vägde jag 58 kg och var för smal. Nu 90 kg...
 
Urgh, en viss tråd tog musten ur mig lite. Förbryllande hur lite kunskap det finns om övervikt och strukturell fatshaming. "Det är bara att äta mindre och sluta tycka synd om sig själv". Fy bövelen alltså.

Nåväl!

Motionmässigt går det fint. Vi promenerar som vanligt, idag blir det årets första ridlektion och löpningen ska jag försöka komma igång med igen. :) Känns fint! Matmässigt går det också helt okej. Är viktigt för min del att inte värdera mig själv i förhållande till mat, "är jag värd det här idag?", utan snarare försöka ha en neutral inställning. Det hjälper mitt tänkande kring mat en hel del.
 
Idag har jag packat vattenflaskor och böcker i vandringsryggsäcken och gått en ganska kuperad femkilometersslinga. Jäklar vad jobbigt det var! Läste mig sen till att längsta etappen på vandringen i augusti är 16 km. Såeeeh... Vilken tur att jag kom på att börja träna lite nu istället för att skjuta upp det! :D
 
Uff, har tappat all kondition och äter helt fel, dvs en enorm måltid om dagen, ofta med en del snabba kolhydrater. Ska ner ca 15% av min nuvarande vikt. Det är liksom viktigt för både mående och ffa av medicinska skäl. Det är så jäkla tråkigt att laga mat till en person att jag lagar för mycket, äter för mycket och sedan inte vill se åt det jag har kvar och frusit in. :meh:

Ni som äter mycket frukt, tänk på att det innehåller en hel del fruktos och att undvika vindruvor och bananer, allt enligt kostexperten jag var hos sist. Levde på bigarråer, jordgubbar och smoothies (inte yoghurt eller mjölk utan osötad juice och bananer + massa bär och frukt) en sommar och gick inte ner ett kilo. Fattade inte varför tills jag insåg hur mycket socker och därmed kolhydrater jag fick i mig.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Kopierar in förra trådstarten: En tråd för oss med STOR övervikt som vill pusha och peppas! Gå ner tillsammans. Med stor övervikt...
14 15 16
Svar
312
· Visningar
21 201
Senast: lizzie
·
Relationer Min sambo släppte bomben att han vill göra slut. Jag är helt förkrossad. Visst vi har bråkat ganska mycket på sistone och vi...
6 7 8
Svar
142
· Visningar
14 625
Senast: tott
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 166
Kropp & Själ Det här kan vara ett känsligt ämne för vissa, men jag känner att jag behöver prata om det här och kanske få några kloka ord/råd... För...
Svar
2
· Visningar
703
Senast: miumiu
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Målbilder för trubbnosar.
  • Uppdateringstråd 30
  • Promenadskor vinter

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp