Tjockistråden!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Mens, det har väl varit uppehåll i en dryg vecka eller så.
På VUL ser det ut som jag nyss haft mens och det är ju sant...

Sötsuget pendlar mellan galet och inget.
 
Men det var då själva f-n vad kroppen ska krångla! Har hållit mig på runt 1300 kcal hela veckan, hade gått ner jättefint i måndags men nu! Nu har jag UPP varje morgon tre dagar i rad! Vad fan händer? :confused: (Nej, jag vet, inte väga sig varje dag etc etc etc, och om det bara var EN dag så hade jag inte brytt mig men TRE? Näe!) Får panik snart. :(

Finns det någon tänkbar förklaring som inte går ut på att jag är en idiot som inte kan räkna kalorier ordentligt? Känns inte som att jag med min nuvarande kroppshydda borde gå upp i vikt ens om jag räknar fel på några hundra och får i mig 1500 av misstag.
 
Fortsätter att obehörigt våldgästa tråden (jag snyltar inspiration!).

Jag samlar lätt på mig 3-5 kg vätska vid ägglossning och mens. Inte alltid, inte varje månad, men när det väl kommer är det ju en lätt panikkänsla. Det känns ju självklart i kläderna också, glöm alla jeans liksom...
 
@Lovisaleonora Våldgästa på du! :)

OT:
Blev igår 50min på gymmet, utmanade mina knän ytterligare med 30min spinning på intervallprogram - vilket gick alldeles förträffligt bra, ingen smärta alls! :D
Sedan 20min blandat löpband och lite styrka. Hade väl egentligen tänkt köra en timme ut, men klockan var snortidigt, 4h sömn på natten och innan frukost så fick det räcka när det började svartna för ögonen. :P
Utöver det blev det ett par promenader på totalt 6-7km eller så.

Fick mig ett ganska rejält uppvaknande idag när världens finaste (Med den där kroppen som alla drömmer om) vän skickade en bild på mitt midjemått vs sitt, avbildat med snöre.
11106480_969421946410666_1410919711_n_zpsrgau5zzn.jpg

Vilket fick mig att plötsligt inse att min kroppsuppfattning är nog ganska skev trots allt.. För det ser ju till och med jag att det skiljer inte alls så mycket. Och i min värld så är hon stor som mitt ena lår... Och alltså.. Bara.. Jag vet inte. Jag är i någon slags chock tror jag.
 
Jag samlar lätt på mig 3-5 kg vätska vid ägglossning och mens. Inte alltid, inte varje månad, men när det väl kommer är det ju en lätt panikkänsla. Det känns ju självklart i kläderna också, glöm alla jeans liksom...

Det skulle kunna vara så att det är ägglossning, faktiskt. Enligt almanackan iallafall. Känns lätt surrealistiskt om så är fallet...jag har PCO och borde säkert inte kunna få ägglossning vid såhär mycket övervikt. (Vill dessutom hemskt gärna ha en unge, så det vore ju awesome om ett ägg skulle få för sig att släppa trots allt.) Åh, nu känns plötsligt viktuppgången mycket mindre ovälkommen! :)
 
Det är faktiskt en fin del av att kosta på sig 49 kr/månad och gå med i Viktväktarna. Man får läsa andras storys, och hur svårt det kan vara att hitta sin nya identitet. För det är det ju. Den jag är, är både ut- och insida. Och när utsidan förändras så mycket, blir jag bemött på ett annat sätt, även om insidan är samma.

Fast ärligt talat förändras insidan också, när utsidan genomgår stora förändringar.
 
Fortsätter att obehörigt våldgästa tråden (jag snyltar inspiration!).

Jag samlar lätt på mig 3-5 kg vätska vid ägglossning och mens. Inte alltid, inte varje månad, men när det väl kommer är det ju en lätt panikkänsla. Det känns ju självklart i kläderna också, glöm alla jeans liksom...
+ @KattenKorven

Det finns en hel del man kan göra själv för att mota ödemet.

Jag lider ju av ödem i bålen efter canceroperationen. De kapade lymfsystemet rätt effektivt när de tog bort ett bröst och en massa lymfkörtlar i armhålan.

Grunden i behandlingen är djupandning. Det borde funka även på er som är friska eftersom det är samma "sjukdom".

Lägg dig på rygg och andas in samtidigt som du för armarna över/bakom huvudet. Dra in så mycket luft du på något vis kan. För ner armarna utmed sidorna samtidigt som du andas ut. Tryck verkligen ut så mycket luft du kan.

Upprepa 5-6 gånger.

Klart.

Effektivt är att göra det som första grej i sängen när man vaknar eftersom man på morgonen är som minst fylld.
 
Tog mig ut på min runda idag också. :up: Har laddat hem appen C25k och började med den i onsdags (fjärde gången jag börjar om på typ tre år nu). Går ut på att man ska lära sig springa 5km på åtta veckor. Har kommit till vecka 6 som längst innan.

Första tre dagarna (tre träningspass i veckan är grunden i programmet) springer man åtta intervall på en minut vardera med en och en halv minut promenad mellan. Dag ett testade jag mest att jag skulle orka runt. Tog det rätt lugnt, men ökade på sista intervallet rätt mycket. Det kändes bra, så igår drog jag på de sista två (det är dessutom ett skönt nedförslut på slutet av rundan) och det funkade också. Idag bestämde jag mig för att köra varannat intervall hårdare och jäklar vad jobbigt det blev. Men jag tog mig runt och nu är det dags för frukost. Imorgon ändras upplägget till sex intervall på en och en halv minut springa och två minuter gå.

Matmässigt blir nog dagen en utmaning. Är hembjudna till min syster på påskmiddag. Känns som att det blir svårt att räkna kalorier, men jag får försöka lita på mig själv.
 
Om ett par kilo har jag gått ner 40kg på mina 159cm.

Det är bra och jag är på det stora hela nöjd.

Men jisses så skrynklig jag börjar bli :eek: Och jag klämde in tuttarna i en sportBH idag och förutom att de skrynklar ihop sig och kan vikas på konstiga ställen så försvann de nästan :cry:

Och ansiktet ser hemskt slitet ut.

Nu visste jag ju att det skulle bli något åt det här hållet men att uppleva det är en helt annan sak än att läsa om det!

Och jag förstår verkligen de som tar hjälp av en duktig kirurg för att återställa så gott det går!
 
@Lovisaleonora Våldgästa på du! :)

OT:
Blev igår 50min på gymmet, utmanade mina knän ytterligare med 30min spinning på intervallprogram - vilket gick alldeles förträffligt bra, ingen smärta alls! :D
Sedan 20min blandat löpband och lite styrka. Hade väl egentligen tänkt köra en timme ut, men klockan var snortidigt, 4h sömn på natten och innan frukost så fick det räcka när det började svartna för ögonen. :P
Utöver det blev det ett par promenader på totalt 6-7km eller så.

Fick mig ett ganska rejält uppvaknande idag när världens finaste (Med den där kroppen som alla drömmer om) vän skickade en bild på mitt midjemått vs sitt, avbildat med snöre.
11106480_969421946410666_1410919711_n_zpsrgau5zzn.jpg

Vilket fick mig att plötsligt inse att min kroppsuppfattning är nog ganska skev trots allt.. För det ser ju till och med jag att det skiljer inte alls så mycket. Och i min värld så är hon stor som mitt ena lår... Och alltså.. Bara.. Jag vet inte. Jag är i någon slags chock tror jag.

Det är svårt det där med kroppsuppfattning. Jag är en mästare på självbedrägeri och har egentligen aldrig känt mig särskilt stor.

Men nu känner jag mig som jag väl borde gjort för 40kg sen. Fast jag själv kan se skillnad på foton osv.
 
Det är svårt det där med kroppsuppfattning. Jag är en mästare på självbedrägeri och har egentligen aldrig känt mig särskilt stor.

Men nu känner jag mig som jag väl borde gjort för 40kg sen. Fast jag själv kan se skillnad på foton osv.
Visst är det konstigt? Jag var precis likadan, kände mig mindre än vad jag var. Och nu känner jag mig fetare än någonsin.
 
Min syster påstår att jag lider av fatorexia, dvs tror jag är mindre än jag är. Iofs har jag fortfarande få dagar jag känner mig fet på (oftast bara om någon "objudet" kommenterar att jag gått ner). En kollega tyckte jag var duktig som gått ner 17 kilo på ett år, frågade om jag hade något mål och när jag berättade sa hon att det kommer ju ta jättelång tid då. Då blev jag ledsen fastän jag vet att det kommer ta lång tid. Ibland önskar jag att det inte var en så synlig sak jag jobbar med att bli av med. :)
 
Om ett par kilo har jag gått ner 40kg på mina 159cm.

Det är bra och jag är på det stora hela nöjd.

Men jisses så skrynklig jag börjar bli :eek: Och jag klämde in tuttarna i en sportBH idag och förutom att de skrynklar ihop sig och kan vikas på konstiga ställen så försvann de nästan :cry:

Och ansiktet ser hemskt slitet ut.

Nu visste jag ju att det skulle bli något åt det här hållet men att uppleva det är en helt annan sak än att läsa om det!

Och jag förstår verkligen de som tar hjälp av en duktig kirurg för att återställa så gott det går!
Som tröst... en del drar ihop sig. Det gör det. Du är ung och din kropp fixar en hel del.
Men visst blir det skinn över. Du har ju jobbat hårt för att tänja ut den tidigare.;)

Dessutom kanske du kommer in i en hormonstorm om allt går dom det ska och då brukar kroppen också reparera sig extra. Kanske gäller det skinnet också?
 
Tantens djupandningstips ska jag verkligen prova när jag känner att det är uppbunkrat vatten.

Själv kör jag på med VV och måste säga att jag - återigen - verkligen är supernöjd med upplägget. Nu kör jag bara online (inga möten alltså) men både sidan och appen passar utmärkt, jag var t o m så inspirerad att jag provade bananpannkakor till frukost (jag som inte gillar banan) och tror det kan vara ett frukostalternativ för helgen. Nästa gång ska jag testa med lite vaniljkvarg och/eller frysta och tinade hallon.
 
Senast ändrad:
Idag fick jag kämpa hårt mot den lilla gubben på axeln. Han satt där hela joggingturen och sa åt mig att jag inte behöver göra det här och att jag borde vända och gå hem igen. Att jag borde vila.

Men jag kämpade mig runt och nu känner jag mig nöjd över att jag gjorde det. Och idag kom jag ihåg att stretcha, så jag hoppas att det inte tar emot lika mycket i vaderna imorgon.
 
Jag tror jag har funnit anledningen till min mystiska viktuppgång nu. Gjorde ett ägglossningstest som till min stora förvåning visade på en riktigt hejdundrandes mega-ägglossning. :eek: Vilket vore awesome och strålande och underbart om det inte vore för att maken åkt utomlands och inte kommer hem förrän måndag kväll. Gaah.

(Ursäkta fertilitets-OT, men jag har ingen annanstans att ventilera det här. Ingen vet om varken att vi vill ha barn eller att jag försöker tappa vikt... :( )
 
Jag tror jag har funnit anledningen till min mystiska viktuppgång nu. Gjorde ett ägglossningstest som till min stora förvåning visade på en riktigt hejdundrandes mega-ägglossning. :eek: Vilket vore awesome och strålande och underbart om det inte vore för att maken åkt utomlands och inte kommer hem förrän måndag kväll. Gaah.

(Ursäkta fertilitets-OT, men jag har ingen annanstans att ventilera det här. Ingen vet om varken att vi vill ha barn eller att jag försöker tappa vikt... :( )
Fast i hästkretsar brukar vi ju säga att första brunsten sällan är bra att betäcka på. Så nästa är nog bättre :D

:banana: :banana: :banana:
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Kopierar in förra trådstarten: En tråd för oss med STOR övervikt som vill pusha och peppas! Gå ner tillsammans. Med stor övervikt...
14 15 16
Svar
312
· Visningar
21 239
Senast: lizzie
·
Relationer Min sambo släppte bomben att han vill göra slut. Jag är helt förkrossad. Visst vi har bråkat ganska mycket på sistone och vi...
6 7 8
Svar
142
· Visningar
14 625
Senast: tott
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 184
Kropp & Själ Det här kan vara ett känsligt ämne för vissa, men jag känner att jag behöver prata om det här och kanske få några kloka ord/råd... För...
Svar
2
· Visningar
703
Senast: miumiu
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp