Tjockistråden!

[Luff]

Jag känner ett stort motstånd att skriva här. Jag måste gå ner, det är bara bedrövligt hur kroppen mår. Jag vet hur jag ska göra men det blir alltid ett stopp. Tiden ställer till det, orken är ju heldålig, jobbet tar tid och är så oregelbundet så mat ofta prioriteras bort. Det är ju bara jag som kan starta och hålla fast. Och just nu är jag sjuk - vilket jag sällan är, i influensa, efter en längre tid av trötthet o vanlig förkylning. Och då känner jag ju att det är dags att starta, jag har helt plötsligt tid då jag inte kan göra något. Men - jag orkar inte för jag är sjuk. Åååå vad trött jag blir.

 

[ameo]

Ok people!
Har tänkt igenom mitt mående lite och kommit fram till att jag ska få min cykel oavsett :-)
För jag är duktig, skitduktig rentutav!! Har inga som helst problem att tacka nej till godsaker, och planerar maten duktigt varje vecka. Där kan jag säga att det berömda gnället i denna tråd har hjälpt mig faktiskt. För det får mig att inse att det inte är helt självklart att planera maten så nitiskt....och att faktiskt följa planen.
Motionen lyser fortfarande med sin frånvaro, men har bestämt mig för att skita i det på ren svenska. Det kommer nog när jag tappar fler kilon och känner mig lättare i kroppen.
Så, ny vecka och nya, gladare tag!

Tycker du gör helt rätt! En cykel ska väl kunna hjälpa dig på traven dessutom.
Gör så gott du kan, helt enkelt!

Jag känner ett stort motstånd att skriva här. Jag måste gå ner, det är bara bedrövligt hur kroppen mår. Jag vet hur jag ska göra men det blir alltid ett stopp. Tiden ställer till det, orken är ju heldålig, jobbet tar tid och är så oregelbundet så mat ofta prioriteras bort. Det är ju bara jag som kan starta och hålla fast. Och just nu är jag sjuk - vilket jag sällan är, i influensa, efter en längre tid av trötthet o vanlig förkylning. Och då känner jag ju att det är dags att starta, jag har helt plötsligt tid då jag inte kan göra något. Men - jag orkar inte för jag är sjuk. Åååå vad trött jag blir.

Jag vet precis hur du känner. När jag har varit i liknande perioder har jag bestämt mig för att försöka "frysa läget" - acceptera att det kanske inte går neråt just nu, men göra vad jag kan för att det åtminstone inte ska vända uppåt igen.
(gissa hur frustrerad jag var i höstas, när jag istället för att motionera och äta nyttigt, låg på sjukhuset och hade fått hela magen uppsprättad pga akut operation. Och detta gjorde att jag blev rätt stillasittande i nästan 2 månader... Jippi... eller inte...)

 

[landet]

jag räknade nu ut att jag i och med klivit ner på tvåsiffrigt, har jag även gått från fetman till överviktig på mitt BMI. Äntligen!

 

[lil-sis]

jag räknade nu ut att jag i och med klivit ner på tvåsiffrigt, har jag även gått från fetman till överviktig på mitt BMI. Äntligen!

Visst är det ballt!?

 

[Fraggel_Tess]

Jag står mina på mina 77,5 kg. Det har varit en tuff tid med mycket sjukdomar. Jag är glad att jag INTE har trillat dit i tröstätarfällan!

 

[tanten]

Vaknade och kände mig smal. Kanske låter underligt men jag har ju vätska i bålen och svullnar upp där. Sover med en tajt väst för att pressa bort vätska under natten - den tid när ödem ändå brukar minska. Min muffinsmage varierar rejält. Och nu försöker jag dessutom på allvar minska i vikt. Nu var mina bildringar lite...tomma.

Vägde mig. Jag vägde 2 kilo mindre än sist jag vägde mig. Kroppen har gjort ett skutt nedåt.

Oändligt roligt. Och ja, de mindre byxorna sitter fortfarande alldeles utmärkt

 

[_husmusen_]

KL var hos läkaren nu på morgonen. Blodtryck 124/78, puls 49 och vikt 115,3. Yay på ett år är det 16,9 kg minus! Och blodtrycket har normaliserats

 

[lil-sis]

KL var hos läkaren nu på morgonen. Blodtryck 124/78, puls 49 och vikt 115,3. Yay på ett år är det 16,9 kg minus! Och blodtrycket har normaliserats

Oj vilken låg puls du har!
Suverän kondis?

 

[_husmusen_]

@lil-sis vet inte. Men återhämtar mig snabbt när jag tränar, kan gå från 167 till typ 130 i puls på någon minut när motståndet minskar på träningscykeln. Hade velat göra ett arbets-ekg för att veta

 

[Loppanhellqvist]

Vägdag idag.
-1,5 kg
Total viktnedgång 13,6 kg.

Det går bra nu .
Meeeen nu nalkas påsken!! Jesus vad med frestelser det kommer vara. På påskafton ska vi vara här hemma och fika så då kan jag styra utbudet tack och lov, men långfredagen hemma hos mamma..........

 

[KattenKorven]

Har varit usel på att skriva här, men livet kom emellan. Har hunnit operera bort gallblåsan, återhämta mig från det, åka på en galen influensa med tillhörande besök på akuten och drabbats av lite psykiskt påfrestande relations-knakande med efterföljande djupa samtal och relationsvård... Och hunnit jobba lite också, mellan varven.

Har iaf tagit tag i vikten från och med den här veckan och räknar nu allt och håller kalorinivån. Väger mig egentligen inte förrän imorgon, men tjuvvägde mig idag och det verkar bli -1,5 kg den här veckan. Därmed har jag hasat mig ner under 100-strecket. Känns bra.

Jag har börjat blogga om min viktnedgång också, i något försök att hålla mig själv fokuserad, men vet inte om man får länka till egna bloggar här i forumet?

 

[tanten]

Jag har börjat blogga om min viktnedgång också, i något försök att hålla mig själv fokuserad, men vet inte om man får länka till egna bloggar här i forumet?

Du kan lägga bloggadressen under din profil.

 

[KattenKorven]

Du kan lägga bloggadressen under din profil.

Tack för tipset!

 

[lady_w]

Hej!
Jag har följt er i tystnad under väldigt lång tid, men nu känner jag att jag kanske kan våga mig på att göra entré i tråden...

Jag undrar hur ni ställer er till att enbart mäta midjemått istället för att se kilon på vågen?
Av olika anledningar hyser jag ett stort förakt mot den där vågen. Jag har historiskt sett gått lite bananas när det kommer till kilon, och nu söker jag mer ett hållbart välmående i stort än vad jag specifikt jagar viktnedgång - även om viktnedgången absolut är en trevlig "bieffekt" av att göra bättre val och därmed få bättre levnadsvanor.

Sen i början av februari har mitt midjemått minskat från 97,5 till 86,5 cm.
För ungefär fem år sedan motsvarade en cm i midjan ganska exakt 1 kg på vågen för min del, så jag kan ju anta att jag tappat ungefär 10 kg på lite mindre än två månader. Mitt mål är väl att hamna någonstans runt 75 cm om midjan och sen se till att hålla mig där - så på så vis är jag ju åtminstone nästan halvvägs...

Nåväl, min fråga är - är det någon annan som bara mäter och inte väger? Eller blir jag kanske bannlyst nu?

 

[Nixehen]

Hej!
Jag har följt er i tystnad under väldigt lång tid, men nu känner jag att jag kanske kan våga mig på att göra entré i tråden...

Jag undrar hur ni ställer er till att enbart mäta midjemått istället för att se kilon på vågen?
Av olika anledningar hyser jag ett stort förakt mot den där vågen. Jag har historiskt sett gått lite bananas när det kommer till kilon, och nu söker jag mer ett hållbart välmående i stort än vad jag specifikt jagar viktnedgång - även om viktnedgången absolut är en trevlig "bieffekt" av att göra bättre val och därmed få bättre levnadsvanor.

Sen i början av februari har mitt midjemått minskat från 97,5 till 86,5 cm.
För ungefär fem år sedan motsvarade en cm i midjan ganska exakt 1 kg på vågen för min del, så jag kan ju anta att jag tappat ungefär 10 kg på lite mindre än två månader. Mitt mål är väl att hamna någonstans runt 75 cm om midjan och sen se till att hålla mig där - så på så vis är jag ju åtminstone nästan halvvägs...

Nåväl, min fråga är - är det någon annan som bara mäter och inte väger? Eller blir jag kanske bannlyst nu?

Jag mäter enbart!

Men jösses vilken minskning, vad använder du för metod?

 

[lady_w]

Jag mäter enbart!

Men jösses vilken minskning, vad använder du för metod?

Ah, där ser man. Blir du lika sporrad av det som av en mindre siffra på vågen?

Min metod?
Jag äter en farlig massa ägg!
Nej, skämtåsido - en specifik diet passar inte mig. Jag klarar inte av förbud och för "strikta" regler. Det enda som är samma varje vardag är min frukost och kvällsmat - och då ser jag mest mat som bränsle, så dags på dygnet behöver inte maten smaka sådär värst revolutionerande i min värld...

Till frukost äter jag två kokta ägg, en liten activia-yoghurt och dricker ett glas ProViva till det. På det står jag mig finfint fram till lunch.

På kvällen käkar jag två ägg på varsitt fullkornsknäckebröd.

Till lunch äter jag "vanlig" mat. Alltså något jag lagat i förväg och sedan gjort matlådor av - men jag väger ingen mat. Jag tänker inte heller på att den inte får lov att innehålla specifika ingredienser (jag äter både kolhydrater och "fullfeta" produkter). Dock tänker jag att en enda "normal" portion räcker. Till mellanmål på eftermiddagen kan jag käka en frukt om jag är hungrig, men inte så mycket mer än så.

Till saken hör att jag förut, i princip, bara åt en gång om dagen. Och åt jag mer så var det bara skräp. Socker och snabbmat.
Så bara det att jag får i mig något vettigt morgon och kväll har säkert gjort mycket för ämnesomsättningen - jag tror alltså inte att jag kan frälsa någon annan (med bättre initiala levnadsvanor än vad jag hade) med min "diet". Men hittills har den funkat bra för mig, och jag mår så ofantligt mycket bättre nu - både fysiskt och psykiskt.

 

[ameo]

jag använder varken våg eller måttband, går bara på välmående och hur kläderna sitter. Skulle säkert kunna minska i vikt fortare om jag stramade åt min kosthållning, men är inte motiverad till det. SÅ jag är nöjd så länge kläderna sitter något lösare och det känns som att bilringens tjocklek minskar. Hellre tre kilo ner/år och välmående i övrigt, än 10 kilo ner på ett halvår och jag blir som ett monster.
Jag tror att vi alla är mycket väl medvetna om att vi har dragit på oss vår övervikt genom ett felaktigt ätande. Och vi vet någorlunda bra hur vi ska göra för att bli av med det, i teorin. Jag äter också både kolhydrater och fullfet grädde i maten, men jag försöker förändra proportionerna mellan det som är nyttigt och det som är mindre nyttigt för mig.

 

[Marty]

Här fortsätter jag sakta men säkert åt rätt håll . Jag har 3 kg kvar ner till ett nytt 10-tal, vilket jag hoppas på att kunna nå innan sommaren. Det hade känts väldigt bra! Jag satsar ju på att gå ned långsiktigt, så här ser jag inga resultat på 2 kg/v direkt, men allt som är minus är ju faktiskt bra.

Igår var jag på step för andra gången. Första gången tyckte jag koreografin var hemskt svår, samtidigt som jag knappt blev trött. Igår höjde jag därför brädan ett snäpp, och fy bubblan! Det DRÖP svett om mig. Var rätt jobbigt för benen också, men jag har faktiskt inte direkt någon träningsvärk idag . Jag börjar faktiskt känna att jag orkar lite mer och dessutom känner jag mig rörligare.

 

[Lovisaleonora]

Jag tycker ni är så himla inspirerande allihop! Jag blev faktiskt så taggad att jag tecknade mig för en månad hos VV, och tar tag i de där förargliga kilon som gör rullen över byxlinningen. Har själv inte riktigt möjlighet att lägga den tid jag vill på motion, så det får bli en rejäl satsning på kosten istället. I o f s ska inte promenadens välgörande inverkan på vikten underskattas, skonsamt och kaloriförbrännande. Och avkopplande!

(vet att jag inte platsar i tråden, men kände ändå att jag ville säga vilken inspiration ni är - att läsa om andras viktresa ger styrka att ta tag i sin egen!)

 

[Nixehen]

Efter två katastrofala veckor med sjukdom och allmänt depp så har jag nu beslutat att verkligen ta tag i saker och ting igen, främst för att jag märker hur mycket sämre jag mår när jag äter "skräp" och inte rör på mig sådär överdrivet mycket.

Igår blev det bara en promenad på ca 1h då vädret var urkasst och jag var sliten som attan efter helgens två dubbelpass på jobbet. Idag har det hittills blivit 90min gym innan frukost och ska alldeles straxt ge mig ut på en promenad med hunden - idag är det ju uppehåll till och med!