Jag var också en god dotter igår och lät mig bjudas på middag bland designklassikerna.
Vi åt en fascinerande tungt anrättad vit fisk(minns ej vilken, receptet sa piggvar, det tyckte min dyra moder var slöseri att dränka i ost och grädde så som receptet föreskrev). Min moder lagar, precis som jag, sällan efter recept, men nu fick hon för sig att laga en Mannerströmrätt. Fiskstackaren gratinerades med ohyggliga mängder grädde, ett berg parmesan(alltså ett berg!), jordärtskockor och sparris på en temperatur som lät våldsamt hög. Det smakade bra, fisken blev perfekt tillagad och både i salladen som vi åt till och i de tunt hyvlade, råa citronmarinerade jordärtskockorna som toppade anrättningen fanns ordentligt med syra som räddade det hela från total fett- och jolmighetskatastrof.
Efter minibruschettan, bubblet och nötterna i salongen: förrättsrisotto. Finfina ostar(mer ost!) efter maten och till dessert: blodapelsin i kryddig lag med lättvispad grädde och en jättekollektion portvin och calvados att välja bland.
Himmel. Sten i magen. Vi åt från åtta till halv två. Rullade hem.