Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

[Mirre]

Jo självklart gör man ju det, men syftar mer på hur det man säger påverkar barnet och om ni alltid tänker på det innan ni säger tex "vad fin du är/vad duktig du är" ? (nån som fattar vad jag menar? Får inte fram min poäng riktigt känner jag)
Läste en tråd på fb nyss ang just detta.
Scenariot var att ens barn kommer hem med alla rätt på ett läxförhör, frågan var sedan vad man säger till barnet. "Vad duktig du är", "Grattis", eller något annat?

Många som svarat, men de flesta verkar vara överens om att "vad duktig du är" inte är en lämplig sak att säga. Det bekräftar bara barnets prestation och inte deras känsla över att fått alla rätt.

Vad anser ni?
Kan man säga till sina barn att de är duktiga?
Om inte, varför?
Vad hade ni svarat ang läxförhöret?
Hur noga är ni med vad ni säger till era barn?

 

[Mirtai]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Jag försöker att inte bara säga "vad duktig du är" utan istället berömma det som gjorts. Är det tex en fin teckning så säger jag just det, "vilken fin teckning du gjort" osv. Har ingen bra motivering varför, mer att det känns viktigt att faktiskt se vad barnet har gjort och inte bara slentrianmässigt säga att barnet är duktigt

Angående läxförhöret hade jag nog sagt "superbra jobbat" eller något liknande. Eftersom vår sjuåring (som är den som har läxor) dessutom tycker det är jobbigt att göra läxor eftersom hon vill kunna allt på en gång och inte vill kämpa för det skulle jag nog också passa på att få in något om att det ju blir jättebra om man bara vågar försöka.

 

[ameo]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

ingen är ofelbar, men jag försöker verkligen tänka på vad jag säger till barnen. Ibland blir det bra, andra gånger blir det inte lika bra...
Jag hade nog sagt "bra gjort!"

 

[Mirre]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Vad anser ni?
Jag vill ge ett svar som visar att jag blir glad för barnets skull, att jag är stolt över honom (fast det är man ju alltid ändå såklart) och att jag är intresserad av hur han känner.
Kan man säga till sina barn att de är duktiga? Nej, det finns annat man kan säga som bekräftar barnet och dess känslor mera, inte bara prestationen.
Om inte, varför? Först tänkte jag att, vadå klart man säga att barnet är duktigt?
Men ju mer jag tänker på det, och funderar på om jag skulle säga så till en vuxen, desto mer nedvärderande känns det. Känns lite som att undermeningen blir "men vad duktig du är som klarar ett läxförhör, det trodde jag aldrig" vilket ju blir helt fel.
Vad hade ni svarat ang läxförhöret?
Jag hade nog svarat "Vad kul! Bra jobbat! Hur känns det?" Eller något i den stilen.

Hur noga är ni med vad ni säger till era barn?
Jag försöker och tänka på hur det jag säger uppfattas av barnen.
Men skulle absolut kunna bli bättre på det

 

[Iglatjarn]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Kl
Får en känsla här av att det är fel att säga att barnet är duktigt - vilket jag säkerligen hade gjort.
Varför är det fel? Är inte barnet just...duktigt?

 

[Mirre]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Mirtai: Så känner jag också, man vill ju att barnen ska känna att man är intresserad av allt som rör dem sas.

ameo: Visst är det så, men det tror jag är bra för barnen och se ibland också.
Att även vi vuxna kan göra/säga fel ibland

Iglatjarn: Jo absolut. Men säger man bara "vad duktig du är" kan det även uppfattas som "hade du inte haft alla rätt hade inte mamma/pappa varit lika nöjd över dig"

 

[Sol]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Jag skulle nog ha sagt: "Grattis, vad roligt". "Bra jobbat."

Jag tycker visst att man kan få säga att ett barn är duktigt eller fint, men att man inte fokuserar för mycket på det. För mig är det viktigaste att man visar att man värderar barnet utifrån vem hen är, inte efter prestationer. När det gäller tex. prov och liknande tycker jag att det är viktigt att belöna arbetet barnet lägger ner. Man kan slita häcken av sig för att klara sig alldeles precis (eller inte alls) men arbetsinsatsen är inte mindre värd bara för att det inte räckte till ett spikat prov.

 

[Klockmalvan]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Nånstans får jag en känsla av at det blir någon form av ordklyveri i detta, jag tror att känslan man förmedlar säger mer. Ett "duktigt gjort" utan känsla bakom gör nog större skada än att man med glädje i rösten kan säga: "titta vad DUKTIG du är som kan det där!"

Jag tror att man med medveten närvaro och genuin glädje och genuin ilska (!) påverkar barnen mer än om man säger duktig och bra....

Sen blir jag alltid så rädd att såna här diskussioner leder till att föräldrar slutar bekräfta sina barn .... finns mycket forskning kring vad som händer om man inte får bekräftelse från sina signifikanta andra ...

 

[Majkem]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Jag säger att dottern är duktig precis hela tiden, för jag blir dagligen SÅÅÅ imponerad av saker hon säger och gör. Jag försöker skärpa mig och formulera mig på annat sätt så som "de råder en" men det är svårt.

 

[ako]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Jag är nog en usel förälder för jag kallar båda mina barn såväl duktiga, söta, finaste på jorden, gulliga och busiga i princip varje dag...

 

[Freddie]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Jag är noga med att inte gödsla med "Vad duktig du är!", men visst händer det att jag säger det, även i situationer där jag sekunden efteråt inser att det hade passat mycket bättre att säga någonting annat.
Efter mycket träning har jag lärt mig av med otyget att kommentera barns utseende och klädsel och det är jag glad för. Speciellt glad är jag för att det märks så tydligt på sonen, som är totalt ointresserad av vilka kläder han har på sig och aldrig fiskar efter komplimanger.

Nu är sonen bara sju år och har inga läxförhör, men jag skulle nog använda uttrycket "Bra kämpat!" för att fokusera på ansträngningen i stället för resultatet. Eftersom sonen har löjlig lätt för sig i skolan är jag väldigt mån om att uppmuntra ambition och ansträngning i stället för resultat.

Så ja, jag är noga med vad jag säger till mitt eget barn och andras, men nog använder jag ordet duktig och säkert oftare än vad jag borde.

 

[Badger]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Vad anser ni?
Kan man säga till sina barn att de är duktiga?
Om inte, varför?
Vad hade ni svarat ang läxförhöret?
Hur noga är ni med vad ni säger till era barn?

Jag antar att vi pratar duktiga flicka syndromet.

Gissningsvis så är det väl så att man inte alltid, vid samtliga tillfällen ska säga till en flicka att hon är duktig, man kan variera sig helt enkelt och ibland fråga om hon har roligt?

Gissningsvis vidare borde man kunna säga till pojkar att de är duktiga ibland/ganska ofta, för folk verkar inte göra det jämt och ständigt annars, utan snarare att de är vilda, starka osv.

Alla barn måste väl få känna sig duktiga ibland. Men inte ett krav alltid?

Kort sagt kan man inte bara vara lagom?

Jag tycker ärligt det är duktigt att hjälpa till så då kan man ju säga det. Men att kläcka ur sig saker i stil med OJ kunde du Rita/Åka rutschkana vad DUKTIG du är, kanske är mindre fantasifullt.

 

[em-pirre]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Det är svårt, men jag försöker att inte häva ur mig en massa kommentarer om utseende (fin tröja, fint hår, fin kjol), eftersom det är så otroligt onödigt.

Berömma beteende gör jag alltid (speciellt om det är något barn som annars haft svårt för den speciella saken), och tycker inte det är fel (tvärtom!) så länge som man kommer ihåg att berätta att man tycker om barnet oavsett hur det presterar.

Att säga "jag tycker om dig" då barnet just varit stökig också, att säga att det är roligt att umgås med barnet, att påminna om att det inte spelar någon roll vad barnet gör då man älskar dem oavsett. Arg, sårad och ledsen kan man bli, men man slutar inte älska eller uppskatta dem.

Att bara berömma prestation och utseende ger kanske ett gott självförtroende, men en oerhört dålig självkänsla.

Det kanske är lite dumt att genast svara "DUKTIGT", då man istället kan spinna vidare och fråga ifall provet kändes svårt, ifall barnet tränat och läst mycket, vilket som var roligast o.s.v.

Så man ska kanske inte sluta berömma prestationer, utan komma ihåg att visa uppskattning i andra situationer också, så att barnet känner att det inte måste göra nåt speciellt för att mamma/pappa/pedagog/kompis ska tycka om dem.

 

[ako]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Jag är nog en usel förälder för jag kallar båda mina barn såväl duktiga, söta, finaste på jorden, gulliga och busiga i princip varje dag...

Detta gäller både sonen o dottern o jag säger oxå att de är det bästa för mig o pappa på hela jorden o att vi älskar dem. Hoppas de inte blir helt förstörda .

I ordet "fin" lägger jag btw annat än utseende utan snarare snäll, mysig osv

 

[lady_mike]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Om man bara berömmer handlingen och inte barnet. Leder inte det till att barnet känner prestationsångest?
Jag berömmer både handling och barnet.

Att berömma utseende är lite svårt. Men jag gör det oxå. Jag tycker alla barn är vackra. Jag tycker alla människor är vackra. Så då talar jag gärna om det.

 

[Majkem]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Jag kan känna att det här är viktigt för hemma hos mig när jag var liten var det väldigt viktigt att vara duktig. Och väldigt viktigt vad andra människor tycker. Min mamma kan säga till dottern "klart du måste klä på dig, vad säger annars dagiskompisarna om du kommer naken??". DET tycker jag är värre än att säga att hon är duktig när hon skrivit sitt namn för första gången. Det har ändå redan satt sig så mkt att om dottern vill gå ut utan vantar trots att det är snö och svinkallt och jag säger "men inte kan du åka till dagis utan vantar" så frågar hon "vad säger fröknarna då".

Jag öser ur mig beröm och känlsor till mitt barn. Jag kan inte låta bli, hon är så fantastisk och ger mig så mycket glädje. Jag tackar henne dagligen för attt hon är med mig och gör roliga saker, berättar hur viktig hon är osv. Hon är i gengäld lika givmild med kramar, pussar och "tycker om dig" till husdjur, fröknar och kompisar.

 

[Majkem]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Och jag är tydlig med att jag tycker lika mycket om henne när hon gjort nåt som är fel och att alla människor gör fel ibland...

 

[Teilani]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Detta gäller både sonen o dottern o jag säger oxå att de är det bästa för mig o pappa på hela jorden o att vi älskar dem. Hoppas de inte blir helt förstörda .

I ordet "fin" lägger jag btw annat än utseende utan snarare snäll, mysig osv

Sonen är tio månader och jag är lika "dålig" som du, öser positiva ord över honom. Han är finast, bäst och helt fantastisk hela tiden! Jätteduktig om han går ett steg mellan två stolar = senaste bedriften.

Det ord vi använder mest i familjen för beröm är bäst, om man fixat nåt eller klarat en utmaning så är man bäst. Känns konstigt om vi inte skulle änvända samma ord eller vara lika generösa med beröm till sonen som vi gör till varandra.

Klart man inte vill utsätta barn för "duktig flicka"-syndromet, men jag tror det uppkommer mer av hur man bemöter barnet när det har misslyckats helt med en uppgift eller "bara" har 88% rätt på provet.

 

[svea]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

*KL*

Jag har inga egna barn, men jag berömmer barn (och emellanåt även vuxna) lika reflexmässigt som jag berömmer djur. Det vill säga positiv förstärkning när det tas steg i rätt riktning. Och jo, det händer att de får höra att de är duktiga.

Jag är dock noga med att betona lusten i prestationen. Om någon unge ska åka och tävla säger jag inte "lycka till" utan "ha det kul och gör så gott ni kan". Och när de kommer hem, oavsett hur det har gått, brukar jag fråga om de lärde sig någon och om de hade kul.

Jag försöker vara noga med att inte trycka in barnen i genusfack (undviker att berömma flickor för att de är söta och pojkar för att de är tuffa).

 

[Brandgul]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Fast vad betyder ordet duktig? Är det laddat för ett barn? Innan de lärt sig dess betydelse?

Vem lägger innehållet i ordet?

Kan olika familjer ha olika innehåll i samma ord? Betyder alla ord automatiskt samma sak för alla?

Det är ju vi som lägger innehåll och skapar ordet. Jag är helt övertygad om att föräldrarnas hela attityd betyder mycket mer än exakt det ordet man säger. För det ordet kommer spegla föräldrarnas attityd.

Det här känns som samma personer som säger att man inte får använda ordet matematik till barn för då blir de rädda och tycker det är krångligt.