Ta med barn (oanmälda) till bekanta

[Sol]

Visst är det extremt stor variation med hur livliga barn är men är i alla fall mindre barn vakna så gör de generellt någonting och det normala är att det låter eller att de vill ha uppmärksamhet i någon form (eller om det blir tyst så ritar de på väggen eller annat roligt).
Att dra in religioner och rasistkortet i sammanhanget är knappast relevant, beteendemässigt är barn en mer homogen grupp när det kommer till att oljud når omgivningen och fingrande på saker de kommer åt helt enkelt eftersom det har med utvecklingen av kropp och nervsystem att göra. Barn är ett åldersspann, inte en folkgrupp och hos en växande individ så förekommer vissa beteenden nästan alltid kring en viss ålder.

Barn är en extremt heterogen grupp. Om vi nu räknar in alla omyndiga till gruppen barn snackar vi människor från födseln upp till 18 års ålder. Olika personligheter i olika utvecklingsstadier och det kallar du en homogen grupp?

Jag har aldrig kallat barn för folkgrupp, jag tycker fortfarande att det är lika osnyggt och fördomsfullt att generalisera över barn som grupp som någon annan grupp må det vara kristna, lärare, pensionärer eller dykare.

 

[Sol]

Alltså det är möjligt att det finns barn som är mogna nog att ta körkort när de är 8 år gamla, barn är ju trots allt individer, men rent generellt så finns det en hel del som utmärker barn i olika åldrar på ett sätt det inte gör med många av de andra grupperna du räknade upp. Självklart är barn olika, men de är trots allt barn precis som alla hundar är hundar oavsett ras. Jag förstår verkligen inte det kontroversiella i det.

Barn är barn precis som hundar är hundar... Barn är människor och det är en väldigt bred grupp ni försöker tillskriva specifika egenskaper. Ett barn på 3 veckor och en 7-åring... ingen skillnad där? En 15-åring och en 2-åring, same same?

 

[Görel]

En sak som jag tänkt på när jag läst om de som tycker det är självklart att barnen ska följa med med om det inte är uttalat att de inte är välkomna, är om man verkligen tycker att det är okej att utsätta sitt barn för som i TS fall en miljö som man inte har någon aning om ifall den är lämplig för barn eller risken att inte få något lämpligt att äta? Detta gäller alltså i situationer som TS där det inte är en gammal kompis man ska hem till som barnet varit hos en massa gånger.

 

[Sol]

En sak som jag tänkt på när jag läst om de som tycker det är självklart att barnen ska följa med med om det inte är uttalat att de inte är välkomna, är om man verkligen tycker att det är okej att utsätta sitt barn för som i TS fall en miljö som man inte har någon aning om ifall den är lämplig för barn eller risken att inte få något lämpligt att äta? Detta gäller alltså i situationer som TS där det inte är en gammal kompis man ska hem till som barnet varit hos en massa gånger.

För mig är det inte självklart men jag kan förstå hur det kan vara det för andra. Därav vikten att kommunicera tydligt med varandra.

 

[Lenis]

Men att inte vilja ha in barn i sin lägenhet för att man inte tycker om barn, för att barn är motbjudande - det är långtifrån okej.

Men om någon nu inte gillar barn och därmed inte vill ha dem i sitt hem för whatever reason, varför är det inte okej? Det är väl ypperligt om de som inte gillar barn inte tar hem barn till sig, för alla inblandades bästa.

Mina vänner med barn har faktiskt varit överlyckliga över att umgås utan barn med mig och absolut inte varit intresserade av att prata om dem hela tiden. Vi har haft en massa annat att avhandla istället Det har speciellt varit så i slutet av mammaledigheten dvs de har varit lite less på att vara hemma

*räcker upp en hand* ..eller öh, vänta.. *räcker upp båda armarna o vevar frenetiskt*

Är väl iofs ingen större bedrift att fortsätta ha det fint och pedantiskt hemma även med barn. Har gått utmärkt för oss så fattar inte varför alla sa innan att det absolut inte går.

I all min visdom (haha) som enbarnsmor tror jag att det beror en del på barnen i fråga Städning, fine. Men att ha det "fint", well.. jag har en kompis med dotter som inte behövt barnsäkra alls. Allt är som det var innan hos dem. Jag har en på knappt ett som är överallt, biter i allt, drar i allt, en liten tiokilos-orkan. Det går inte att ha fint hemma när man måste barnsäkra på den nivån han är. Isf hade jag fått sätta honom i en liten hage (lockande tanke ibland dock )

Det handlar inte att lära dig att ha rätt åsikt. Det handlar om att försöka förstå hur oerhört fördomsfullt och oempatiskt det är att klumpa ihop människor och tillskriva dem olika egenskaper. .

Det finns dock en skillnad när man talar om barn jämfört med hästmänniskor, danska o what not. Det är att det finns vissa egenskaper som de facto ÄR hyfsat gemensamma för barn i vissa åldrar. Nyfödda går inte, pratar inte, och är olämpliga att ta med ut på krogen. De tillverkar även bajsblöjor för de som nu är känsliga för sånt. Det får man väl se som hyfsat sannolikt?
Två-treåringar har ofta lite spring i benen och behöver dels mycket koll, går inte heller så bra att ta med på krogen, kanske inte ska höra alla samtalsämnen som vissa vill dra med sina vuxna bekanta (finns ju vuxna som inte bryr sig om sådant men men..), har i regel tidigare läggtid än de vuxna, kanske inte är superroade av besök på fina restaurangen eller bio därefter med nya star wars eller vad nu det kan vara.. Så är man inte road av babblarna, lek, etc så kanske man inte gillar att hänga med småbarn.

Jag ser inte riktigt att det är samma sak som att dra vuxna av olika slag över en kam. Barn är barn. Extremt olika inom spannet ju äldre de blir, men vissa saker har de inom sitt åldersspann i de allra flesta fall gemensamt.

Och TS, jag hade net heller uppskattat om någon inte frågat. Jag frågar alltid om jag kan ta med lillen, liksom att jag frågar om hundarna kan komma med om det är aktuellt. Då är jag ändå mammaledig med väldigt lite hjälp, men det kan jag ju inte begära att alla tänker på. (Och för MIG är ju mitt barn det mest fantastiska som existerar, men jag tycker ändå att det är skönt att sitta still och vuxenprats ibland. Och inser motvilligt att alla andra kanske inte -ännu- insett hans storhet )

 

[Angel]

Barn är en extremt heterogen grupp. Om vi nu räknar in alla omyndiga till gruppen barn snackar vi människor från födseln upp till 18 års ålder. Olika personligheter i olika utvecklingsstadier och det kallar du en homogen grupp?

Jag har aldrig kallat barn för folkgrupp, jag tycker fortfarande att det är lika osnyggt och fördomsfullt att generalisera över barn som grupp som någon annan grupp må det vara kristna, lärare, pensionärer eller dykare.

Jag förutsatte att barn i det här fallet handlade om det åldersspann som tidigare diskuterats i tråden dvs helt klar innan barnet räknas som tonåring eller ungdom och till största del yngre barn. Skrev också att vissa beteenden var förknippade med en viss ålder, inte barn generellt.
Innan 18 räknas man som juridiskt omyndig det är sant men försök få med en 17-åring till din väninna för tjejkväll (aka tantkväll) så får du se vem som blir mest upprörd 17-åringen eller väninnan. Misstänker också starkt att det även här lär utgå en del oljud från ”barnet” som kan uppfattas av omgivningen.

 

[SiZo]

Det gör inte alls "barn". Det är dina fördomar, generaliserande bild, och (gissar jag) begränsade erfarenhet som säger det. Precis som om andra skulle ogilla "pensionärer"och ha som uppfattning att alla såna hade samma egenskaper och betedde sig på samma sätt. Men det skulle ingen hävda sin rätt att berätta vitt och brett.

Jo emellanåt gör de faktiskt det. Barn ÄR jobbiga. Annars skulle det ju inte vara så svårt att ha dem. Sen att de flesta tycker att det är värt det är en annan sak.

Jag tycker att min häst är värd varenda krona jag lägger på honom, trots att han är jobbig ibland. Men vet Du? Jag förväntar mig inte att alla ska tycka samma sak.

 

[SiZo]

Ja man kan tycka att det är äckligt med snor, kiss och bajs. Det gör jag med. Spya är ännu värre för mig dock.
Men då är det väl rimligt att tycka illa om alla människor som är sjuka och snorar, äldre som inte kan gå på toa utan får ha blöja, människor med inkontinens och kissar på sig osv. Varför just barn(nu har kanske inte just du sagt detta endast om barn men de andra)?

Barn snorar ju inte för att de är barn. De är ju sjuka i så fall. Och barn kissar och bajsar inte på sig bara för att de är barn. Det gör det för att föräldrarna satt blöja på dem och inte erbjuder annat sätt att göra sina behov på.
Vad nu "allmänt äckliga" är vet jag inte vad du menar med.

Barn är oftare sjuka än vuxna. De kan inte snyta sig utan ofta körs snoret in och ut, rinner, droppar osv. Ofta är de ute bland folk i det tillståndet, vilket vuxna människor mkt sällan är. Och är de det så håller de oftast snoret innanför näsan.

 

[Imogen]

Du är välkommen, men det kostar
Nu har vi iofs inte hästar men 22får och 2hundar plus spädbarn, maken jobbar heltid/eget företag och jag är mammaledig. Allt handlar om grundordning
(Jävligt redig är jag)

Nja det räknas inte. Kom tillbaka när ni båda jobbar har ett gäng barn (och innan barnet kan gå räknas det definitivt inte )

 

[Imogen]

Det är klart det är skillnad på det (jag svarade på @Imogen s inlägg) vi bor inte i nåt Bukowskishem, men vi har rent trots djur och att vi bor på landet.

Alltså jag ifrågasätter absolut inte att ni har en rent hem som är i ordning, eller att det skulle vara omöjligt att ha det när man har barn, djur och bor på landet.

Mitt inlägg syftade också på @Vogue beskrivning i den här tråden och tidigare trådar om hennes framtida barn, hus, inredning, karriär, hästar, stall och fällande hundar m.m. Samt på @BernT s svar att det var skulle gå att hålla ett sådant hem cleant (vilket för mig är något annat än "rent") med "skitlite" arbetsinsats. Det var då jag ville gå på kurs

Jag tror fortfarande inte att den ekvationen går ihop. Vi har två barn och inga djur och bor i radhus. Vårt hem är varken pedantskött eller "cleant" men det är rent och i ordning. Bara det som måste göras varje dag, att ta hand om tvätt och disk till en familj på 4 pers, plocka leksaker efter en 2,5-åring som gillar att bygga tågbana över halva nedervåningen och sopa av hallen från grus är redan där på gränsen till vad jag skulle definiera som "skitlite". Sen tillkommer ju då och då att dammsuga, städa toaletter m.m. och ska det vara cleant pedantskött bör man väl damma och putsa fönster och sånt rätt ofta också.

Lägger man sen till att hundar ska tas om hand, en hästgård ska skötas, barnen säkert har några aktiviteter och man själv arbetar. Då blir iaf jag imponerad

 

[Imogen]

Jo emellanåt gör de faktiskt det. Barn ÄR jobbiga. Annars skulle det ju inte vara så svårt att ha dem. Sen att de flesta tycker att det är värt det är en annan sak.

Jag tycker att min häst är värd varenda krona jag lägger på honom, trots att han är jobbig ibland. Men vet Du? Jag förväntar mig inte att alla ska tycka samma sak.

Jag har aldrig påstått att barn inte är "jobbiga". Det är ju något som är i betraktarens öga. Fast man bör ju rimligen ha träffat personen för att avgöra.

Utifrån din beskrivning av beteenden som ska förekomma oftare hos barn än hos vuxna så verkar du dra gränsen för barn vid typ 4 år. Då blir det ju helt klart en konstig diskussion.

Sen är det en väldig skillnad på att tycka det är äckligt när barn bajsar på sig, att känna sig obekväm kring människor som inte kan kommunicera som vuxna och att inte tycka om
ca en femtedel av Sveriges befolkning.

 

[mandalaki]

Men om någon nu inte gillar barn och därmed inte vill ha dem i sitt hem för whatever reason, varför är det inte okej?

För att "jag vill inte in barn i mitt hem" låter som att man förutsätter att barnet har en anmälningspliktig sjukdom. Eller likställs med en. Säger man "det funkar tyvärr inte om du tar med lillen i dag, jag har just plockat fram min samling av ovärderliga porslinsminiatyrer för att putsa på dem" - fine. Men "det funkar inte att ta med lillen för jag vill inte ha in barn i mitt hem eftersom jag inte gillar dem/tycker de är motbjudande" - hejdå, då får du hälsa på nån annan.

 

[Lingon]

För min del är det lika självklart att det finns folk som inte tycker om barns om att det finns folk som inte tycker om hundar.

En person utan barn som har en massa ömtåliga saker hemma (elektronik, glasprydnader, ljustakar, växter, lättstressade djur whatever) vill ju så klart inte ha dit ett barn som riskerar att ta sönder sakerna.

Jag är inte intresserad av barn. Det minsta lilla. Trots att jag har barn. Men det är mitt barn. Det är en annan sak. Jag får stå ut med hennes vänner (några gillar jag, andra tycker jag bara är irriterande även om de är bra vänner till min dotter så då får jag fejka att jag gillar dem).

Jag tycker inte om att prata med en person som hela tiden vänder bort uppmärksamheten från vår konversation, film eller vad det nu är vi gör. Jag vill inte heller vara den personen som gör så. Därför föredrar jag att umgås utan barn. Hellre mer sällan utan barn än ofta med. Sen är det ju så att har man en vän som har barn i samma ålder så kan man träffas på lekplatsen så kan barnen leka och så kan man passa på att prata lite med vännen under tiden man passar barnen. Men då är det ju underförstått från början (och lika för båda) att prio 1 är barnen och prio 2 vännen. Hade jag bjudit på tjejkväll hade jag förväntat mig att vännerna är prio 1 den/de timmarna tjejkvällen pågår och inte att någon tagit med sig ett barn som måste passas och då vara prio 1.

Är jag iväg hos en vän och så stannar mitt barn hemma (med sin pappa som då har barnet som prio 1) så kan jag ge mina vänner den uppmärksamhet de förtjänar och som jag vill ge dem när vi umgås.

 

[Lovisaleonora]

För min del är det lika självklart att det finns folk som inte tycker om barns om att det finns folk som inte tycker om hundar.

En person utan barn som har en massa ömtåliga saker hemma (elektronik, glasprydnader, ljustakar, växter, lättstressade djur whatever) vill ju så klart inte ha dit ett barn som riskerar att ta sönder sakerna.

Jag är inte intresserad av barn. Det minsta lilla. Trots att jag har barn. Men det är mitt barn. Det är en annan sak. Jag får stå ut med hennes vänner (några gillar jag, andra tycker jag bara är irriterande även om de är bra vänner till min dotter så då får jag fejka att jag gillar dem).

Jag tycker inte om att prata med en person som hela tiden vänder bort uppmärksamheten från vår konversation, film eller vad det nu är vi gör. Jag vill inte heller vara den personen som gör så. Därför föredrar jag att umgås utan barn. Hellre mer sällan utan barn än ofta med. Sen är det ju så att har man en vän som har barn i samma ålder så kan man träffas på lekplatsen så kan barnen leka och så kan man passa på att prata lite med vännen under tiden man passar barnen. Men då är det ju underförstått från början (och lika för båda) att prio 1 är barnen och prio 2 vännen. Hade jag bjudit på tjejkväll hade jag förväntat mig att vännerna är prio 1 den/de timmarna tjejkvällen pågår och inte att någon tagit med sig ett barn som måste passas och då vara prio 1.

Är jag iväg hos en vän och så stannar mitt barn hemma (med sin pappa som då har barnet som prio 1) så kan jag ge mina vänner den uppmärksamhet de förtjänar och som jag vill ge dem när vi umgås.

Som aktiv barnfrånsägare hyllar jag detta inlägget från en förälder. Någon som prioriterar ett umgänge vi bestämt.

Jag har själv svårt att komma ifrån, och att då förvandla en vuxenträff till barnpassningsdito hade fått mig att fullständigt koka.

 

[Monsterliter]

Jag tycker inte att du överreagerar. Om man tar med sig någon annan (barn, kompis, make, hund, kanin osv) till en träff bör man i alla fall kolla först med den man ska träffa ifall det är ok. Och ansvaret att sköta informationsöverföringen ligger på den som tar med sig en extra gäst. I det här fallet kan inte föräldern förutsätta att TS utgår ifrån att barnet hakar på. Det spelar det liksom ingen roll hur gammal, stilla/livligt, moget/omoget barnet är.

 

[nightcrawler]

Så du skulle inte reagera om jag skriver rakt ut att jag inte gillar negrer eller muslimer. Du skulle vara helt okej med det. Du tror inte att det skulle påverka hur jag bemöter människor? Det färgar mig inte politiskt?

Nej. Om du inte gillar nån eller några så är det inte min sak. Att man inte gillar nån innebär inte automatiskt att man behandlar dom orättvist.

 

[Riru]

Barn är oftare sjuka än vuxna. De kan inte snyta sig utan ofta körs snoret in och ut, rinner, droppar osv. Ofta är de ute bland folk i det tillståndet, vilket vuxna människor mkt sällan är. Och är de det så håller de oftast snoret innanför näsan.

Du tycker inte det låter lite väl oempatiskt att tycka illa om en person och säga att hen är äcklig för att denne är sjuk ofta?

 

[Zinfernia]

Oj, den här tråden drog iväg snabbt!

Det var jag som skrev att jag tycker barn är motbjudande. Med handen på hjärtat (och en god natts sömn emellan) så tycker jag fortfarande det. Ja, jag står faktiskt fast vid att jag tycker att barn rent generellt är motbjudande, sen får folk tycka vad de vill om det.
Däremot skulle jag aldrig ställa mig och peka på någons barn och högt uttrycka min åsikt. Jag har liksom inget behov av att ideligen berätta för alla föräldrar som kommer i min väg att just deras avkomma är äcklig i mina ögon, vilket vissa här verkar tro att jag gör.

Någon skrev att jag hade fått spel här i tråden och det håller jag väl inte riktigt med om. Jag skrev först ett kort inlägg i tråden där vi stör oss på saker (när jag var rätt irriterad), därefter tog jag upp saken med en av våra gemensamma vänner och när hon hade en helt annan åsikt startade jag den här tråden för att få en allmän uppfattning. Jag ville inte gå runt i kompisgänget i stil med "-Vet ni vad X gjorde när vi skulle ha tjejkväll?!" utan valde att ventilera här istället.
Jag tycker själv inte att jag har flippat ur i tråden utan har svarat på de motfrågor jag fått (ledsen om jag missat någon, det är lite bökigt att läsa och svara från mobil) utan att gå till angrepp eller liknande.

 

[cirkus]

För att "jag vill inte in barn i mitt hem" låter som att man förutsätter att barnet har en anmälningspliktig sjukdom. Eller likställs med en. Säger man "det funkar tyvärr inte om du tar med lillen i dag, jag har just plockat fram min samling av ovärderliga porslinsminiatyrer för att putsa på dem" - fine. Men "det funkar inte att ta med lillen för jag vill inte ha in barn i mitt hem eftersom jag inte gillar dem/tycker de är motbjudande" - hejdå, då får du hälsa på nån annan.

Exakt!

Det är verkligen två helt olika saker - att inte vilja ha hem barn för man vill umgås med sin kompis med odelat fokus och att inte vilja ha hem barn för dom är allmänt motbjudande.

Jag är så sjukt fascinerad över att de som inte gillar barn alltid måste använda argument #2 att barn är allmänt motbjudande/ogillar barn whatever, varför är det så rackarns viktigt? När det går att formulera sig på helt annat sätt i situationen som i TS

 

[mandalaki]

Exakt!

Det är verkligen två helt olika saker - att inte vilja ha hem barn för man vill umgås med sin kompis med odelat fokus och att inte vilja ha hem barn för dom är allmänt motbjudande.

Jag är så sjukt fascinerad över att de som inte gillar barn alltid måste använda argument #2 att barn är allmänt motbjudande/ogillar barn whatever, varför är det så rackarns viktigt? När det går att formulera sig på helt annat sätt i situationen som i TS

Nej, jag tycker inte heller att det är så svårt. Det behöver inte ens handla om porslinssamlingen, utan om just det du säger: "Jag hade tänkt att du och jag skulle kunna prata ostört med varann idag". Inget konstigt alls.

Men trådar om barn blir så lätt en tävling i invektiv, den som kan trasha barn hårdast vinner. Och säger någon emot så blir det "tänk att det ALDRIG går att få kritisera de heliga barnen". Jag vet inte vilket jag tycker sämst om, det eller de ständiga jämförelserna med djur. Javisst, barn och giftormar är verkligen precis samma sak att ha i ett hem.