Ta bort hund

[RedQueen]

Fredag 4 februari 14.30
Sökte ledigt torsdag och fredag, kommer nog inte vara människa...

Gjorde samma resa för 2 1/2 år sedan, jag gick fullständigt sönder dagarna innan det var dags. Det enda vi gjorde i två veckors tid var att skämma bort honom och göra det han ville göra, han åt det han ville äta om det så var blodpudding i flera dagar. Det enda som var viktigt var att spendera så mycket tid som möjligt med honom och göra det så bra som möjligt för honom, även fast jag bröt ihop flera gånger.

Jag är än idag tacksam att det var samma veterinär som följt honom från valp till gammal gubbhund på 14 år som tog hand om honom fram till slutet, vi grät nog lika mycket både hon och jag. Men i slutändan var det rätt beslut, dagarna innan började han få balansproblem när han skulle gå och där och då förstod jag att han inte skulle ha någon livskvalitet kvar ganska snart.

Du gör rätt beslut, även om det gör så inihelvete ont.

 

[Kilauea]

Åh pepp. Ditt hjärta!
Väntan är gräslig, men för mig hjälpte det att ta vara på de sista dagarna. Jag ringde dem i slutet på veckan (kommer inte ihåg vilken dag. Det är ett mirakel att de ens förstod vad jag sa, jag satt med luren i händerna så många, många gånger..) och när signalerna väl kom fram och de svarade började jag bara storgråta. Jag fick till sist fram vem det var och att jag ville vänta över helgen - sedan proppade jag min tant full med så mycket smärtstillande hon behövde och vi gick på äventyr. Hela dagarna. Tog en massa kort, åt en massa gott.
Jag ringde mina föräldrar för att berätta för dem senare samma dag, då satt jag på en bergstopp och hade köpt med mig en liten förpackning med vaniljglass åt båda hundarna (jag har kort på Kailzie med hela näsan full av glass! ) och bara stortjöt. Det är okej. Det gör ont, man måste få vara ledsen.
Skickade meddelande till jobbet nästa dag och var ledig hela kommande veckan.

Du gör helt rätt, oavsett hur ont det gör. Det finns ingenting värdigt i att vänta tills den dagen man måste ringa akut eller bästa vännen förlorat sig själv. Kramar på dig!

Och jag kan lova att den som svarar i telefon hos veterinären inte tycker man är jobbig även om man gråter hysteriskt när man ringer.
De flesta av oss har (haft) egna djur och vet hur jävligt ont det gör att förlora en familjemedlem.

Så ingen behöver skämmas för att man gråter. Oavsett djurslag.

 

[Sel]

Gjorde samma resa för 2 1/2 år sedan, jag gick fullständigt sönder dagarna innan det var dags. Det enda vi gjorde i två veckors tid var att skämma bort honom och göra det han ville göra, han åt det han ville äta om det så var blodpudding i flera dagar. Det enda som var viktigt var att spendera så mycket tid som möjligt med honom och göra det så bra som möjligt för honom, även fast jag bröt ihop flera gånger.

Jag är än idag tacksam att det var samma veterinär som följt honom från valp till gammal gubbhund på 14 år som tog hand om honom fram till slutet, vi grät nog lika mycket både hon och jag. Men i slutändan var det rätt beslut, dagarna innan började han få balansproblem när han skulle gå och där och då förstod jag att han inte skulle ha någon livskvalitet kvar ganska snart.

Du gör rätt beslut, även om det gör så inihelvete ont.

Jag har också världens mest underbara veterinärer. De försäkrade mig gång på gång, på gång om att jag fattat rätt beslut och såg till att ge mig en tid då de inte hade någonting annat inbokat på eftermiddagen så att jag kunde sitta ifred med min lilla i famnen så länge jag behövde. Hon föddes där inne på kliniken.

 

[pepp]

Har lite funderingar över mamma och pappas hund. Hon lever ju med Totte på veckorna och dom har blivit väldigt nära ❤
Ska man låta henne komma in och lukta på honom när allt är över?

 

[Nevermind]

Har lite funderingar över mamma och pappas hund. Hon lever ju med Totte på veckorna och dom har blivit väldigt nära ❤
Ska man låta henne komma in och lukta på honom när allt är över?

Det är såklart upp till er, men jag hade nog inte gjort det, det hade känts lite onödigt och som ett extra "stressmoment". Hon är väl ändå van att han åker bort på helgen? Jag tror inte hon kommer fundera så mycket på det faktiskt

 

[pepp]

Det är såklart upp till er, men jag hade nog inte gjort det, det hade känts lite onödigt och som ett extra "stressmoment". Hon är väl ändå van att han åker bort på helgen? Jag tror inte hon kommer fundera så mycket på det faktiskt

Jo hon är ju van. Då kanske det är lika bra att låta bli var bara en tanke som slog mig.

 

[Nevermind]

Jo hon är ju van. Då kanske det är lika bra att låta bli var bara en tanke som slog mig.

Jag förstår det! Jag jobbar på djursjukhus och det är en hel del som tar med sig andra djur vid avlivningar, och säkert minst lika många som inte gör det. Som sagt, jag tror inte att djuren tänker riktigt som oss och med samma tidsuppfattning, så om hon är van att han åker bort kommer hon säkert inte fundera mer över det. Vore skillnad om de var tillsammans hela tiden tänker jag.

 

[Kratus]

Har lite funderingar över mamma och pappas hund. Hon lever ju med Totte på veckorna och dom har blivit väldigt nära ❤
Ska man låta henne komma in och lukta på honom när allt är över?

När jag tog bort mina katter för några år sen så fick min hund "vara med", min moster hade henne i vardagsrummet och jag och vet var i köket på köksön med katterna. Efteråt låg katterna på golvet på sin filt och hunden fick komma ner från mosters knä och nosa på dom.
Då hade dom levt tillsammans i flera år, men man ska nog känna av sitt djur för vad som funkar för det och en själv.

 

[Gnist]

Har lite funderingar över mamma och pappas hund. Hon lever ju med Totte på veckorna och dom har blivit väldigt nära ❤
Ska man låta henne komma in och lukta på honom när allt är över?

Jag har aldrig gjort så och ingen hund har genom åren reagerat något öht på när någon annan hund försvunnit.

 

[_Taggis_]

När vi haft 2 hundar i hushållet har den kvarvarande fått se den döda hunden, men inte varit med på kliniken. Dock har vi haft med den döda hunden hem för att begrava den så att det har ju varit naturligt att kvarvarande hund ser den. Vi har inte gjort nån grej av det. Dom har nosat och tittat och sen liksom konstaterat att kompisen är borta. Jag tror vi människor gör betydligt större grej av detta än djuren, med det sagt - gör det som passar er bäst och känns bäst

 

[Sel]

Kailzie avlivades ju inne på kliniken och skulle kremeras så Chika fick aldrig se henne, jag är lite kluven över det beslutet än idag, men eftersom hon avskyr veterinären kändes det inte bra att ta med henne dit heller. Hon letade efter Kailzie länge, men så var de ju tillsammans alla timmar och alla dagar också. Hon hade aldrig varit med om att syrran var borta innan. Å andra sidan vet jag inte om det hade gjort någon skillnad för hennes saknad heller.
Som de andra skriver får ni känna efter vad som funkar bäst för er.

 

[Bison]

Vi hade med Ruben när vi avlivade vår stora hund.
Jag tror det var bra för bägge. Den stora var väldigt fäst vid Ruben och var väldigt trygg när han var med. Ruben låg bredvid honom en stund, när han var borta reste sig Ruben och gick till dörren.
De är kloka och förstår så mycket

 

[Motacilla]

Min lilla räka var med när stora röda fick somna in. Det var inte så värst planerat, men de gjorde allt tillsammans, sov tillsammans, åt tillsammans, lekte tillsammans. Så det liksom bara blev så.

Lilla räkan var lite stressad i situationen, men det var nog mest för att vi människor störtgrät.

När stora röda inte andades mer gick han fram och nosade och liksom skakade på sig på ett sätt som jag tolkade som att det var obehagligt för honom också.

Dagarna som följde var jobbiga för oss alla på något sätt. För den kvarvarande hunden på så sätt att han varit så van vid att den äldre hunden bestämde så han behövde tid att finna sig själv.

För två hundar som inte är tillsammans hela tiden tror jag att det inte uppstår rådlöshet på samma sätt eftersom hundar ändå lever i nuet mer än vi människor.

 

[Mia_R]

Jag var tvungen att akutavliva exets hund samma dag som han åkte till Italien med ett kompisgäng, ringde honom från kliniken men det fanns inget att göra, hon höll på förblöda invärtes. Vår andra hund som var hemma förlorade fotfästet helt under lång tid, hon var en omplacering och den äldre hade varit en stor del av hennes trygghet och hon var inte beredd på att plötsligt vara ensam även om vi just då hade syrrans hund som sällskap. Jag vet inte om det hade gjort någon skillnad för henne att vara med.

Stor kram @pepp, tänker så mycket på dig idag.

 

[Kilauea]

Vår andra hund har alltid fått nosa på den avlivade efter. Ingen har dock visat större intresse för den döda kroppen.
Visst kommer veterinären hem @pepp , eller minns jag fel? I så fall skulle jag låta andra hunden komma in efteråt och nosa.

 

[EZMK]

Jag är ju i exakt samma sits vad det gäller min häst och när jag ställde ungefär samma fråga som du här för ett tag sedan fick jag många fina råd men också många som skrev "du känner när det är dags" vilket jag inte alls håller med om. Jag är av den bestämda åsikten att om det blir SÅ uppenbart för en att det är dags, då har det gått för långt och man har låtit djuret lida i onödan.

Håller helt med dig om att rådet "man vet när det är dags" inte är särskilt bra att ge i många fall. Jag vet fall där djuret borde fått somna in för längesedan, men så fort det kom en bra dag så var det som att ägaren glömde alla dåliga som varit tills dess. Det är sorgligt när sånt händer, för det handlar om ägare som känner sina djur och älskar dem men som blundar för verkligheten och inte kan bedöma när det är dags.

 

[pepp]

Vår andra hund har alltid fått nosa på den avlivade efter. Ingen har dock visat större intresse för den döda kroppen.
Visst kommer veterinären hem @pepp , eller minns jag fel? I så fall skulle jag låta andra hunden komma in efteråt och nosa.

Jo hon kommer hem till mig och gör det. Ska kolla lite mer med mamma imorgon vad hon tycker. Det kanske inte gör så stor skillnad ändå.

 

[WildWilma]

Helix fick inte vara med när Kiro somnade in, det var allt för trångt på det lilla rummet vi fick tyvärr. Han fick dock hälsa på honom utomhus innan och kanske förstod han hur sjuk han var då. Han verkade i alla fall helt obrydd över att hunden han levt med i i princip hela sitt liv försvann men han är mycket trygg i sig själv. Hade det funnits plats hade han gärna fått vara med dock mest för att vara en trygghet för Kiro som ogillade veterinärer och djursjukhus.

 

[pepp]

Det var nog bra att jag fick den här extra helgen med honom. Jag ser att det är helt rätt beslut som fattas.

Han är ju inte akut sjuk, får gomat och ben att tugga på, men det är hans sätt att vara (eller inte vara) en kompis kom förbi, han blev jätteglad (när han väl såg henne) och hon tyckte också det syntes på honom
Lilleman.

 

[Vassi]

Det var nog bra att jag fick den här extra helgen med honom. Jag ser att det är helt rätt beslut som fattas.

Han är ju inte akut sjuk, får gomat och ben att tugga på, men det är hans sätt att vara (eller inte vara) en kompis kom förbi, han blev jätteglad (när han väl såg henne) och hon tyckte också det syntes på honom
Lilleman.

Sorgligt och fint på samma gång. Framförallt fint. Att få en tid av gomat, ben och närhet, och för dig att få bekräftat att det är rätt beslut. Vi är många som kommer tänka på dig och Totte nästa vecka