Syskonbråk

[Miks]

Sv: Syskonbråk

Och det här med att barnen är som änglar bland andra och på förskolan/skolan men små bråkstakar hemma är ytterst vanligt. Det är där man är som tryggast som man vågar ge utlopp för alla känslor och all frustration och det är i syskonrelationen som man vågar testa allting för man vet att den alltid finns kvar.

Svarar egentligen Lupino men använder ditt citat Freya. Hoppas det känns ok?

Jag skulle vilja hävda att låter man syskon ta ut sina känslor på varandra skapar det ännu mer frustration. Visst att man får ge utlopp för sina känslor och testa gränser hemma men det är inte ok att terrorisera någon som inte tycker det är kul. Varken syskon eller förälder. Låter man ett barnen ohämmat "syskonbråka" tror jag att det istället kan leda till att man inte alls vill ha en livslång relation med sitt syskon.

Vi har några förhållningssätt hemma, sonen är 4,5. Dessa gäller både för oss och honom.
- man får ALDRIG slåss
- man får gärna busa men direkt när det ser ut som den andra inte vill måste man sluta
- beter man sig illa slutar det roliga, på en gång
- vill man inte mer säger man "STOPP"

Vi är oerhört tydliga med dessa regler. När han slåss blir han ordentligt tillsagd. Vi sätter oss på huk, säger "man får ALDRIG slåss". Hur arg man än blir får man aldrig ta ut sin ilska på andra, man kan argumentera och bli arg men aldrig handgripligen ta ut det på någon annan. Är man jättearg kan man gå ut på altanen och skrika sitt allra högsta.

Jag tycker du ska ge din stora dotter, för det handlar även om hennes integritet, ett verktyg för att komma ur konflikten. Ge henne ordet stopp. Förklara för båda barnen vad det innebär. När någon säger stopp slutar man genast. Du har då möjlighet, istället för att hela tiden punktmarkera, att ha öronen på spets och lyssna efter "Stopp". Oavsett vem av dem som säger det är det då din närvaro behövs på en gång. Säger någon stopp ska du förstärka det genom att säga "Nu var det någon som inte tyckte det var kul längre, nu får du hitta på något annat!" Förstärk det stoppande barnets gräns med din och markera att gränsen är nådd för det bråkande barnet och håll gränsen. Kan inte gränsen hållas så får det bråkiga barnet avlägsna sig från leken och hitta på något annat. Det behöver inte betyda "gå till ditt rum och skäms". Det kan vara allt från "lek en meter ifrån med något annat" till att fysiskt avlägsna det bråkiga barnet från leken.

Vi "leker" rollekar hemma. Dvs vi simulerar dessa situationer i leken tillsammans med en vuxen. Ofta alla tre. Två leker, en säger stopp, den tredje förstärker stoppet. Då finns det möjlighet för alla att vara roll 1, 2 eller 3.

Kanske är det så att du och din äldsta dotter är mer lika varandra och på henne funkar samma metod som din mor använde på dig. Din yngsta dotter kanske är mer lik sin pappa och behöver kanske hanteras annorlunda i gränsdragningen?

Lycka till!
Mvh Miks

 

[Lupino]

Sv: Syskonbråk

Svarar egentligen Lupino men använder ditt citat Freya. Hoppas det känns ok?

Jag skulle vilja hävda att låter man syskon ta ut sina känslor på varandra skapar det ännu mer frustration. Visst att man får ge utlopp för sina känslor och testa gränser hemma men det är inte ok att terrorisera någon som inte tycker det är kul. Varken syskon eller förälder. Låter man ett barnen ohämmat "syskonbråka" tror jag att det istället kan leda till att man inte alls vill ha en livslång relation med sitt syskon.

Vi har några förhållningssätt hemma, sonen är 4,5. Dessa gäller både för oss och honom.
- man får ALDRIG slåss
- man får gärna busa men direkt när det ser ut som den andra inte vill måste man sluta
- beter man sig illa slutar det roliga, på en gång
- vill man inte mer säger man "STOPP"

Vi är oerhört tydliga med dessa regler. När han slåss blir han ordentligt tillsagd. Vi sätter oss på huk, säger "man får ALDRIG slåss". Hur arg man än blir får man aldrig ta ut sin ilska på andra, man kan argumentera och bli arg men aldrig handgripligen ta ut det på någon annan. Är man jättearg kan man gå ut på altanen och skrika sitt allra högsta.

Jag tycker du ska ge din stora dotter, för det handlar även om hennes integritet, ett verktyg för att komma ur konflikten. Ge henne ordet stopp. Förklara för båda barnen vad det innebär. När någon säger stopp slutar man genast. Du har då möjlighet, istället för att hela tiden punktmarkera, att ha öronen på spets och lyssna efter "Stopp". Oavsett vem av dem som säger det är det då din närvaro behövs på en gång. Säger någon stopp ska du förstärka det genom att säga "Nu var det någon som inte tyckte det var kul längre, nu får du hitta på något annat!" Förstärk det stoppande barnets gräns med din och markera att gränsen är nådd för det bråkande barnet och håll gränsen. Kan inte gränsen hållas så får det bråkiga barnet avlägsna sig från leken och hitta på något annat. Det behöver inte betyda "gå till ditt rum och skäms". Det kan vara allt från "lek en meter ifrån med något annat" till att fysiskt avlägsna det bråkiga barnet från leken.

Vi "leker" rollekar hemma. Dvs vi simulerar dessa situationer i leken tillsammans med en vuxen. Ofta alla tre. Två leker, en säger stopp, den tredje förstärker stoppet. Då finns det möjlighet för alla att vara roll 1, 2 eller 3.

Kanske är det så att du och din äldsta dotter är mer lika varandra och på henne funkar samma metod som din mor använde på dig. Din yngsta dotter kanske är mer lik sin pappa och behöver kanske hanteras annorlunda i gränsdragningen?

Lycka till!
Mvh Miks

Tack för intressant svar. De har jobbat med just stopp på förskolan när barnen var mindre i alla fall. Ska se om jag kan följa ditt råd!

Du kan också ha rätt om barnens arv. Den lilla har jättetemperament precis som sin pappa!

 

[Freyja_bus]

Sv: Syskonbråk

Okej. Och jag vill inte att mina barn ska växa upp bland barn som har fått lära sig att om man slåss och trakasserar händer ingenting. Det är helt acceptabelt. Vuxna bara tittar bort och låtsas som att det regnar.

Nej men det är väl självklart? Förstår inte varför du drar så höga växlar kring mina inlägg?? Jag har inga barn som slåss och trakasserar utan att det händer någonting.

TS vill ju ha hjälp. Hon vill inte "bara fortsätta", men hon vill behålla sin syn på barnet och människan.

Och ang bestraffning, så pratade jag inte enbart ur barnets synvinkel om vad som är bestraffning eller annan konsekvens, de kan naturligtvis inte skilja på det, men det kan en vuxen och barnet lär sig det oxå så småningom. Konsekvenstänkandet utvecklas betydligt senare.

När det gäller mob tel så var det åtminstone inte helt ok och förenligt med skolverkets riktlinjer när jag gick min utbildning, men det kan ju ha ändrats.

 

[Freyja_bus]

Sv: Syskonbråk

Visst får du använda mitt citat Jag hoppas bara att du inte tolkade det som att jag tycker det är ok att syskon bråka helt ohämmat för så var det inte menat, utan mer en "psykologisk förklaring" till varför situationen kan se ut som den gör hemma, att bråken uppstår på hemmaplan och inte borta.

Sen håller jag med dig i det du skriver, ett mkt bra inlägg. Vi gör oxå så, markerar direkt på barnets nivå om någon av dem slåss, det är ALDRIG ok. Rollekar använder vi oxå och vi brukar försöka använda oss av Stopp, sluta, lägg av hemma- något jag jobbat mycket med i skolan. Eller trafikljusliknelser

 

[Hiddeous]

Sv: Syskonbråk

TS vill ju ha hjälp. Hon vill inte "bara fortsätta", men hon vill behålla sin syn på barnet och människan.

Och jag tror inte att det går.
Jag tvivlar på att TS kan ta i så mycket som det krävs för att återfå respekten och behålla sin filosofi.
Och då får man sätta storasysterns väl och ve före sina principer.

 

[Miks]

Sv: Syskonbråk

Visst får du använda mitt citat Jag hoppas bara att du inte tolkade det som att jag tycker det är ok att syskon bråka helt ohämmat för så var det inte menat, utan mer en "psykologisk förklaring" till varför situationen kan se ut som den gör hemma, att bråken uppstår på hemmaplan och inte borta.

Nej så tolkade jag det inte! Det syns även i dina svar att du inte tycker att ohämmat bråk är ok. Ditt inlägg blev mer en katalysator till mitt och inte tänkt som ett påhopp.

Mitt inlägg grundar sig i att jag vet att många, verkligen inte alla, tycker att det är ok att syskon bråkar, slåss, själ från varandra, retar, pikar, och trashtalkar varandra. Eller ok och ok, de kanske gett upp eller inte ser det längre. Jag tycker det är hemskt. Vissa av dessa människor ler och lägger huvudet på sned och suckar "Ja syskonbråk du vet". Eller står helt sonika och ser på när syskon kallar varandra för idiot och dum i huvudet. Om man inte är trygg hemma, när är man då trygg? Man får bli arg och frustrerad på sina syskon men man måste fortfarande bete sig mänskligt mot dem. Där har några familjer tappat greppet tycker jag.

Jag vill aldrig (igen) leva i en familj där man tappat respekten för varandra.

Mvh Miks

 

[Freyja_bus]

Sv: Syskonbråk

Nej det låter hemskt att leva i en familj där man inte har respekt för varandra! Jag håller med dig till fullo!

TS, har du läst något av Jesper Juul? Han har bra tankar och konkreta tips.

 

[Brandgul]

Sv: Syskonbråk

K L

Jag tycker det är fruktansvärt synsätt att det barnen inte kan från dag ett skulle göra de till ohämmat otrevliga människor utan empati.

Vår fyraåring är inte alls rolig just nu. Hon retas hur mycket som helst. Men för att undvika att barnen ska växa upp med att någon står och ryter hela dagarna ändrar jag de rutiner som inte fungerar. Tex att lägga sig samtidigt som storebror är inte aktuellt just nu. Men jag är rätt så bra och snabb på att läsa av situationer och det absolut effektivaste är att berätta vad barnen ska göra och inte vad de inte ska göra.

Istället för att tjata om att de inte ska slåss säger man: Nu ska du rita/bygga lego /What Evert.

Vet du. jag tror dina barn kommer växa upp till goda samhällsmedborgare. Det finns annat som avgör än hur pestig man råkar vara som fyraåring.

 

[Mitra]

Sv: Syskonbråk

Tänkvärd läsning om bråk.
http://www.viforaldrar.se/barn-6-12/darfor-behover-syskonen-br

Jag och mins syskon bråkade som fan rent ut sagt, MEN idag som vuxna så har vi en tät och nära relation som inte hade funnit utan alla våra bråk. Genom dessa lärde vi oss att det går att bråka och bli sams igen.

 

[Sar]

Sv: Syskonbråk

Flera av er rekommenderar punktmarkering. Ska försöka mer med det, men det är väldigt svårt.

Vi läser t.ex saga på kvällen i stora sängen (jag i mitten) och då har jag fullt sjå att hindra 4,5-åringen att krypa över till storasyster. Hon vrider sig som en ål om jag försöker hålla tag i henne och går det inte att krypa över så hoppar hon ner från sängen och springer runt till andra sidan. Lite svårt att läsa något samtidigt .

Har storasyster ett problem med att hon kryper över? För annars är det inte ett problem. Om det är så gäller det att förklara (innan sagoläsningen börjar!) att en förutsättning för att du ska kunna läsa saga är att du får ligga i mitten, annars kommer sagoläsningen i föräldrasängen att upphöra och storasyster får höra en egen saga vid sin säng.

Hur hanterar man när bråket är ett faktum? Ska jag hålla fast lillasyster tills allt gått över eller vad?

Skilj på dem tills det lugnat sig och du kan få höra båda sidornas version och ni kan reda ut vad som har hänt, varför det hände och hur de borde ha agerat istället.

Hon slåss mycket också (mig mest) och jag har försökt nonchalera det beteendet. Funkar sådär (inte för att jag tror en annan reaktion från min sida hade förändrat något).

Där hade jag inte nonchalerat utan tagit ta i händerna på barnet för att freda mig och sagt till på skarpen. Jag vill inte vara med dig när du slåss, vill du slå på något får du slå på den här och sedan gått iväg. Säg till när du är färdig och inte vill slåss längre så kan vi vara med varandra. Och då får man sedan prata om varför hon blev arg och vad man kan göra när man blir arg. Det känns som att hon är lite sen i beteendet, vi hade sådana här problem när barnen var i tvåårsåldern och de löste sig ganska snabbt sedan barnen fått alternativ till hur man faktiskt får bete sig när man blir arg. För arga kommer de att bli men beteendet måste vara acceptabelt för de andra i familjen. Stampa i golvet eller nita ett leksaksdjur om det nu känns nödvändigt att slåss för att få ut sin ilska är exempelvis helt ok med mig, att slåss är det inte.

Framtvingade ursäkter är inget för mig, den ska vara ärligt menad för att den ska ge något och många barn är för stolta tills de börjar förstå att det finns vissa fördelar med att förlåta och bli förlåten. Att erbjuda en kram till ett argt barn där man kan bekräfta att man förstår att känslorna svallar har varit ett vinnande koncept för oss men det kanske fungerar olika i olika familjer.

 

[Hiddeous]

Sv: Syskonbråk

K L

Jag tycker det är fruktansvärt synsätt att det barnen inte kan från dag ett skulle göra de till ohämmat otrevliga människor utan empati.

Jag kan inte heller se att någon här i tråden delar den synen.
Däremot har föräldrarna ett mycket stort ansvar att lära barnen vettiga grundvärderingar - det är alla tämligen ense om. Att inte slåss (varken med föräldrar eller syskon) är tex en sådan viktig princip. Jag undrar vad du tror bli följden av att nonchalera ett sådant beteende i längden?

 

[Brandgul]

Sv: Syskonbråk

Ett barn i affekt är just ett barn i affekt. Vore ju väldigt märkligt om hela ens känsloliv stod och föll med vilket temperament man har som barn i en viss ålder.

 

[Hiddeous]

Sv: Syskonbråk

Ett barn i affekt är just ett barn i affekt. Vore ju väldigt märkligt om hela ens känsloliv stod och föll med vilket temperament man har som barn i en viss ålder.

Men vem i tråden har skuldbelagt barnen och sagt att de inte får ha aggressiva känslor?
Jag hade däremot aldrig någonsin tolererat att min son slog mig för att han var förbannad. Han hade fått avreagera sig på något annat sätt, men min kropp är mitt territorium, sas, det kränker man inte. För mig är det en viktig princip att bära med sig när man växer upp.

Och ja, de flesta växer upp och blir goda medborgare, men det är inget särskilt tryggt argument att luta sig mot.

 

[oz_joj]

Sv: Syskonbråk

Jag är faktiskt osäker på om man ens får beslagta mobiler i skolan nuförtiden? Skicka ut elever ut klassrummet är iaf inte ok. Åtminstone inte utan att en lärare följer med och oftast finns inte de resurserna.

Att beslagta mobiler är en gråzon. Det är definitivt inte ok att söka igenom en elevs väska och ta den men det tycks ok att be en elev lämna ifrån sig sin störande mobil om denne ger den.

Däremot är det numera ok att skicka ut störande elever, mer än förr.

 

[Lupino]

Sv: Syskonbråk

Jag tror rent allmänt att 4-åringar inte är så roliga, de har mer känslor än de klara av ibland.

Jag tror som du att det ur vanliga normalstörda familjer växer det upp helt vanliga medborgare.

 

[Lupino]

Sv: Syskonbråk

Tänkvärd läsning om bråk.
http://www.viforaldrar.se/barn-6-12/darfor-behover-syskonen-br

Jag och mins syskon bråkade som fan rent ut sagt, MEN idag som vuxna så har vi en tät och nära relation som inte hade funnit utan alla våra bråk. Genom dessa lärde vi oss att det går att bråka och bli sams igen.

Intressant artikel. Jag och min något äldre syster bråkade också oerhört mycket. Ända tills vi flyttade hemifrån. Nu har vi en oerhört bra relation!

 

[Lupino]

Sv: Syskonbråk

Har storasyster ett problem med att hon kryper över? För annars är det inte ett problem. Om det är så gäller det att förklara (innan sagoläsningen börjar!) att en förutsättning för att du ska kunna läsa saga är att du får ligga i mitten, annars kommer sagoläsningen i föräldrasängen att upphöra och storasyster får höra en egen saga vid sin säng.

Ja, eftersom lillasyster försöker ta hennes kudde, hennes gosedjur eller något annat fuffens. Jag tror inte lillasyster egentligen bryr sig om sagoläsningen (sen en tid tillbaka, tidigare låg hon väldigt observant). Jag läser vad du skriver får fundera på hur det kan lösas.

Där hade jag inte nonchalerat utan tagit ta i händerna på barnet för att freda mig och sagt till på skarpen. Jag vill inte vara med dig när du slåss, vill du slå på något får du slå på den här och sedan gått iväg. Säg till när du är färdig och inte vill slåss längre så kan vi vara med varandra. Och då får man sedan prata om varför hon blev arg och vad man kan göra när man blir arg.

Ja, jag ska nog bli hårdare och gå därifrån.

 

[Sunshine]

Sv: Syskonbråk

Som nagon skrev tidigare sa tror jag att det ar viktigt att anpassa sitt foraldraskap efter individen - det som funkar for det ena barnet funkar inte alltid for det andra.

Jag har ju tvillingar men den ena ar precis som mig i temperamentet och den andra precis som sin pappa. Jag maste ofta anvanda olika typer av motivation, tillsagningar osv i samma situation och tidrum

 

[Lupino]

Sv: Syskonbråk

Jag kan berätta lite om idag.

Det första som hände i morse var att jag förklarade för barnen att jag bara skulle göra dem till viljes om saker framfördes utan gnällig ton (det är ett annat problem vi har och som jag haft lite för mycket överseende med).

Det har fungerat något bättre än en normal dag. Jag fick hjälpa lillasyster att be om frukost när hon inte fixade det utan gnällrösten. Det var som att hon gärna ville, men inte klarade att ge efter för mitt krav och då hjälpte jag henne genom att själv uttala orden på ett trevligt sätt.

Sen åkte lillasyster och jag på en egen utflykt till ett museum. Men det var fullkomligt misslyckat då hon ville gå hem efter 10 minuter. Hon gillade museet (hennes favoritmuseum) men hon är en väldig känslomänniska som antingen är av eller på och det växlar mellan dessa två många gånger om dagen. När jag inte ville gå hem direkt blev hon arg och ville slåss. Minns inte riktigt hur jag lyckades avleda det men det gick. Känns himla trist när det skulle vara en mysig utflykt .

Jag har punktmarkerat och då har påhoppen minskat drastiskt (några har jag hunnit ta tag i innan de inträffade och några hann konfrontationen bara inledas).

Får väl jobba vidare så och även lägga tillatt jag och storasyster går undan också.

Tack alla för många tänkvärda råd.

 

[Lupino]

Sv: Syskonbråk

Som nagon skrev tidigare sa tror jag att det ar viktigt att anpassa sitt foraldraskap efter individen - det som funkar for det ena barnet funkar inte alltid for det andra.

Jag har ju tvillingar men den ena ar precis som mig i temperamentet och den andra precis som sin pappa. Jag maste ofta anvanda olika typer av motivation, tillsagningar osv i samma situation och tidrum

Ja, så kan det absolut vara.