Syskonbråk

[Hiddeous]

Sv: Syskonbråk

Vet inte om under treåring kan tänka till och förstå framtida konsekvens.

Förlåt, såg nu att du skrev under 3 års ålder. Kommer faktiskt inte ihåg, tror att det är olika.

 

[Hiddeous]

Sv: Syskonbråk

Sen är faktiskt vi såna som har ganska strikta regler på en hel del här hemma. Jag kommer på mig själv nu när jag skriver detta att jag blir argare på barnen om de sitter på ett bord än när de slår mig . Är ju egentligen fel reaktion men så funkar jag tydligen.

det kan ju vara orsaken. Någon forskare eller psykolog sa en gång i en tidningsartikel att barn är experter på att bli de barn som deras föräldrar vill ha. De lär sig snabbt vad föräldrarna önskar sig för beteende och anpassar sig. Tar inte du slagen på något större allvar, kommer dina barn inte att göra det heller, troligen.

 

[Hiddeous]

Sv: Syskonbråk

Jag har punktmarkerat och då har påhoppen minskat drastiskt (några har jag hunnit ta tag i innan de inträffade och några hann konfrontationen bara inledas).

Men det var väl jättebra!

 

[Freyja_bus]

Sv: Syskonbråk

Det finns ju många böcker som barn i olika åldrar kan tycka om, Astrid Lindgrens böcker t ex Här läser vi ofta Ronja och Madicken och Pippi och Karlsson på taket och de fungerar även utmärkt att läsa i en klass 1-3 i skolan. Så åldersspannet är stort!

TS
Du får väl fundera lite över hur du vill göra. Vad är viktigt, vilka regler vill du ha i er familj och på vilket sätt vill du att ni ska bemöta varandra? Du ska inte överge din människosyn och tro på att man kan uppfostra sina barn utan att exkludera och hota och "ta i med hårdhandskarna". Mitt råd till dig är att du ska försöka hitta ett sätt där du kan hjälpa dig själv och dina barn till självreglering, och läs på om barnets utveckling så du vet ung på vilken nivå du kan ligga. Ett barns konsekvenstänkande utvecklas t ex långt senare än i 3-4 års åldern. Däremot kan även det lilla barnet känns skam och skuld (även om de inte själva förstår att det är det dom känner) och genom hot och bestraffningar lära sig att bete sig som föräldern vill. Men då har det ju knappast uppnåtts genom ömsesidig respekt kan jag tycka. För mig är det stor skillnad på bestraffningar (typ indraget lördagsgodis eller veckopeng) och direkta konsekvenser (typ "jag förklarade för dig att jag ville att du skulle städa upp efter dig om du ville hinna se på film innan du lägger dig. Nu är klockan så mycket och du har inte städat så då hinner vi inte de någon film ikväll"). Sen menar inte jag att jag är perfekt på något vis, jag har oxå tagit till hot några gånger när jag känt mig hopplöst frustrerad, men varje gång det blir så känner jag att det inte känns rätt.

Jag tror att det bästa man kan göra är att försöka undvika/inte utsätta sig själv och barnen för de situationer som man märker inte fungerar (ex läggningen-lägg en i taget), och hela tiden ha barnets utveckling i betänkande. Det är inte rättvist att behandla barnet på ett sätt som det inte är moget för. Ofta tror man att barnet är moget att förstå och hantera mkt mer än vad det i själva verket är.

 

[Hiddeous]

Sv: Syskonbråk

Jag tror att det bästa man kan göra är att försöka undvika/inte utsätta sig själv och barnen för de situationer som man märker inte fungerar (ex läggningen-lägg en i taget),

Nu vet jag att ditt inlägg inte är riktat till mig, men det där är för mig konflikträdsla.

 

[Freyja_bus]

Sv: Syskonbråk

Tro mig varken jag eller mina barn är inte konflikträdda, långt ifrån!

Men jag anser att det är onödigt att utsätta sig själv och sina barn för situationer som är dömda att misslyckas för stunden. Det finns liksom ingen mening med det. När man undvikit det ett tag och barnet går in i en lugnare fas igen så kan man prova på nytt om man känner att man vill och/eller behöver.

 

[Badger]

Sv: Syskonbråk

Om du delade lite på dem vid läsning så skulle ju stora flickan kunna få höra Narnia o Harry Potter. Men fortfarande vara med vid bilderböckerna. Hon känns kanske lite förfördelad där.

Ojoj visst plockar jag ned barn från bord(inte soffbordet alltid kanske, sitter gärna själv där). Men jag skulle bli arg o säga till om barn slog mig (men jättearena har inte lika stor effekt som pedagogiskt arg). Terror av syskon skulle göra mig rent rasande! Kan inte föreställa mig något vidrigare än att vara ständigt och oavbrutet förföljd slagen klättrad och få allt jag gör stört o förstört. Spelar ingen roll om alla andra tyckte det var toppen. (18 års lidande för att kanske få ett syskon som pratar med en i vuxen ålder). Jag är ju ensambarn, men jag skulle ändå försökt få en balans med helst bara 1/3 terror 1/3 lek tillsammans o 1/3 lek ifred. Stora flickan kanske kan uppoffra sig ibland för att få vara ifred ibland om man ber henne snällt.

(Mina kusiner har såvitt jag sett kommit ganska bra överens med syskon o de är ändå väldigt goda vänner som vuxna)

 

[Badger]

Sv: Syskonbråk

Fast det var inte vad jag menade. Alla barn vid tre eller över kan nog ledas en kort bit av en framtida Piggelin. Visst vi använder det också enstaka gånger, liksom hot. Men så nedrans effektiva tycker jag inte de är för att förhindra att det blir likadant igen. De är mer last resort och jag gillar inte att vi hotar så mycket.(om du slänger den så tar jag den-hot)

 

[Badger]

Sv: Syskonbråk

Jag håller med. Man vet ibland när man kan gå rakt in i en konflikt eller inte. Då brukar jag försöka välja tillfällen där det tex inte är så bråttom. (Vi har tex haft bråk om att sätta på kläder själv. Men jag har valt små steg kl halv sju på måndag o större på helgmorgon...)

 

[oz_joj]

Sv: Syskonbråk

Nu tycker jag ditt inlägg andas Magdalena Ribbing - sonen är faktiskt inte mer än 3 år gammal.

Nej, av flera skäl: för det första behövs det inte. Jag håller inte med om att det är regler i sig som ger trygghet, utan snarare att de regler man har är konsekventa, så att barnen vet vad som förväntas av dem. De har sina ramar och leker bra inom dem.

För det andra, när det kommer till maten, så är det viktigt för små barn att faktiskt få undersöka maten, vilket de gör vanligen med händerna. (I många länder äter vuxna med händerna också!) Det ska man inte vara för nitisk att uppfostra bort, om man vill att de ska våga äta av nya saker och ha ett okomplicerat förhållande till mat.

För det tredje, vi har en bra kommunikation som ersätter behovet av regler. Han kastar inte mat på någon annan, har aldrig gjort. Skulle den situationen uppstå så pratar vi om det. Han är intelligent och läraktig - han förstår att det inte är så trevligt om jag får en gurka på mig. Varför ska jag då sätta upp en regel?

För det fjärde, nu har jag bara en son än så länge men han är synnerligen trygg och välmående. Så vi gör det som fungerar för oss. Om andra tycker att det är gräsligt, so be it. Men jag lägger fokus på frågor som jag tycker är prioritet, och i den här åldern (3,5) är det ofta att inte slåss med andra, att inte ta leksaker, att lära sig att dela på saker, att göra saker i turordning, osv. Hyfs vid matbordet är inte ett fokus.

Du har rätt i att ålders spelar roll. Den matkastande pojken var 7 eller 8 när det hände, första gången han åt hos oss, vilket inbillar jag mig skulle göra att man beter sig lite bättre än vanligt. För många barn/vuxna ger ju ett ännu bättre intryck borta än hemma.

Magdalena Ribbing känner jag inte till.

Jag tror att egentligen pratar vi samma sak, att saker man kan motivera och förklara är det som gäller, regler för reglers skull är inte intressanta. Ja, jag tycker man ska kunna bete sig fint vi matbordet för det hör till sociala koder, matro, etc, men jag ser inget självändamål i att tex barn måste vara tysta men vuxna får prata - det är en fånig regel. Kalla bordsskick för regel och ja, vi har sådana, kalla bordsskick kommunikation och ja, vi har det.

 

[oz_joj]

Sv: Syskonbråk

Det gäller inte hos mig. Däremot, om det är hemma hos andra, förklarar jag att i det här huset får man inte hoppa i soffan.

Tack, för vi har haft folk på besök som inte bryr sig när deras barn hoppar i vår soffa, det gör jag och har sagt till (vänligt och förklarat varför).

 

[Lupino]

Sv: Syskonbråk

Om du delade lite på dem vid läsning så skulle ju stora flickan kunna få höra Narnia o Harry Potter. Men fortfarande vara med vid bilderböckerna. Hon känns kanske lite förfördelad där.

Narnia och Harry Potter? Nä, skulle inte tro det! De riktar sig till 9-åringar och äldre. Vi har läst några Lindgren men Bröderna Lejonhjärta var vi tvungen att lägga ner omgående på 7-åringens begäran (var för läskig). Jag kan absolut inte se hur hon skulle kunna vara förfördelad. Däremot får ju 4,5-åringen höra en del böcker för större barn (hon blir som tur är inte rädd, i så fall ointresserad).