Syskon på samma bokstav?

[Thera]

Jag har alltid tyckt att det är lite "cheesy" med syskonskaror där alla barn börjar på samma bokstav.

Nu väntar vi syskon nr 3 och vi har ett namn som vi båda gillar och typ det enda vi är överens om. "Problemet" är bara att det börjar på samma bokstav som de två äldre syskonen.

Och det gör att jag tvekar lite...

Ettan är min bonus så hennes namn är jag oskyldig till. Med tvåan tog vi ett vi tyckte var fint, och tänkte inte direkt på att de började på samma.

Men nu då...

Nån som har vuxit upp i dylik syskonskara eller har en själv? Brukar folk kommentera det eller är det mest i mitt huvud problemet ligger?

Dagens i-landsproblem, jag vet...

 

[LindgrenV]

Jag har alltid tyckt att det är lite "cheesy" med syskonskaror där alla barn börjar på samma bokstav.

Nu väntar vi syskon nr 3 och vi har ett namn som vi båda gillar och typ det enda vi är överens om. "Problemet" är bara att det börjar på samma bokstav som de två äldre syskonen.

Och det gör att jag tvekar lite...

Ettan är min bonus så hennes namn är jag oskyldig till. Med tvåan tog vi ett vi tyckte var fint, och tänkte inte direkt på att de började på samma.

Men nu då...

Nån som har vuxit upp i dylik syskonskara eller har en själv? Brukar folk kommentera det eller är det mest i mitt huvud problemet ligger?

Dagens i-landsproblem, jag vet...

Jag och min bror har samma två första bokstäver i våra namn, det är ingen som någonsin reagerat

 

[Equilina]

En kompis under uppväxten hade en familj där föräldrarna hade namn på L och fyra bokstäver långt och de tre barnen hade namn på A med tre stavelser, jag tyckte det var ganska lustigt då (låg-mellanstadieålder) och tydligen tillräckligt skojigt för att fortfarande komma ihåg det trots att jag inte har någon kontakt med familjen alls sedan många år. En av deras grannar hade tre flickor på F, det tyckte jag var häftigt på något sätt, kanske för att jag gillade namnen?
I vuxen ålder har jag inte tyckt något, möjligen konstaterat och jahaat.
Hade jag råkat fastna för ett visst namn hade jag inte ägnat en tanke åt vad andra eventuellt skulle tycka, folk tycker så mycket ändå.

 

[Miks]

Jag och min syster heter på samma bokstav. Även mamma har samma begynnelsebokstav. Sen råkade katten få ett namn på samma och därefter hunden. Bara pappa hade en annan bokstav.

Ingen har egentligen sagt något.

För mig är inte första bokstaven avgörande. Det viktigaste är att det är fina namn som ni som föräldrar kan stå för. Sen tycker jag det är finast om det är samma stil på namnen. Typ längd, stil, vanlighet, ålder. Jag tycker tex att Nils och Nikodemus är båda ok namn men kanske inte tillsammans.

Mvh Miks

 

[Aionee]

Min bror och jag börjar på samma bokstav och båda namn har fyra bokstäver. Tror inte att någon direkt påpekade något, trots att jag själv tänkte på det en hel del. Speciellt eftersom min lillasyster också bara har fyra bokstäver i hennes namn. Folk har i alla fall haft det enkelt att komma ihåg oss.

 

[tolksele]

Tvillingar med väldigt lika namn däremot, typ Kenny och Conny, är jag lite emot. Eller barn med dubbelnamn där de har samma första namn.. Typ Per-Åke och Per-Ola.

 

[Brie]

Jag hade antagligen valt det namn jag tyckte mest om, helt enkelt. Det är väl inte så ofta under livets gång, som en rabblas upp i förhållande till sina syskon? Större delen av livet är ju ändå barnet en vuxen människa, så jag hade nog inte låtit mig hindras av det.

På ämnet så hade jag en gång en bekant där alla fem syskonen började på bokstaven M, i ett medvetet val från föräldrarna som också hade namn på M. Nu träffade jag aldrig syskonen, men den bekanta berättade själv om det vid något tillfälle.

 

[DarkInNight]

Jag är praktiker, för att det ska vara enkelt med märkning av barnens saker så vill jag att de ska ha olika begynnelsebokstäver.

Men det gäller bara mina egna barn, hur andra gör spelar mig ingen rolL.

 

[Brie]

Tvillingar med väldigt lika namn däremot, typ Kenny och Conny, är jag lite emot. Eller barn med dubbelnamn där de har samma första namn.. Typ Per-Åke och Per-Ola.

Jag minns på tal om detta en familj där föräldrarna gav alla barnen (tror det var 4 st) dubbelnamn utifrån filosofin att då kunde de själva välja tilltalsnamn så småningom. Tex Anna-Karin kunde välja att kalla sig Anna eller Karin. Eller Anna-Karin Blev nyfiken på hur det experimentet artade sig...

 

[_Charlotte_]

Jag är praktiker, för att det ska vara enkelt med märkning av barnens saker så vill jag att de ska ha olika begynnelsebokstäver.

Men det gäller bara mina egna barn, hur andra gör spelar mig ingen rolL.

Jag tänker lite annorlunda. Det hade varit hemskt praktiskt om jag började på samma bokstav som min bror, då hade alla ärvda kläder redan varit märkta rätt

TS: Jag tänker lite att barnen ju främst är egna individer, som fått namn ni tycker om. Att namnen börjar på samma bokstav ser jag bara som en slump. Hur namnen låter ihop spelar egentligen ingen roll, det är ändå så sällan syskon rabblas upp och ännu mer sällan andra tänker på hur namnen passar tillsammans.

 

[MM]

Jag har två skaror med kusiner. Ena gänget är fyra och alla börjar på S och dom andra syskonen är fem och börjar på J.

Klart man tänker på det för en sekund när man först hör det men det spelar väl ingen som helst roll.

 

[bambi82]

Vi är fyra syskon och alla namn börjar på Ma de tre äldsta har tom de tre första bokstäverna gemensamma. Sen hittade jag dessutom en sambo som heter likadant som min bror.

 

[Thera]

Jag hade antagligen valt det namn jag tyckte mest om, helt enkelt. Det är väl inte så ofta under livets gång, som en rabblas upp i förhållande till sina syskon? Större delen av livet är ju ändå barnet en vuxen människa, så jag hade nog inte låtit mig hindras av det.

På ämnet så hade jag en gång en bekant där alla fem syskonen började på bokstaven M, i ett medvetet val från föräldrarna som också hade namn på M. Nu träffade jag aldrig syskonen, men den bekanta berättade själv om det vid något tillfälle.

Våra blir i så fall också på M, konstigt nog.

Moa, Melker och Märta. Inte jättelika kanske mer än första bokstaven, och de har ju olika antal bokstäver.

Vi har en familj i byn däremot med fyra pojkar som alla heter enstaviga namn på J med fyra bokstäver, och det brukar en del ha roligt åt.

 

[Brie]

Har ju även ett syskonpar i bekantskapskretsen som heter i princip samma namn, kom jag på. Vill inte outa någon men för att exemplifiera, tänk Jonny och Jonna. Det hade jag nog inte valt personligen, men åter igen så är väl individerna just individer främst.

 

[Smulu]

Min systers barn en flicka och en pojke börjar båda sina namn med Ma.

 

[Petruska]

Jag har alltid tyckt att det är lite "cheesy" med syskonskaror där alla barn börjar på samma bokstav.

Jag tycker att överhuvudtaget fundera på om syskonens namn "passar ihop", är en ganska konstig tanke. Barnen är väl individuella personer. Om deras namn råkar börja på samma bokstav eller inte, spelar väl ingen roll.

Jag känner till en syskonskara där tre barn heter varianter på Emelie, mer eller mindre. Det är underligt för mig. Men tre namn på E, skulle inte vara det. Tex Erik, Emma och Eskil har ju bara begynnelsebokstaven gemensam.

 

[Emmahpemma]

Mitt ex hade fem syskon. Alla sex barnens tilltalsnamn började på samma två bokstäver. Dom hade dessutom två mellannamn var. Alla sex syskon hade samma initialer med samma bokstäver i samma ordning. Typ A.B.C.D
Jag vet inte om det är väldigt bra eller väldigt dålig fantasi av föräldrarna

 

[cirkus]

Våra blir i så fall också på M, konstigt nog.

Moa, Melker och Märta. Inte jättelika kanske mer än första bokstaven, och de har ju olika antal bokstäver.

Vi har en familj i byn däremot med fyra pojkar som alla heter enstaviga namn på J med fyra bokstäver, och det brukar en del ha roligt åt.

Mina döttrars pappa hade en unge innan de föddes och hans namn bärjade på M - så döttrarna fick också namn på M, sen fick han två barn till och deras namn börjar också på M. Ingen heter samma som dina - populär bokstav med många fina namn.

Jag tycker absolut att ni kan döpa även trean på M, namnen är inte lika, men klingar fint ihop tycker jag

 

[DarkInNight]

Jag tänker lite annorlunda. Det hade varit hemskt praktiskt om jag började på samma bokstav som min bror, då hade alla ärvda kläder redan varit märkta rätt

TS: Jag tänker lite att barnen ju främst är egna individer, som fått namn ni tycker om. Att namnen börjar på samma bokstav ser jag bara som en slump. Hur namnen låter ihop spelar egentligen ingen roll, det är ändå så sällan syskon rabblas upp och ännu mer sällan andra tänker på hur namnen passar tillsammans.

Tänkte mer på märkning av leksaker, teckningar eller andra egengjorda små saker där det finns liten plats för märkning

Kläder märker jag med eefternamnet för att de ska kunna ärva.


Verkar som att begynnelsebokstaven M är vanlig när man vill ha lika till syskon.
Jag vet också en familj där barnen (fem stycken) samt mamma o pappa har namn som börjar på M.

 

[Tualma]

Jag och mina syskon har samma begynnebokstav. Jag har alltid tyckt att det är fint. När det gäller märkning var det inte så svårt. Mamma märkte med två bokstaver; Se, Sa, So.
Mina barn har olika begynnelsebokstäver, men vi har valt namn som vi tycker låter fina tillsammans. Barnen är ju syskon och hör ju faktiskt ihop på det sättet. Självklart är de inte mindre individer för det.
Smaken är som baken och alla gör som de vill. Jag tror inte barnen kommer att behöva gå i terapi pga. detta, vilket namn de än fått (så länge det är ett någorlunda "normalt"namn)