Syn på relationer

[Petruska]

Om något så är jag nog mer desillusionerad. Jag tror fortfarande på (primärt tvåsam) kärlek, men har blivit varse att de godaste av intentioner och stor kärlek inte nödvändigtvis leder till livslångt förhållande. Det hämmar mig litet i nuvarande relation.

Frågan är vilken betydelse eventuella intentioner överhuvudtaget har för utfallet?

Jag har just inga intentioner. Om det har betydelse är i princip samma fråga. Och jag saknar svar på den.

 

[starcraft]

När jag var yngre hade jag lik många andra en romantiserad bild av kärlek och relationer. Jag trodde på livslång kärlek, den stora kärleken och jag trodde att kom man till den punkten att blev tillsammans och flytta ihop så var relationen på lika villkor. Jag trodde också att relationer tog slut för att man inte hade ”träffat rätt” och att normativa relationer var något som passade alla, det handlade bara om att hitta den där matchen.

Nu mera är jag mer pessimistisk. Relationer är inte för alla, det finns inte en för alla. Relationer och kärlek är sällan livslånga och relationer är knappast jämställda och på lika villkor. Och jag tror inte på ”den rätte”, snarare ”känns bra just nu”.

 

[Mistimed]

Trodde jag skulle hitta "den rätta" och leva ihop med denna resten av mitt liv. Romantik, starka känslor, respekt för varandra osv.

Nu har jag provat ett par relationer, och kommer nog aldrig vilja vara någons sambo igen. Tror inte att alla relationer varar för evigt, och brukar säga att jag har för höga krav på livskvalitet för att ha en relation... (lite med glimten i ögat, tror givetvis att en relation med rätt person kan berika livet också. Det är en spinoff på en artikel jag läste där en läkare menade att män får bättre/mer vård än kvinnor för att de har högre krav på livskvalitet...)