Jag argumenterar för att religion och religiös religiös åskådning inte är något statiskt, vare sig på samhälleligt plan eller inom en individ (annat än i undantagsfall, som förstås alltid finns). Vanligtvis utvecklas både människor och samhälle med tiden, man måste leva väldigt strikt avskiljt för att lyckas undvika det. Men som du är inne på så är det inte så binärt och aktivt, att man väljer sin tro med en av- eller påknapp.
Poängen i mina inlägg är dock att jag tycker att det är irrelevant i vilken grad och hastighet man "väljer" sin tro, eftersom jag inte tycker att det ska ligga till grund för att personer med en tro ska behöva acceptera fördomar och klä skott för andras dåliga omdöme och beteende, med hänvisning till att de kan välja bort sin tro för att slippa det. Är man överens om det, kan man förstås diskutera hur en tro kommer till, vad en åskådning (religiös, politisk eller något annat) består av, vad som formar mentala modeller, om gemenskap och hopp eller förklaringsmodeller har störst betydelse för männisjors tro, om olika människor är predisponerade för olika saker från födseln, i vilken grad arv och miljö har betydelse, om föräldrar eller övrig omgivning har störst påverkan osv. Men det är inte den diskussionen jag gett mig in i, och när detta nu är så insnärjt i att den uppstod i en diskussion om bemötande av personer, så är det nog bättre att starta ett nytt spår i tråden och vara supertydlig med att man startar en ny frågeställning, än att man svarar andra på deras inlägg, om man vill diskutera något annat.