Jag tänker att konvertera trosmässigt kanske åtminstone för vissa kan liknas med att transitionera. En kan uppleva sig född med fel religiösa ”rock” på sin tro eller fel kroppsliga ”rock” för sin könstillhörighet.Ja och nej.
Jag kanske ska påminna dig om vad du själv skrev
Hur ska du ha det? Är det många som konverterar eller inte?
Man konverterar inte så ofta från sin sexuella läggning och även om man tror på att homosexualitet är fel förkastligt osv så kan man inte ändra sin läggning rent viljemässigt. Det samma gäller inte med religion, folk konverterar ibland och inom en trosinriktning ganska ofta såsom att gå från missionsförbundet till pingstkyrkan, men det finns exempel på kristna som blir buddister, konverterar till Islam mm. Ibland är det en viljeakt.
Sedan finns såklart personer som konverterar på andra grunder, som
I olika hög grad relaterar till inre identitet och/eller yttre praktikaliteter (tex att få gifta sig med en viss person utan att egentligen omforma sin gudstro).
Men visst finns folk som upplever ett otroligt lidande av att förneka sin inre tro för att försöka passa i samhällets norm kring religionstillhörighet (eller inte).
Jag blir helt ställd av er som försöker beskriva tro som en mindre identitetsnära personlig faktor än tex neurotyp (helt mot befintlig lagstiftning och praxis) och tillskriva personer som inte gör den distinktionen en rad fula åsikter gentemot övriga identitetsnära personliga faktorer.