Svenskars relation till religion

[EmmaBovary]

Garanterat tycker 99,9999999999% av sjulvårdspersonal inte ens i närheten av något sånt.

Att du tror det gör det inte till en sanning, även om du gör ditt bästa för att framställa det så.

Om det är ens hjärtefråga så skulle jag se till att rösta uteslutande på partier som vill satsa på vården, och inte på partier som vill "effektivisera" (är väl i stort sett V som står till förfogande isf).

 

[Gnist]

det var det här med förståelse för andra perspektiv….

Som du mfl tydligt visar att ni själva är superbra på

 

[Mabuse]

Ja, problemet som jag ser det är att det är en normaliserad, lagstadgad och integrerad del av sjukvården, där samtalskontakter föreslås utan att ha påkallats av individen. Jag anser att kyrkan inte hör hemma på sjukhus, i annat fall än att de är aktivt önskade av individer.

Men för att komma till rätta med det är det lagstiftning som bör ses över, det är svårt att lasta andra.

Men jag blir ändå lite förbluffad över att det nästan helt saknas förståelse för att man i en existentiell kris eller annan kris, inte vill ha stöd av någon som kommer från en organisation som står helt på tvären mot egen världsbild - särskilt när hen kommer dit i egenskap av sin religiösa titel.

Så problemet är inte att möjligheten finns, utan att det föreslås opåkallat när vården inte har tillgång till det som skulle behövts.

Nej, det är inte alls svårt att förstå. Det jag inte förstår är varför det är hemskt att tacka nej?

De prackar ju knappast på en prästen, utan erbjuder, och vill man inte är det bara att tacka nej. Jag har blivit erbjuden kaffe jag inte ville ha, men det var ju bara att tacka nej så var det inte mer med det. Det var inte ett problem att de frågade om jag ville ha kaffe.

 

[Lingon]

Nej, det är inte alls svårt att förstå. Det jag inte förstår är varför det är hemskt att tacka nej?

De prackar ju knappast på en prästen, utan erbjuder, och vill man inte är det bara att tacka nej. Jag har blivit erbjuden kaffe jag inte ville ha, men det var ju bara att tacka nej så var det inte mer med det. Det var inte ett problem att de frågade om jag ville ha kaffe.

Problemet uppstår om de börjar truga och tjata om kaffet efter att du tackat nej.

 

[Cambrie]

Min bild av sjukhus är inte att det är fullt av präster som man blir erbjuden samtal med i tid och otid, men vad vet jag.

Har för liten erfarenhet. Sant är dock att ateisterna verkar se dem överallt till skillnad mot oss som inte bryr oss eller är troende. Jag blir väldigt konfunderad över det. Har själv blivit erbjuden stöd av kurator när jag låg inne tio veckor med nummer två för att moderkakan släppte, prästen var där, men framförallt vid efterfrågan och liv och död. Jag såg honom inte. Jag blev också erbjuden kurator när jag behövde göra abort, hade ju varit jättemärkligt att bli erbjuden präst i det fallet, men det är väl bara att tacka nej om det hade skett.

Det tänker jag är ett icke-scenario. Men det var det här med förståelse för andra perspektiv….

Men va? Du frågade mig om jag kunde tala med en ateist?

 

[Cambrie]

Problemet uppstår om de börjar truga och tjata om kaffet efter att du tackat nej.

Anmälde du det? För du vet att du kan anmäla sådant va?

 

[sjoberga]

Som du mfl tydligt visar att ni själva är superbra på

Skönt att någon ser det tydligt och vågar uttrycka det. Tack!

 

[Mabuse]

Problemet uppstår om de börjar truga och tjata om kaffet efter att du tackat nej.

Men är det så då? Jag känner att jag verkligen missat något, i vilka situationer har sjukvårdspersonal trugat och tjatat på dig att du borde prata med en präst?

Jag blir också fundersam över var du bor, där prästerna sköter religionsundervisningen i skolan och den bara handlar om kristendom, sjukhuspersonalen trugar och tjatar om prästbesök till patienter och anhöriga, och så vidare?

Det känns som att du hittat ett unikt hörn av Sverige med massor av präster och där kyrkan tagit över både skola och sjukvård på ett sätt som jag inte alls känner igen.

 

[MML]

Ja, problemet som jag ser det är att det är en normaliserad, lagstadgad och integrerad del av sjukvården, där samtalskontakter föreslås utan att ha påkallats av individen. Jag anser att kyrkan inte hör hemma på sjukhus, i annat fall än att de är aktivt önskade av individer.

Men för att komma till rätta med det är det lagstiftning som bör ses över, det är svårt att lasta andra.

Men jag blir ändå lite förbluffad över att det nästan helt saknas förståelse för att man i en existentiell kris eller annan kris, inte vill ha stöd av någon som kommer från en organisation som står helt på tvären mot egen världsbild - särskilt när hen kommer dit i egenskap av sin religiösa titel.

Så problemet är inte att möjligheten finns, utan att det föreslås opåkallat när vården inte har tillgång till det som skulle behövts.

Men var finns alla dessa människor som inte alls kan förstå att någon inte vill samtala men präst (eller imam eller vem det än är)?

Jag ser det som att problemet är att vården inte alltid kan erbjuda samtalsstöd till människor i kris, oavsett tid på dygnet. Det är ett stort problem, som dock inte är beroende på prästens vara eller icke vara.

Att det finns en sjukhuskyrka, tillgänglig för de som önskar kontakt med en religiös företrädare, tycker jag inte är något fel eller konstigt. Inte heller att erbjudandet att prata med en präst läggs fram.

 

[Gnist]

problemet är inte att möjligheten finns, utan att det föreslås opåkallat när vården inte har tillgång till det som skulle behövts.

Det är alltså bättre att vården rycker på axlarna åt en människa i kris och skeppar hem den.


Jag skulle tro att det är extremt få icketroende som reagerar så starkt som vissa gör över "tyvärr finns ingen kurator/psyklolog tillgänglig förrän imorgon, skulle du vilja prata med en präst istället, för nu?"
Jag är dessutom hyfsat säker på att rätt många icketroende skulle tacka ja.

 

[Grazing]

Men va? Du frågade mig om jag kunde tala med en ateist?

Det är underligt egentligen att diskussionen alltid går åt ett håll. En del blir fruktansvärt kränkta och känner avsky mot att behöva ha med en präst att göra medans extremt få troende känner avsky mot ateister och deras icketro. Jag har personligen aldrig hört om någon troende som blir kränkt över att få hjälp eller bli erbjuden hjälp av någon som inte har någon tro alls.

Varför kan en ateist hjälpa en troende medans en troende inte kan hjälpa en ateist i kris..

Jag förstår varför dock, för min erfarenhet är att iallafall svenska kyrkan inte blir kränkta av ateister och deras icketro, dom ser människor som människor oavsett och nekar ingen hjälp.

 

[Gnist]

Skönt att någon ser det tydligt och vågar uttrycka det. Tack!

Tvivlar på att ironin gick helt förbi.

 

[MML]

Det är säkert bra att du (och andra troende) är villiga att dela dina innersta tankar om livet, sjukdomar och döden med någon som är inringd som jourhavande ateist, där för Svenska Humanisternas räkning, med en namnskylt där det hela tiden står ”Jourhavande ateist” som yrkestitel framför dina ögon. Men man måste också respektera att det inte är något andra vill göra i alla situationer.

Om den jourhavande ateisten har relevant utbildning och erfarenhet i att möta människor i akuta kriser av olika slag, så javisst, varför inte? Det är inte så stigmatiserat för de flesta av "oss troende" att få stöd av någon som inte delar vår tro, i alla fall inte i min erfarenhet.

 

[sjoberga]

Men var finns alla dessa människor som inte alls kan förstå att någon inte vill samtala men präst (eller imam eller vem det än är)?

Jag ser det som att problemet är att vården inte alltid kan erbjuda samtalsstöd till människor i kris, oavsett tid på dygnet. Det är ett stort problem, som dock inte är beroende på prästens vara eller icke vara.

Att det finns en sjukhuskyrka, tillgänglig för de som önskar kontakt med en religiös företrädare, tycker jag inte är något fel eller konstigt. Inte heller att erbjudandet att prata med en präst läggs fram.

Det finns flera i tråden som blandar ihop begreppen hårt och lämnar dessa påståenden.

Och prästens icke-vara eller vara är en del av resonemanget kring vårdens kapacitet, den ingår i dilemmat. Så länge man tänker att prästerna (och andra frivilliga) kan täcka upp för brister i vården, kommer bristerna inte att upplevas lika tydliga och satsningarna som behövs kanske inte komma. Det gäller inte enkom just präster såklart.

 

[Mabuse]

Men var finns alla dessa människor som inte alls kan förstå att någon inte vill samtala men präst (eller imam eller vem det än är)?

Jag ser det som att problemet är att vården inte alltid kan erbjuda samtalsstöd till människor i kris, oavsett tid på dygnet. Det är ett stort problem, som dock inte är beroende på prästens vara eller icke vara.

Att det finns en sjukhuskyrka, tillgänglig för de som önskar kontakt med en religiös företrädare, tycker jag inte är något fel eller konstigt. Inte heller att erbjudandet att prata med en präst läggs fram.

Ofta brukar det ju finnas en imam också, åtminstone där jag bor.

Och när jag blivit erbjuden samtalsstöd så har alternativet präst aldrig nämnts, utan personalen frågade om jag ville prata med någon, och sen kom det en psykiatriker och sen en kurator. Präst fanns aldrig med som alternativ, så jag känner inte alls igen att det skulle vara svenska kyrkan som sköter psykiatrin.

 

[Motacilla]

Om vi ska gå till personliga anekdoter, vilket jag egentligen tycker är onödigt i samhällsdebatter, kan jag dela följande: min väns barn dog vid födseln.
Föräldrarna fick krishjälp av kurator på BB. Kuratorn var jättedålig på att "uthärda"/ta emot de svåra känslor som fanns i stunden.

De agnostiska föräldrarna kom självmant på att be om att få tala med sjukhusprästen, som visade sig vara mycket bättre än kurator, barnmorskan, läkare på att LYSSNA och vara tillmötesgående i sorgen.

Men som vissa i tråden resonerar, så borde det alltså inte ens ha funnits en möjlighet att få prata med en präst PÅ SJUKHUSET eftersom det tydligen kan störa sinnesfriden för någon militant ateist?

 

[Lingon]

Men är det så då? Jag känner att jag verkligen missat något, i vilka situationer har sjukvårdspersonal trugat och tjatat på dig att du borde prata med en präst?

Jag blir också fundersam över var du bor, där prästerna sköter religionsundervisningen i skolan och den bara handlar om kristendom, sjukhuspersonalen trugar och tjatar om prästbesök till patienter och anhöriga, och så vidare?

Det känns som att du hittat ett unikt hörn av Sverige med massor av präster och där kyrkan tagit över både skola och sjukvård på ett sätt som jag inte alls känner igen.

När jag var på sjukhus mitt i det som var en stor kris för mig. SUS i Lund. Jag bad om samtalsstöd för att jag mådde mentalt mycket dåligt pga anledningen till att jag var på sjukhuset. Det var semestertider så de sa att alla är lediga (samtidigt av nån anledning) men att det fanns präst tillgängligt. Jag tackade vänligt nej med hänvisning till att jag inte är troende och därför inte vill prata med en präst. Hade de då respekterat mitt svar hade det varit ok. Men nu gjorde de inte det och jag tvungen att försvara mig och min önskan. Vilket blev väldigt jobbigt mtp hur dåligt jag mådde då.

 

[sjoberga]

Det är underligt egentligen att diskussionen alltid går åt ett håll. En del blir fruktansvärt kränkta och känner avsky mot att behöva ha med en präst att göra medans extremt få troende känner avsky mot ateister och deras icketro. Jag har personligen aldrig hört om någon troende som blir kränkt över att få hjälp eller bli erbjuden hjälp av någon som inte har någon tro alls.

Varför kan en ateist hjälpa en troende medans en troende inte kan hjälpa en ateist i kris..

Jag förstår varför dock, för min erfarenhet är att iallafall svenska kyrkan inte blir kränkta av ateister och deras icketro, dom ser människor som människor oavsett och nekar ingen hjälp.

Du är långt ute på linjen att blanda ihop och missförstå.

 

[MML]

Jag förstår varför dock, för min erfarenhet är att iallafall svenska kyrkan inte blir kränkta av ateister och deras icketro, dom ser människor som människor oavsett och nekar ingen hjälp.

Jag kan intyga att detsamma gäller generellt för de olika religiösa samfund jag har någon inblick i. Självklart varierar det lite vad man tror om livet efter detta etc. men överlag är det inte så att troende går runt och blir kränkta av att ateister inte tror.

 

[Lingon]

Om vi ska gå till personliga anekdoter, vilket jag egentligen tycker är onödigt i samhällsdebatter, kan jag dela följande: min väns barn dog vid födseln.
Föräldrarna fick krishjälp av kurator på BB. Kuratorn var jättedålig på att "uthärda"/ta emot de svåra känslor som fanns i stunden.

De agnostiska föräldrarna kom självmant på att be om att få tala med sjukhusprästen, som visade sig vara mycket bättre än kurator, barnmorskan, läkare på att LYSSNA och vara tillmötesgående i sorgen.

Men som vissa i tråden resonerar, så borde det alltså inte ens ha funnits en möjlighet att få prata med en präst PÅ SJUKHUSET eftersom det tydligen kan störa sinnesfriden för någon militant ateist?

Självklart ska det finnas präst tillgänglig för de som önskar det.