Svenskars relation till religion

[Mabuse]

Så bra! Jag önskar att jag hade samma erfarenhet.

Men jag hade en patologisk reaktion. Kan det vara det som är skillnaden?

När jag legat på sjukhus så har de ibland kallat in specialister från andra avdelningar om de bedömt att det behövts, t ex en hudläkare för att bedöma ett eksem eller vad det nu kan vara. Jag uppfattade att psykiatrikern och kuratorn fungerade likadant, de kallades in för att behandla akut psykisk ohälsa.

Hade jag t ex haft en adekvat sorgereaktion, så kan jag tänka mig att de erbjudit präst istället. Då skulle ju psykiatrin vara fel adress, det är inte deras bord.

 

[MML]

Blandar ihop att en ovilja att prata med en yrkesutövande präst från religiös organisation när man krisar , skulle ha något med en åsikt om vilken livsåskådning vårdpersonal får ha att göra. Det är vilda kast.

Det är väl snarare så att frågorna om någon skulle välja bort vårdpersonal baserat på dennes eventuella religiösa tro kommer sig av uttalanden i stil med att någon inte skulle ta emot hjälp från någon vars värderingar formats av dennes tro, eller liknande.

Vilket för övrigt är ett knepigt tankesätt eftersom det är så det fungerar för alla. Våra värderingar, vår människosyn etc. har naturligtvis sin grund i vår livsåskådning, och det är extremt svårt att helt bortse från hur vi ser på världen. Oavsett tro eller icke-tro, alltså.

 

[Mabuse]

Men präst är ett vårdande yrke, dom har definitivt i vården att göra precis som andra vårdande yrken har. Dom "täcker inte upp" vårdens brister, dom är en del av vården. Dom är liksom inte några amatörer utan utbildning inom att vårda och lyssna och hantera människor i kriser, det är liksom en stor del av deras jobb.

Precis, sjukhusprästen är väl inte en frivillig, det är väl ett jobb?

Alltså, sjukhusprästen är inte där som frivillig på lediga stunder, sjukhusprästen är anställd och får lön. Hens jobb är att vara sjukhuspräst.

 

[Lobelia]

Jag tror inte att någon alls tycker annat än att det i sådant fall sköttes dåligt av personalen inom sjukvården, och att man förstår att det blev jobbigt för dig. Det var givetvis en dålig planering från sjukvårdens sida att ingen som kunde ge samtalsstöd fanns i tjänst.

Det innebär dock inte att du kan sitta och kasta falska påståenden och konspirationsteorier omkring dig utan att det blir emotsagt. Det innebär inte heller att det är kyrkans/religionens/prästens fel att sjukvårdspersonalen hade ett kasst bemötande.

Vari ligger det falska påståendet och konspirations teorierna du talar om här?

 

[MML]

Jag läste ditt inlägg om hur många troende resonerar precis så.

Menar du att det här betyder att "många troende går runt och låtsas att icke-troende blir kränkta av att andra tror"?

Jag kan intyga att detsamma gäller generellt för de olika religiösa samfund jag har någon inblick i. Självklart varierar det lite vad man tror om livet efter detta etc. men överlag är det inte så att troende går runt och blir kränkta av att ateister inte tror.

 

[sjoberga]

Men präst är ett vårdande yrke, dom har definitivt i vården att göra precis som andra vårdande yrken har. Dom "täcker inte upp" vårdens brister, dom är en del av vården. Dom är liksom inte några amatörer utan utbildning inom att vårda och lyssna och hantera människor i kriser, det är liksom en stor del av deras jobb.

Där har vi diametralt olika åsikter, om religiösa företrädares roll inom vården. Utan att förringa prästers utbildning och förmågor.

Precis, sjukhusprästen är väl inte en frivillig, det är väl ett jobb?

Alltså, sjukhusprästen är inte där som frivillig på lediga stunder, sjukhusprästen är anställd och får lön. Hens jobb är att vara sjukhuspräst.

Ja, det är ju del av problemet med lagen och organisationen. Anställd av en religiös organisation och inte under vården.

 

[Mia_R]

Men det är ju så som @sjoberga skrev. Om frivilliga t.ex. präster täcker upp för sjukvårdens brister så kommer inte de bristerna åtgärdas av sjukvården.

Så då är det bättre att folk som mår väldigt dåligt inte får någon hjälp alls? Det är politikerna som bestämmer hur mycket pengar som ska satsas på vården, finns det inga pengar att anställa psykologer och kuratorer med dygnet runt jour ska man lämna patienterna med ett rakblad och ett paket plåster så får de själva avgöra hur de ska lösa sina problem, istället för att fråga om de vill prata med en sjukhuspräst?

 

[MML]

Vari ligger det falska påståendet och konspirations teorierna du talar om här?

Se t. ex. de inlägg @Cambrie tar upp i inlägg #862.

 

[sjoberga]

Menar du att det här betyder att "många troende går runt och låtsas att icke-troende blir kränkta av att andra tror"?

Yes, men har jag läst in något du inte menar så ber jag om ursäkt och vi kan vara överens om att både troende och icke-troende känner sig väldigt lite kränkta av andras livsåskådningar.

 

[MML]

Yes, men har jag läst in något du inte menar så ber jag om ursäkt och vi kan vara överens om att både troende och icke-troende känner sig väldigt lite kränkta av andras livsåskådningar.

Ja, är det så bakvänt du läser andras inlägg förstår jag om missförstånden haglar tätt. Det om något tyder väl på "En avgrundsdjup ravin av vilja att missförstå."

Accepterar naturligtvis din ursäkt i den här frågan dock.

 

[athena_arabians]

De trugade alltså präst fastän kuratorer/psykologer fanns på plats.

Låter helt barockt men det lär vara ett extremt sällsynt förfarande, så det är i vilket fall ingen sanning på det stora hela taget.

Nu har vi som sagt bara en sidan av myntet...

Det kan ju ha varit så att personalen ansåg att @Lingon verkligen var i desperat behov av adekvat stöd i krissituationen och kanske, av omtanke, propsade lite mer än vad som var korrekt. Just för att det var en krissituation och det inte fanns någon annan rimlig resurs tillgänglig med kort varsel.

Dvs gjort av omtanke även om det landade fel. Inte en del av den kristna komplotten att ta över psykiatrin då (som delar av tråden på något absurt sätt hamnat i).

 

[Mabuse]

Där har vi diametralt olika åsikter, om religiösa företrädares roll inom vården. Utan att förringa prästers utbildning och förmågor.


Ja, det är ju del av problemet med lagen och organisationen. Anställd av en religiös organisation och inte under vården.

Men andra kanske inte ser det som ett problem?

Präster är ju specialutbildade i att hantera icke-patologisk sorg. På ett sjukhus kommer människor ibland hamna i sorg. Då är det väl praktiskt att organisera det så att sorgspecialister finns tillgängliga.

Jag förstår att du tycker det är ett problem, men jag är inte lika övertygad om att det är ett problem för andra.

Jag tänker att många är rätt pragmatiska i det där. Man tänker att tja, jag kan prata med en präst fast jag inte är troende, eller så tänker man att tja, nej tack för min del, men det är väl bra att det finns för de som behöver.

I ett stort sjukhus finns ju flera verksamheter som inte drivs av vården - t ex sjukhusbibliotek, kiosk, blomsterhandel, apotek… Själv har jag aldrig lånat böcker på biblioteket, men om andra vill göra det så är väl det bra att det finns, tänker jag.

 

[athena_arabians]

Ska jag gå efter min egen anekdotiska erfarenhet kan jag säga att jag som icke-kristen mycket hellre pratar med en präst än en kurator, eftersom alla kuratorer jag haft kontakt med varit totala stolpskott (ja, inte alla kuratorer givetvis men jag var varit hos fem stycken genom åren). Jag har samtalat med några präster också och ingen har varit något stolpskott (vi har haft tur med herdarna i vår församling).

Som icke-kristen finner jag det också väldigt märkligt att sitta och försvara sjukhuspräster... men det finns bevisligen stora kunskapsluckor om kristendom, den kristna gärningen samt hur själavård fungerar.

Eidt: I en akut sorgesituation hade jag inte haft problem att tala med en rabbin eller en imam heller, just för att de är tränade på att hantera stora känslor som sorg på ett annat sätt än psykiatriska resurser inom vården.

 

[Lilla]

Jag förstår verkligen inte problemet!
Varför man blir så upprörd över andras åsikter. (Och nu menar jag inte de som går över gränsen utan de sakliga)
Jag är inte troende och vill inte prata med en präst om jag hamnar i kris. Absolut inte.
Jag vill inte att någon ber för mig eller att någon ska försöka övertyga mig om Guds existens.
Men så länge folk inte gör det så får folk tro om de vill.
Däremot så respekterar jag inte sådan tro som skadar människor. Tex när man vägrar sina barn blod.

 

[Mabuse]

Jag får lite känslan att en del ateister i tråden blir arga på att religion alls får synas i samhället. Religion borde vara något man bara möter om man själv uttryckligen väljer det, inte något man ibland stöter på i olika former.

Ingen skulle bli erbjuden samtal med präst, inga skolbarn borde sätta sin fot i religiösa byggnader ens som studiebesök, och de som har den dåliga smaken att ha en tro behöver höra att de tror på sagor och har fel.

Lite som en del tänker om homosexuella: det är nog ok om de finns, men det får de sköta privat i så fall. Det är inget jag vill behöva riskera att se när jag går ut. Och definitivt ska inte barn behöva möta sånt i skolan, i undervisningen.

 

[sjoberga]

Men andra kanske inte ser det som ett problem?

Präster är ju specialutbildade i att hantera icke-patologisk sorg. På ett sjukhus kommer människor ibland hamna i sorg. Då är det väl praktiskt att organisera det så att sorgspecialister finns tillgängliga.

Jag förstår att du tycker det är ett problem, men jag är inte lika övertygad om att det är ett problem för andra.

Jag tänker att många är rätt pragmatiska i det där. Man tänker att tja, jag kan prata med en präst fast jag inte är troende, eller så tänker man att tja, nej tack för min del, men det är väl bra att det finns för de som behöver.

I ett stort sjukhus finns ju flera verksamheter som inte drivs av vården - t ex sjukhusbibliotek, kiosk, blomsterhandel, apotek… Själv har jag aldrig lånat böcker på biblioteket, men om andra vill göra det så är väl det bra att det finns, tänker jag.

Och det är väl helt i sin ordning, just nu är den demokratiskt beslutade lagen en annan än jag vill ha så då får jag argumentera för och arbeta för en förändring.

Kiosk, blomsterhandel. bibliotek bedriver ändå inte vård. Jag blir förvirrad emellanåt eftersom det ena stunden förekommer ”självklart bedriver prästerna vård” och nästa ”de ersätter ingen vård, utan är ett komplement när vården inte kan ge annat”. Om de är en del av vården anser jag att de måste stå under samma tillsyn som resten, med samma huvudman. Om de inte är det, ser jag dilemman med att de täcker upp för vård som skulle behöva andra bättre lösningar.

 

[Lilla]

Jag får lite känslan att en del ateister i tråden blir arga på att religion alls får synas i samhället. Religion borde vara något man bara möter om man själv uttryckligen väljer det, inte något man ibland stöter på i olika former.

Ingen skulle bli erbjuden samtal med präst, inga skolbarn borde sätta sin fot i religiösa byggnader ens som studiebesök, och de som har den dåliga smaken att ha en tro behöver höra att de tror på sagor och har fel.

Lite som en del tänker om homosexuella: det är nog ok om de finns, men det får de sköta privat i så fall. Det är inget jag vill behöva riskera att se när jag går ut. Och definitivt ska inte barn behöva möta sånt i skolan, i undervisningen.

Snacka om att döma en hel grupp människor.

 

[Mabuse]

Och det är väl helt i sin ordning, just nu är den demokratiskt beslutade lagen en annan än jag vill ha så då får jag argumentera för och arbeta för en förändring.

Kiosk, blomsterhandel. bibliotek bedriver ändå inte vård. Jag blir förvirrad emellanåt eftersom det ena stunden förekommer ”självklart bedriver prästerna vård” och nästa ”de ersätter ingen vård, utan är ett komplement när vården inte kan ge annat”. Om de är en del av vården anser jag att de måste stå under samma tillsyn som resten, med samma huvudman. Om de inte är det, ser jag dilemman med att de täcker upp för vård som skulle behöva andra bättre lösningar.

Det är ju för att du pratar med flera personer samtidigt, som har olika åsikter. Därför säger inte alla likadant.

För min del så har jag fattat det som att sjukvården bedriver sjukvård. Dvs, de behandlar sådant som är patologiskt.

Men, människor har fler behov än det. De kan vilja ha en blomma eller läsa en bok eller äta en chokladbit, och må bra av det. Det är inte strikt en del av sjukvården, men sjukvården ser ändå att folk kan må bra av det, och därför inrymmer sjukhus aktörer som kan tillhandahålla sånt. På samma sätt kan människor ha ett andligt behov av själavård, och därför finns det tillgängligt för dem som behöver det.

Både prästen och läkaren ägnar sig åt vård, skillnaden är att prästen sysslar med själavård, och läkaren med sjukvård. Ibland behöver människor båda två.

 

[Mabuse]

Snacka om att döma en hel grupp människor.

”En del ateister i tråden” skrev jag. Inte ”alla”.

 

[Thaliaste]

Ja, det var en dålig jämförelse. Det var bland det första jag tänkte när jag vaknade imorse faktiskt. "Det där skulle jag inte ha skrivit."
Menmen, jag ska iväg på jobb och får diskutera mera senare!

Även om du nu kom på bättre tankar på morgonen så är det inte så dumt ändå att det kom ut igår, och att det var @Philosophia som svarade på det (jag hade inte kunnat formulera det lika bra!). Just det där att likställa dagens troende med tidigare okunskap om jordens utformning kommer inte så sällan upp, så det är bra om det kan bemötas på ett klokt, och icke-konfrontativt sätt. Det finns garanterat andra som tänkt det du skrev.

Utkomsten av tråden är förhoppningsvis inte två läger som byggt upp mer misstro och aversion mot varandra, utan att ge perspektiv åt varandra. Även om det känns svårt ibland, erkänner jag också, för man känner sig trampad på så går man ju lätt i försvar.