Svenskars relation till religion

[Kirre]

Jag blir jättesugen på att göra en blindstudie i stödsamtal. Personer i kris blir tilldelade ett antal stödsamtalspersoner som de får samtala med, utan att veta något om dess bakgrund och där de är neutralt klädda, deras titel är för alla "stödsamtalperson". Sedan får personerna avge en bedömning hur de upplevde samtalen på en beskriven skala och även göra egna noteringar.
Hade varit jättespännande att se resultatet.

Som en vetenskaplig person förstår jag och inser de otroliga svårigheter i denna typ av studie men ändå, det hade varit jättekul.

 

[Lilla]

Jag blir jättesugen på att göra en blindstudie i stödsamtal. Personer i kris blir tilldelade ett antal stödsamtalspersoner som de får samtala med, utan att veta något om dess bakgrund och där de är neutralt klädda, deras titel är för alla "stödsamtalperson". Sedan får personerna avge en bedömning hur de upplevde samtalen på en beskriven skala och även göra egna noteringar.
Hade varit jättespännande att se resultatet.

Fast om man inte kan avgöra så är det ju ett ickeproblem.

 

[Dentaku]

Jag undrar lite om det är någon skillnad mellan att vårdpersonal hänvisar till en samtalskontakt eller att 1177 gör det? Eller om problemet enbart är Sjukhuskyrkan?

Sjukhus skulle kunna ha ett likadant samarbete med en eller flera sekulära organisationer som de har med Sjukhuskyrkan och Muslimsk repektive Buddhistisk andlig vård, dessa samarbeten är inte reglerade i någon lag.
Och 1177 hänvisar till en sekulär stödlinje.

 

[Sharpless]

Fast om man inte kan avgöra så är det ju ett ickeproblem.

Är det? Det finns en hel del här som verkar anse att det visst spelar roll, även om det inte "syns" på stödsamtalspersonen att om den är troende eller inte.

 

[Lilla]

Är det? Det finns en hel del här som verkar anse att det visst spelar roll, även om det inte "syns" på stödsamtalspersonen att om den är troende eller inte.

Ok så uppfattar inte jag det. Klarar de hålla ett samtal utan religiöst innehåll så är det helt ointressant om de är präster eller något annat. Det är ju åsikterna man vill slippa.

 

[Praefatio]

Ok så uppfattar inte jag det. Klarar de hålla ett samtal utan religiöst innehåll så är det helt ointressant om de är präster eller något annat. Det är ju åsikterna man vill slippa.

Och det är självklart helt okej att vilja slippa de åsikterna i ett institutionellt samtal som krissamtal eller dylikt. Inget snack om den saken! Och skulle någon som inte ens är där i egenskap av präst (typ psykolog eller något) börja blanda in sin tro i samtalet så vore det högst olämpligt och skäl att kontakta den personens överordnade.

Men i tråden har det framkommit att en del användare inte vill ha en samtalskontakt som själv är troende alls, eftersom det känns obekvämt att berätta om sitt liv och sina bekymmer med någon som har en annan livsåskådning än dem oavsett om det framkommer i samtalet eller ej. Då är vi inne på extremt tunn is vad gäller diskriminering.

 

[Lilla]

Och det är självklart helt okej att vilja slippa de åsikterna i ett institutionellt samtal som krissamtal eller dylikt. Inget snack om den saken! Och skulle någon som inte ens är där i egenskap av präst (typ psykolog eller något) börja blanda in sin tro i samtalet så vore det högst olämpligt och skäl att kontakta den personens överordnade.

Men i tråden har det framkommit att en del användare inte vill ha en samtalskontakt som själv är troende alls, eftersom det känns obekvämt att berätta om sitt liv och sina bekymmer med någon som har en annan livsåskådning än dem oavsett om det framkommer i samtalet eller ej. Då är vi inne på extremt tunn is vad gäller diskriminering.

Ok just den diskussionen kan man dra hur långt som helst. Jag känner mig tryggast med kvinnliga personer i de flesta situationer. Då könsdiskriminerar jag i så fall.
Men man vet ju sällan eller aldrig något om en samtalskontakt. Jag vill tex inte ha något att göra med ngn som har rasistiska åsikter men det vet jag ju inte om en samtalskontakt har om den inte yttrar det.
Så det beror ju helt och hållet på hur yrkesskicklig personen är.

 

[sjoberga]

Och det är självklart helt okej att vilja slippa de åsikterna i ett institutionellt samtal som krissamtal eller dylikt. Inget snack om den saken! Och skulle någon som inte ens är där i egenskap av präst (typ psykolog eller något) börja blanda in sin tro i samtalet så vore det högst olämpligt och skäl att kontakta den personens överordnade.

Men i tråden har det framkommit att en del användare inte vill ha en samtalskontakt som själv är troende alls, eftersom det känns obekvämt att berätta om sitt liv och sina bekymmer med någon som har en annan livsåskådning än dem oavsett om det framkommer i samtalet eller ej. Då är vi inne på extremt tunn is vad gäller diskriminering.

Nja, det räcker ju att det inte börjat med att de är där i egenskap av sin yrkesroll som präst betalda av ett trossamfund. För min del alltså.

 

[Enya]

Det gäller alla. Även ateister. D.v.s. vem som helst får neka vem som helst gällande att vara samtalsstöd av något slag. Oavsett anledning.

Sen undrar jag hur korrekt det egentligen är att en psykolog blandar in sin religiösa tro eller avsaknad av tro i sitt yrke.

Jag funderar på hur jag hade gjort om jag var psykolog eller liknande. Jag hade inte tagit på mig en t-shirt där det står "Ateist" på. Eftersom min personliga uppfattning och åsikter om religion inte skulle vara relevanta i mitt möte med patienter. Inte heller hade jag skyltat med partitillhörighet om jag hade varit engagerad i ett parti. En psykolog måste ju kunna möta människor och få ett förtroende från dem. Möta dem på deras plats för att kunna nå fram. Då hade min avsaknad av tro varit helt oviktig. På samma sätt tänker jag att jag hade velat att en troende psykolog hade gjort om jag skulle träffa hen. Det är om psykologen hade blandat in sin tro i våra samtal som jag förmodligen dragit mig ur. Definitivt om hen hade fortsatt efter att jag bett hen att inte blanda in religion.

Psykologer ska vara neutrala i sådana ståndpunkter, om de inte utger sig för att ha en religiös syn så att man kan välja just den psykologen för att man själv är religiös. Men det ska alltså framgå då. Precis som med präster.

 

[Dentaku]

Nja, det räcker ju att det inte börjat med att de är där i egenskap av sin yrkesroll som präst betalda av ett trossamfund. För min del alltså.

Vilka skulle de annars vara betalda av? Det vore oerhört olämpligt om de var betalda av vården.

 

[Lobelia]

Ok så uppfattar inte jag det. Klarar de hålla ett samtal utan religiöst innehåll så är det helt ointressant om de är präster eller något annat. Det är ju åsikterna man vill slippa.

Det är väl upp till var och en att avgöra vem de vill tala med. Vill någon prata med en präst ska det respekteras liksom man ska respektera önskan om att slippa oavsett om det är präster, pastorer, shamaner, kristen värdegrund, buddistisk värdegrund eller muslimsk dito. Rimligen borde det finns ett ickereligiöst alternativ, dvs någon som inte representerar någon trosåskådning utan har en värdslig utbildning typ psykolog/kurator/terapeut.

Det personliga valet ska inte ifrågasättas, dvs om man tar fasta vid det du skriver ovan "så är det helt ointressant om de är präster eller något annat" är att köra över en person och tala om att de tycker fel om vad de själv vill. Det är lite osmakligt.

Jag är för att respektera folks religion, men inte till den grad att jag inte får ha åsikter om vem jag kan tänka mig dela mina jobbigaste tankar med för att inte trampa någon på tårna.

 

[Lilla]

Det är väl upp till var och en att avgöra vem de vill tala med. Vill någon prata med en präst ska det respekteras liksom man ska respektera önskan om att slippa oavsett om det är präster, pastorer, shamaner, kristen värdegrund, buddistisk värdegrund eller muslimsk dito. Rimligen borde det finns ett ickereligiöst alternativ, dvs någon som inte representerar någon trosåskådning utan har en värdslig utbildning typ psykolog/kurator/terapeut.

Det personliga valet ska inte ifrågasättas, dvs om man tar fasta vid det du skriver ovan "så är det helt ointressant om de är präster eller något annat" är att köra över en person och tala om att de tycker fel om vad de själv vill. Det är lite osmakligt.

Jag är för att respektera folks religion, men inte till den grad att jag inte får ha åsikter om vem jag kan tänka mig dela mina jobbigaste tankar med för att inte trampa någon på tårna.

Jag menar självklart att för min del är det så. Men eftersom det är en diskussionsgrupp så trodde jag att det var självklart.
Jag har alltså ont av det religiösa pratet inte vad folk väljer var och en.

 

[Lobelia]

Jag menar självklart att för min del är det så. Men eftersom det är en diskussionsgrupp så trodde jag att det var självklart.
Jag har alltså ont av det religiösa pratet inte vad folk väljer var och en.

Folk blandar och ger rätt mycket här. Vill man att folk säkert ska tolka det som att du menar dig själv så bör du nog använda jag genomgående och inte man, då det annars lätt kan tolkas som du då faktiskt menar det du skriver, dvs man.

 

[stjarnhimmel]

Intressant att tråden som jag startade tog sån fart!
Det bekräftar det jag någonstans tänker- att frågan om religion är intressant för många av oss och viktigt att prata om även om vi själva inte är troende.

 

[Lilla]

Folk blandar och ger rätt mycket här. Vill man att folk säkert ska tolka det som att du menar dig själv så bör du nog använda jag genomgående och inte man, då det annars lätt kan tolkas som du då faktiskt menar det du skriver, dvs man.

Jag känner att folk tolkar som det passar oavsett.
Kommer inte fortsätta diskussionen.
Helt förundrar hur en sån här tråd kan leva.

 

[Kirre]

Ok så uppfattar inte jag det. Klarar de hålla ett samtal utan religiöst innehåll så är det helt ointressant om de är präster eller något annat. Det är ju åsikterna man vill slippa.

Studien vore intressant just för att flera nämnt att de inte vill prata med präst för att det skulle märkas att de har en annan livsåskådning och det vill de inte vara med om. Andra hävdar att det absolut inte skulle märkas, en tredje menar att präster inte är utbildade nog. En blindstudie skulle ju kunna besvara eller åtminstone ge vägledning åt vad som är sant.

En studie jag hittade visade att kristna deprimerade som möts i sitt troende av en icke-religiös terapeut mådde bättre än om de möttes neutralt. Då tänker jag att om icke-religiösa teurapeuter kan möta troende i dess tro så borde rimligen vice versa också vara möjligt dvs präster möta icke-religiösa i dess livsåskådning. Det kräver ju dock en väldig förståelse och öppenhet för andra samt medmänsklighet, ödmjukhet och främst en vilja att hjälpa personen där den är dvs mer personbundet än yrkesbundet.

 

[Enya]

Det är väl jättebra att det finns troende psykologer till de vill ha det! Det kan säkert kännas tryggt för troende att gå till en psykolog som delar deras världsbild och värdegrund. Jag har bara en önskan om samma sak för min egen del.

Menar du att det inte finns? Jag har då aldrig märkt någon inom vården som skyltar med sin tro eller avsaknad av den, jag vet inte helt enkelt var de står. menar du att de inte finns för dig?

 

[Enya]

Skulle du säga samma sak om det hände en olycka och du är skadad att du inte vill ha hjälp av någon med en tro? Ska sjukvården inte anställa folk med tro alls?

Överläkaren i psykiatrin här är tex med i svenska kyrkan och jag har sett honom lite här och där när det gäller kyrkogrejer, ska han avgå då? Han är en fantastisk läkare.

Har inte läst hela tråden så det kan ha kommit upp, men jag har hört ochc läst att man inte gärna vill ha trossymboler ska bäras på arbetsplatser. Såsom tex kors eller sjal. Och att det till och med kan tolkas negativt för en om man bär tex ett kors på en arbetsintervju.

Som om man är en sämre människa och gör ett sämre jobb för att man har en tro. Märkligt tycker jag.

 

[Enya]

Det har jag inte sagt. Jag har bara sagt att om jag ska få samtalsterapi av nåt slag så vill jag att personen ska hålla religion utanför. Därför vill jag inte prata med en präst om mina innersta tankar eftersom religion är hens yrke. Vem andra går till bryr jag mig inte om.

Man får inte terapi av en präst. Det får man av sjukvården.

 

[MML]

Jag får lite känslan att en del ateister i tråden blir arga på att religion alls får synas i samhället. Religion borde vara något man bara möter om man själv uttryckligen väljer det, inte något man ibland stöter på i olika former.

Ingen skulle bli erbjuden samtal med präst, inga skolbarn borde sätta sin fot i religiösa byggnader ens som studiebesök, och de som har den dåliga smaken att ha en tro behöver höra att de tror på sagor och har fel.

Lite som en del tänker om homosexuella: det är nog ok om de finns, men det får de sköta privat i så fall. Det är inget jag vill behöva riskera att se när jag går ut. Och definitivt ska inte barn behöva möta sånt i skolan, i undervisningen.

Tyvärr är det ju inte bara en känsla du får, utan även något som uttryckligen skrivits. D. v. s. att man inte kan förstå människors behov att vara öppna med sin tro, det ska hållas privat och ska således döljas från omvärlden, samt att det är svårt att över huvud taget småprata med någon som är öppen med sin tro. Att inte dölja sin tro har likställts med att missionera etc.

I mina ögon fruktansvärt obehagligt och ytterst problematiskt. Jag tycker att det är direkt skrämmande att sådana extrema åsikter kan vädras helt fritt.