Sv: Svartsjuka
Jag var extremt svartsjuk tidigare. Dagens medier gör inte det lätt för oss som har ett behov av att se vad den andre gör. Och i många fall handlar det om ens självkänsla.
Idag är jag inte rädd att förlora min pojkvän till någon annan, just för jag vill vara den jag är. Och jag vill bli älskad för den jag är. Skulle han lämna mig för någon annan så är det fine, liksom. Då vill jag inte ha honom. Jag är med honom av en anledning och skulle för all del i hela världen inte vilja byta bort honom. Han är inte perfekt. Det är jag inte heller. Jag vet att det finns alltid någon snyggare, bättre, smartare än mig. Men det är ju jag som person som spelar roll.
Det har lett till att jag inte tar illa upp av att pojkvännen tittar på porr (förr klarade jag inte av det, med mina ex). Det enda jag inte skulle bli förtjust i är om han nu skulle aktivt välja att kolla på brudar med stora bröst just för jag inte har några stora bröst, då känns det helt enkelt som att han vill ha mer som jag inte kan erbjuda. Men det problemet existerar inte så det är lugnt
Han är nog mer svartsjuk än vad jag är också, vilket är ovanligt men det handlar som sagt i grund och botten om självkänslan. Kommunikation är väldigt viktigt och utan den skulle inte någonting fungera. Han spelar bas i ett band och är ofta ute på spelningar och jag är medveten om att han kan bli påstött men jag tänker inte på det eftersom det är mest synd om tjejerna som stöter på honom, han vill ju inte ha dem
Detsamma gäller om jag festar utan honom, jag blir ofta påstött men jag säger ju nej till dem. Varför inte han också?
Det här med att titta på andra är ju helt ok egentligen men jag har inget intresse. Kanske finns det någon snygg kropp men det är lite "Jaha" där, jag tänder på min pojkvän så mycket mer, jag är helt...
i honom. Och han säger själv att när han tittar på mig så är det precis så här
han tittar på mig. Jag litar på det.
Skulle det dyka upp något som ger mig ont i magen så pratar jag med honom. Annars inte, oftast är det bara tankar som är lite dumma. Skulle det dyka upp något som gjorde att jag misstänkte att det var något skumt så pratar jag om det med honom. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och vill verkligen inte mista honom men tänker inte vara rädd att förlora honom till någon annan. Jag ser det som att varje dag han är med mig har han aktivt valt att vara med mig och det är jag tusen tacksam för. Och jag väljer honom varje dag så länge jag är med honom.
Det är så himla skönt att inte vara ständigt svartsjuk. Men ibland så kommer den där lilla kontrolldjävulen i mig fram och snokar reda på saker kring honom som finns offentligt men jag har sagt till mig själv att ge fan i det eftersom jag inte mår bra av det. Det som varit förr etc är inte relevant för idag. Saker förändras och det viktiga är var vi står idag.
