Svårt att ha egna intressen i relation, för mycket uppoffringar?

[kolfinnur]

Jag har varit sambo i lite över ett år. Kunde inte vara nöjdare med min partner, så det är inte en fråga om stanna eller gå. Problemet är att jag inte är självständig nog, och är alldeles för beroende av honom alldeles för stor del av tiden. Jag har inga intressen. När jag väl går till gymmet eller var i stallet hos fd. medryttarhästen kände jag mig stressad för att åka hem. Så fort han är hemma vill jag åka hem, och aktiviteten blir inge kul. Varken jobbet, träning eller häst. Det känns mest tråkigt när det gäller hästarna, för det har ju typ alltid varit mitt enda intresse...

Jag vet inte varför jag beter mig så här! Jag får typ skuldkänslor av att inte vara tillgänglig så fort han inte jobbar? Fast han hindrar mig inte på något sätt, han har inget emot att vara hemma själv, han har gitarr och datorspel att roa sig med. Det gör han ibland när jag är hemma också. Så jag VET att jag får göra vad f*n jag vill, skaffa hur mycket hobbys jag vill, vara borta hela kvällar.

Bör ju nämna att jag tror jag är lite utbränd/deprimerad, går hos psykolog för det. Så till viss del beror ju oviljan att göra saker på att jag är allmänt omotiverad till hela livet. Men dessa konstiga skuldkänslor verkar vara något annat, och ffa så kommer jag ju inte komma ur deppigheten om jag aldrig kommer iväg och gör något kul! Rent rationellt så inser jag ju att jag måste skaffa egna intressen, egna saker att brinna för, separera mig själv från sambon lite (fysiskt och i tankarna när jag är hemifrån), osv. Men hur ska jag hantera dessa känslor? Vart kommer de ifrån? Okej att man bara vill vara med varandra i början av förhållandet, men 19 månader senare

Lite gnälligt blev det... men jag vill jätte gärna ha tips, erfarenheter, kanske en spark i baken?

 

[Red_Chili]

Har du pratat med honom om det här? Gamla mentala spöken från tidigare relationer med mer krävande/kvävande personer? Om man ska försöka se något positivt så är det ju i alla fall att du insett hur det är och insett att du inte är nöjd med det. Då finns möjlighet att förändra och förbättra!

 

[monster1]

Jag har varit sambo i lite över ett år. Kunde inte vara nöjdare med min partner, så det är inte en fråga om stanna eller gå. Problemet är att jag inte är självständig nog, och är alldeles för beroende av honom alldeles för stor del av tiden. Jag har inga intressen. När jag väl går till gymmet eller var i stallet hos fd. medryttarhästen kände jag mig stressad för att åka hem. Så fort han är hemma vill jag åka hem, och aktiviteten blir inge kul. Varken jobbet, träning eller häst. Det känns mest tråkigt när det gäller hästarna, för det har ju typ alltid varit mitt enda intresse...

Jag vet inte varför jag beter mig så här! Jag får typ skuldkänslor av att inte vara tillgänglig så fort han inte jobbar? Fast han hindrar mig inte på något sätt, han har inget emot att vara hemma själv, han har gitarr och datorspel att roa sig med. Det gör han ibland när jag är hemma också. Så jag VET att jag får göra vad f*n jag vill, skaffa hur mycket hobbys jag vill, vara borta hela kvällar.

Bör ju nämna att jag tror jag är lite utbränd/deprimerad, går hos psykolog för det. Så till viss del beror ju oviljan att göra saker på att jag är allmänt omotiverad till hela livet. Men dessa konstiga skuldkänslor verkar vara något annat, och ffa så kommer jag ju inte komma ur deppigheten om jag aldrig kommer iväg och gör något kul! Rent rationellt så inser jag ju att jag måste skaffa egna intressen, egna saker att brinna för, separera mig själv från sambon lite (fysiskt och i tankarna när jag är hemifrån), osv. Men hur ska jag hantera dessa känslor? Vart kommer de ifrån? Okej att man bara vill vara med varandra i början av förhållandet, men 19 månader senare

Lite gnälligt blev det... men jag vill jätte gärna ha tips, erfarenheter, kanske en spark i baken?

Om du nu går hos psykolog är det väll en bra ide att ta upp det där, det är en typisk grej som leder till utmattning.

 

[kolfinnur]

@Red_Chili Ja jag har tagit upp det med honom, och han är rimlig och tycker inte jag borde känna så. För jag behöver absolut inte skynda mig hem. Sen har inte han några intressen heller utanför hemmet egentligen, så det bidrar väl lite kanske. Tidigare relationer har jag ju haft häst som jag prioriterat över allt annat. Nu har jag bara sambo och jobb.

@monster1 Jo det kommer ju tas upp under mötena. Och värdesätter psykologens kompetens och tips, men undrar också om det finns någon här som kan dela med sig av erfarenheter eller kloka ord.

 

[tuaphua]

Jag skulle nog också rekommendera att ta upp det med psykologen. Det verkar ju som att du har lite orimliga känslor kring det här. Och som inte kommer från din nuvarande partner heller.

Jag tror ju det är bra att ha egentid hur mkt man än älskar någon. Jag och min partner ser det som att våra intressen, även de vi utövar utan varann, ger näring till oss och vår relation.

 

[tanten]

Jag såg en bild en gång som bra förklarar min syn på en relation.
Två lika stora cirklar. De överlappar varandra lite- möts - och den gemensamma delen är förhållandet.

Samtidigt är man en egen cirkel, en hel egen person. Om ens liv övergår till att bägge cirklarna helt liger över varandra så har den ena antagligen utplånat sig själv.