Struntar i att svara?

[MiniLi]

Alla gillar inte att kommunicera via meddelanden, framförallt inte om det är av typen "hur är läget?".
Ibland har man heller inte tid/lust/möjlighet att svara direkt.
Ibland glömmer man bort det.

Själv undviker jag dock att öppna meddelanden som jag inte har tid att svara på, just för att undvika att glömma bort det sen. Lättare att minnas om man har ett oläst.

Och jag gillar generellt inte att prata via text, blir ofta kortfattat för mig. Vissa personer pratar jag gärna med via tex whatsapp men det är rätt selektivt.

 

[tanten]

Vilken ångest
Jag vill gråta om jag glömmer min privata mobil hemma och bara kan använda min jobbmobil.
Måste ju skicka 200 sms till min bästis, tramsa på snap och Whatsapp med annat löst folk

Haha - så olika vi lever
Jag har sällan telefonen med mig. Den ligger på något bord nånstans. Det kan gå en hel dag utan att jag tittat på den.
Men så har jag inte speciellt många som hör av sig heller. Min telefon ringer inte varje vecka.

På jobbet bär jag inte telefon. Jag undervisar och det är respektlöst att bära på en telefon när min hela uppmärksamhet ska vara på mina elever.

Mina kontakter sker via mail eler IRL. Och några enstaka SMS och mess.

Jag svarar inte på allt. Om nån bara skriver "läget?" så gitter jag inte svara. Det måste vara något konkret eller en vänskapsyttring. Inte bara något slappt i brist på annat.

 

[Raderad medlem 68338]

Jag har ett par meddelande jag inte svarat på, som ligger som lästa. Egentligen har jag inget att säga, själv tycker jag det är tjatigt med folk som hör av sig "bara för att kolla läget", det har jag inte riktigt tid och ork med. Direkta förfrågningar som har någon form av deadline svarar jag alltid på direkt jag ser dem.

Precis så!

Ibland har jag inte tid att "slentrian-chatta" med folk på messenger tex. Och som många påpekat glömmer jag lätt om jag snabbkollat och tänker att jag ska svara senare.

 

[Lena Furberg]

Jag tycker snarare det är läskigt att man förväntas vara så tillgänglig idag. Jag tror det blir problem när dessa unga ska jobba eller vara i skolan.

Ja, det ÄR ett problem..... Unga sitter under lektionerna och snappar; nån skickar ett snapchat och man ska svara. Varje dag, för att hålla antalet snaps levande. Missar man en dag är man tillbaka på noll och det är inte populärt..... Somliga har femtio personer (eller mer??) som de snappar med på det viset, dvs inga meddelanden bara ett snap.
Eller tjejer som sitter och sms:ar under lektionstid med pojkvännen (som sitter på en annan lektion...) .

Men nu är vi inne på nåt annat än trådstarten.

 

[Bison]

Haha - så olika vi lever
Jag har sällan telefonen med mig. Den ligger på något bord nånstans. Det kan gå en hel dag utan att jag tittat på den.
Men så har jag inte speciellt många som hör av sig heller. Min telefon ringer inte varje vecka.

På jobbet bär jag inte telefon. Jag undervisar och det är respektlöst att bära på en telefon när min hela uppmärksamhet ska vara på mina elever.

Mina kontakter sker via mail eler IRL. Och några enstaka SMS och mess.

Jag svarar inte på allt. Om nån bara skriver "läget?" så gitter jag inte svara. Det måste vara något konkret eller en vänskapsyttring. Inte bara något slappt i brist på annat.

Jag pratar inte jättemycket o telefon. Några timmar per vecka kanske.
Men jag chattar och messar mycket med mina kompisar. Jag vill ha det så och tycker det är kul.

Jag måste ha telefon i tjänsten, den används dock inte till hopp och lek.
Min privata använder jag på raster och när det är lugnt på jobbet.

 

[Lumos_Nox]

Jag har alltid kännt en stress och lite hat mot det här att man kan se när meddelandet är läst. Jag gör som många andra och läser och glömmer bort att svara, tänker svara sen eller helt enkelt inte vill svara och det stör och stressar mig när folk påpekar "varför har du inte svarar och skickar hallå???!! och annat.
Nej, jag svarar när jag hinner och oftast försvinner "Hur är läget?" i mängden

 

[Saeta]

Jag är ofta med om det, att folk inte svarar alltså. Jag kräver verkligen inte att få ett svar på en gång eller ens inom dom närmsta timmarna. Dom flesta har ju ett liv (till skillnad mot mig som har all tid i världen) att leva så då fattar jag ju att de inte alltid har tid att svara. Men det är ju en sak att inte ha tid, och att inte vilja eller skita i att svara. Den första har jag förståelse för. Fast jag accepterar ju såklart att folk kanske inte vill svara...

Jag brukar alltid svara så fort jag läser. Mest för att jag som sagt inte har ett speciellt händelserikt liv. Men om det är så att jag av någon anledning har tid att läsa, men inte tid att svara, så brukar jag bara skriva typ "svarar senare". Mest för att personen ska förstå att jag inte bara struntar i den.

Om det gäller en person som faktiskt inte vill svara så kan jag tycka att den kan säga det. Ärlighet varar längst. Att bara ignorera någon som skriver och försöker få kontakt är fruktansvärt otrevligt. Sen kan jag också tycka att om en har tid att läsa så har en väl tid att svara något kort att den svarar senare. Det tar ju liksom inte ens en minut att skriva det. Och en min har väl alla, exempelvis om en går på toa. Men jag kan också glömma att svara ibland, vi är ju inte mer än människor. Fast då är jag ofta noga med att be om ursäkt och säga att det inte är personligt.

Kan tillägga att jag menar facebook nu, eller sms eller något sånt.

 

[stjarnhimmel]

Jag är ofta med om det, att folk inte svarar alltså. Jag kräver verkligen inte att få ett svar på en gång eller ens inom dom närmsta timmarna. Dom flesta har ju ett liv (till skillnad mot mig som har all tid i världen) att leva så då fattar jag ju att de inte alltid har tid att svara. Men det är ju en sak att inte ha tid, och att inte vilja eller skita i att svara. Den första har jag förståelse för. Fast jag accepterar ju såklart att folk kanske inte vill svara...

Jag brukar alltid svara så fort jag läser. Mest för att jag som sagt inte har ett speciellt händelserikt liv. Men om det är så att jag av någon anledning har tid att läsa, men inte tid att svara, så brukar jag bara skriva typ "svarar senare". Mest för att personen ska förstå att jag inte bara struntar i den.

Om det gäller en person som faktiskt inte vill svara så kan jag tycka att den kan säga det. Ärlighet varar längst. Att bara ignorera någon som skriver och försöker få kontakt är fruktansvärt otrevligt. Sen kan jag också tycka att om en har tid att läsa så har en väl tid att svara något kort att den svarar senare. Det tar ju liksom inte ens en minut att skriva det. Och en min har väl alla, exempelvis om en går på toa. Men jag kan också glömma att svara ibland, vi är ju inte mer än människor. Fast då är jag ofta noga med att be om ursäkt och säga att det inte är personligt.

Kan tillägga att jag menar facebook nu, eller sms eller något sånt.

Fast om man har ont om tid och ändå svarar så får man ju något tillbaka, Som också ska svaras på,.
Även om man skriver att man är på språng och svarar sen så får jag av vissa svar att "vad ska du göra nu? " Vart är du på väg?"
Så vissa är också inte så bra att förstå att man är upptagen.

 

[stjarnhimmel]

Jag undrar lite vad som har hänt idag dvs varför är det så farligt att inte få svar direkt?
För inte så länge sen så kommunicerade man via en fast telefon folk hade hemma dvs man fick ringa kvällstid och se om någon var hemma. Eller så fick man ringa till någons jobb.
Svarade inte folk fick man acceptera det bara.
Hur kan vi ha gått till att man nästan hela tiden måste vara anträffbar på messenger, mail, sms eller telefon?
Varför är det så farligt att inte få svar direkt? Jag tycker vissa är lite bortskämda. Är det något viktigt kan man ringa. Men varför är det så farligt att inte få svar på ett "Hur är läget" på Messenger?

 

[susanne]

Det är inte konstigt att så många unga mår så dåligt med de krav på snabba svar som finns

Det här är ett "fenomen" som jag ser hos unga idag; där finns oskrivna regler för hur man ska göra. Man öppnar ett meddelande och avsändaren ser att det är läst - sen kan man spela på dennes känslor genom att antingen svara genast, efter 20 minuter, inte alls osv. Avsändaren kan sitta och vänta och vänta och där blir rena känslostormarna. Det kan bli lite av en härskarteknik också, att låta folk vänta, inte visa sig för angelägen osv osv.

Nån sa, att om man sätter mobilen på flygplansläge och sen öppnar meddelandet, kan avsändaren inte se att det lästs. Jag vet inte om det fungerar?

Hur som helst tycker jag det är lite läskigt, ett "spel" som inte var möjligt tidigare...

Det är inte konstigt att så många unga mår så dåligt med de kraven.
Det här är ju jätteallvarligt, det är inte lätt att återhämta sig från en utmattning som kan komma av sånt här.

 

[Saeta]

Fast om man har ont om tid och ändå svarar så får man ju något tillbaka, Som också ska svaras på,.
Även om man skriver att man är på språng och svarar sen så får jag av vissa svar att "vad ska du göra nu? " Vart är du på väg?"
Så vissa är också inte så bra att förstå att man är upptagen.

En själv kan ju inte göra annat än att vara så tydlig som möjligt. Att svara exempelvis "upptagen, svarar sen", eller något liknande, är ju väldigt tydligt tycker jag. Om då personen fortsätter skriva så är det kanske snarare hen som behöver tänka till lite. Det ligger ju lite hos båda tycker jag.

 

[Lovisaleonora]

Jag är ofta med om det, att folk inte svarar alltså. Jag kräver verkligen inte att få ett svar på en gång eller ens inom dom närmsta timmarna. Dom flesta har ju ett liv (till skillnad mot mig som har all tid i världen) att leva så då fattar jag ju att de inte alltid har tid att svara. Men det är ju en sak att inte ha tid, och att inte vilja eller skita i att svara. Den första har jag förståelse för. Fast jag accepterar ju såklart att folk kanske inte vill svara...

Jag brukar alltid svara så fort jag läser. Mest för att jag som sagt inte har ett speciellt händelserikt liv. Men om det är så att jag av någon anledning har tid att läsa, men inte tid att svara, så brukar jag bara skriva typ "svarar senare". Mest för att personen ska förstå att jag inte bara struntar i den.

Om det gäller en person som faktiskt inte vill svara så kan jag tycka att den kan säga det. Ärlighet varar längst. Att bara ignorera någon som skriver och försöker få kontakt är fruktansvärt otrevligt. Sen kan jag också tycka att om en har tid att läsa så har en väl tid att svara något kort att den svarar senare. Det tar ju liksom inte ens en minut att skriva det. Och en min har väl alla, exempelvis om en går på toa. Men jag kan också glömma att svara ibland, vi är ju inte mer än människor. Fast då är jag ofta noga med att be om ursäkt och säga att det inte är personligt.

Kan tillägga att jag menar facebook nu, eller sms eller något sånt.

Jag förstår inte den här viljan att göra en konflikt av något som inte ens är ett halmstrå. Det ska talas ut, man ska ställas till svars, man ska minsann tala om varför man inte vill ha kontakt just nu.

Varför inte bara acceptera att Tinas inte vill ha kontakt med mig just nu? Varför måste Tina prompt slänga något i huvudet på mig, innan jag kan acceptera?

 

[Sofie_B]

Flertalet gånger när jag skriver till kompisar på facebook så struntar de i att svara? Varför gör man så?

Antingen ser jag att de läst och de struntar i att svara redan på första eller så kan de svara en eller två gånger och sedan strunta i det. Varför?

Jag skriver mest för att kolla läget om man inte setts på länge eller om man ska fråga något.

Jag struntar (i stort sett) aldrig på att svara helt, men är det inget viktigt och jag är upptagen kan svar dröja. Länge. Jag anser att om man vill mig något brådskande så ringer man. Speciellt meddelanden över sociala medier anser jag mig ha rätten att svara på i mån av tid. Jag har dock alltid telefonen med mig och läser allt som kommer in så är det viktigt får personen svar relativt omgående. Vet att det är precis lika med mina vänner och att ingen struntar i mig för att vara elak/att dom inte bryr sig. Skulle jag få den känslan skulle jag byta vänner.

Jag screenar ganska ofta samtal om jag har annat för mig. Det kan vara allt ifrån att jag sitter i ett möte till att jag faktiskt inte orkar prata i telefonen. Har dock sagt att om man dubbelringer (ringer snabbt igen efter att inte fått svar) eller skickar meddelande om att det är viktigt så ringer jag upp så fort det bara går.

När jag dejtade struntade jag ganska ofta i att svara om jag inte var intresserad. Då kunde det ju hända att personen såg att jag läst men struntade i det. Blev utsatt för samma sak tillbaks ibland.

 

[stjarnhimmel]

En själv kan ju inte göra annat än att vara så tydlig som möjligt. Att svara exempelvis "upptagen, svarar sen", eller något liknande, är ju väldigt tydligt tycker jag. Om då personen fortsätter skriva så är det kanske snarare hen som behöver tänka till lite. Det ligger ju lite hos båda tycker jag.

Jag tänker nog att det inte är så stor grej att inte svara direkt. Jag lägger nog ingen vikt vid om mina vänner svarar direkt.
På tex messenger frågar jag om vi tex ska ses framöver och kanske ger några förslag på datum. Det gör mig inget om personen svarar nu eller imorgon.
Vill jag ha svar direkt så ringer jag.

 

[Gabby_Ossi]

Jag glömmer ofta att svara, eller tänker att jag ska göra det senare. När det sedan har gått för lång tid känns det dumt och då struntar jag i det istället

 

[escodobe]

Jag sitter ofta med min mobil och det ger nog folk en felaktig uppfattning att jag är sådan som chattar MED folk.
I verkligheten är jag usel på att behålla kontakt med folk och "småprata" online.

 

[Lipperta]

Ibland har jag absolut noll intresse att skriva med den personen men oftast blir det bortglömt.

 

[Saeta]

Jag förstår inte den här viljan att göra en konflikt av något som inte ens är ett halmstrå. Det ska talas ut, man ska ställas till svars, man ska minsann tala om varför man inte vill ha kontakt just nu.

Varför inte bara acceptera att Tinas inte vill ha kontakt med mig just nu? Varför måste Tina prompt slänga något i huvudet på mig, innan jag kan acceptera?

What? Jag tror inte ditt svar var riktat till mig, eller? Annars fattar jag ingenting av det du skrev.

 

[Saeta]

Jag tänker nog att det inte är så stor grej att inte svara direkt. Jag lägger nog ingen vikt vid om mina vänner svarar direkt.
På tex messenger frågar jag om vi tex ska ses framöver och kanske ger några förslag på datum. Det gör mig inget om personen svarar nu eller imorgon.
Vill jag ha svar direkt så ringer jag.

Absolut, det håller jag med om!
Däremot kan jag nog inte ens komma ihåg när jag och mina vänner och bekanta ringde varandra senast. Och det har inte att göra med min telefonfobi. Vi ringer helt enkelt inte, det är lättare att smsa eller något.

 

[stjarnhimmel]

Absolut, det håller jag med om!
Däremot kan jag nog inte ens komma ihåg när jag och mina vänner och bekanta ringde varandra senast. Och det har inte att göra med min telefonfobi. Vi ringer helt enkelt inte, det är lättare att smsa eller något.

Det viktiga är ju att komma ihåg att alla kommunicerar olika och att som vissa jag har mött tro att det är ens eget sätt som är det rätta.
Jag utgår från att folk ringer om det är något viktigt.
Om folk skickar meddelanden eller mail tänker jag att det inte är så viktigt och svarar därför inte alltid direkt.
Jag orkar helt enkelt inte vara kontaktbar hela tiden. Jag har behov av att också koppla av ibland. Jag tycker det är skönt att lägga ifrån sig mobilen. Någon annan tycker det är stressande.