Struntar i att svara?

[torsdag]

Flertalet gånger när jag skriver till kompisar på facebook så struntar de i att svara? Varför gör man så?

Antingen ser jag att de läst och de struntar i att svara redan på första eller så kan de svara en eller två gånger och sedan strunta i det. Varför?

Jag skriver mest för att kolla läget om man inte setts på länge eller om man ska fråga något.

 

[Araminta]

Jag kan dröja med svar. Ibland så långt att jag glömmer det, tyvärr. Men struntar i det gör jag aldrig. Att det dröjer beror ofta på att jag inte har möjlighet att svara just då. Just frågor av typen "hur är läget?" blir ofta nerprioriterade.

 

[Bison]

Jag kan glömma bort det.
Ibland läser jag när jag är på jobbet, i stallet osv och tänker att jag ska svara sen. Det är bara det att sen aldrig kommer.

 

[hoppsann]

Flertalet gånger när jag skriver till kompisar på facebook så struntar de i att svara? Varför gör man så?
Antingen ser jag att de läst och de struntar i att svara redan på första eller så kan de svara en eller två gånger och sedan strunta i det. Varför?
Jag skriver mest för att kolla läget om man inte setts på länge eller om man ska fråga något.

Jag tycker inte att man har någon skyldighet att att alltid svara på alla sociala kanaler.
Ska man svara/kommentera på precis allt, så kan man snart inte ha något riktigt liv?
Man svarar när man har tid.
Svarar man inte, är man upptagen med annat helt enkelt.
Svarar man på allt så får man ju inget annat gjort.
Och har inget att göra med att man inte tycker om personen.

OT
Har en bekant som t.o.m. ringer, om man inte har svarat på ett meddelande och frågar varför!
Påpekar att man har varit inloggad...
Eller att man kanske har gratulerat någon eller svarat någon annan.
Inviterar personen till något evenemang och man tackar nej, får man genast frågan om varför och vad man ska göra istället.
Jag blir irriterad av det beteendet!
Även om jag tycker mycket om personen.
Denne är singel sedan länge, jag anar att det här med kontrollbehovet skrämmer många i ett tidigt stadium tyvärr.

 

[supersonic]

Har jag flera konversationer igång samtidigt så kan jag trycka på en som precis har skickat men som jag kanske inte har tid att svara just då och meddelandet markeras som om jag läst det. Det har hänt mig flera gånger. Jag svarar alltid men kanske inte direkt. En stor del av livet finns visserligen i mobilen idag men jag lever inte i den. Min (yngre) syster kan irritera sig väldigt på att jag är dålig på att svara

 

[Görel]

Många gånger läser jag meddelanden när jag är på jobbet eller i stallet och egentligen har annat för mig, så därför svarar jag inte på en gång. Det gör att jag kan glömma att svara.

Andra gånger kan jag vara inne i annat som gör att jag inte har tid för den som pockar på uppmärksamhet trots att jag är inloggad.

Om någon bara frågar läget utan att vilja något kan det kännas lite jobbigt att behöva formulera sig när man inte har något att säga. Har hänt att jag svarat tummen upp bara för tt inte avvisa någon men slippa ge mig in i en konversation.

 

[Lovisaleonora]

Flertalet gånger när jag skriver till kompisar på facebook så struntar de i att svara? Varför gör man så?

Antingen ser jag att de läst och de struntar i att svara redan på första eller så kan de svara en eller två gånger och sedan strunta i det. Varför?

Jag skriver mest för att kolla läget om man inte setts på länge eller om man ska fråga något.

Jag har ett par meddelande jag inte svarat på, som ligger som lästa. Egentligen har jag inget att säga, själv tycker jag det är tjatigt med folk som hör av sig "bara för att kolla läget", det har jag inte riktigt tid och ork med. Direkta förfrågningar som har någon form av deadline svarar jag alltid på direkt jag ser dem.

 

[SpanskaLoppan]

Jag kan också läsa, tänka att jag ska svara när det är lite lugnare omkring mig och komma på när jag går och lägger mig att "-ja just det...."

Ofta blir jag avbruten medan jag läser, ofta av att barnen eller jobbet kräver min uppmärksamhet. Och då glömmer jag bort helt enkelt, för att dagarna går i ett kör.
Jag gillar heller inte de allt högre förväntningarna på att man ska vara konstant tillgänglig. På sociala media! Där svarar jag när jag har tid, lust och kommer ihåg. Särskilt om det är någon som bara ska "kolla läget".

Vill man mig något, som är viktigt och behöver ett svar "nu", då får man ringa. Svarar jag inte, ja då är jag upptagen med något och hör av mig när det är färdigt. Är båda barnen hemma händer det till och med att jag lägger ifrån mig telefonen i ett annat rum(den används alltså hemma som en såndär gammaldags väggfast telefon, liggande på en hylla i köket)
När jag umgås med barnen är jag fokuserad på dem och vill inte ha en massa distraherande aviseringar. Jag har inte Facebook jour någon tid på dygnet

 

[Milosari]

Jag tycker inte att man har någon skyldighet att att alltid svara på alla sociala kanaler.
Ska man svara/kommentera på precis allt, så kan man snart inte ha något riktigt liv?
Man svarar när man har tid.
Svarar man inte, är man upptagen med annat helt enkelt.
Svarar man på allt så får man ju inget annat gjort.
Och har inget att göra med att man inte tycker om personen.

OT
Har en bekant som t.o.m. ringer, om man inte har svarat på ett meddelande och frågar varför!
Påpekar att man har varit inloggad...
Eller att man kanske har gratulerat någon eller svarat någon annan.
Inviterar personen till något evenemang och man tackar nej, får man genast frågan om varför och vad man ska göra istället.
Jag blir irriterad av det beteendet!
Även om jag tycker mycket om personen.
Denne är singel sedan länge, jag anar att det här med kontrollbehovet skrämmer många i ett tidigt stadium tyvärr.

Jag har också en sådan bekant och det har skrämt bort mig. Jag orkar inte med den där kravställningen att jag ska höra av mig direkt. Ffa inte från någon som jag inte är jättenära vän med.

 

[Lovisaleonora]

Jag kan också läsa, tänka att jag ska svara när det är lite lugnare omkring mig och komma på när jag går och lägger mig att "-ja just det...."

Ofta blir jag avbruten medan jag läser, ofta av att barnen eller jobbet kräver min uppmärksamhet. Och då glömmer jag bort helt enkelt, för att dagarna går i ett kör.
Jag gillar heller inte de allt högre förväntningarna på att man ska vara konstant tillgänglig. På sociala media! Där svarar jag när jag har tid, lust och kommer ihåg. Särskilt om det är någon som bara ska "kolla läget".

Vill man mig något, som är viktigt och behöver ett svar "nu", då får man ringa. Svarar jag inte, ja då är jag upptagen med något och hör av mig när det är färdigt. Är båda barnen hemma händer det till och med att jag lägger ifrån mig telefonen i ett annat rum(den används alltså hemma som en såndär gammaldags väggfast telefon, liggande på en hylla i köket)
När jag umgås med barnen är jag fokuserad på dem och vill inte ha en massa distraherande aviseringar. Jag har inte Facebook jour någon tid på dygnet

Exakt så. Och svarar jag inte, kan det vara läge att lägga ett SMS (sitter jag t ex i möte kan jag läsa SMS och då avgöra om det är något jag behöver åtgärda ASAP).

 

[SpanskaLoppan]

Min allra härligaste och mest avkopplande dag på hela sommaren var när jag och familjen åkte ut till min kompis som bor några mil ut på landet. Precis när vi körde in på gården dog min telefon, jag hade glömt att få med laddare och ingen hade en som passade. Vi stannar alltid över natten när vi är där så jag hade 24 timmar helt utan telefon. SÅ SKÖNT! Att i ett helt dygn bara vara här och nu

 

[Bison]

Min allra härligaste och mest avkopplande dag på hela sommaren var när jag och familjen åkte ut till min kompis som bor några mil ut på landet. Precis när vi körde in på gården dog min telefon, jag hade glömt att få med laddare och ingen hade en som passade. Vi stannar alltid över natten när vi är där så jag hade 24 timmar helt utan telefon. SÅ SKÖNT! Att i ett helt dygn bara vara här och nu

Vilken ångest
Jag vill gråta om jag glömmer min privata mobil hemma och bara kan använda min jobbmobil.
Måste ju skicka 200 sms till min bästis, tramsa på snap och Whatsapp med annat löst folk

 

[SpanskaLoppan]

Vilken ångest
Jag vill gråta om jag glömmer min privata mobil hemma och bara kan använda min jobbmobil.
Måste ju skicka 200 sms till min bästis, tramsa på snap och Whatsapp med annat löst folk

Ja folk var lite oroliga för mig
Jag njöt! Att bara kunna vara. Sitta och pilla i gräset, lyssna på fågelsången och betrakta barnen när de lekte och låta tankarna vandra alldeles som de vill i lugn och ro. Eller leka med barnen och hundarna, klappa en katt och skratta. Inget plingande/surrande som pockade på uppmärksamhet.
Jag funderar starkt på att återgå till vanlig gammal tegelstens mobil och bara använda smartphonen för surfande och dylikt. Och ha den avstängd när den inte används

Jag har få men nära vänner och dom hinner jag prata med i telefon. Det räcker med ett par gånger i veckan. Vi ses dessutom hellre så telesamtal är mer för att bestämma var och när vi ska ses.
Whatsapp använder jag bara för att ha kontakt med sambons släkt som bor i andra länder och Snapchat har jag aldrig haft

 

[stjarnhimmel]

Det intressanta med sådana här frågeställningar är att vissa verkar tro att deras sätt att kommunicera är det självklara. Det märks mkt när jag dejtat och vissa av killarna tog för givet att man skulle svara direkt även på natten.

 

[Bison]

Ja folk var lite oroliga för mig
Jag njöt! Att bara kunna vara. Sitta och pilla i gräset, lyssna på fågelsången och betrakta barnen när de lekte och låta tankarna vandra alldeles som de vill i lugn och ro. Eller leka med barnen och hundarna, klappa en katt och skratta. Inget plingande/surrande som pockade på uppmärksamhet.
Jag funderar starkt på att återgå till vanlig gammal tegelstens mobil och bara använda smartphonen för surfande och dylikt. Och ha den avstängd när den inte används

Min rastlöshet dödar mig om jag försöker göra så
För mig är det avkoppling att skriva med mina kompisar.
Skrattar gör jag hela tiden dock

 

[Görel]

Det intressanta med sådana här frågeställningar är att vissa verkar tro att deras sätt att kommunicera är det självklara. Det märks mkt när jag dejtat och vissa av killarna tog för givet att man skulle svara direkt även på natten.

Jag irriterar mig på de som inte vill ringa utan skickar mess eller meddelanden på FB och förväntar sig att man ska svara direkt. Jag kör bil minst en timme varje dag, det skulle aldrig falla mig in att pilla med telefonen när jag kör (pratar i handsfree om någon ringer och det kan vara viktigt), och jag blir förbannad om någon skickat flera meddelanden under en timmes tid och undrat varför jag inte svarat istället för att ringa mig.

 

[TinyWiny]

Jag ser skrivna meddelanden som ett sätt att ta kontakt där mottagaren kan svara när hen har möjlighet. Det är något bra tycker jag så att jag slipper störa med sådant som inte är bråttom med. Behöver jag ha kontakt genast så ringer jag. Jag hade blivit stressad om folk skrev flertalet gånger under kort tid och liksom krävde svar omgående och jag inte har möjlighet att svara genast.

Jag sliter inte upp telefonen genast för att den plingar utan kollar när jag har tid. Umgås jag med andra så ser jag det som ohyfsat att pyssla med telefonen istället för att prata med de jag umgås med. Det är enbart om jag väntar något viktigt som jag kan kolla direkt.

 

[Sel]

Jag är också en sådan som glömmer bort att svara, alternativt vill göra det först när dagen är slut och hundarna är rastade och jag satt mig ned för kvällen sådär någon gång närmare midnatt. Tack och lov vet alla mina bekanta om detta, och tjatar inte.

Jag har dessutom ingen modern telefon, så allt utöver gamla hederliga sms får vänta tills jag sitter framför datorn, och sms tar i sin tur hundra år att skriva så där ringer jag upp om svaret som krävs är längre än fem-sex ord.
Alternativt kommer svaret över messengern när jag kommit hem.
Det är så skönt! Kan inte föreställa mig livet med Iphone.

 

[Lena Furberg]

Det här är ett "fenomen" som jag ser hos unga idag; där finns oskrivna regler för hur man ska göra. Man öppnar ett meddelande och avsändaren ser att det är läst - sen kan man spela på dennes känslor genom att antingen svara genast, efter 20 minuter, inte alls osv. Avsändaren kan sitta och vänta och vänta och där blir rena känslostormarna. Det kan bli lite av en härskarteknik också, att låta folk vänta, inte visa sig för angelägen osv osv.

Nån sa, att om man sätter mobilen på flygplansläge och sen öppnar meddelandet, kan avsändaren inte se att det lästs. Jag vet inte om det fungerar?

Hur som helst tycker jag det är lite läskigt, ett "spel" som inte var möjligt tidigare...

 

[stjarnhimmel]

Det här är ett "fenomen" som jag ser hos unga idag; där finns oskrivna regler för hur man ska göra. Man öppnar ett meddelande och avsändaren ser att det är läst - sen kan man spela på dennes känslor genom att antingen svara genast, efter 20 minuter, inte alls osv. Avsändaren kan sitta och vänta och vänta och där blir rena känslostormarna. Det kan bli lite av en härskarteknik också, att låta folk vänta, inte visa sig för angelägen osv osv.

Nån sa, att om man sätter mobilen på flygplansläge och sen öppnar meddelandet, kan avsändaren inte se att det lästs. Jag vet inte om det fungerar?

Hur som helst tycker jag det är lite läskigt, ett "spel" som inte var möjligt tidigare...

Jag tycker snarare det är läskigt att man förväntas vara så tillgänglig idag. Jag tror det blir problem när dessa unga ska jobba eller vara i skolan.