Sv: Stora snacktråden TVÅ
Nej det tyckte inte jag heller.
Men nu har vi löst det alla fall.
Då blev jag osams med mina föräldrar istället. Yay.. dryg dag (delvis alla fall, inte helt
) De, och speciellt mamma, har en väldig förmåga att lägga sig i lite väl mycket när jag säger åt Isak något.
Deras hund är en ångvält som alltid ska upp i ansiktet på en när han ska hälsa. Självklart tycker inte Isak om det, 45 kg hund på en liten 3 åring, säger sig självt att det är obehagligt. Hans reaktion är då att skrika och vifta bort. Såklart, han blir ju rädd. Likaså idag, styvfar gapade åt hunden och tyckte att Isak skulle vara tyst.
Hans svar på att Isak inte vill ha hunden över sig var "då får ni väl lära honom det"
Gör han något, tex slår katten eller så och jag säger ifrån
så kommer hon och ska ta över. Det är så vansinnigt irriterande.
Idag fick Isak ett utbrott där han skrek och slogs.
Gick då ut med honom på bron för att få lugna honom i fred.
Satte honom i vagnen för att han inte skulle kunna slå på mig och för att ge honom en chans att avreagera sig lite. Att hålla honom när han på det humöret går inte. Han bara slåss och slingrar sig. Han måste få ur sig allt, sedan kan man ta upp honom.
Mamma kommer då ut och tar upp honom och tar över totalt.
Visst han lugnade sig men det är så himla störande.
Hon kritiserar mitt sätt att lösa saker med Isak hela tiden.
Svår att prata med också eftersom offerkoftan åker på direkt vid minsta kritik.
Dryg och prata med också, eftersom offerkoftan åker på direkt.