Stärk mig....nu är jag där...:-(

[angelwings]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

*delvis kl*

Men nu kan du väl ge dig. Förstår du hur det känns att behöva ta bort någon som varit ens bästa vän? som är ens bästa vän? Det SISTA man behöver är någon som ifrågasätter hela tiden när man mår dåligt och behöver lite styrka.

Du trampar ju bara ner henne ännu längre, hon har ju säkert gjort allt hon kan

 

[Tussinussen]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Nu kan det räcka, vill du diskutera rehabilitering av häst, föreslår jag att du startar en egen tråd i ämnet. För en häst med kraftiga pålagringar finns knappast någon återvändo, det är ej möjligt att operera och det var inte heller det som diskuterades just nu.

Boj/moderator

Tack

 

[Tussinussen]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Tack igen allihopa, det hjälper verkligen att läsa om era erfarenheter och allt som ni skriver. Jag känner mig mindre ensam.

 

[Allimac76]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Du gör det som är bäst för din häst. Tänk på det. Det svåraste beslutet är inte att kämpa och låta dem leva, utan att släppa taget och låta dem somna in. Been there, done that. Lider med dig.

 

[tinna]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

I Trapalanda har inga hästar ont.
Kram//

PS. jag har varit med om det tre gånger (på 25 år) så jag vet hur hårt det känns.

 

[Lavinia]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

HeJ!

Jag fick själv ett liknande besked igår och vandrar också runt i chock. Jag visste väl egentligen att det var dags, men att vet. skulle hålla med.. Dom ska ju bara säja att det är behandlingsbart och vips är hästen frisk igen...

Vi kan ju försöka stärka varann här. Jag vet att mitt beslut är rätt även om jag fortfarande hoppas att hon magiskt ska vara frisk när jag kommer till stallet.. Att det bara är en mardröm..

Och så alla dessa beslut att ta.. Hur och när och var. Och papper att fylla i och skicka in.. Min har ju inte så ont att hon lider av att gå i hagen medan jag bestämmer mej, och egentligen skulle hon kanske kunna vara sällskapshäst.. Tyvärr är hennes problem såna att de kräver ständig medicinering och daglig vård, samt en ökad fångrisk och hon blir ju tjock av att titta på gräs på bild.. Så ett liv där hon endast kan promeneras utan ryttare korta stunder och med begränsad mat.. Nej, inte till jordens mest matglada ponny.. Funkar inte..

Jag tror att du vet att du gör rätt.. Även om det känns hemskt!

/ lavinia, som kämpat länge med olika skador/sjukdomar..

 

[nexxa]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Min häst avlivades för samma sak 4 januari i år. Jag ringde innan årsskiftet och det var ett tufft samtal.
Jag tog bult eftersom det går snabbare/är humanare och jag ångrar det inte.
Det var hemskt men rätt

Ta hand om dig! *kram*

 

[cirkus]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Det trort jag inte på !

Vi får väl tillkalla en veterinär och se om det går att operera pålagringar.

Jag tycker precis som alla andra att det inte finns någon anledning alls att rädda liv till varje pris. Att rädda till ett värdigt och smärtfritt liv - javisst, men inte till ett liv i smärta och utan möjlighet att göra det som hästen vill - nej, det är bara egoistiskt.

 

[Tussinussen]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Dom ska ju bara säja att det är behandlingsbart och vips är hästen frisk igen...

Precis.....

Jag tror att du vet att du gör rätt.. Även om det känns hemskt!

Ja, jag gör nog det. Precis som du, jag önskar att det vore annorlunda och att man bara fick vakna ur en ond dröm, men nu är det inte annorlunda och det är ingen ond dröm och min kärlek kan inte rädda min häst.

Det känns som om ens tankeprocesser är som en fågel bakom glas....man slår emot och slår emot, det är en massa "det kan inte vara sant" och "tänk om man bara skulle kunna"......någonstans måste man förstå att man har nått vägs ände.

 

[Lavinia]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Precis så är det.. Om jag bara.. Eller kanske.. Bara försöka lite till..

Svårt att inse att det är över...

Sitter själv med alla vet.kvitton som jag inte orkat skicka in ännu.. Varit ett jobbigt år i största allmänhet.. Men snart blir det lättare för pållan iaf..

/ Lavinia,

 

[syrran]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Jag ser det inte som att det är du som tar hans liv....
Jag ser det som att du är den person han är utlämnad till att antingen förlänga eller förkorta ett lidande.

Han är utlämnad till dig och ditt beslut. Du har möjligheten att låta hela hans liv bli värdigt... Du har möjligheten att låta honom slippa ha ont och inte leva ett värdig liv den sista tiden.

I mina ögon är det, även om det känns tungt en ära att få vara med och fatta beslutet.

Jag har flera gånger tagit samma beslut som du nu gjort. Ingen av gångerna har beslutet varit lätt att ta. Men är beslutet rätt så kommer det att kännas lättare när det väl är avklarat.

 

[Moonligth]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Det är det jag menar ju... inte fan vill jag att hästen ska lida av smärta... Har sett för många hästar som gjort...
Och det har gjort mig till den jag är i den här frågan...
Jag är helt enkelt besviken på den vård som går att få för hästar idag... varför får inte forskningen framåt för djur. jo för att männskan kommer i första hand. sen kanske djuren kommer i andra hand. men folk verkar vara alldeles för upptagna att lägga pengarna på krig. vet du hur mycket pengar som går till kriget.
Dom pengarna kunde gått till forskningen på hästar och djursjukdomar istället

 

[lil-sis]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Så tråkigt!

 

[lil-sis]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Kanske du kan göra en EGEN tråd om det här istället?

 

[Uddatyp]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

ha lite känsla och gör en egen tråd om ämnet istället, varför hålla på att diskutera de i denna tråden?
sen går inte pålagringar att få bort, dom bli enbart värre hela tiden..har en vän som har pålagringar i höften och dom går inte att göra något åt enligt läkare så säg att säga att de är behandlingsbart och går att få bort är väldigt fel.

 

[dobbis]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

För att säga det rakt ut :VAD FAN ÄR DET FÖR FEL PÅ DIG

Till ts.Du gör helt rätt,jag gick igenom det för drygt 2 v sedan med min avatar häst.Nu känns det som rätt beslut men sorgen finns där givetvis och jag saknar min bäste vän enormt mycket.
Kram och stöd härifrån

 

[Moonligth]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

det har jag gjort redan... men samma oförståelse till vad jag tycker... kanske formulerar mig klumpigt...
Mina åsikter är iaf enligt folk här helt fel.. men när jag pratar i verkligheten så får jag höra motsatsen, och att jag är en djurvän...
men när så många tycker att jag har fel åsikter här så undrar jag vem som har rätt
Inte fan vill jag att en ska lida heller...

vet en häst som blir tävlad i höga klasser i western idag. Han kämpade mellan liv och död när han var föl... men idag så går han hur bra som helst som sagt i western

 

[Mysaan]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

*kl*

TS jag vet att du valt rätt. Även om det känns tungt. Man griper efter minst lilla som skulle kunna innebära att hästen blir bra. Tyvärr så hamnar man tillslut vid det bittra slutet.

Min älskling fick somna in i dag. Det var jobbigt fruktansvärt jobbigt. Han bultades och jag är så glad över att det var en fin människa som kom och gjorde det. Allt gick kanonbra. Det var så fint där han stod på sin älsklingsplats och beta. Från det att killen bestämde att nu är det dax tills att det var över hann ingen reagera. Jag hörde inte ens bultpistolen utan bara dunsen när han föll.

Det var så fint så att jag som normalt är en superveckling orkade vara med hela vägen. Inte förräns efteråt grät jag men då dessto mer. Nu när jag skriver detta gråter jag för det känns så jobbigt men jag är glad att jag valde den smärtfri vägen för min häst.

 

[angelwings]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

*kl*

pepp till alla er som måste ta det här beslutet. Låt ingen trycka ner och få er att må sämre för att de har svårt att förstå att man ibland måste ta hänsyn till djurets bästa.
Ta inte åt er av sånt utan av alla oss som försöker stötta o trösta.

 

[navicularis]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Tack igen allihopa, det hjälper verkligen att läsa om era erfarenheter och allt som ni skriver. Jag känner mig mindre ensam.

Något vi alla som har djur nån gång måste gå i genom. O ensam blir du inte, minnena finns kvar!! Styrke kramar kommer i massor!