Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(
Nu är min älskling borta
Jag gav honom en sista morot och sa att jag älskade honom, sen gav jag grimskaftet och en hink med älsklingsgodis (äpplen, havre och maskrosblad) till min kompis. Jag sa "du ska gå med Emma nu, jag kommer sen". Sen sprang jag igenom stallet och satte mig vid dörren på andra sidan. Jag kom på att nu ska jag täcka över öronen, men precis då hörde jag skottet och då brast det för mig
Min kompis Emma och min goa stallägare Anna var fantastiska, de skötte allt det praktiska med betalning och så och tog hand om mig också. De sa också att jag inte borde gå och titta på honom, jag frågade inte varför, han var väl ingen vacker syn. Emma fick blommorna och hon fick lägga dom på honom.
Det är som alla har sagt, att det var värst innan...nu sörjer jag min vackra vän men jag har inte detta becksvarta hängades över mig att det SKA hända. Nu kanske jag kan sova en hel natt, och drömma om honom galloperandes på fyra friska ben.
Jag önskar att jag inte hade hört skottet, det kändes så brutalt...men jag är glad att jag inte stod där, min sista bild av honom är att han går iväg i solen med Emma, fortfarande tuggandes på den sista moroten han fick av mig.
Tack till er som har skrivit, ni har verkligen hjälpt mig igenom detta som har varit en av mitt livs allra tyngsta stunder.
