Stärk mig....nu är jag där...:-(

[n33Lu]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

jag förstår visst att det är ett jobbigt beslut att besluta någon annans död... men hade en mänsklig vän till dig varit dödsdömd så had du nog bett för hennes liv i stället. förlåt om jag är elak men jag tror fortfarande att det finns hopp för din häst kan bli kvitt sin hälta och överleva... men det handlar om att ha råd... har du inte råd med det så kan jag inget annat än tycka synd om dig som måste besluta dig för en sådan här sak...

det inte du som gör fel... det är veterinären som inte upplyser om att det finns andra vägar att ta. men oftast när en veterinär tycker något är för svårt för honom/henne så föreslår hon/han avlivning...

sjukgymnast för hästar finns

Ja åsikter kan man ju ha men detta är bara för mkt, kan ju disskuteras många gånger fram och tillbaka vad man kan och INTE kan göra..

Men snälla INTE NU, INTE HÄR!!
Ta upp de i ditt egna startade forum i sådana fall TS har själv nu sagt att hon ville ha lite tröstande ord INGET ANNAT!!

 

[Moonligth]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

aja... man får tydligen inte känna någonting för hästen... att man tycker det är synd att behöva ta bort en häst... jag är den där envisa typen som inte ger mig när det gäller att rädda djur från elakheter och död.
Jag tycker in om att hästar ska lida av någon orsak. men det är faktiskt väldigt lätt för veterinärer att döma djur till döden för att dom inte duger längre till något.
Det är djurplågeri att sko hästar som är halta... hur ska en häst kunna bli bra i benen av det... men det tänker inte alla på... för det är så vanligt att sko hästar med diverse skor när det blir något fel på dom...

 

[Immer]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Snälla Moonligth, det här är alldeles fel tråd för att skriva det du gör!

TS! Jag har fyra gånger fattat det beslut du nu gjort. Tre hundar och en häst.
Första hunden ville jag rädda till varje pris. Vi var fodervärdar och kenneln försökte till en början få mig att förstå hur illa det var ställt med hunden men jag ville inte. Djursjukhuset tog gärna emot henne varannan vecka under ett halvår och vi fick olika diagnos varenda gång. Det tog ett halvår innan jag en dag "vaknade upp" och insåg vad som höll på att hända: min älskade collietik hade minskat från 22 till 14 kilo, hon var matt i både päls och blick. Då ringde jag till kenneln och sa att nu var det dags - och jag lovade mig själv att aldrig, aldrig, aldrig någonsin vara så egoistisk igen när det handlade om djur.

Som någon skrev så är det svåraste de där samtalen med nödslakt/djurambulans/veterinär och försäkringsbolag.

Styrkekram!

Immer

 

[Modett]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Lider med dig, TS. Min knappt 5-åriga prinsessa blev änglahäst för 4 månader sedan på onsdag. Jag har inte alls "kommit över" det eller "gått vidare". Gråter fortfarande titt som tätt när jag tänker på henne. Vete tusan när och om jag kan göra det alls. Men hennes gaffelband var trasigt, och med hennes exteriör (veka kotor) så fanns det ingen chans till läkning.

Hade turen att ha en urgullig veterinär, som tog sig tid att visa och prata både om skadan och om alternativen. Min tjej hade sådan livsglädje även efter närmare 2 månader i box, vilket gjorde att det kändes så overkligt att hon skulle ha ont, men jag såg ju dels hur hon såg ut, jag såg hennes hälta som blev värre och värre, och jag såg bilderna på ultraljudet. Jag tog rätt god tid på mig - för min egen skull - och när det närmade sig så fick jag smärtstillande att ge så att hon kunde gå ut och busa de sista dagarna.

Jag åkte med henne till klinik, och där fick hon gå in i en box och mumsa på hö. Så det är min sista bild av henne, glad och nöjd. Hennes mamma togs bort utanför stallet, och det sista minnet av henne är när mannen som skulle ta bort henne ledde iväg henne längs stallgången. Det känns skönt för mig att slippa ha den bilden på näthinnan nu. Jag personligen skulle inte kunna vara med och hålla i.

Jag vet inte om vetskapen om att "det var det rätta" hjälper alla gånger, för helst hade jag varit egoistisk och haft henne hos mig i evighet. Men hon var ingen häst som ville vara stilla, hon ville springa och busa och leka. Och det är hästens välmående som kommer i främsta rummet, alltid.

Första dagen ute, efter två månaders boxvila

 

[Moonligth]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

känner en hund som har tre ben... hon var dödsdömd om man inte plockade bort benet. idag lever hon... det är en greyhound hon springer lika snabbt som dom flesta andra hundar idag. Hon mår hur bra som helst. du skulle bara se hur glad hon blir när hon springer med andra hundar...

Tror dock inte att man ska plocka bort ett ben på en häst... hästar är tunga djur...
Finns det absolut inget att göra så måste man ju naturligtvis ta bort hästen och låta den vila i frid... min finns det en gnutta hopp så måste man våga ta den chansen

 

[cirkus]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Men snälla du, vet du ens vad pålagringar innebär ?

Och datortomografi - ger 3D, en vanlig röntgen ger 2D.

 

[Moonligth]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

man kan opperera hästar med pålagringar och dom blir friska. pålagringar är atros. men operationen är dyr... vågar chansa så vågar man...

 

[Modett]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

"Våga ta chansen" tror jag inte är rätt uttryck. Det gäller snarare att kunna inse sig vara besegrad. De flesta här gör nog allt och mer därtill för sin häst, och i detta inkluderas att släppa den fri när inget mer går att göra.

 

[Moonligth]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

pålagringar innebär slitna ledytor... det går att operera men det är dyrt... sen är det inte säkert att försäkringsbolagen kostar på det... man får oftast kosta på sådana här dyra operationer själv... vilket är jävligt tråkigt tycker jag...

 

[Moonligth]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

det tråkigt att det sattsas lika djur som det görs på människor...
så visst kanske man är besegrad av denna idioti...
många objektificierar djur vilket börjar bli allt vanligare idag...
Jag försöker stärka hoppet på liv inte död

 

[kallamigmimmi]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

så himla svårt att se min älskling stå där och beta i solen, och försöka förstå att jag snart ska ta hans liv. Jag.Tar.Hans.Liv.QUOTE]

Det är pressis så jag också känner. Det syns ju inte att dom har ont när dom står dår. om jag bara fick känna på smärtan skulle det kännas enklare.

 

[TinyWiny]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Jag förstår inte varför vi ska plåga djuren för vår egen skull
Om det fanns dödshjälp för människor hur många tror du hade velat ha det då?

Det enda rätta man kan göra mot ett djur som lider är att släppa den fri, att få lov att ge sin älskade vän denna sista gåva är den finaste gåvan man som människa någonsin kan ge.


Till Ts
Jag känner verkligen med dej, jag tog bort min älskade häst i oktober förra året, bara för några dagar sedan insåg jag att sorgen börjar faktiskt släppa nu, jag kan prata om henne utan att gråta (fast tårarna kommer givetvis nu) och jag kan se den fina tid som vi fick ihop, hur mycket hon lärde mej, hur mycket jag fick älska henne, jag är så tacksam för att jag fick lära känna henne och jag är så tacksam för att mitt ego inte tvingade henne att fortsätta leva när hon mådde så dåligt.

Massor av tröstkramar till dej i din svåra stund

 

[Moonligth]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Jag förstår inte heller varför man ska plåga djuren för ens egen skull. Något om det är väl väldigt patetiskt.

jag anser inte att man vill plåga ett djur för att man främjar för att inte ge upp. Jag har värk i hela jävla kroppen och jag har varit oförklarligt sjuk i flera år men jag ger inte upp för det...
vissa dagar har jag svårt att gå upp ur sängen...
så påsta inte att jag förstår hästens smärta... nej jag bara vill ge den tid repa sig. man måste faktiskt oxo ha tålamod. försöker faktiskt ge den här tjejen hopp om att det går att göra något åt sånt här. dock kanske inte hästen blir i det ridskick som den varit tidigare.

Skillnaden mellan häst och människa är att vi människor kan säga exakt vart det gör ont. medans en häst inte kan det.
Hur kan man då veta att hästen vill dö...

 

[krus]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Ett tips om du inte orkar eller måste: Låt någon pålitlig vän ringa de där tråkiga samtalen. Jag fixade inte att "beställa min hästs död" (usch, det där lät inte bra) så det samtalet fick en kompis ringa och det var skönt att slippa.

Jag vet precis hur du mår och det är tyvärr så att det kommer att ta tid, men bli bättre. Det är dock värst innan, efteråt kommer du känna att du tog rätt beslut, var stark som genomförde det och du kommer också att känna en lättnad, dels för att din vän slipper lida och dels för att du kan sluta vara orolig över hur hästen ska må varje dag när du kommer till stallet.

För mig var det skönt att köpa en ny häst efter ett par månader, en häst som jag inte var fäst vid och alltså slapp oroa mig för. Vad du vill göra kommer du att upptäcka när den allra värsta sorgen har lagt sig.

Lycka till i framtiden!

 

[Moonligth]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

det är det jag tycker att du inte beskriver vad hästen har gått igenom...
Jag vet inte vad din häst har gått igenom. du vill bara ha tröst i att du ska ta bort din häst. hur ska vi som försöker stötta dig veta vad som har gjorts åt din häst för att den ska bli bättre.
Det finns många veterinärer som dömer ut hästar titt som tätt pga onogranna undersökningar...
Har du gått till samma veterinär hela tiden.. så råder jag dig till att testa att gå till en annan oxo om du nu bryr om din häst...

 

[bubbel]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Jag förstår inte heller varför man ska plåga djuren för ens egen skull. Något om det är väl väldigt patetiskt.

jag anser inte att man vill plåga ett djur för att man främjar för att inte ge upp. Jag har värk i hela jävla kroppen och jag har varit oförklarligt sjuk i flera år men jag ger inte upp för det...
vissa dagar har jag svårt att gå upp ur sängen...
så påsta inte att jag förstår hästens smärta...

Du... kom och säg till mig att du förstår hästens smärta när du inte får lägga dig ned, inte sätta dig ned och inte kunna ta ett steg för att det för så ont. En häst står upp på sina dåliga ben dygnet om. När den rör sig är det flera TONS tryck på ett trasigt ben. När du har ont kan du vila dig. När en häst har ont flyr den fortfarande från lejon och måste röra sig med flocken.

Kan du fortfarande säga att du förstår hästens smärta? Hur kan du veta att hästens smärta inte är tusen gånger värre än din? Och hur kan du ens jämföra en häst som bara lever i nuet med dig som har en framförhållning och kan tänka att "det blir nog bättre imorgon eller snart hittar de nog vad som är fel". En häst är inte kapabel till sådana tankar, den har bara ONT, JÄVLIGT ONT NUU!

Och du pratar om sjukgymnastik? Vilka muskler ska hästen träna upp för att inte ha ont av pålagringar som du själv säger är utslitna leder.... Och en operation? Hur stor är chansen för tillfrisknande? Hur ser smärtbilden ut? Hur ser rehabiliteringen ut? Boxvila antagligen, med ständig smärta. Är det rätt tycker du?

Och bara för att du lever med smärta - är det då rätt att tvinga ett djur att också göra det?

Det är rent djurplågeri att inte ta bort en häst med den smärtbilden som TS beskriver, rent jävla djurplågeri. Och jag hoppas vid gud att du "Moonligth" aldrig någonsin får ansvaret för ett djur om det är såhär du resonerar.

 

[bubbel]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Jag tycker fruktansvärt synd om dig. Att ta bort en älskad vän är det värsta på jorden. Men du måste göra det, det vet du. Ta hjälp av någon vän som en tidigare "talare" sa för det praktiska och tillåt dig själv att vara ledsen... det är en fruktansvärd sak.

 

[Moonligth]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Kalla mig för djurplågare du, naturligtvis ska man ta bort hästen om det absolut inte går att göra något åt hältan och om hästen verkligen lider...

Att du inte har hjärta att förstå att jag vill hästen väl i allt jag har skrivit får stå för dig... Jag har sett hästar avlivats och det är ingen trevlig syn det heller...

Någon anledning måste det ju finnas för att hästen har blivit halt från början oxo... Tjejen vill ju inte berätta varför hästen är halt eller vad dom har gjort för att hästen ska bli frisk. man kan göra saker i tidigt skede så behöver inte sånt här hända

 

[Boj]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Nu kan det räcka, vill du diskutera rehabilitering av häst, föreslår jag att du startar en egen tråd i ämnet. För en häst med kraftiga pålagringar finns knappast någon återvändo, det är ej möjligt att operera och det var inte heller det som diskuterades just nu.

Boj/moderator

 

[Moonligth]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

oki.. jag var för hård på att jag ville att hästen skulle leva... sorry... ville bara väl...