Stärk mig....nu är jag där...:-(

[Tussinussen]

Jag har idag pratat med vet. som röntgade och kollade min häst på kliniken och han säger att hans pålagringar är kraftigare än det mesta han sett och att det inte finns något att göra. Han säger att han kan döma ut honom direkt pga bilderna.

Tycker det har gått fort utför med min älskling, nu blir han halt för minsta lilla vi gör tillsammans och blockhalt efter hagbus med polarna. Så var det inte förr. Vet. menar att det blir bara sämre med tiden, hästen får bara mer ont, och jag känner på något sätt att det är dags att säga adjö nu innan det blir för mycket för honom.

Jag känner mig någorlunda tillfreds inombords att jag gör det rätta men det är så himla svårt att se min älskling stå där och beta i solen, och försöka förstå att jag snart ska ta hans liv. Jag.Tar.Hans.Liv.

Jag vill spruta och inte bulta, och eftersom han hatar att åka transport så tvingar jag honom inte igenom det, jag har fått stallägarens tillstånd att det får hända på gården så jag tänker ordna med det. Så nu gäller det att samla sig och ringa de sista samtalen ang utdömning och avlivning.

Jag bara gråter, har gråtit hela dan sedan jag pratade med vet. Det är så svårt så svårt...ni som varit med, snälla säg något tröstande. Hur kommer man över detta Det är bland det värsta jag varit med om i mitt liv.

 

[lil-sis]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Nä du tar inte hans liv. Du ger honom friheten att slippa smärtan.

Och ja, samtalen är värst. För mig iaf.

 

[angelwings]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

du gör ju det för HANS skull, så att han slipper ha ont. Det är svårt men försök tänka så. Skäm bort ordentligt sista tiden och bara mys.

Jag var tvungen att avliva min kille för några år sedan (dock med bult men ändå hemma på gården där han kände sig hemma och trygg) och jag var helt förstörd men faktiskt hade jag en fantastisk stallägare som ringde och ordnade allt så jag slapp. Jag bara gosade och grät en del måste jag säga att jag gjorde. Hon tog över när jag lett ut honom på stallplanen så de gick iväg runt ett hörn och sen var det bara över. Han led inte men jag var helt förstörd ett bra tag, men man får tänka att man gör det för hästens skull.
tröstkramar

 

[miisen80]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Säger som Lil-sis, du befriar honom från det onda.

Avlivade min prinsessa i Aug förra året, hon var mitt allt o jag trodde aldrig att jag skulle klara mig igenom det levande. Men det gjorde jag och långt bättre än vad jag hade trott dessutom.

Hon mådde inte alls bra, det visade sig efter mycket om o men att hon hade tumörer i lungorna. Ett hemskt besked men samtidigt skönt att veta.

Fick beskedet på morgonen, vid lunch ringde jag o "bokade" Avl, nästa dag vid elva var det över.
Är mycket tacksam att jag fick det ordnat så snabbt, det sista dygnet är det värsta jag upplevt.

Kändes jätte konstigt efteråt, hade haft pållen i tretton år o plötsligt så hade jag ingen längre. Var såklart jätteledsen men framför allt så kände jag ett lugn o en enorm lättnad, äntligen var det över.

Åkte o tittade på en ny häst bara ett par dagar senare, denna är jag i dag lycklig ägare till.
Jag ville inte sitta hemma o vara ledsen utan ville ha en ny häst att ösa kärlek över. Det tog dock ett bra tag innan jag kände att det var rätt men med facit i hand så var det precis vad jag behövde.

Dock så finns det en speciell plats till min prinsessa i mitt hjärtat som ingen häst någonsin kommer att ta.

 

[californication]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Att säga adjö till ett djur är hemskt, men tänk att du befriar honom från smärtan. Han slipper lida.

Du gör verkligen det rätta, även om det är svårt.

Ge honom ett riktigt fint avslut, skäm bort och gosa i överflöd.

 

[Orvar]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Idag kl 9 åkte en nära bekants häst till hästhimlen

Det har varit jättejobbigt att i 4 veckors tid gå och vänta på denna dagen, men nu är han borta. Han är med sin bästa vän som lämnade honom innan jul, och nu kan de ihop springa utan smärta, så även för din.

Nu känns det mest skönt, ta det nu rätt. Nu är det över, och man kan på något sätt gå vidare. Hur mycket man än försöker kan man inte intala sig i förväg, det går inte att vara förberedd. Det är fruktansvärt, men man måste se det positiva i det negativa hur svårt det än är just nu.

Hästen slipper smärta, för det rä trots allt därför som du väljer ta bort honom.

Det kommer förevigt vara tomt efter honom men tänk så mycket som är fyllt av minnen ifrån honom. Han kommer alltid att finnas hos dig. Tänker på dig i din jobbiga tid.

 

[Pansi]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Det här är kanske ingen supertröst, men det du går igenom nu är det värsta. Att ta beslutet, att ringa och boka tid och ordna med allt praktiskt är helt vidrigt, men jag har alltid upplevt en lättnad när hästen väl är borta. Otroligt mycket sorg och smärta givetvis, men ändå lättnad. Att det är över, att hästen fick somna och inte behöva ha ont mer. Att man tog sitt ansvar och lät sin vän få det slut h*n förtjänade.

Du gör det rätta, det finns ingen tvekan om det. Stackars, stackars dig. Massa kramar

 

[tessiem]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Beklagar sorgen..
Men som tidigare skribenter påpekat så tar du inte hans liv utan ger honom frid..

Det ÄR hemskt men vårat ansvar som djurägare.

För mig var det värsta att ringa och boka tid. Jag grät hejdlöst, han som svarade hörde knappt vad jag sa.

Såhär i efterhand (tog bort min 3åring i Februari) så känns det bra att jag tog beslutet, för hennes skull.

Och sorgen släpper..sakta men säkert.

Har en ny häst som jag lägger min tid på nu..även om han inte kan ersätta min förra så är jag glad att jag fick honom..

 

[Tussinussen]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Tack allihop som svarar, det hjälper mer än ni vet....

Det är nog sant att det är denna tid som är det värsta, vänja sig vid tanken att vara utan honom, ringa alla samtal, o så. Jag kan inte prata om det utan att börja grina, det är hemskt. Skönt att jag har ett jobb där jag inte behöver umgås med någon människa....

Tog in honom ikväll och gav honom massor med hö och extra Betfor, nu kan han bara äta på, behöver inte tänka på figuren längre

 

[Moonligth]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Finns det absolut ingenting det går att göra... är det alldeles försent... Jag tror din häst kan bli frisk i benen... tycker det är alldeles för lätt att döma ut hästar idag... veterinärer gör det verkligen lätt för sig
Det är dyrt att göra en häst helt frisk i benen... men det går. det gör det

 

[Zoya]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

otroligt onödigt inlägg!! Om hästen har kraftiga pålagringar i benen så finns det inget att göra. Ibland går det inte att göra något, tråkigt nog.

Vad är det du tycker man kan göra för TS häst för att få den frisk? Är du förresten veterinär?

 

[Mysaan]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Tänk inte på det som att du tar hans liv utan som att du hjälper honom bort från smärtan.

Jag vet inte hur man tar sig igenom detta. Ska själv låta min älskling somna i morgon. Jag tyckte faktiskt att det var jobbigast innan jag ringt alla samtal och sedan direkt efter det. Men nu känns dte rätt okej. Sedan vet jag inte alls hur det kommer kännas i morgon förståss.

Se till att du ha någon som stöttar och finns när dte väl är dax.

 

[Mysaan]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Finns det absolut ingenting det går att göra... är det alldeles försent... Jag tror din häst kan bli frisk i benen... tycker det är alldeles för lätt att döma ut hästar idag... veterinärer gör det verkligen lätt för sig
Det är dyrt att göra en häst helt frisk i benen... men det går. det gör det

Det här är det sista man vill höra när man just fattat ett så otroligt jobbigt beslut. Tro mig man greppar varenda halmstrå innan man kommer hit till beslutet. Man kämpar med näbbar och klor och söker strimmor av hopp.

Att fatta ett sånt här beslut är absolut inget man gör helt lättvindigt utan åtminstone för mig var/är det förknippat med ångest sorg och den lilla tanken "tänk om" ett OM som inte finns längre.

Jag är helt övertygad om att TS gjort allt som står i hennes makt för att få sin älskling frisk.

 

[Moonligth]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

otroligt onödigt inlägg!! Om hästen har kraftiga pålagringar i benen så finns det inget att göra. Ibland går det inte att göra något, tråkigt nog.

Vad är det du tycker man kan göra för TS häst för att få den frisk? Är du förresten veterinär?

Ja vet att det lät hårt det jag sa... men varför kan människor bli bra från smärta men inte hästar.. jo för att forskningen är vek och det är alldeles för lätt att döma hästar till döden bara för att dom är halta..
jag älskar hästar och tycker att forskningen för deras hälsa skulle kunna vara aningen bättre.
ja menar.. det finns inte ens datormografi för hästar i sverige.. med en sån undersökning ser man benet i 2D vilket är väldigt om man ska utreda precis vart värken sitter...

Jag förstår att hon blir tvungen att ta bort hästen. och att hon inte vill att hästen ska gå bort egentligen... och det är förjävligt att hästen lider av sin smärta...

men jag tycker att jag har rätt att säga att det kan finnas en möjlighet att hästen kan klara sig med livet i behåll... så tjejen får en gnutta hopp iaf... istället för att stödja om att hästen ska dö

 

[Mysaan]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Ja och om vi nu ska jämföra med människor vilket vi tydligen ska så finns det de människor som går på smärtstillande mediciner från det att de är 25-30 år och kommer få fortsätta äta skiten resten av livet.

När jag vänta min sista son och ville bli sjukskriven för diverse krämpor sa min läkare: " Var glad att du inte är en ko för då hade du fått ett skott i pannan."

Men just då hade jag gladeligen hellre tagit ett skott i pannan än levt med den smärta jag hade då och har nu.

Ursäkta trådkapningen TS.

 

[tinna]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Och det finns människor som sitter i rullstol för att det inte kan gå pga smärta eller annat.

Jag tycker TS tagit ett riktigt beslut, om än otroligt jobbigt.
Det är en rättighet djur har, att slippa plågas.
Den rätten har inte vi människor..

 

[Moonligth]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Ja och om vi nu ska jämföra med människor vilket vi tydligen ska så finns det de människor som går på smärtstillande mediciner från det att de är 25-30 år och kommer få fortsätta äta skiten resten av livet.

När jag vänta min sista son och ville bli sjukskriven för diverse krämpor sa min läkare: " Var glad att du inte är en ko för då hade du fått ett skott i pannan."

Men just då hade jag gladeligen hellre tagit ett skott i pannan än levt med den smärta jag hade då och har nu.

Ursäkta trådkapningen TS.

Jag är en av dom som har kronisk smärta, högt blodtryck. jag får ta en hel del mediciner och jag är 21... jag tänker inte ge upp...

 

[GALOPP]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

Jag tycker att du tar rätt beslut som vågar låta din älskade häst gå vidare. Det är för hans skull, tänk på det. Du gör honom den största tjänsten du kan göra.

Styrkekram till dig

 

[Tussinussen]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

men jag tycker att jag har rätt att säga att det kan finnas en möjlighet att hästen kan klara sig med livet i behåll... så tjejen får en gnutta hopp iaf... istället för att stödja om att hästen ska dö

jo men nu var det så att jag bad just om stöd för att hästen ska dö.

jag har naturligtvis våndads oerhört mycket över detta och uttömt alla möjligheter. men jag tycker inte att jag ska behöva förklara allt det för att få stöd, utan man kan utgå ifrån det

 

[Moonligth]

Sv: Stärk mig....nu är jag där...:-(

jag förstår visst att det är ett jobbigt beslut att besluta någon annans död... men hade en mänsklig vän till dig varit dödsdömd så had du nog bett för hennes liv i stället. förlåt om jag är elak men jag tror fortfarande att det finns hopp för din häst kan bli kvitt sin hälta och överleva... men det handlar om att ha råd... har du inte råd med det så kan jag inget annat än tycka synd om dig som måste besluta dig för en sådan här sak...

det inte du som gör fel... det är veterinären som inte upplyser om att det finns andra vägar att ta. men oftast när en veterinär tycker något är för svårt för honom/henne så föreslår hon/han avlivning...

sjukgymnast för hästar finns