Ständigt pengakrig

[Sannika123]

Nej, vi vet ju inte hurudan ts dotter egentligen är. Nu då jag analyserar mina reaktioner så är det nog så att jag genast tänker på min kompis dotter. Det var verkligen hemskt, för hon kunde liksom inte göra nånting. Verklig hjälplöshet. Hon försökte muta dottern med ny fin häst och sånt, men det slutade inte heller bra.

Jag såg faktiskt tjejen idag. Hon är nu nitton år, och bar en liten dotter på armen. Man kan ju hoppas att saker och ting går bra för henne.

Det är i protest som hon sticker ,,, och drar igen dörren så det är otroligt att dörren ens sitter kvar

 

[Luff]

Låt henne protestera och ge inte efter en tum. Jag skulle nog dra bort en slant för varje utbrott från den överenskomna summan. Jag jobbar med tonåringar och kan bara bekräfta att dom som har det jobbigast med sig själva är dom som inte har föräldrar som sätter gränser. Stå på dig och älska henne obegränsat och ge henne inte mer pengar.

 

[Líf]

Låt henne protestera och ge inte efter en tum. Jag skulle nog dra bort en slant för varje utbrott från den överenskomna summan. Jag jobbar med tonåringar och kan bara bekräfta att dom som har det jobbigast med sig själva är dom som inte har föräldrar som sätter gränser. Stå på dig och älska henne obegränsat och ge henne inte mer pengar.

Skulle nog inte dra bort pengar för känsloutbrott, bara om något skulle gå sönder. Då skulle hon naturligtvis få ersätta det. Men tror inte på att straffa bort känslostormar som inte drabbar andra värre än lite skrik och gap och drama.
I övrigt håller jag med.

 

[Squie]

Gör som den brittiska mamman (var det väl?), ge dottern en faktura på vad hon faktiskt kostar.

 

[Petruska]

Låt henne protestera och ge inte efter en tum. Jag skulle nog dra bort en slant för varje utbrott från den överenskomna summan. Jag jobbar med tonåringar och kan bara bekräfta att dom som har det jobbigast med sig själva är dom som inte har föräldrar som sätter gränser. Stå på dig och älska henne obegränsat och ge henne inte mer pengar.

Det framstår för mig som ett utmärkt sätt att omöjliggöra samtal om jobbiga känslor och jobbiga känslouttryck och vad man ska göra med dem.

Jag var kroniskt arg som tonåring. Jag hade tappat all respekt och allt förtroende för mina föräldrar om de gett mig böter när jag var arg - böter för att man inte klarar av att hantera livet och sig själv, liksom, från föräldrarna. Vem i all världen ska då lära de unga något?

 

[YaHilweh]

Ja det låter bra , jag får försöka igen och vara mer bestämd på att inte ge något utanför det hon får,
min son är inte intresserad av pengar alls och är alltid tacksam för det han får och är ytterst rädd om alla tekniska saker han får och klarar att spara väldigt bra.
Som natt och dag är de i fråga om det mesta, men det är ju inte ovanligt och jag är ju tacksam att inte båda är lika envisa
Nu fyller de ju år samma månad och det är inte alltid lätt, nu har min son fått en ny mobiltelefon men han hade sin andra i fyra år och ljudslingorna har gjort sitt.
Men det är det enda hon får i present i år (hon har tagit död på ex antal under samma tid.
Tack för bra tips.

Jag fick ganska fort lära mig av min mamma att du får en telefon, du får själv köpa en ny om den går sönder. Så när jag tappade den i golvet för andra gången så fick ja så fint köpa en ny själv. Det är ingen rättighet att min mamma ska köpa mig en telefon, är jag inte rädd om det jag får, då får jag fint stå för det själv och man behöver inte det senaste. Jag hade min Nokia 3310 i 8år.
Jag har kompisar som har "tappat" sina telefoner för att de hellre ville ha den senaste modellen. Då de visste att mamma köper mig en ny.

 

[Bexzor]

Jag fick ganska fort lära mig av min mamma att du får en telefon, du får själv köpa en ny om den går sönder. Så när jag tappade den i golvet för andra gången så fick ja så fint köpa en ny själv. Det är ingen rättighet att min mamma ska köpa mig en telefon, är jag inte rädd om det jag får, då får jag fint stå för det själv och man behöver inte det senaste. Jag hade min Nokia 3310 i 8år.
Jag har kompisar som har "tappat" sina telefoner för att de hellre ville ha den senaste modellen. Då de visste att mamma köper mig en ny.

Så kör vi med 11 åringen här hemma och det fungerar för han är numera rädd om sin telefon .
Förra året slog han sönder sin förre telefon genom att ha ett hänglås i samma ficka men han fick snällt vänta till sin födelsedag för en ny telefon. Max 1 telefon per år har vi sagt att vi köper, och om det behövs köpas en ny så får det bli födelsedagspresent eller julklapp.

Har själv sett skräckexempel på barn som slagit sönder eller "tappat" sina telefoner för att få en bättre mobil - som föräldrarna sedan köper ( )

 

[nightcrawler]

Jag fick ganska fort lära mig av min mamma att du får en telefon, du får själv köpa en ny om den går sönder. Så när jag tappade den i golvet för andra gången så fick ja så fint köpa en ny själv. Det är ingen rättighet att min mamma ska köpa mig en telefon, är jag inte rädd om det jag får, då får jag fint stå för det själv och man behöver inte det senaste. Jag hade min Nokia 3310 i 8år.
Jag har kompisar som har "tappat" sina telefoner för att de hellre ville ha den senaste modellen. Då de visste att mamma köper mig en ny.

8 år är riktigt imponerande själv hade jag min bara hälften så länge. sen gav den upp. då var jag ledsen. den hade överlevt allt men då orkade den inte mer . kan tillägga att jag inte är oförsiktig, bara klantig och fumlig.

 

[YaHilweh]

Jag skulle göra samma till båda barnen.
Halva barnbidraget, det ska räcka till nöjen och shopping. Jag skulle sedan stå för dyrare inköp, så som Vinterjacka och skor. Jag skulle kunna tänka mig att stå för EN mobiltelefon, för att jag vill kunna kontakta barnen. Men då handlar det om kontantkort på 100:-/månad. Behövs det fyllas på under månaden så hade barnet fått stå för det själv. Man behöver heller inte ha den senaste modellen.

Barn behöver lära sig pengars värde, man kan inte få allt man vill. Vill man ha något, då får man spara, kan man inte spara då får man jobba extra.

Om man tittar på min familj så är min äldre bror den ekonomiska av oss, han har alltid sparat och senare köpt det han velat. Jag har gjort av med mina pengar och sedan blivit besviken när pengarna är slut. Men mina päron har vart stenhårda, jag har alltid vetat reglerna och jag har även lärt mig att vill jag ha något utöver det jag faktiskt har behov av, då fick jag spara samt jobba extra.

 

[YaHilweh]

Så kör vi med 11 åringen här hemma och det fungerar för han är numera rädd om sin telefon .
Förra året slog han sönder sin förre telefon genom att ha ett hänglås i samma ficka men han fick snällt vänta till sin födelsedag för en ny telefon. Max 1 telefon per år har vi sagt att vi köper, och om det behövs köpas en ny så får det bli födelsedagspresent eller julklapp.

Har själv sett skräckexempel på barn som slagit sönder eller "tappat" sina telefoner för att få en bättre mobil - som föräldrarna sedan köper ( )

Precis, jag är oxå otroligt rädd om mina telefoner efter det. Man måste lära sig värdet av det man har. Sedan kan självklart olyckor ske.

 

[YaHilweh]

8 år är riktigt imponerande själv hade jag min bara hälften så länge. sen gav den upp. då var jag ledsen. den hade överlevt allt men då orkade den inte mer . kan tillägga att jag inte är oförsiktig, bara klantig och fumlig.

Jag hade gjort allt för att få tillbaka de telefonen idag, lite bättre minne och möjlighet att skriva längre sms (det var lite jobbigt när man skickade/fick 14 sms istället för ett långt) samt ett mer hållbart batteri.

Den höll ju för allt! Tappade den hundra gånger och visst, jag fick byta skal några gånger då det sprack, men telefonen gick aldrig sönder. Jag bytte den då batteriet började balla ur ordentligt, var så tröttsamt när man fick ladda den dagligen

 

[YaHilweh]

@Balahé Jag fick tack nej till min plats på babysim, får inte ihop det ekonomiskt

 

[Snurrfian]

Men då handlar det om kontantkort på 100:-/månad. Behövs det fyllas på under månaden så hade barnet fått stå för det själv. Man behöver heller inte ha den senaste modellen.

Kolla vad som är mest fördelaktigt, vi har familjeabonemang och barnen ringer och sms fritt men har begränsning på surf.

 

[nightcrawler]

Jag hade gjort allt för att få tillbaka de telefonen idag, lite bättre minne och möjlighet att skriva längre sms (det var lite jobbigt när man skickade/fick 14 sms istället för ett långt) samt ett mer hållbart batteri.

Den höll ju för allt! Tappade den hundra gånger och visst, jag fick byta skal några gånger då det sprack, men telefonen gick aldrig sönder. Jag bytte den då batteriet började balla ur ordentligt, var så tröttsamt när man fick ladda den dagligen

liten och smidig och otrolig hållbarhet. hade gärna sett den hållbarheten på dagens "minidatorer".

 

[YaHilweh]

liten och smidig och otrolig hållbarhet. hade gärna sett den hållbarheten på dagens "minidatorer".

Jag, som då är lika beroende som alla andra av min smartphone. Jag hatar den egentligen. Jag vill inte surfa vart jag än står, se på film, kolla väder få nyheterna på 2 min.
Jag tycker om att prata med människor, varför ska jag kolla film på bussen? Jag kan lika väl läsa en bok och utöka mitt ordförråd på det sättet. Nyheterna, ja det är både positivt och negativt. Men ska jag vara ärlig så är jag inte säker på att medias utveckling är så bra. 3 min efter att något har hänt vet hela världen det. Det hände lika mycket skit förr, men vi mådde bättre av att inte veta, eller att få veta dagen efter när tidningen kom. Samtidigt som det är skönt med tex. trafikolyckor så man vet vilka vägar man ska undvika osv. Ja det är lite skönt att ha kamera och mp3 i samma burk. men jag behöver egentligen inte ha en bild på allt jag gör (nu är jag som sagt lika beroende och fast i skiten som alla andra är).
Vi behöver leva mer i nuet och inte genom en skärm.

Ja, jag är lite gammalmodig sådär..

 

[ameo]

Kolla vad som är mest fördelaktigt, vi har familjeabonemang och barnen ringer och sms fritt men har begränsning på surf.

Just det finns ju många alternativ för.
Vi har bytt till ett av det stora bolagens "lågpris-dotterbolag", där man kan välja begränsat antal samtal (60/mån) och meddelanden (600 sms+mms/månad) för 100 kr/månad. Då ingår 2 gb surf, för barnen (barn o studerande har mer surf). Och surfen tar aldrig slut, utan går bara ner och blir långsam när de 2 gb är slut. Det gör att de alltid kan meddela sig med vänner o familj, även om samtal och sms tagit slut. Och tipsrabatten, som man även får använda inom familjen, gör att man kan minska sin egen kostnad. Skillnaden mellan lågprisbolagen och deras stora "föräldrar" är att man inte kan betala av sin nya telefon via abonnemanget, utan får köpa den separat. Men å andra sidan har åtminstone det vi använder ingen uppsägningstid eller bindningstid, så det kostar väldigt lite att prova.

Min ena dotter tappade sin telefon på tåget i höstas. Hon fick då tillbaka sin gamla (som jag hade använt ett tag) med spräckt skärm. Och lyckades tappa den också - den gled ur jackfickan och rakt ner i vattnet på en brygga, jag stod bredvid och såg den falla.
Detta gjorde att hon fick leva resten av året med en tämligen gammal icke smartphone, för att kunna ringa/bli uppringd. Hon insåg varför...

 

[Luff]

Det framstår för mig som ett utmärkt sätt att omöjliggöra samtal om jobbiga känslor och jobbiga känslouttryck och vad man ska göra med dem.

Jag var kroniskt arg som tonåring. Jag hade tappat all respekt och allt förtroende för mina föräldrar om de gett mig böter när jag var arg - böter för att man inte klarar av att hantera livet och sig själv, liksom, från föräldrarna. Vem i all världen ska då lära de unga något?

Det blev nog lite hårdare än jag tänkt. Böterna skulle inte vara för att man smällde i en dörr utan om man ställde till med bråk om att få mer pengar TROTS överenskommelse. Jag tycker absolut att man ska få vara arg. Det är hälsosamt till en viss gräns.

 

[lilstar]

Men varför blir hon så fruktansvärt arg över att inte få alla materiella saker hon önskar sig? Är hon bara bra på att utpressa sin mamma, eller är det ett sätt att uttrycka eller snarare maskera sin stress och osäkerhet över att man måste ha ditt och datt för att vara cool (ja det är fånigt men tonåringar är fåniga). Isåfall behöver hon ju få lära sig att uttrycka sina känslor på ett annat sätt än ilska.

 

[Sannika123]

Men varför blir hon så fruktansvärt arg över att inte få alla materiella saker hon önskar sig? Är hon bara bra på att utpressa sin mamma, eller är det ett sätt att uttrycka eller snarare maskera sin stress och osäkerhet över att man måste ha ditt och datt för att vara cool (ja det är fånigt men tonåringar är fåniga). Isåfall behöver hon ju få lära sig att uttrycka sina känslor på ett annat sätt än ilska.

Kan nog vara lite av allt det tror jag, det är stor hets i skolorna på hur och vad man ska ha för att hålla status och en del är mer känsliga för det än andra, min grabb bryr sig inte och går alltid sin egen väg och är väldigt omtyckt och har en sund inställning till saker.

 

[Petruska]

Kan nog vara lite av allt det tror jag, det är stor hets i skolorna på hur och vad man ska ha för att hålla status och en del är mer känsliga för det än andra, min grabb bryr sig inte och går alltid sin egen väg och är väldigt omtyckt och har en sund inställning till saker.

Det kan ju vara så, som du väl lutar lite åt, att hon känner sig pressad och trängd mellan vad hon upplever som socialt tryck från skolkamraterna och andra å ena sidan, och familjens ekonomiska begränsningar å den andra.

Och då är det ju mot dig hon kan leva ut den frustrationen och ilskan, i skolan och bland kamraterna kan hon inte göra det. Det betyder ju ändå att hon litar på dig - du finns kvar, även när hon är gräsligt jobbig. (Sen vore det så klart önskvärt att hon lärde sig något lite smidigare sätt att hantera de där känslorna, som vuxen kan hon ju inte gärna bete sig så här.)

Ser man det så, blir förslaget om böter för att hon blir arg, ännu mer plågsamt, tycker jag.