Ständigt pengakrig

[Snurrfian]

Jag fick ett grymt bra tips av en tonårspappa när min dotter var i elva års åldern, från 13 år fick hon 500 kr varje månad som ska räcka till kläder, fika, dvs allt utöver basic. Sen har vi kvar 500 kr från barnbidraget som vi kan skjuta till när det ska handlas skor, vinterkläder som kostar mer och kanske är svårare att budgetera för. Sen betalar vi även hennes busskort utöver de pengarna men annars skulle hon inte kunna ta sig till skolan så det är basic helt enkelt.
Från att ha tjatat om nya kläder så har hon blivit snål och räknar på varje krona och på vad hon faktiskt behöver.
Visst kan hon ibland be om något men har inga problem med att vi säger nej. Svårast i vårat fall är att hitta jobb som fungerar för henne att utföra, jobb utanför hemmet är svårt att hitta alternativt att det visserligen ger henne pengar men innebär att jag blir låst med att skjutsa.

Skulle hon ställa till en scen offentligt så skulle jag nog låta henne göra det och bara låta det rinna av mig, nu har jag väldigt svårt att se att hon ens skulle komma på tanken att göra det.

 

[Petruska]

Men sluta ge ditt barn pengar! Hon är bortskämd [PUNKT]. Låt henne skrika och inför ett system för hur du ska göra när hon skriker (typ vänd dig bort och gå). Var sedan stenhård med det, inga undantag någonsin. Det ska vara hennes förlust att hon skriker inte din.

Har hon som system att dra så tror jag att jag skulle ringa polisen när hon gör det. Då blir det pinsamt för henne.

Men sätt dig ner i en lugn situation tillsammans med henne och skriv ner vad du erbjuder (exempel 1000kr månaden) skriv också vad hon ska göra för att ha rätt till dessa pengar (exempelvis sköta skolan) skriv också om hon på något sätt kan tjäna extra pengar i hemmet eller hjälp henne kolla på tidningsjobb mm.
Tala också om att det här kommer hända om du skriket (dvs att du exempelvis vänder henne ryggen) och det här kommer hända VARJE gång du drar hemmifrån.

Sedan är det "bara" att tuffa tillsig och vara konsekvent. Det kommer bli helvetetet på jorden men det ger sig.

Ringa polisen????

Polisen är inte en barnuppfostringsmyndighet. Förutom att det vore missbruk av samhällsresurser, så hoppas jag att barnet är smart nog att se att mamman har tappat greppet helt om hon ringer polisen!

Det här är en fråga om relationerna i en familj. Inget annat.

Polisen! Herregud!

 

[TinyWiny]

Men sluta ge ditt barn pengar! Hon är bortskämd [PUNKT]. Låt henne skrika och inför ett system för hur du ska göra när hon skriker (typ vänd dig bort och gå). Var sedan stenhård med det, inga undantag någonsin. Det ska vara hennes förlust att hon skriker inte din.

Har hon som system att dra så tror jag att jag skulle ringa polisen när hon gör det. Då blir det pinsamt för henne.

Men sätt dig ner i en lugn situation tillsammans med henne och skriv ner vad du erbjuder (exempel 1000kr månaden) skriv också vad hon ska göra för att ha rätt till dessa pengar (exempelvis sköta skolan) skriv också om hon på något sätt kan tjäna extra pengar i hemmet eller hjälp henne kolla på tidningsjobb mm.
Tala också om att det här kommer hända om du skriket (dvs att du exempelvis vänder henne ryggen) och det här kommer hända VARJE gång du drar hemmifrån.

Sedan är det "bara" att tuffa tillsig och vara konsekvent. Det kommer bli helvetetet på jorden men det ger sig.

Hur tänker du dig att ditt sätt ska ge familjen lugn och harmoni, att de vet var de har varandra och att de kan lita på varandra? Att vända sig bort och gå, dvs. stänga ute och ignorera, är bland det värsta man kan göra mot en annan människa och så gör man verkligen inte mot sitt barn. Det är en känslig tonåring vi pratar om. En flicka påväg in i vuxenvärlden. Vill du verkligen lära henne att anfall är bästa försvar? Att det är okej att straffa någon med ignorans för att hen visar känslor? Det tycker verkligen inte jag.

Menar du att dottern är hennes fånge eller varför skulle hon ringa polisen för att dottern går hemifrån när hon blir arg? Dottern är 15 år och det är självklart att hon ska få gå därifrån om hon vill det. Skulle hon försvinna, dvs. rymma hemifrån är det klart att ringa polisen är det enda raka men för att hon går hemifrån när hon blir arg? Varför vill man ens göra saker för att det ska bli pinsamt för någon? Jag upplever Ts som en väldigt omtänksam mamma där det har blivit fel och det felet ordnar man inte genom gestapofasoner. Det kommer ofelbart leda till en väldigt dålig föräldra-barnrelation.

Varför skulle raka besked ge helvetet på jorden? De flesta människor vill ha raka besked att förhålla sig till och de flesta accepterar det ganska fort om de inser att det är vänlighet, omtanke och kärlek bakom beslutet. Upplever man däremot att det inte finns någon relevans eller att det är ett sätt att straffa så lär det bli uppror. Just därför kan man inte gå på som en bulldozer. Vill man att andra ska lyssna och respektera en så måste man lyssna och respektera andra själv också.

 

[Badger]

Förstår till 100% hennes dyra lista. Vill själv samma. Mitt enda tips är tyvärr att ge henne barnbidraget så hon lär sig att man inte kan få allt.

Och att hon vågar stå och skrika på dig in public förstår jag inte. Hade skämts ihjäl...

Exakt, jag skulle nog också gärna vilja ha kläder för 4000 kr i födelsedagspresent och jag är 40. Haken är att sedan när folk börjar jobba är det inte alla som har råd -prioriterar, att köpa kläder för 4000, fixa håret för 2000 och köpa en iphone för 7000 kr på ett halvår.

 

[Sannika123]

Men sluta ge ditt barn pengar! Hon är bortskämd [PUNKT]. Låt henne skrika och inför ett system för hur du ska göra när hon skriker (typ vänd dig bort och gå). Var sedan stenhård med det, inga undantag någonsin. Det ska vara hennes förlust att hon skriker inte din.

Har hon som system att dra så tror jag att jag skulle ringa polisen när hon gör det. Då blir det pinsamt för henne.

Men sätt dig ner i en lugn situation tillsammans med henne och skriv ner vad du erbjuder (exempel 1000kr månaden) skriv också vad hon ska göra för att ha rätt till dessa pengar (exempelvis sköta skolan) skriv också om hon på något sätt kan tjäna extra pengar i hemmet eller hjälp henne kolla på tidningsjobb mm.
Tala också om att det här kommer hända om du skriket (dvs att du exempelvis vänder henne ryggen) och det här kommer hända VARJE gång du drar hemmifrån.

Sedan är det "bara" att tuffa tillsig och vara konsekvent. Det kommer bli helvetetet på jorden men det ger sig.

Ja det verkar som det är det som behövs, jag ska tuffa till mig lite och inte hela tiden försöka kompensera att pappan inte känslomässigt finns där för henne.

 

[LiZH]

Hej!
Nu har inte jag läst hela tråden men jag kan tänka mig att du fått en massa tips. Men jag tänkte bara säga hur vi gör med våra tonåringar. De får en " lön" den 25 e varje månad. Denna lön grundar sig på en budget vi gjort tillsammans med tonåringarna. Deras lön ska räcka till kläder,hygienartiklar utöver det som finns i hushållet( typ dyra hårvax etc), busskort, mobiltelefon, alla nöjen, fika , godis/snacks ,samt om de vill göra resor/utflykter utöver de vi gör som familj, elektronik etc. Vi betalar sportutrustning( basutrustning till de sporter de håller på med. Extragrejor får de betala själva), extra utgifter som har med skolan att göra( friluftsdagar etc)och musiklektioner/aktiviteter. Vi bestämde tillsammans ( vi har skrivit ett kontrakt med dem) att de ska sköta skolan, plocka ihop sina rum, passa de tider som gäller osv. De måste också enligt kontraktet se till att se har en basgarderob: det måste finnas vinterskor, vinterjacka osv. ( det funkar liksom inte att köpa jeans o sneakers för alla pengar).Vi räknade ut vad de behöver per år för deras utgifter ( datorer, telefoner etc köps ju inte så ofta) och slog ut det på 12månader. Det betyder att i deras " lön" finns det marginal att spara till större/dyrare saker. De får i n g a pengar utöver detta. Är pengarna slut så är de slut. Båda är väldigt modeintresserade och vill gärna köpa dyra kläder. Vi ger råd, pratar med dem , kan försöka avråda/vägleda men förbjuder inte. Vill de köpa dyrt-då kan de göra det men de får ta konsekvenserna.

Vi har nu haft det här i snart ett år ( de är nu 14 o 17) och det fungerar jättebra. De har lärt sig att planera och spara och framförallt: vi bråkar aldrig om pengar. Ibland kan jag haja till och tänka att de har för mycket pengar-men så tänker jag att om deras telefoner/datorer/GoProkamera går sönder är det inte jag som behöver köpa en ny! De har också insett värdet av att faktiskt sälja saker de inte använder längre.

Så en "tonårslön" är mitt tips. De pratar om alla dyra saker de vill köpa och jag bara ler.

 

[Sannika123]

Hur tänker du dig att ditt sätt ska ge familjen lugn och harmoni, att de vet var de har varandra och att de kan lita på varandra? Att vända sig bort och gå, dvs. stänga ute och ignorera, är bland det värsta man kan göra mot en annan människa och så gör man verkligen inte mot sitt barn. Det är en känslig tonåring vi pratar om. En flicka påväg in i vuxenvärlden. Vill du verkligen lära henne att anfall är bästa försvar? Att det är okej att straffa någon med ignorans för att hen visar känslor? Det tycker verkligen inte jag.

Menar du att dottern är hennes fånge eller varför skulle hon ringa polisen för att dottern går hemifrån när hon blir arg? Dottern är 15 år och det är självklart att hon ska få gå därifrån om hon vill det. Skulle hon försvinna, dvs. rymma hemifrån är det klart att ringa polisen är det enda raka men för att hon går hemifrån när hon blir arg? Varför vill man ens göra saker för att det ska bli pinsamt för någon? Jag upplever Ts som en väldigt omtänksam mamma där det har blivit fel och det felet ordnar man inte genom gestapofasoner. Det kommer ofelbart leda till en väldigt dålig föräldra-barnrelation.

Varför skulle raka besked ge helvetet på jorden? De flesta människor vill ha raka besked att förhålla sig till och de flesta accepterar det ganska fort om de inser att det är vänlighet, omtanke och kärlek bakom beslutet. Upplever man däremot att det inte finns någon relevans eller att det är ett sätt att straffa så lär det bli uppror. Just därför kan man inte gå på som en bulldozer. Vill man att andra ska lyssna och respektera en så måste man lyssna och respektera andra själv också.

Jag f

Hej!
Nu har inte jag läst hela tråden men jag kan tänka mig att du fått en massa tips. Men jag tänkte bara säga hur vi gör med våra tonåringar. De får en " lön" den 25 e varje månad. Denna lön grundar sig på en budget vi gjort tillsammans med tonåringarna. Deras lön ska räcka till kläder,hygienartiklar utöver det som finns i hushållet( typ dyra hårvax etc), busskort, mobiltelefon, alla nöjen, fika , godis/snacks ,samt om de vill göra resor/utflykter utöver de vi gör som familj, elektronik etc. Vi betalar sportutrustning( basutrustning till de sporter de håller på med. Extragrejor får de betala själva), extra utgifter som har med skolan att göra( friluftsdagar etc)och musiklektioner/aktiviteter. Vi bestämde tillsammans ( vi har skrivit ett kontrakt med dem) att de ska sköta skolan, plocka ihop sina rum, passa de tider som gäller osv. De måste också enligt kontraktet se till att se har en basgarderob: det måste finnas vinterskor, vinterjacka osv. ( det funkar liksom inte att köpa jeans o sneakers för alla pengar).Vi räknade ut vad de behöver per år för deras utgifter ( datorer, telefoner etc köps ju inte så ofta) och slog ut det på 12månader. Det betyder att i deras " lön" finns det marginal att spara till större/dyrare saker. De får i n g a pengar utöver detta. Är pengarna slut så är de slut. Båda är väldigt modeintresserade och vill gärna köpa dyra kläder. Vi ger råd, pratar med dem , kan försöka avråda/vägleda men förbjuder inte. Vill de köpa dyrt-då kan de göra det men de får ta konsekvenserna.

Vi har nu haft det här i snart ett år ( de är nu 14 o 17) och det fungerar jättebra. De har lärt sig att planera och spara och framförallt: vi bråkar aldrig om pengar. Ibland kan jag haja till och tänka att de har för mycket pengar-men så tänker jag att om deras telefoner/datorer/GoProkamera går sönder är det inte jag som behöver köpa en ny! De har också insett värdet av att faktiskt sälja saker de inte använder längre.

Så en "tonårslön" är mitt tips. De pratar om alla dyra saker de vill köpa och jag bara ler.

 

[Sannika123]

Ja det låter bra , jag får försöka igen och vara mer bestämd på att inte ge något utanför det hon får,
min son är inte intresserad av pengar alls och är alltid tacksam för det han får och är ytterst rädd om alla tekniska saker han får och klarar att spara väldigt bra.
Som natt och dag är de i fråga om det mesta, men det är ju inte ovanligt och jag är ju tacksam att inte båda är lika envisa
Nu fyller de ju år samma månad och det är inte alltid lätt, nu har min son fått en ny mobiltelefon men han hade sin andra i fyra år och ljudslingorna har gjort sitt.
Men det är det enda hon får i present i år (hon har tagit död på ex antal under samma tid.
Tack för bra tips.

 

[Is]

Hur tänker du dig att ditt sätt ska ge familjen lugn och harmoni, att de vet var de har varandra och att de kan lita på varandra? Att vända sig bort och gå, dvs. stänga ute och ignorera, är bland det värsta man kan göra mot en annan människa och så gör man verkligen inte mot sitt barn. Det är en känslig tonåring vi pratar om. En flicka påväg in i vuxenvärlden. Vill du verkligen lära henne att anfall är bästa försvar? Att det är okej att straffa någon med ignorans för att hen visar känslor? Det tycker verkligen inte jag.

Menar du att dottern är hennes fånge eller varför skulle hon ringa polisen för att dottern går hemifrån när hon blir arg? Dottern är 15 år och det är självklart att hon ska få gå därifrån om hon vill det. Skulle hon försvinna, dvs. rymma hemifrån är det klart att ringa polisen är det enda raka men för att hon går hemifrån när hon blir arg? Varför vill man ens göra saker för att det ska bli pinsamt för någon? Jag upplever Ts som en väldigt omtänksam mamma där det har blivit fel och det felet ordnar man inte genom gestapofasoner. Det kommer ofelbart leda till en väldigt dålig föräldra-barnrelation.

Varför skulle raka besked ge helvetet på jorden? De flesta människor vill ha raka besked att förhålla sig till och de flesta accepterar det ganska fort om de inser att det är vänlighet, omtanke och kärlek bakom beslutet. Upplever man däremot att det inte finns någon relevans eller att det är ett sätt att straffa så lär det bli uppror. Just därför kan man inte gå på som en bulldozer. Vill man att andra ska lyssna och respektera en så måste man lyssna och respektera andra själv också.

Jag svarade som jag uppfattade situationen. Att dottern "drar" för att bestraffa mamman och på så vis göra mamman så orolig att hon betalar det dottern vill ha och alltså inte att dottern tar en promenad för att lugna ner sig. Är det så att dottern tar en promenad för att lugna ner sig så är det självklart en annan sak men jag tolkade det som att hon drog för att medvetet göra mamman orolig. Därför menar jag att mamman då kan ringa polisen för att tydligöra hur allvarligt hennes mamma känner att situvationen är. Sedan är ett faktum att barnet antagligen skulle tycka detta va pinsamt och det är i det läget en fördel för mamman.

Att först tala om i en lugn situvation att om du skriker för att få din vilja igenom så kommer jag inte bemöta dig är ett ett väldigt tydligt ställningstagande att det inte är okej och barnet kommer inte få ut något av sitt skrikande. Utan för att få ett bemötande krävs att barnet berättar vad hen vill ha och varför. I min värld är det aldrig okej att skrika på en annan människa oavsett ålder eller känslor. Och åter igen min tolkning var inte att barnet bara uttryckte sina känslor i sin ensamhet utan skriker på sin mamma för att hon vet att hon tillslut får sin vilja fram.

Jag menade inte att de raka beskeden skulle riva upp himmel och gjord men att mamman sedan står för det dom sagt och inte ger med sig oavsett hur länge dottern skriker eller håller sig gömd. För ett barn som tror att henn kan få som de vill om man är tillräckligt dramatisk så blir det naturligtvis väldigt jobbit när vilkoren för sitt levene plötsligt blir förändrat.

Jag har inte läst igenom tråden nu så har det kommit fram mer info än det som ges i första inlägget kan jag absolut se annorlunda på saken

 

[Is]

Ringa polisen????

Polisen är inte en barnuppfostringsmyndighet. Förutom att det vore missbruk av samhällsresurser, så hoppas jag att barnet är smart nog att se att mamman har tappat greppet helt om hon ringer polisen!

Det här är en fråga om relationerna i en familj. Inget annat.

Polisen! Herregud!

Fast om ett barn rymmer och medvetet håller sig borta en längre tid så skulle jag faktiskt göra det av det skälet att jag är orolig. För faktum är att man då inte har situvationen under kontroll. Det skulle inte vara mitt första alternativ men jag skulle absolut ha det som ett alternativ.

 

[labb]

Från att ha tjatat om nya kläder så har hon blivit snål och räknar på varje krona och på vad hon faktiskt behöver.

Precis, skall man betala med egna pengar är man mycket försiktigare med utgifterna, det gäller alla åldrar

 

[ameo]

Ja det låter bra , jag får försöka igen och vara mer bestämd på att inte ge något utanför det hon får,
min son är inte intresserad av pengar alls och är alltid tacksam för det han får och är ytterst rädd om alla tekniska saker han får och klarar att spara väldigt bra.
Som natt och dag är de i fråga om det mesta, men det är ju inte ovanligt och jag är ju tacksam att inte båda är lika envisa
Nu fyller de ju år samma månad och det är inte alltid lätt, nu har min son fått en ny mobiltelefon men han hade sin andra i fyra år och ljudslingorna har gjort sitt.
Men det är det enda hon får i present i år (hon har tagit död på ex antal under samma tid.
Tack för bra tips.

När det gäller mobiltelefon så är min uppfattning att det har gått till överdrift att ungdomarna idag prompt måste ha senaste, häftigaste modellen av telefon.
Jag är helt med på att telefonen är bra att ha, men i vårt hushåll får man nöja sig med en telefon som fungerar även om det inte är den hippaste modellen. (det gör den dessutom något mindre stöldbegärlig...) För det finns inte en möjlighet i hela världen att vi skulle kunna köpa de hippaste modellerna, som kommer en gång om året eller så, till alla våra barn. (även om den minsta inte har någon egen än)

 

[Korven]

Ja hon kan uppföra sig väldigt illa ute hon kan ställa till med ordentliga bråk , väldigt pinsamt.
Nu fyller hon är och har på listan sensate iPhone modellen 7000, kläder för 4000 och göra vid håret för 2000,,, hon ser inget konstigt i denna "lilla" lista .

Har hon ingen pappa som hon kan be om pengar? Han kanske skulle kunna tala om för henne vad som gäller?

 

[Korven]

Ja hon kan uppföra sig väldigt illa ute hon kan ställa till med ordentliga bråk , väldigt pinsamt.
Nu fyller hon är och har på listan sensate iPhone modellen 7000, kläder för 4000 och göra vid håret för 2000,,, hon ser inget konstigt i denna "lilla" lista .

Jag skulle inte gå ut och handla med henne.

 

[Sannika123]

Har hon ingen pappa som hon kan be om pengar? Han kanske skulle kunna tala om för henne vad som gäller?

Nej honom går hon till när jag säger nej och så får jag höra vad dålig jag är som är sååå snål och inte ger henne det hon vill ha (enligt honom) han har en annan inställning till pengar . Det är inte lättare för att man har pengar , är pengarna slut så är det så och där är det punkt .

 

[em-pirre]

Ringa polisen????

Polisen är inte en barnuppfostringsmyndighet. Förutom att det vore missbruk av samhällsresurser, så hoppas jag att barnet är smart nog att se att mamman har tappat greppet helt om hon ringer polisen!

Det här är en fråga om relationerna i en familj. Inget annat.

Polisen! Herregud!

Jag förstår hur hen tänker här. En av mina nära vänner hade en tonårstjej som verkar vara precis som ts tjej. Fick hon inte som hon ville så stack hon. På riktigt alltså. Att sticka till en kompis eller hänga på stan en stund är väl inget farligt, men att faktiskt sticka på riktigt är ju inte riktigt okej.

Min kompis dotter blev hämtad av polis några gånger. Ibland ifrån rent olämpliga ställen (för en minderårig tjej). Min kompis fick ta ledigt från jobbet på helgerna för att kunna sova vid ytterdörren så att inte tjejen kunde rymma till dessa olämpliga ställen. Till sist blev tjejen omhändertagen och placerad på ungdomshem.

Har man sådana erfarenheter så tänker man rent logiskt att polis är den man ska kalla på. Tänker man att tjejen i protest kommer hem ett par timmar senare än vanligt är det ju en helt annan sak,

 

[Petruska]

Jag förstår hur hen tänker här. En av mina nära vänner hade en tonårstjej som verkar vara precis som ts tjej. Fick hon inte som hon ville så stack hon. På riktigt alltså. Att sticka till en kompis eller hänga på stan en stund är väl inget farligt, men att faktiskt sticka på riktigt är ju inte riktigt okej.

Min kompis dotter blev hämtad av polis några gånger. Ibland ifrån rent olämpliga ställen (för en minderårig tjej). Min kompis fick ta ledigt från jobbet på helgerna för att kunna sova vid ytterdörren så att inte tjejen kunde rymma till dessa olämpliga ställen. Till sist blev tjejen omhändertagen och placerad på ungdomshem.

Har man sådana erfarenheter så tänker man rent logiskt att polis är den man ska kalla på. Tänker man att tjejen i protest kommer hem ett par timmar senare än vanligt är det ju en helt annan sak,

Ja, då är det begripligt. Jag tolkar nog TS som att den här tjejen snarare drar ett tag i protest och sedan kommer hem igen, men det vet jag väl inte iofs.

 

[em-pirre]

Ja, då är det begripligt. Jag tolkar nog TS som att den här tjejen snarare drar ett tag i protest och sedan kommer hem igen, men det vet jag väl inte iofs.

Nej, vi vet ju inte hurudan ts dotter egentligen är. Nu då jag analyserar mina reaktioner så är det nog så att jag genast tänker på min kompis dotter. Det var verkligen hemskt, för hon kunde liksom inte göra nånting. Verklig hjälplöshet. Hon försökte muta dottern med ny fin häst och sånt, men det slutade inte heller bra.

Jag såg faktiskt tjejen idag. Hon är nu nitton år, och bar en liten dotter på armen. Man kan ju hoppas att saker och ting går bra för henne.

 

[Petruska]

Nej, vi vet ju inte hurudan ts dotter egentligen är. Nu då jag analyserar mina reaktioner så är det nog så att jag genast tänker på min kompis dotter. Det var verkligen hemskt, för hon kunde liksom inte göra nånting. Verklig hjälplöshet. Hon försökte muta dottern med ny fin häst och sånt, men det slutade inte heller bra.

Jag såg faktiskt tjejen idag. Hon är nu nitton år, och bar en liten dotter på armen. Man kan ju hoppas att saker och ting går bra för henne.

Hoppas kan man. Gränsöverskridande som barn och förälder som tonåring är väl tyvärr inte de statistiskt bästa oddsen, men många klarar sig ju även utan de bästa oddsen.

Man är så hjälplös inför stora barn överhuvudtaget. Ren tur bara, om det de vill och gör är sådant som man själv inte har alltför svårt att hantera.

 

[Sannika123]

Jag förstår hur hen tänker här. En av mina nära vänner hade en tonårstjej som verkar vara precis som ts tjej. Fick hon inte som hon ville så stack hon. På riktigt alltså. Att sticka till en kompis eller hänga på stan en stund är väl inget farligt, men att faktiskt sticka på riktigt är ju inte riktigt okej.

Min kompis dotter blev hämtad av polis några gånger. Ibland ifrån rent olämpliga ställen (för en minderårig tjej). Min kompis fick ta ledigt från jobbet på helgerna för att kunna sova vid ytterdörren så att inte tjejen kunde rymma till dessa olämpliga ställen. Till sist blev tjejen omhändertagen och placerad på ungdomshem.

Har man sådana erfarenheter så tänker man rent logiskt att polis är den man ska kalla på. Tänker man att tjejen i protest kommer hem ett par timmar senare än vanligt är det ju en helt annan sak,

När hon sticker så är det inte så långt hemifrån utan hon åker och fikar oftast med en kompis och är iväg några timmar, nu har hon förstått att att jag blir orolig och vi har bestämt att hon ska sms`a mig någon gång så jag vet att allt är okej, jag är kanske lite överbeskyddande ibland.
(Förmodligen för att jag inte hade någon vuxen när jag var i den åldern själv)