Stabyhoun?

[tassel]

Frågor om Stabyhoun

Jag är mitt uppe i rasletardjungeln, eftersom ett hundköp inte är alltför långt bort i tiden, om allt går som planerat vill säga

Nu har jag upptäckt denna vacka ras och den verkar stämma in precis på vad jag letar efter! Apporterande, lättlärd, lite egna åsikter, vakthund, lugn och gosig men ändå alert och på hugget, mjuk och vänlig, och som älskar vatten.

Den är ju fortfarand relativt liten i antalet men jag tänkte se om det finns något här på buke med en stabbe? Eller någon som har mycket erfarenhet av rasen.

Det vore roligt att höra hur era hundar är, hur vardagen med dem ser ut etc.

Sen funderar jag lite på dethär med att de sägs vara envisa, hur envisa är dem och på vilket sätt? På det sättet att de struntar i att matte ropar och fortsätter gräva sin grop eller att de är svåra till att få dem göra saker tex när man tränar något?

Jag undrar också hur aktiv denna ras är? hur mycket kräver den? Är de jämställda med tollare/aussi/bc eller är de lite "lugnare"? Jag undrar eftersom man hör från vissa att de passar som aktiv familjehund och från vissa att de är oerhört krävande och behöver väldigt mycket stimulans för att må bra.

Jag tycker alla rasens egenskaper verkar vara det jag söker, dock är jag tveksam kring envisheten, och även att de har en tendens till jakt/dra efter vilt?

Vill gärna veta allt, eller så mycket ni orkar berätta

tack på förhand

/tassel

 

[Alfakrulls]

Sv: Frågor om Stabyhoun

Jag har jobbat på ett företag där ägarna födde upp Stabejer, och ja....
Det är verkligen en jätte trevlig och rolig ras om man aktiverar den!

En rolig allround hund som passar till mycket!
Kan dock ha lätt till skall och rasen dras väl med den del rädslor som jag uppfattat det.

Om du vill ha tips på kennel där hundarna inte används/avlas till jakt, Pma=)
Men är absolut en trevlig och arbetsglad hund, som gärna vill vara till lags.

De Stabejer jag hade kontakt med daligen under 3 år uppvisade ingen direkt envishet, inget som i alla fall inte gick att muta med lite godis!
Men va noga med kennel, besök många och åk på utställningar och hejja och kolla in!
Det är en trevlig ras, om kenneln är seriös!!

 

[Janne]

Sv: Stabyhoun?

Hej. Har en Stabby, hane, snart två år. Stötande fågelhund. Går aldrig på klövdjur. Fodrar rådjuren på vintern med Zorro bredvid - han bryr sig inte. Rolig. lättlärd. skäller inte speciellt. ingen vakthund (hoppar upp i famnen på vem som helst), skotträtt (smet första nyhårsnatten). Lättlärd på trix och kul grejer. Men självständig - tjockt pannben i den meningen att han kan vara lite istadig.
Springer fritt i skogen när det är tillåtet. Kommer i nio fall av tio på inkallning. Men kan också sitta på trappen när du kommer hem. Hatar joggare med reflexväst. Inga prolem med ungar som vill klappa o leka med honom. Men stark om han vill dra i kopplet. Han är helt ok med min hästar. Skäller inte på dem, Naffsar inte. Och hästarna är helt ok med honom. Lite bufflig och kräver rätt tuffa matte/husse. Finns flera kennlar i S.
Lycka till - bli gärna en stabbymatte.

 

[Roxer]

Sv: Frågor om Stabyhoun

Jag har jobbat på ett företag där ägarna födde upp Stabejer, och ja....
Det är verkligen en jätte trevlig och rolig ras om man aktiverar den!

En rolig allround hund som passar till mycket!
Kan dock ha lätt till skall och rasen dras väl med den del rädslor som jag uppfattat det.

Om du vill ha tips på kennel där hundarna inte används/avlas till jakt, Pma=)
Men är absolut en trevlig och arbetsglad hund, som gärna vill vara till lags.

De Stabejer jag hade kontakt med daligen under 3 år uppvisade ingen direkt envishet, inget som i alla fall inte gick att muta med lite godis!
Men va noga med kennel, besök många och åk på utställningar och hejja och kolla in!
Det är en trevlig ras, om kenneln är seriös!!

...

Stabeijerna har ett avelsmässigt problem: Jaktlusten håller på att minska i rasen. Jakthunden stabyhoun ska kunna användas allround, apportera, ställa fågel m.m. Idag går kanske någon procent av svenska populationen att använda på rätt sätt. Att då gå in och tycka att det är bra med kennlar som avlar på "lite jakt" är helt.. Ja, jag vet inte. Jag blir så trött. Jag kallar inte det för en seriös kennel.

TS: titta efter en annan ras är du snäll. Jag har några med staby i bekantskapskretsen och stabeijen är väldigt envis - på ett sätt att den nästan blir korkad. Det måste den vara om man betänker att den skulle simma över sjöar för att hämta in skjuten fågel. Att ge upp i det läget är inte önskvärt.

För 15 år sedan befann sig min ras i princip där stabyn är idag - en halvt misslyckad jakthund på väg att bli "sällskapsras". Klubben lyckades dock vända trenden och senaste åren har rasen kommit starkt på jaktproven - förrförra året fick vi våra första 9r på fält i rasen!

 

[Lark]

Sv: Stabyhoun?

Jag har en stabyhountik på snart 9 år, så jag kan berätta lite om min bild av rasen.

Det är fortfarande en väldigt ohomogen ras så det är svårt att säga vad man får när man blir ägare till en staby, min hund avskyr t ex vatten och skulle inte ta i en död fågel om jag så smorde in den med leverpastej. Däremot driver hon hare med skall om hon kommer åt. Angående kennlar som använder sina hundar till jakt så känner bara till en-två stycken som gör det, tyvärr! Annars verkar det vara sällskap och utställning för hela slanten. Den är likt många andra raser alldeles för snygg för sitt eget bästa.

Envisa skulle jag inte kalla dem, de är mer "what's in it for me?" dvs. har du en bra anledning till att den ska sluta gräva en grop/gå fot i tre minuter så visst, annars kan du faktiskt få göra det själv. Grillad kyckling brukar vara en bra anledning. Väldigt självständiga, när min var valp brydde hon sig nada om att jag "försvann" ute i skogen, hon började leka med kottar eller hitta någon hög med rådjursbajs som gick att äta. Att kontakt- miljö- och socialträna mycket och tidigt rekommenderas.

Precis som Tilda säger så är stabyn trevlig om man man aktiverar den! En staby som inte aktiveras både fysiskt och psykiskt är ingen rolig hund att leva med, dels kommer den att börja roa sig själv och dels utvecklar den överdrivna reaktioner mot allt och alla.

Det förekommer hd, allergier och epilepsi så kolla upp släkten noga och hör dig för med tidigare valpköpare. Se också upp för skott- och ljudrädsla, väldigt vanligt! En fd. uppfödare har sagt att MH inte är någonting för en staby eftersom de är för veka och inte klarar av det, vad jag tycker om den inställningen behöver jag nog inte skriva...

Varje år har stabyhounklubben en veckolång träff i Sälen, om du har möjlighet tycker jag absolut att du ska åka dit! Då får du förhoppningsvis se när de arbetar också och inte bara i utställningsringen


Min staby är en fenomenal spårhund, mattjuv utan dess like och gosehund av stora mått. Helst ska hon ligga utsträckt bredvid mig i soffan och bli pillad i öronen och i mungipan. I soffan skulle hon inte få vara för övrigt men hon försökte ta sig upp så gott som varje dag i tre år och till sist gav jag upp. Hm, så liite envis kanske. Hon kan gå okopplad och har på gamla dar lärt sig att skvallra på katt, däremot har jag henne inte lös i skogen för får hon upp vittring på vilt så sticker hon dir. Vi går långa promenader och tränar tricks, lydnad, agility och spår.

 

[Lark]

Sv: Frågor om Stabyhoun

...

Stabeijerna har ett avelsmässigt problem: Jaktlusten håller på att minska i rasen. Jakthunden stabyhoun ska kunna användas allround, apportera, ställa fågel m.m. Idag går kanske någon procent av svenska populationen att använda på rätt sätt. Att då gå in och tycka att det är bra med kennlar som avlar på "lite jakt" är helt.. Ja, jag vet inte. Jag blir så trött. Jag kallar inte det för en seriös kennel.

Stort +1 på det

 

[tassel]

Sv: Stabyhoun?

Jag har en stabyhountik på snart 9 år, så jag kan berätta lite om min bild av rasen.

Det är fortfarande en väldigt ohomogen ras så det är svårt att säga vad man får när man blir ägare till en staby, min hund avskyr t ex vatten och skulle inte ta i en död fågel om jag så smorde in den med leverpastej. Däremot driver hon hare med skall om hon kommer åt. Angående kennlar som använder sina hundar till jakt så känner bara till en-två stycken som gör det, tyvärr! Annars verkar det vara sällskap och utställning för hela slanten. Den är likt många andra raser alldeles för snygg för sitt eget bästa.

Envisa skulle jag inte kalla dem, de är mer "what's in it for me?" dvs. har du en bra anledning till att den ska sluta gräva en grop/gå fot i tre minuter så visst, annars kan du faktiskt få göra det själv. Grillad kyckling brukar vara en bra anledning. Väldigt självständiga, när min var valp brydde hon sig nada om att jag "försvann" ute i skogen, hon började leka med kottar eller hitta någon hög med rådjursbajs som gick att äta. Att kontakt- miljö- och socialträna mycket och tidigt rekommenderas.

Precis som Tilda säger så är stabyn trevlig om man man aktiverar den! En staby som inte aktiveras både fysiskt och psykiskt är ingen rolig hund att leva med, dels kommer den att börja roa sig själv och dels utvecklar den överdrivna reaktioner mot allt och alla.

Det förekommer hd, allergier och epilepsi så kolla upp släkten noga och hör dig för med tidigare valpköpare. Se också upp för skott- och ljudrädsla, väldigt vanligt! En fd. uppfödare har sagt att MH inte är någonting för en staby eftersom de är för veka och inte klarar av det, vad jag tycker om den inställningen behöver jag nog inte skriva...

Varje år har stabyhounklubben en veckolång träff i Sälen, om du har möjlighet tycker jag absolut att du ska åka dit! Då får du förhoppningsvis se när de arbetar också och inte bara i utställningsringen


Min staby är en fenomenal spårhund, mattjuv utan dess like och gosehund av stora mått. Helst ska hon ligga utsträckt bredvid mig i soffan och bli pillad i öronen och i mungipan. I soffan skulle hon inte få vara för övrigt men hon försökte ta sig upp så gott som varje dag i tre år och till sist gav jag upp. Hm, så liite envis kanske. Hon kan gå okopplad och har på gamla dar lärt sig att skvallra på katt, däremot har jag henne inte lös i skogen för får hon upp vittring på vilt så sticker hon dir. Vi går långa promenader och tränar tricks, lydnad, agility och spår.

Roligt att det fanns någon med stabbe här!
Kan ju börja med det med jakten, det är tråkigt att det går åt lite fel håll med rasen, jag är inte emot att köra viltspår och jakt med min hund så man vill ju att de ska ha lite av sina egenskaper bevarade, med jakt menar jag inte riktigt jakt då jag aldrig kommer att bli jägare, utan mer träna jaktapport.

Aktivering är jag beredd på såklart, men det är svårt att få något hum om hur mycket det är. Är det utställningsgoldensmått eller aussimått? lite generaliserat då jag förstår ju att det är individuellt också.

Tack så jättemycket för din beskrivning!! och tipsen! Din hund låter som en väldigt härlig vovve! trots att de har endel nackdelar känns det ändå som om det kunde vara något för mig Den sortens envishet vill jag gärna ha i en hund, självständigheten är ok sålänge det går att träna sig till en god kontakt, men jag vill ju inte ha en för självständig hund som strosar i sin egen värld. Det är väl jaktlusten då som skulle vara lite fel för mig eftersom jag hellst vill kunna ha den lös, men bara hellst, det gör inget om den finns, jag trodde dock inte att stabben även var avlad för att driva viltet som det verkar nu?

 

[tassel]

Sv: Frågor om Stabyhoun

Jag har jobbat på ett företag där ägarna födde upp Stabejer, och ja....
Det är verkligen en jätte trevlig och rolig ras om man aktiverar den!

En rolig allround hund som passar till mycket!
Kan dock ha lätt till skall och rasen dras väl med den del rädslor som jag uppfattat det.

Om du vill ha tips på kennel där hundarna inte används/avlas till jakt, Pma=)
Men är absolut en trevlig och arbetsglad hund, som gärna vill vara till lags.

De Stabejer jag hade kontakt med daligen under 3 år uppvisade ingen direkt envishet, inget som i alla fall inte gick att muta med lite godis!
Men va noga med kennel, besök många och åk på utställningar och hejja och kolla in!
Det är en trevlig ras, om kenneln är seriös!!

Tack för du dela med dig av dina erfarenheter! Låter som en väldigt trevlig ras i mina öron! Jag tar gärna emot tips om kennel! Har kollat runt på några men det är alltid bra med tips och info

 

[lady_vip]

Sv: Frågor om Stabyhoun

...

Stabeijerna har ett avelsmässigt problem: Jaktlusten håller på att minska i rasen. Jakthunden stabyhoun ska kunna användas allround, apportera, ställa fågel m.m. Idag går kanske någon procent av svenska populationen att använda på rätt sätt. Att då gå in och tycka att det är bra med kennlar som avlar på "lite jakt" är helt.. Ja, jag vet inte. Jag blir så trött. Jag kallar inte det för en seriös kennel.

Jag orkade inte kommentera det innan, var skönt att du gjorde det

Det är lite samma dilemma som många av de andra stående fågelhundarna, "åh en vacker hund" och sedan lite pengakåta uppfödare som ser hur de kan tjäna pengar på valpar vars föräldrar har lite utställningsmeriter och på sin höjd SVCH...

Hur svårt ska det vara, skaffa inte en jakthund om du inte vill ha en jakthund.

 

[tassel]

Sv: Stabyhoun?

kl

Jag tar gärna emot andra rastips eftersom jag fick rådet att kolla på en annan ras. Jag tror dock inte det finns någon jag missat men man vet ju aldrig. Jag vill ha en allroundhund, med följsamhet, iaf lite will to please, mjukt lynne, inte skällig men varningsskälla är ok. Hellst i storleken mellan 40-50 cm. Inte raser med plattnos, korta ben i förhållande till sin kropp eller mycket päls och pälsvård. Hellst ska den tycka om att apportera, bära och gärna gilla vatten. Lättlärd är viktigt! Jag är för aktiv och vill jobba med min hund så är inte intreserad av rena sällskapsraser som även de såklart "kan" vara aktiva.

De jag funderar på utöver stabbe är golden retriever eller DSG. Dock är golden lite för stora för vad jag igentligen vill ha.

Gör en liten trådkap på min egen tråd bara istället för att göra en ny. Jag är fortfarande intresserad av att höra erfarenheter ang. stabben.

 

[lady_vip]

Sv: Stabyhoun?

Golden tycker jag är ett bättre alternativ, utifrån vad du beskriver om will-to-please, rasen är dessutom redan en mer allroundhund. Tollaren är väl också ett alternativ, beroende på hur aktiv du är.

 

[Taxilock]

Sv: Stabyhoun?

DSG tycker jag är ett väldigt bra alternativ om man vill ha en aktiv sällskapshund. Dock har ju dom inte alls samma naturliga fallenhet för apportering som retrivers har.

Min DSG är otroligt lättlärd och väldigt, väldigt följsam, jag tycker att hon har mycket will to please. Jag är ganska aktiv med min och tränar lydnad, spår och agility flera gånger i veckan, hon hänger även med mig på löprundor. Men dom är nöjda med mycket motion och en del mental stimulans också. Min är inte nöjd om hon inte får en stor del mental stimulans men jag tror att jag "jobbat" upp ett högre aktivitetsbehov hos henne.

En DSG orkar "hur mycket som helst" och hänger gärna med på det mesta.

 

[Alfakrulls]

Sv: Frågor om Stabyhoun

Jag har väl aldrig påstått att jag tycker det är nått bra att avla bort jakten?
Jag uppfattade det som att hon inte ville ha så mkt jaktlust, jag kunde tipsa om en kennel där de inte avlat så mkt på jaktegenskaperna, thats it.
Om hon sen ansåg att den var bra eller inte är ju upp till henne, jag försökte bara vara hjälpsam?

Sen vad jag tycker om jaktlust lr inte är en helt annan sak, och inget ni behöver dumförklara mig för.

Jag håller helt med er, det är tragiskt och tråkigt att det avlas bort så mycket egenskaper på många fantastiska raser.
Så ni behöver inte alls vara så dömmande, ja uttryckte mig väl helt enkelt bara klumpigt, eller i era öron, helt fruktansvärt? =/

Aja, hoppas hon hittar sin ras!

 

[lady_vip]

Sv: Stabyhoun?

Det är inget personligt. Men när man själv håller på med numerärt små raser där vissa uppfödare fått för sig att de ska bli sällskapshundar och producerar massa valpar efter de förutsättningarna, då är det trist att se att folk blir rekommenderade uppfödare som inte främjar jakten. Titta bara på labbe och golden, hur kul är det om det blir så med en ras där det föds 30 valpar/år.

Vill man ha en sällskapshund kan man ju köpa det. Vill man ha en jakthund för dess egenskaper är det fine, men börjar man jobba bort jaktegenskaperna för att ha en lättare hund är man farligt ute.

Mötte själv en weimaraner/vizsla-korsning för någon timme sen, ägaren frågade mig vad det var för ras på min (weimaraner) och när jag frågade vad planen med hunden var blev svaret "vi tänkte att den skulle få valpar". Jag tänkte mig mer ett svar i stil med "hon ska bli vår familjehund..." Så nej, folk har noll koll, bryr sig inte, och sådant tänk gör det jäkligt svårt att hitta en bra hund för oss som vill ha bra jakthundar.

 

[Natilia]

Sv: Stabyhoun?

Nu blir det här OT, men samtidigt så dyker ju liknande dilemmor upp rätt ofta. Det är ju massor med människor som vill ha dessa egenskaper hos sin hund, men inte jaga eller meritera sin hund inom jakt.

Vad är då mer okej:
*Att skaffa en hund med egenskaper som inte stämmer in på ens önskemål.
*Att köpa en hund av en ras där få individer duger till jakt och som de flesta jägare ratar eftersom de är för osäkra kort.
*Att köpa en hund av en delad ras med motivationen att skadan redan är skedd.

Eller.. ?

 

[Lona]

Sv: Stabyhoun?

Jag har inte träffat så många stabys men de få har varit envisa, ja, för att inte säga tjuriga. Det kanske inte är utmärkande för rasen egentligen men det förekommer uppenbarligen.

Jag tänkte annars på engelsk (inte jaktvarianten) eller welsh springer spaniel?

*Delvis KL*
Man kan ju tycka vad man vill om att jaktraser "luckras upp" och sällskapsfieras, frågorna Natilia ställde var intressanta tycker jag som är lite kluven.
Är det mer ok att köpa tex en welsh, en ras som i princip inte används till jakt längre utan är mer att beteckna som en aktiv sällskapshund?
Själv tycker jag att det är ganska fel att köpa en jakt/bruks/vallras och INTE använda den till det den är avlad för, alternativt att avla fram mer sällskaps/utställningsbetonade varianter, men samtidigt är det ju vad folk efterfrågar...

 

[lady_vip]

Sv: Stabyhoun?

Fast det handlar ju i grund och botten om att uppfödarna måste sätta gränser. Hundarna är ju egentligen inte osäkra kort i sig, men när de inte jagar i flera generationer är det ju svårt att se vilka jaktegenskaper som förs vidare.

Om man vill ha en hund att träna lite med, som är go och glad kan iaf jag komma på en massa raser som är mer lämpliga än en liten jakthundsras som består av ojämna individer.

Tillägg: vet ni vad den absolut vanligaste frågan folk ställer till mig angående min ras? "Fäller de mycket?" Folk är inte intresserade av aktivitetsnivå eller ursprung, de vill veta hur mycket de måste städa efter hunden. Vilket ju blir en hel del när de strimlat hela soffan i tristess.
Sen finns det alltid hundar som inte blir några stjärnor, oavsett inriktning. Men aveln borde iaf inte ta bort rasspecifika egenskaper.

 

[Roxer]

Sv: Stabyhoun?

*halvt knapplån*

Jag är nyss hemkommen från SVK:s avelskonferens och det som diskuterades där var precis det som är "problemet" med den här tråden. Folk som köper SVK-raser har blivit mer och med "hundsportare" vilket i vissa fall leder till att de avlas alltför snävt. Våra raser tenderar att dra mer mot de engelska raserna (gäller främst korthårsvorsteh och strävhåren) i egenskaper numer - något som egentligen inte är önskvärt. Våra raser ska vara "stabilare" och arbeta lite långsammare, ha mer kropp och inga hysteriska behäng. Mentalt så märks det att vissa uppfödare inte väger in "hela bilden". Man avlar fram en "superhund" för jakt för att sedan hävda att hundarna blir aggressiva och nerviga, vilket ibland leder till avlivning av hunden - är det aveln, valpköparna eller informationen som felar? Förstår valpköparna hundens behov? Saken blir mer komplex av uppfödare som hakar på den rasen som råkar vara i ropet just då och vips så är karusellen igång med "Lassieeffekten". Något som inte gynnar någon ras.

Det händer med jämna mellanrum att avelsråden får förfrågningar från blivande hundägare varför det är svårt att få köpa sig en Kleiner Münsterländer - ja, svaret är att vi inte vill tillbaka dit rasen var för 10-15 år sedan. Då var münstern en hund som svansade runt fötterna på föraren, med horribel reviering, 0 sök och en del mentala problem. Så fort rasen fick mer rykte om sig som en duglig jakthund höjdes egenskaperna avsevärt och bättre hundar avlades fram. Utbytet med tyskarna ökade och plötsligt har vi BRA hundar! Mycket bra hundar!

Så - det är dit även stabyn strävar - men det här sinkas av att det föds få valpar och ännu färre används i jakt utan går som sällskaps/utställningshundar. Jag tycker att det är synd, hemskt synd. Lite samma situation befinner sig Grosser Münsterländer/Långhårig vorsteh i - totalt föds det kanske 50 valpar i Norden varje år, och där jobbar man stenhårt med att sälja endast till aktiva jägare - helst sådana som utvärderar sina hundar så man vet hur avelsmaterialet utvecklas. Uppfödare som inte jobbar åt det hållet sinkar helt enkelt rasens utveckling/bevarande av sina egenskaper. Det är därför jag blir ledsen när jag ser rekommendationer om "kennlar som inte avlar på jaktegenskaper".

Hade jag varit TS hade jag nog mer tittat på Golden, "tollare" eller DSG. Har träffat ett gäng DSG på sistone och de är så balla hundar! Alla är dessutom mer avlade på apporten (eller mer lättövertalade) än Stabyn. Tollaren har dessutom en del envishet, lite likt stabyn. Stabyapportering är en hel vetenskap i sig eftersom de långt ifrån alltid har det i sig utan måste övertalas att tycka att det är kul vad jag har förstått. Tollaren har det mer i sig från början.

Som sagt, jag hade valt något annat, mest för att kunna behålla en numerärt liten ras nära sitt ursprung.

 

[Roxer]

Sv: Stabyhoun?

Nu blir det här OT, men samtidigt så dyker ju liknande dilemmor upp rätt ofta. Det är ju massor med människor som vill ha dessa egenskaper hos sin hund, men inte jaga eller meritera sin hund inom jakt.

Vad är då mer okej:
*Att skaffa en hund med egenskaper som inte stämmer in på ens önskemål.
*Att köpa en hund av en ras där få individer duger till jakt och som de flesta jägare ratar eftersom de är för osäkra kort.
*Att köpa en hund av en delad ras med motivationen att skadan redan är skedd.

Eller.. ?

Jag tycker att man kan vända lite på frågan - vad är det hos jakthundsrasen som gör den attraktiv? Är det följsamheten? Vattenpassionen? Uthålligheten? Farten? Utseendet? Jaktlusten/bytesintresset? Nervkonstitutionen? Vilken/vilka av egenskaperna är viktigast för mig som hundägare? Varför saknas det i de andra raserna som inte är jakthundar?

Om det är en jakthundsras skulle jag även fråga mig varför få individer kan användas i jakt. Är det avelsbasen som är för snäv med dåliga hundar? Avlar man på fel individer? Saknas utvärderingsunderlag för jaktegenskaperna eftersom inga av valparna prövas på prov? Säljer uppfödarna till fel valpköpare? Är hundarna svåra att dressera? Många faktorer blir det.

Alla valpköp/rasval är ju resultatet av en kompromiss i slutändan. Risken finns ju att du inte får köpa en hund med de rätta egenskaperna eftersom de går till jägare. Kvar blir då sällskapsaveln inom jakthundsraserna där det inte alls är säkert att de mentala bitarna finns helt på plats och där valpköparen kanske inte får rätt verktyg med sig från uppfödaren att hantera de problem som kan dyka upp.

 

[kusinvitamin]

Sv: Stabyhoun?

Har du tittat på australisk kelpie? Kräver aktivering men det säger du ju att du vill ge så det ska väl gå bra.
Och korthårig collie, bara man engagerar sig lite i letandet av kull och vet vad man vill ha och vågar ställa frågor till uppfödarna så är det inte svårt att hitta valp. Min collie skäller inte särskilt mycket faktiskt och jag tycker inte att de hundar jag möter (bl.a. ca 50 hundar på min uppfödares kennelläger varje år t.ex.) gör det heller. Men de är lite större, ca 50-60 cm beroende på om du vill ha tik eller hane men de är inga grova tunga hundar å andra sidan.
Kooiker kanske?