Sporrar- vilken sort och när? (Utbruten ur Dressyrsnack)

[Alexandra_W]

Ja, det har vi troligen. Och visst, jag kanske ändrar mig. Men det är inte så att jag är där jag är i dag för att jag aldrig funderat över dessa saker. Det har jag, många gånger. Och jag har landat i att det är vad som fungerar för mig. Kanske om jag var jätteduktig på att läsa både häst och hund, hade bra balans och inverkan i sadeln, naturlig pondus, osv, osv, så kanske jag inte skulle behöva de hjälpmedel jag behöver. Det kan jag inte svara på.



Måste det vara likhetstecken mellan "vill undvika konsekvenserna" och "är rädd för konsekvenserna"?



Jag känner inte riktigt igen min häst i den beskrivningen. Jo, välkänt och tryggt, absolut. Men inte det passiva. Ta hennes små "explosioner" (de känns nog betydligt värre för mig som är försiktigt än vad det egentligen är). De inträffar nästan aldrig när hon är självgående och arbetar på. Men när hon går i sin egen lilla värld och det landar en vattendroppe på ändan, då åker baken in under henne och hon försöker kasta sig framåt. Lyckas hon med det drar hon och kommer ryttaren i obalans kan hon bocka. Jag har fått in vanan så jag reagerar instinktivt med ett tygeltag och då blir det för det mesta tvärstopp och hon hinner samla sig, sen fortsätter man.



Absolut, men jag har varit med om när hon har kommunicerat starkt att nåt är fel, det är inte en häst som tvekar att uttrycka sig.

Jag tycker absolut du kan fortsätta med både sporrar och spö, det viktiga tycker jag är att vara medveten om vad de gör och varför det ger en viss effekt. I din hästs fall att hon jobbar för att hon vet att det annars kommer obehag. Det ÄR okej att stanna där och fortsätta likadant. Det viktiga tycker jag är att vara öppen med att "jo jag använder mig av det". Sen om x tid, eller med en annan häst så kommer du kanske göra eller känna annorlunda. Eller inte.

Jag tänker att en konsekvens som inte uppfattas som negativ kommer hästen inte vilja undvika. Så som minst är den obehaglig, som värst är den smärtsam och/eller skrämmande. Sen om man använder just ordet rädd eller inte känns som det mest är semantiska grodhopp.

Passiv hanterade är en term för de hästar som inte direkt visar utåt när de samlar på sig stress. Men de triggerstaplar och tillslut når de en punkt där de inte klarar mer och då exploderar de. Men de var stressade långt innan. Dvs det är inte en vattendroppe på baken de är så rädd för att de exploderar. Utan de exploderar för att vattendroppen blev den sista i raden av triggers och det som skickade hästen över gränsen. Det ser ut som en lugn häst som plötsligt exploderar för ingenting. Det är egentligen en häst som blir mer och mer stressad men inte visar det utför förrän den inte klarar mer stress utan exploderar.

Det är en enorm utmaning med passiva hanterare men det brukar gå att lära sig se tecknen eller små test för att se. Att t ex ta godis hårt och frustrerat är ett tecken på stress. Det var ofta enda tecknet på min förra. Men det var en extremt bra mätare på stressnivån.

 

[settis]

Varför tycker du det är trist? Ärlig fråga alltså. Jag tycker det är bra att det belyses hur lätt det är att hamna i tvång och hur sjukt svårt det är helt vara utan det. Och det är där jag känner att lyckas perfekt det gör knappt nån, men det är heller inte ett krav.

Sen själva delen med besvikelse så där är väl en kombination av att tro för mycket för vad man ser på internet - och att alltför mycket sålla och koreografera vad man lägger ut. Om man tror att allt alltid ser ut som på instagram blir man besviken - och om man bara lägger ut när det går perfekt skapar man en bild som är svår att leva upp till.

Jag skulle gärna se mer misslyckanden i sociala medier. Men det kräver att den har jäkla "kan du inte göra det bättre själv ska du hålla käften"-mentaliteten försvinner.

Jag tycker helt ärligt att det är trist att människor har en bild av att allt måste vara perfekt och blir besvikna när det inte är det.

Jag skulle oxå gärna se mer misslyckande om man ska kalla det så eller resans väg på sociala medier men likt väl som kan du inte göra det själv mentaliteten behöver försvinna måste folk även sluta hugga och kalla varandra djurmissandlare för minsta lilla. Och då menar jag inte att vi pratar om tex AH som minsta lilla eller likande ridning. Utan minsta lilla. Vet inte hur jag ska uttrycka mig men jag hoppas att du kan förstå vad och hur jag menar. För kan man inte få göra fel så kommer man ju inte våga fortsätta lägga ut

 

[Alexandra_W]

Jag tycker helt ärligt att det är trist att människor har en bild av att allt måste vara perfekt och blir besvikna när det inte är det.

Jag skulle oxå gärna se mer misslyckande om man ska kalla det så eller resans väg på sociala medier men likt väl som kan du inte göra det själv mentaliteten behöver försvinna måste folk även sluta hugga och kalla varandra djurmissandlare för minsta lilla. Och då menar jag inte att vi pratar om tex AH som minsta lilla eller likande ridning. Utan minsta lilla. Vet inte hur jag ska uttrycka mig men jag hoppas att du kan förstå vad och hur jag menar. För kan man inte få göra fel så kommer man ju inte våga fortsätta lägga ut

Menar du att folk kallar varandra för djurmisshandlare, eller att folk påpekar tvång och våld? Det förstnämnda är ju förkastligt, men att påpeka våld och tvång anser jag är okej. Just för att ridsporten måste bli bättre på att se och erkänna det. Det innebär inte per automatik eller definition att alla som använder tvång eller våld är onda djurmisshandlare. Men man måste kunna föra diskussionen om våld och tvång utan att det ska tas som påhopp med. Det kräver dock mycket av båda sidorna vad gäller acceptans. För som jag tjatat om ser jag inte att omedelbart minsann sluta med allt tvång osv som det viktiga - utan att inse att, hur, varför och med vilken konsekvens man själv faktiskt använder det. Därför följer jag sådana som gärna delar med sig kunskap om t ex R+ men samtidigt inte är svartvita att alla minsann direkt ska ställa om och göra lika.

 

[Sel]

Håller med.

Jag tycker ju att det är väldigt enkelt att få hjälp med att filma när man rider. Men glömmer nog att alla kanske inte kan med att be en kompis om hjälp eller har en snäll sambo som följer med. Alla kanske inte heller har så mycket vänner man kan fråga. Glömmer lätt såna saker då jag själv aldrig har haft problem med att ställa frågan till den ena eller andra som går förbi eller kommer in i ridhuset. För mig är det även naturligt att filma mina vänner när de rider om de vill, ser jag tex att en kompis häst går super kan jag ofta fråga vill du att jag filmar för jag vet att många blir glada av det. Sen vill man inte så vill man inte. Men som sagt för mig är det så naturligt och inte så mycket pyssel.

Att man har låsta konton kan jag ju också förstå, folk kan verkligen vara elaka i sina kommentarer så att man blir mörkrädd.

Jag har aldrig haft ridhus, ridbana eller stått i stall där man är polare och kompis, aldrig haft samdo heller så hos mig blev inte mycket filmande. Jag tänker i min enfald att det är så de flesta lever eftersom det var min hästvardag, men det är förstås inte så.
Oavsett skulle jag aldrig haft en tanke på att filma min ridning, det skulle paja hela upplevelsen. Det är ju min fritid och frizon, precis som när jag promenerar med hunden.

 

[GoLightly]

Passiv hanterade är en term för de hästar som inte direkt visar utåt när de samlar på sig stress. Men de triggerstaplar och tillslut når de en punkt där de inte klarar mer och då exploderar de. Men de var stressade långt innan. Dvs det är inte en vattendroppe på baken de är så rädd för att de exploderar. Utan de exploderar för att vattendroppen blev den sista i raden av triggers och det som skickade hästen över gränsen. Det ser ut som en lugn häst som plötsligt exploderar för ingenting. Det är egentligen en häst som blir mer och mer stressad men inte visar det utför förrän den inte klarar mer stress utan exploderar.

Det är en enorm utmaning med passiva hanterare men det brukar gå att lära sig se tecknen eller små test för att se. Att t ex ta godis hårt och frustrerat är ett tecken på stress. Det var ofta enda tecknet på min förra. Men det var en extremt bra mätare på stressnivån.

Jag har en introvert häst som funkar precis så här och som dessutom är rätt bekväm av sig. Jag hade inte kunnat börja ett pass med att kräva framåtbjudning med sporrar och spö, det hade bara stressat och triggerstaplat. Istället brukade jag be om små saker där han kunde känna sig duktig och trygg. Små tempoväxlingar, flytta ett par steg sidvärts. När han var lite mer mentalt och fysiskt lösgjord kunde jag ställa mer krav. Rakriktad och lösgjord var han helt fantastisk att rida. Nu är han pensionerad från ridbanan, men jag tyckte att det var få tränare som förstod min häst, utan de flesta tyckte att så länge han gick fram så gjorde det inte så mycket om han var spänd.

Generellt om ridning tänker jag happy athlete först, och sedan gör man så gott man kan för att nå dit. Jag är verkligen en average rider så förväntar mig inte att alla andra ska rida perfekt, men tycker ödmjukhet mot hästen är viktig och en vilja att hela tiden bli lite bättre.

(Och tack @Alexandra_W för att du sa att de här hästarna kan vara svåra, även om det inte var till mig. Min häst ser verkligen så lugn och trygg ut för andra tills han exploderar, så känner mig ibland lite fånig som tycker han kan vara svår)

 

[Habina]

Det efterfrågades film. Här kommer det.

Bakgrunden är min oerhört stressade häst, som inte vill ridas ut själv. Vi har veckorna innan filmen jobbat avsuttet med att gå från bytta till bytta med mat och nu tagit det steget längre med att jag rider och hon äter.

En försvårande faktor är hennes dotter som efter flera flyttar var väldigt orolig om nån lämnade flocken. Så samtidigt som jag jobbade min häst jobbade jag även dottern. Vi vänder hemåt (ej filmat) direkt efter att filmen slutar, som man ser lämnar dottern maten då och börjar bli orolig.

Det här filmades i somras, sen dess har hästarna flyttat ännu en gång och fått nya hagkompisar två gånger. Vi har jobbat massor med hinkar och promenader på nya stället, nu går det bra att skritta ut ihop med sällskap och kanske kan jag i framtiden även rida ut själv. Det är en dröm iaf. Självklart har jag stöd av tränare i den här processen.

Kan tillägga att min introverta häst blev såhär efter flera traumatiska upplevelser när hon blev lämnad på uteritt av nya stallkompisar som istället för att skritta hela vägen hem med oss, lämnade oss i full galopp.

 

[Alexandra_W]

(Och tack @Alexandra_W för att du sa att de här hästarna kan vara svåra, även om det inte var till mig. Min häst ser verkligen så lugn och trygg ut för andra tills han exploderar, så känner mig ibland lite fånig som tycker han kan vara svår)

Ja, eller det där (med en unghäst) att "men det är ju bara att sitta upp/varför sitter du inte bara upp, han är ju stencool". Medan min bedömning är "nyser någon nu kommer det explodera"
Sen kunde min vara superchill och helt orädd med väldigt mycket med, vilket ytterligare gjorde det svårt för folk både att själva läsa honom och att förstå mig.

Men många är generellt jättedåliga att läsa signaler med, minns en gång när något hände vid ett utsläpp. Personalen tappade honom, och enligt dem så "helt plötslig bara stack han, och sen sprang han runt i över en timme innan vi kunde fånga honom". Jag frågade vad som utlöst att han stack men fick svaret "ingenting, han bara drog utan förvarning". Efter en stunds riktade frågor så "ingenting" och "utan förvarning" var att han hade varit ur gängorna redan i boxen och snurrat när de skulle sätta på täcket, gått med högt huvud och spänd halva vägen, nedanför backen börjat takta och efter bron "bara fått spel och dragit". Dvs han hade visat redan i boxen att det var för mycket (vad som orsakat det var däremot ett mysterium men..)

Ang inte kunna fånga hade han sprungit till sin hage, men grinden var stängd. När personalen som kommit springande efter spärrat vägen för honom när han skulle springa tillbaka mot stallet så hade han hoppat ut i djupsnön i skogen och personalen efter. Jag klandrar inte personalen, alls - de försökte lösa en skitfarlig situation så fort de kunde. Men jag hade tex inte sprungit efter honom alls, låtit honom springa tillbaka till stallet mm. Men sånt är ju lätt när man känner hästen och vet att så länge kan inte blir mer skrämd kommer han inte springa ut på motorvägen utan söka upp tryggheten. Och är hagen inte tillgänglig kommer han återvända till boxen.

 

[Habina]

Som tillägg till min video (och relevant för diskussionen) så höll jag på över ett år med att tvinga ut hästen med hjälp av spö. Det var väldigt tydligt att hon inte ville gå, men jag visste inget annat system än att tvinga med våld. Det intressanta såhär i efterhand, är att det aldrig blev bättre, uteritter var fortfarande precis lika obehagliga för henne.

Sen upptäckte jag belöningsbaserad träning och nu ett drygt år senare har vi börjat hitta äkta rörelseglädje längre sträckor och det är så roligt!

Men jag tror det alltid kommer finnas ett mått av R- i min hästvardag, det är verkligen svårt att undvika.

 

[settis]

Jag har aldrig haft ridhus, ridbana eller stått i stall där man är polare och kompis, aldrig haft samdo heller så hos mig blev inte mycket filmande. Jag tänker i min enfald att det är så de flesta lever eftersom det var min hästvardag, men det är förstås inte så.
Oavsett skulle jag aldrig haft en tanke på att filma min ridning, det skulle paja hela upplevelsen. Det är ju min fritid och frizon, precis som när jag promenerar med hunden.

Varför skulle det paja hela upplevelsen att filma när du rider?

Jag tycker att filma min ridning hjälper mig att bli bättre

 

[Capybara]

Varför skulle det paja hela upplevelsen att filma när du rider?

Jag tycker att filma min ridning hjälper mig att bli bättre

Jag kan inte svara för @Sel eller nån annan, men personligen tycker jag att det måste få finnas bitar av livet där vi inte producerar innehåll (åt oss själva eller andra). För mig är hästar/ridning en sån bit. Absolut både fotar och filmar jag ibland, men jag är också medveten om att jag då inte är riktigt där på samma sätt. Det är säker olika för olika personer.

 

[settis]

Menar du att folk kallar varandra för djurmisshandlare, eller att folk påpekar tvång och våld? Det förstnämnda är ju förkastligt, men att påpeka våld och tvång anser jag är okej. Just för att ridsporten måste bli bättre på att se och erkänna det. Det innebär inte per automatik eller definition att alla som använder tvång eller våld är onda djurmisshandlare. Men man måste kunna föra diskussionen om våld och tvång utan att det ska tas som påhopp med. Det kräver dock mycket av båda sidorna vad gäller acceptans. För som jag tjatat om ser jag inte att omedelbart minsann sluta med allt tvång osv som det viktiga - utan att inse att, hur, varför och med vilken konsekvens man själv faktiskt använder det. Därför följer jag sådana som gärna delar med sig kunskap om t ex R+ men samtidigt inte är svartvita att alla minsann direkt ska ställa om och göra lika.

Ja klimatet kan vara väldigt hårt på sociala medier, så jag har full förståelse att folk inte vill lägga ut.

Det spelar ju ibland ingen roll att folk själva påpekar att det här behöver jag bli bättre på och jobbar med utan folk kan med och skriva taskiga saker ändå.

En av tjejerna på klubben la ut ett klipp på TikTok när hennes dåvarande bonusmamma red på sin travhäst och fick närmare 300 kommentarer där de flesta var rent ut sagt elaka och en hel del påhopp. Trots att hon själv säger att hon jobbar med formen och att den gärna kryper bakom lod. Det är ju inte ok tycker att man sitter och är rent ut sagt elak på nätet bakom ett nick.

 

[Sel]

Varför skulle det paja hela upplevelsen att filma när du rider?

Jag tycker att filma min ridning hjälper mig att bli bättre

Det skulle bli ett fokus på någonting annat än mig och hästen, för mig. Jag skulle ha svårt att tänka på någonting annat än kameran.

 

[Alexandra_W]

Ja klimatet kan vara väldigt hårt på sociala medier, så jag har full förståelse att folk inte vill lägga ut.

Det spelar ju ibland ingen roll att folk själva påpekar att det här behöver jag bli bättre på och jobbar med utan folk kan med och skriva taskiga saker ändå.

En av tjejerna på klubben la ut ett klipp på TikTok när hennes dåvarande bonusmamma red på sin travhäst och fick närmare 300 kommentarer där de flesta var rent ut sagt elaka och en hel del påhopp. Trots att hon själv säger att hon jobbar med formen och att den gärna kryper bakom lod. Det är ju inte ok tycker att man sitter och är rent ut sagt elak på nätet bakom ett nick.

Men ändå efterlyser du att folk ska visa sin träning i princip för att få uttala sig? Jag får inte riktigt ihop det

Det hörn av insta och facebook jag är på är tack och lov inte som du beskriver, däremot vet jag att flera ridskolor lyft problemet med att de unga eleverna när de lägger ut skriver ner sin ridning för att slippa kritik. Vilket är helt galet. Jag följer några unga ridskoleelever på insta och där är det bara hjärtan och pepp i kommentarsfälten. Dock har det nog aldrig varit 300 kommentarer eller ens 30

Utan att ha sett filmen du pratar om är det ju svårt säga något, men det finns ju alltid en gräns. Om jag lägger ut en film på rollkur t ex och skriver att jag vet den är bakom lod men att vi jobbar på det så förtar ju inte det rollkuren sas.

 

[Alexandra_W]

Det skulle bli ett fokus på någonting annat än mig och hästen, för mig. Jag skulle ha svårt att tänka på någonting annat än kameran.

Så blir jag. Och så fokuserar jag på att det måste gå bra nu och så spänner jag mig och sen är det downhill from there. Jag rider aldrig så dåligt som när någon filmar

Sen vill jag gärna ha film för egen del, för att se hur känslan ser ut. Så lite moment 22. Har dock skaffat mig en Pivo

 

[Brassneck]

Jag tycker absolut du kan fortsätta med både sporrar och spö, det viktiga tycker jag är att vara medveten om vad de gör och varför det ger en viss effekt. I din hästs fall att hon jobbar för att hon vet att det annars kommer obehag. Det ÄR okej att stanna där och fortsätta likadant. Det viktiga tycker jag är att vara öppen med att "jo jag använder mig av det". Sen om x tid, eller med en annan häst så kommer du kanske göra eller känna annorlunda. Eller inte.

Jag tänker att en konsekvens som inte uppfattas som negativ kommer hästen inte vilja undvika. Så som minst är den obehaglig, som värst är den smärtsam och/eller skrämmande. Sen om man använder just ordet rädd eller inte känns som det mest är semantiska grodhopp.

Passiv hanterade är en term för de hästar som inte direkt visar utåt när de samlar på sig stress. Men de triggerstaplar och tillslut når de en punkt där de inte klarar mer och då exploderar de. Men de var stressade långt innan. Dvs det är inte en vattendroppe på baken de är så rädd för att de exploderar. Utan de exploderar för att vattendroppen blev den sista i raden av triggers och det som skickade hästen över gränsen. Det ser ut som en lugn häst som plötsligt exploderar för ingenting. Det är egentligen en häst som blir mer och mer stressad men inte visar det utför förrän den inte klarar mer stress utan exploderar.

Det är en enorm utmaning med passiva hanterare men det brukar gå att lära sig se tecknen eller små test för att se. Att t ex ta godis hårt och frustrerat är ett tecken på stress. Det var ofta enda tecknet på min förra. Men det var en extremt bra mätare på stressnivån.

Väldigt bra inlägg!
Har själv haft en sån häst som såg så snäll och lite lat ut och folk förstod inte varför jag var så "daltig" med honom. Tills de såg honom sticka för "ingenting"...
På såna hästar tycker jag att positiv förstärkning och startknapp är så himla bra (det vet du säkert Alexandra, inlägget är inte riktat som ett svar till dig utan som en vidareutveckling rent allmänt). De har ju lärt sig med r- att det inte är nån idé att kommunicera och därför håller det inom sig tills "droppen" kommer. Att låta dem bestämma och att vi lyssnar på deras känslor brukar resultera i en helt annan häst Jag hade inte de verktygen då med den hästen, och det tycker jag är synd idag. Men man gör ju sitt bästa med den kunskapen man har.

 

[settis]

Men ändå efterlyser du att folk ska visa sin träning i princip för att få uttala sig? Jag får inte riktigt ihop det

Det hörn av insta och facebook jag är på är tack och lov inte som du beskriver, däremot vet jag att flera ridskolor lyft problemet med att de unga eleverna när de lägger ut skriver ner sin ridning för att slippa kritik. Vilket är helt galet. Jag följer några unga ridskoleelever på insta och där är det bara hjärtan och pepp i kommentarsfälten. Dock har det nog aldrig varit 300 kommentarer eller ens 30

Utan att ha sett filmen du pratar om är det ju svårt säga något, men det finns ju alltid en gräns. Om jag lägger ut en film på rollkur t ex och skriver att jag vet den är bakom lod men att vi jobbar på det så förtar ju inte det rollkuren sas.

Jag har väl aldrig skrivit att folk ska lägga ut sin träning av sina hästar för att folk ska sen få rätten att sitta och vara rent ut sagt elaka mot varandra?

Men jag tycker det är väldigt konstigt att många som har så starka åsikter aldrig själva kan visa upp hur de tränar eller vad som ska vara ok?

 

[Linda_A]

Jag tycker absolut du kan fortsätta med både sporrar och spö, det viktiga tycker jag är att vara medveten om vad de gör och varför det ger en viss effekt. I din hästs fall att hon jobbar för att hon vet att det annars kommer obehag. Det ÄR okej att stanna där och fortsätta likadant. Det viktiga tycker jag är att vara öppen med att "jo jag använder mig av det". Sen om x tid, eller med en annan häst så kommer du kanske göra eller känna annorlunda. Eller inte.

Jag kan köpa det resonemanget, absolut. Jag hade ju så klart hellre haft en häst där en lätt touch av skänkeln var det som behövdes och jag slapp sporrar OM den hästen då inte var alltför "elektrisk".

Det jag har svårt för är att karakterisera det som hot och rädsla. För mig innebär det att man gått över gränsen vid några tillfällen för att visa hästen vad som kan hända. Och om jag var du och tyckte att det handlade om hot och rädsla, så skulle jag inte säga "jag tycker du kan fortsätta med det". Men om vad du menar är att jag ska vara medveten om att jag backar upp mina krav med ett obehag när de inte åtlyds, så visst, det har jag inga problem alls med.

Jag tänker att en konsekvens som inte uppfattas som negativ kommer hästen inte vilja undvika. Så som minst är den obehaglig, som värst är den smärtsam och/eller skrämmande. Sen om man använder just ordet rädd eller inte känns som det mest är semantiska grodhopp.

Rädd för mig säger att hästen hela tiden går och oroar sig för den negativa konsekvensen. Men så klart att det uppfattas som negativt, det har jag inget problem med. Jag kan ju vifta med spöet runt min hästs huvud eller stryka den längs hennes kropp medans vi har en häst i stallet som man inte får rida med spö för han är verkligen rädd för spöet och där har det uppenbarligen missbrukats innan han kom till oss.

Ja, det kanske är semantiska grodhopp, men om du säger "rädd" och min bild av en rädd häst är så långt ifrån hur min häst reagerar, då går inte informationen fram.

Passiv hanterade är en term för de hästar som inte direkt visar utåt när de samlar på sig stress. Men de triggerstaplar och tillslut når de en punkt där de inte klarar mer och då exploderar de. Men de var stressade långt innan. Dvs det är inte en vattendroppe på baken de är så rädd för att de exploderar. Utan de exploderar för att vattendroppen blev den sista i raden av triggers och det som skickade hästen över gränsen. Det ser ut som en lugn häst som plötsligt exploderar för ingenting. Det är egentligen en häst som blir mer och mer stressad men inte visar det utför förrän den inte klarar mer stress utan exploderar.

Men ett sätt att hantera stress är ju ökad fysisk aktivitet, så det funkar ju att få igång kroppen ordentligt och även få hästen fokuserad på arbete. Jag märker en stor skillnad om nån kommer in i ridhuset i början av passet och när vi är mitt i arbete.

Sen så löser man ju inte det faktum att hästen hanterar saker genom att triggerstapla på detta sätt, utan det är samma process nästa gång, och det håller jag med om är negativt.

Det är en enorm utmaning med passiva hanterare men det brukar gå att lära sig se tecknen eller små test för att se. Att t ex ta godis hårt och frustrerat är ett tecken på stress. Det var ofta enda tecknet på min förra. Men det var en extremt bra mätare på stressnivån.

Hmm, hon tar alltid godis ganska lugnt. Lugnare i stallet, absolut. Men om man har med sin godis på en promenad börjar hon tigga rejält och då visar hon frustration. Men sen tar hon fint när man tar fram godisen.

Jag har en introvert häst som funkar precis så här och som dessutom är rätt bekväm av sig. Jag hade inte kunnat börja ett pass med att kräva framåtbjudning med sporrar och spö, det hade bara stressat och triggerstaplat.

Introvert och bekväm verkar ju hänga ihop ganska ofta. Jag upplever dock inte att hon triggerstaplar om jag kräver framåt, eftersom hon blir mindre reaktiv.

 

[MiniLi]

Introvert och bekväm verkar ju hänga ihop ganska ofta. Jag upplever dock inte att hon triggerstaplar om jag kräver framåt, eftersom hon blir mindre reaktiv.

Utan att uttala mig om huruvida någons häst är bekväm eller ej så blir ju introverta hästar just inbundna. De går in i sin bubbla och ”skärmar av”. I det läget har man inte så bra kommunikation eftersom hästen är så inne i sig själv att den inte förmår lyssna på ryttaren. Det behöver alltså inte vara att den är bekväm, snarare att den skärmat av.

Dock tycker jag själv att man då behöver hjälpa hästen att komma ut bubblan, det är oftast inget man bara kan vänta ut. Kanske är det din tränare menar?
Hur man hjälper hästen ut ur bubblan kan ju också variera mellan olika hästar, och mellan olika tillfällen. Det varierar också under hästens utbildning/utveckling. Vissa perioder måste man verkligen ta det långsamt och inte pressa, och i andra perioder är det bättre för hästen att på ett snällt sätt hjälpa den komma igång för att ta sig ut bubblan.

Sen kan ju samma häst vara av den mer bekväma sorten också såklart.

 

[settis]

Det efterfrågades film. Här kommer det.

Bakgrunden är min oerhört stressade häst, som inte vill ridas ut själv. Vi har veckorna innan filmen jobbat avsuttet med att gå från bytta till bytta med mat och nu tagit det steget längre med att jag rider och hon äter.

En försvårande faktor är hennes dotter som efter flera flyttar var väldigt orolig om nån lämnade flocken. Så samtidigt som jag jobbade min häst jobbade jag även dottern. Vi vänder hemåt (ej filmat) direkt efter att filmen slutar, som man ser lämnar dottern maten då och börjar bli orolig.

Det här filmades i somras, sen dess har hästarna flyttat ännu en gång och fått nya hagkompisar två gånger. Vi har jobbat massor med hinkar och promenader på nya stället, nu går det bra att skritta ut ihop med sällskap och kanske kan jag i framtiden även rida ut själv. Det är en dröm iaf. Självklart har jag stöd av tränare i den här processen.

Kan tillägga att min introverta häst blev såhär efter flera traumatiska upplevelser när hon blev lämnad på uteritt av nya stallkompisar som istället för att skritta hela vägen hem med oss, lämnade oss i full galopp.

Tack för att du vill dela med dig

 

[Bison]

Jag har inga problem alls med att använda sporrar och spö, det är hur och varför som jag kan ha stora problem med.
Använder själv sporrar av samma anledning som @Alexandra_W och därför gör jag det bara på träning, inte när jsg rider dressyr själv hemma.
Har även dressyrspö ibland, beroende på vad vi ska träna. Jag är ibland långsam och otydlig och då fungerar det som en jättebra hjälp för min häst att förstå vad jag faktiskt menar.
Hon är precis likadan med och utan sporrar/spö.
Har kort spö på terrängbanan av säkerhetsskäl, inte när vi hoppar eller rider ut.

För mig är det lite samma sak när man rider ut. Min häst är het, känslig och reaktiv. Hon flyger och far en hel del och kan vara väldigt tittig. Men jag känner mig trygg med att hon går förbi läskiga saker för att hon litar på mig, inte för att det finns en underliggande hot om våld.
Samma i hoppningen, det är helt okej att stanna på hinder om det blir fel eller om hon behöver titta, ingen bestraffning kommer.
Det har varit väldigt tydligt på terrängbanan, hon kan titta ordentligt, frågar mig om det verkligen är okej och svarar jag ja så hoppar hon.
Det är den relationen jag vill ha till min häst.
Hon går med kompisar i en hage på 4 ha, hon lämnar sina kompisar och möter mig i hagen varje dag, för mig är det ett bra kvitto på att hon faktiskt uppskattar att vara med mig och det vi gör tillsammans.

Sen är jag långt ifrån ett proffs, jag gör fel, jag tar för mycket i tygeln ibland, jag är inte alltid så följsam som jag skulle vilja vara, är för långsam, för otydlig osv osv. Men hästar är då otroligt förlåtande och vänliga djur vilket gör att det känns ännu viktigare för mig att vara tacksam och göra allt jag kan för att behandla henne med respekt och göra mitt bästa för att vara en bra människa som hon vill fortsätta vara med.