Spinoff på tråden som handlade om hållbarheten på dagens hästar.

[ancan]

Sv: Spinoff på tråden som handlade om hållbarheten på dagens hästar.

Skulle tro att det arbete min gjorde som förberedelse till 3-års är minimalt.

Löshoppades en del, men maxade aldrig höjderna på henne för hon var inte redo för det.
Skulle gissa att hon blev riden ca 20 gånger toltalt inkl 3-års, maximallt 20 min inklusive longering innan dom första gångerna då det behövdes.
Var allt som krävdes för att hon vid ridprovet skulle bli godkänd med bra kritik.
Och nu har hon ett långt sommarlov, blev utsläppt dagen efter 3-års, så hon kommer få minst 2 månaders totalt vila innan jag försiktigt sätter igång henne igen. Men kommer gå kvar på bete så länge vädret är okej.

Så tror att ganska många skulle vara nöjda med det upplägget för dom hästar dom fött upp.

/Camilla[/QUOTE]

Du är välkommen hit och köpa häst om du vill

Låter som ett väl genomtänkt och utfört arbete för en 3 åring.

 

[Tora]

Sv: Spinoff på tråden som handlade om hållbarheten på dagens hästar.

*knapplån*

Jag är en av dom som har arbetat med min unghäst sedan mycket tidig ålder. Men man skall skilja på arbete och arbete. Jag tror att mitt upplägg gör att min unghäst får bästa möjliga förutsättningar för att bli en hållbar häst.

Bla har många svårt att skilja på orden inriden och insutten. Om jag säger att min 2 åring är insutten så får de flesta en bild på hur jag rider den i en paddock 30 minuter i alla gångarter flera gånger i veckan. Men det är ju inte det det är frågan om. Att den är insutten betyder bara att den accepterar en ryttare på ryggen och att man kan skritta runt själv i paddocken. Detta rör sig om max 5 minuter någon gång i veckan. Jag har svårt att se hur det skulle kunna skada unghästen på något sätt.

Sen har jag även tömkört den lilla sedan hon var 1 år. Återigen ser folk framför sig hur jag jobbar hästen långa stunder i paddocken i alla gångarter. Samma sak här, det inte alls det det är frågan om utan korta stunder med enkla grundläggande saker.

Sen ju äldre hästen blir dessto mer arbete blir det. Detta gör att jag "drar ut" på inridningen i över 4 år (börjar när hästen är 1 år och "slutar" när den är 5 år). Inför 3 årstestet så är det inte frågan om någon matchning över huvudtaget. Det blir en liten del av hästens utbildning bara.

Det värsta jag vet är hästar som i princip har stått tills de är 3 år. Plötsligt så skall de bli inridna, löshoppade och kunnas visas för hand på bara några månader. Det är inte det att hästen inte klarar det men hur pass hållbart är det i längden? Inte konstigt att hästen kräver en lång viloperiod då.

Min har i lugn och ro fått hela 2 år på sig både mentalt och fysiskt innan det är dags för treårstestet.

Sen är ju grundstenarna så mycket utevistelse som möjligt i en bra sammansatt blandad flock och ett bra foder. Men att låta hästen bara "gå och skrota i hagen" i 3 år ser jag göra föga nytta för hållbarheten.

Ett skellet måste belastas för att "lära sig" tåla belastning. Men man måste ju ha en del fingertoppskänsla. Det går ju inte bara att fläska på i full fart med en unghäst. De har helt andra behov än en vuxen häst.

Men det är ju som allt annat bara vanligt sunt hästförnuft. Vilket dock verkar vara en sällsynt vara nuförtiden. Har precis läst i en tråd där en hästägare tyckte att stallägaren var så hemsk för att hon la sig i då hästägaren red en häst som var 1 grad halt för att kiropraktorn sagt att man skall göra så. Det värsta är väl igentligen inte hästägarens okunskap (för det vet man ju att det finns en och annan nöt) men att så många i tråden höll med hästägaren att stallägaren var sååååå hemsk som la sig i när hon red sin tydligt halta häst.

Mvh

Tora

 

[Masse]

Sv: Spinoff på tråden som handlade om hållbarheten på dagens hästar.

Då kan jag tala om hur vi förbereder våra egna osålda treåringar för testen.
De börjar i februari mars att få vänja sig vid sadel och bli longerad några dagar i veckan under korta perioder. Löshoppning börja också men inte så ofta. De har hoppat innan men det sker ut i naturhagarna över naturliga hinder, men nu börjar vi med färgade hinder under kontrollerade former så att säga.
Visningarna här nere är ju ofta bland de allra första. Så cirka en månad innan beräknat visningsdatum börja inridningen. Väldigt lugnt bara några korta pass ett par dagar i veckan.

Lite lustigt kan man ju tycka att det är med tanke på vårt upplägg att alla våra, även hingstarna får beröm för att de uppför sig så bra på visningen. Plus att alla hittills alltid fått omdömena mycket väl förberedda och lydiga på både själva visningen och ridprovet. På ridprovet står det också mycket väl genomfört.

Nästa lustiga bit att sedan efter testen åker de ut på bete över hela sommaren, innan de sätt igång igen. För oss är de fortfarande tonåringar som gjort sitt "sommarjobb" på våren och sedan får ha sommarlov med kompisar att leka med i stora kupperade beteshagar. Så det är inte tal om vila utan rörelse på hästens egna villkor.
Tyvärr så kan jag också konstatera att sålda helsyskon som börja sin träning lungt och stilla som tvååringar där har flera fått pålagringar och andra oförklarliga hältor. När de vi har haft kvar och tagit senare idag tävlar var och varannan vecka med hela fina och friröntgade ben.

Vill inte säga att det ena eller andra är rätt eller fel. Jag kan bara konstatera fakta om hur det är.

 

[Jeeves]

Sv: Spinoff på tråden som handlade om hållbarheten på dagens hästar.

Tycker det låter som ett mycket sunt upplägg du har till dina unghästar - långt ifrån forcerat.

 

[Qbaby]

Sv: Spinoff på tråden som handlade om hållbarheten på dagens hästar.

kl

Jag tycker att många har rätt i att man måste låta en unghäst vara en unghäst. Att de får vara bara hästar. Sen tycker jag att man bör hantera 1-3 åringar så att man har en hanterbar häst för de saker som den utsätts för, såsom hovslagare och liknande. Men det är för mig en självklarhet även ur säkerhetssynpunkt vid hantering av häst.

Sen angående alla tester och championat som finns nu. Jag tycker att man måste se till individen. Vissa individer klarar fin fint av att gå championaten och är väl förberedda både mentalt och fysiskt för uppgiften. Andra individer är inte så utvecklade och mogna och då struntar man helt enkelt i att försöka kvala en sådan häst. Men det är ju också sunt förnuft, man vill ju inte knäcka en unghäst bara för att de "ska" gå championaten. Denna bedömning av om min unghäst klarar av det eller inte är ju en avvägning från både mig som ryttare och min/mina tränare.

/Qbaby

 

[Jeeves]

Sv: Spinoff på tråden som handlade om hållbarheten på dagens hästar.

Du får ursäkta om jag ställer mig tvivlande att du som uppfödare i stor(?) skala endast har tagit fram hästar som; aldrig varit halta, alltid fått högsta betyg på tester, alltid är helt friröntgade samt att idealet för unga hästar skulle vara att ridas in på 1 månad.

Anledningen till att folk som regel drar ut på det längre, vill ha hästarna mer hanterade m m är förmodligen att det inte rör sig om hästförsäljare och utbildade beridare utan om vanliga hästägare som själva rider in och utbildar sina hästar.

Fast det är klart, då är vi där igen; du är ju proffs och "de andra" är ju pöbeln=helt vanliga ryttare. Måste kännas underbart att besitta sån kunskap och helt sakna ödmjukhet - och inte minst, du måste ju ha långa köer av köpare till dina helt outstanding hästar! Bara att gratulera...

 

[Tora]

Sv: Spinoff på tråden som handlade om hållbarheten på dagens hästar.

Då kan jag tala om hur vi förbereder våra egna osålda treåringar för testen.
De börjar i februari mars att få vänja sig vid sadel och bli longerad några dagar i veckan under korta perioder. Löshoppning börja också men inte så ofta. De har hoppat innan men det sker ut i naturhagarna över naturliga hinder, men nu börjar vi med färgade hinder under kontrollerade former så att säga.
Visningarna här nere är ju ofta bland de allra första. Så cirka en månad innan beräknat visningsdatum börja inridningen. Väldigt lugnt bara några korta pass ett par dagar i veckan.

Lite lustigt kan man ju tycka att det är med tanke på vårt upplägg att alla våra, även hingstarna får beröm för att de uppför sig så bra på visningen. Plus att alla hittills alltid fått omdömena mycket väl förberedda och lydiga på både själva visningen och ridprovet. På ridprovet står det också mycket väl genomfört.

Nästa lustiga bit att sedan efter testen åker de ut på bete över hela sommaren, innan de sätt igång igen. För oss är de fortfarande tonåringar som gjort sitt "sommarjobb" på våren och sedan får ha sommarlov med kompisar att leka med i stora kupperade beteshagar. Så det är inte tal om vila utan rörelse på hästens egna villkor.
Tyvärr så kan jag också konstatera att sålda helsyskon som börja sin träning lungt och stilla som tvååringar där har flera fått pålagringar och andra oförklarliga hältor. När de vi har haft kvar och tagit senare idag tävlar var och varannan vecka med hela fina och friröntgade ben.

Vill inte säga att det ena eller andra är rätt eller fel. Jag kan bara konstatera fakta om hur det är.

Fast det tycker jag är för snabbt och stressigt. Skulle tanken vara att hästen skall bara gå i hagen hela sitt vuxna liv så hade de upplägget varit tillräckligt. Men med tanke på vilket jobb de skall göra när de är vuxna så tycker jag att det saknas en stor bit.

Mina funderingar är ju inte helt tagna ur luften. Även tex Flyinge har börjat arbeta sina unghästar på ett annorlunda sätt som liknar det upplägget jag har till stor del (nu menar jag inte att Flyinge har tagit efter mig utan bara att våra metoder har stora likheter).

Det kommer ju fler och fler rapporter om att tidigt belastning av skelett och liknade är bra (självklart med mycket sunt förnuft). Det är ju inte bara djur det rör sig om utan även barn.

Jag tror snarare att det är mycket traditioner som ligger bakom upplägget att börja arbeta en häst när den är 3 år (ibland även äldre). Det är helt enkelt en rutin som har vuxit fram genom tiden då det har passat människan bäst att göra så. Det är ju samma sak med avvänjningen. Det finns ju ingen "naturlig" anledning att vänja av föl vid just 6 månader. Utan det har med gamla traditioner att göra.

Det är snarare nu de senaste 20-10 åren som man verkligen har börjat forska på hur hästar reagerar på träning. Framför allt de senaste 5 åren så har det fått en stor uppsving.

Mvh

Tora

 

[jacko]

Sv: Spinoff på tråden som handlade om hållbarheten på dagens hästar.

Jag är inte uppfödare och har ingen avelsverksamhet, jag har heller aldrig köpt unghäst (eftersom jag inte anser mig kunnig nog), men skulle gärna vilja slå ett slag för att veterinärerna faktiskt talade ur skägget någon gång.

Jag håller på att lära mig rida (den långa vägen - trodde jag kunde rida förr, men insåg att det visst inte var riktigt så som jag trodde) och försöker lära mig så mkt det bara går om hästens biomekanik osv för att få en helhetsbild. Jag är ingen duktig ryttare på något vis, men jag tror faktiskt aldrig jag kommer att rida sönder någon häst.

I min närhet går det dock sönder hobbyhästar till höger och vänster. Någon får "alltid" hästar med lynnesfel och stelhet, en femåring är halt på tre ben och har ont i ryggen, en tredje häst börjar uppvisa sådana rörelsestörningar att den aldrig kommer att hålla. Dessa ägare åker till diverse veterinärer, ofta har ju hästen diffusa symptom i början. Och i stort sett ingen ägare kommer hem med orden "lär dig rida" eller "börja om". Nej, istället får de höra "det är normalt att hästar blir halta då och då" eller annat.

En kiropraktor sa till en hästägare: du måste ta det lugnare med din häst, rid lång och låg i några månader. Ägaren red lång och låg (dock ej med vikt bak) i 2 dagar, sen plockades formen upp igen. Ett halvår senare var hästen utdömd. (Det hade den säkert kunnat bli även om ryttaren tagit det lugnare, det är förstås inget bevis).

Tänk om veterinärer, kiropraktorer och massörer kunde ta bladet från munnen.

Sen finns det givetvis MASSOR av engagerade hobbyryttare som aldrig kommer att rida sönder sina hästar, och så kan man ha otur osv osv. Men det jag sett gör ändå att jag kan bli sorgsen emellanåt.

 

[Masse]

Sv: Spinoff på tråden som handlade om hållbarheten på dagens hästar.

Jag vet inte varför du känner så. Verkar som du känner dig påhoppad med det är inte meningen.
Mina hästar är hanterade på så sätt att de går att göra den dagliga skötseln, lasta, verka och träffa veterinären. De rör sig på sina egna villkor ute dagligen. Det enda är att de inte blir påtvingade träning dagar de kan känna av att de växer när de sköter det själv. Inte ett dugg konstigare än de rekommendationer man ger till ägare av hundar i stora raser om att ta det lugnt under vissa perioder av den ungahudens liv och låta den själv sköta sin motion. Det är stor och svår konst att som människa känna av när häst börjar en växtfas och behöver vila. De som är bäst på den biten är erfarna travtränare. Men jag har träffat mycket få ridhästmänniskor som kan det. Men har man den kunskapen så går det ju väldigt bra att träna unga hästar utan att de skadas.
Jag har inte heller sagt att de får högsta betyg på tester. De får det när det gäller lydnad, samarbetsvilja och uppförande. Sedan kan det gå lite hur som med resten. Det är ju unga växande individer.
Ja hittills så har alla hästar jag fått friröntgade varit UA i sina ben för förslitningar, pålagringar och lösa benbitar. Kan ju vara ett samman träffande att just de som är kvar är hela och rena och att en del av de som sålts i yngre ålder inte är det. Har inte påstått något om att det beror på hanteringen bara konstaterar så är det hittills.

Jag har heller inte kallat någon för "pöbeln" eller mindre vetande eller påstått att alla sålda hästar har problem. Det finns de som är sålda redan som föl som också är UA och får bra betyg på testen. Mycket bra betyg! Men av dem som fått problem i tidig ålder så har alla varit sålda tidigt och även enligt vad deras ägare uppget så har alla ridits in som tvååringar, eller som någon skrev suttits in.

Däremot så just ödmjukhet verkar nog mer du själv saknar som hugger så här på alla inlägg från uppfödare. Många som skrivit här har väldigt lång hästvana och ingen har vad jag sett ansett sig vara någon övermänniska eller allvetare. Däremot så många egna långa erfarenheter av vad som kan hända. Andra är uppfödda med kunskaper som funnits i generationer i familjen om hur hästar växer och utvecklas. Så varför inte ta vara på dessa kunskaper och erfarenhet och föra intressanta konstruktiva diskussioner och föra fram argument för och emot istället för att ilskna till och blir näst intill otrevlig i påhopp på personer?

 

[Linas_]

Sv: Spinoff på tråden som handlade om hållbarheten på dagens hästar.

KL

Kastar mig rakt ut...

Ett av mina viktigaste kriterier när jag säljer föl, eller unghäst, är att köparen skall ha flera unghästar. Huvudsakligen av anledningen att de inte ska ha för mycket tid till "min" uppfödning. Jag vill absolut inte sälja till den som har längtat ihjäl sig efter en unghäst och "inte kan vänta" med att få börja fostra ett litet föl (Jag har haft köpare som uttryckt sig så...)

Sen är jag av uppfattningen att det inte alls är fel att börja arbeta unghästarna tidigt. MEN, man måste ha tillräcklig kunskap för att läsa av var i utvecklingen unghästen är. Jag är helt övertygad om att man kan skapa massor av problem genom att ta vissa konflikter med unghästar, som bara hade löst sig av sig själv om man struntade i dem en tid.

Jag har själv haft uppfödningar som jag inte gjort något öht med förrän de är runt tre år som blivit jättebra, men jag har också haft uppfödningar som jag ""arbetat"" lite tidigare och som också hållt bra. Då måste man veta att det jag kallar arbete inte är att harva runt på hästen, eller longera den halvtimmevis. Det kan vara en promenad i skogen tillsammas med en äldre häst. Eller att lyfta på hovarna stående i paddocken, eller tömkörning i 5 minuter. Detta "arbete" kanske vi utför två gånger i veckan, eller 4 dagar i rad följt av två veckors hel vila med bara lek i hagen.

Så, jag tror inte att allt är svart eller vitt. Däremot håller jag helt med om att en unghäst inte ska arbetas för mycket. Lek, lek, lek ger en hållbar och glad häst som har större förutsättningar att lyckas.

Tror Lina

 

[Sar]

Sv: Spinoff på tråden som handlade om hållbarheten på dagens hästar.

Då kan jag tala om hur vi förbereder våra egna osålda treåringar för testen.
De börjar i februari mars att få vänja sig vid sadel och bli longerad några dagar i veckan under korta perioder. Löshoppning börja också men inte så ofta. De har hoppat innan men det sker ut i naturhagarna över naturliga hinder, men nu börjar vi med färgade hinder under kontrollerade former så att säga.
Visningarna här nere är ju ofta bland de allra första. Så cirka en månad innan beräknat visningsdatum börja inridningen. Väldigt lugnt bara några korta pass ett par dagar i veckan.

Lite lustigt kan man ju tycka att det är med tanke på vårt upplägg att alla våra, även hingstarna får beröm för att de uppför sig så bra på visningen. Plus att alla hittills alltid fått omdömena mycket väl förberedda och lydiga på både själva visningen och ridprovet. På ridprovet står det också mycket väl genomfört.

Nästa lustiga bit att sedan efter testen åker de ut på bete över hela sommaren, innan de sätt igång igen. För oss är de fortfarande tonåringar som gjort sitt "sommarjobb" på våren och sedan får ha sommarlov med kompisar att leka med i stora kupperade beteshagar. Så det är inte tal om vila utan rörelse på hästens egna villkor.
Tyvärr så kan jag också konstatera att sålda helsyskon som börja sin träning lungt och stilla som tvååringar där har flera fått pålagringar och andra oförklarliga hältor. När de vi har haft kvar och tagit senare idag tävlar var och varannan vecka med hela fina och friröntgade ben.

Vill inte säga att det ena eller andra är rätt eller fel. Jag kan bara konstatera fakta om hur det är.

Det låter nästan som exakt samma upplägg som jag körde på min förra häst, han hade stått på lösdrift (longerad en enda gång hos uppfödaren) före jag köpte honom som 2,5 åring.
Satt in honom vid jul, fick vila en månad. Han hann väl löshoppas drygt 10 ggr, hade fått provåka i transport till olika maneger samt var riden ca 20 ggr.
Inga problem, helt okomplicerad med o.k. resultat.

Efter testet långt sommarlov till hösten och nästa år vann han gångarterna på kvalitet med lovord ang. mkt väl visad under ridprovet. Allt utan någon som helst forcering.

 

[cirkus]

Sv: Spinoff på tråden som handlade om hållbarheten på dagens hästar.

Jag begriper inte var du hittar att seriösa uppfödare INTE är ödmjuka.

Om kan jämföra helsyskon och konstatera att det har blivit olika. Är det ickeödmjukt att konstatera att det gått sämre för den man ar sålt ur hållbaretssynpunkt. Eller är det fakta ?

Klart att varje uppfödare vill sina uppfödningars bästa, själv tycker jag att det är oödmjukt att inte lyssna och ta till sig tips och råd från den som är mer erfaren samt ifrån forskning.

 

[Jeeves]

Sv: Spinoff på tråden som handlade om hållbarheten på dagens hästar.

Jag har längre erfarenhet än många härinne skulle jag vilja påstå - men ser på livet med större ödmjukhet tror jag, åtminstone om jag ska gå på vad som skrivs här i inläggen. Och nej, jag känner mig inte personligen påhoppad men ohyggligt trött på alla påhopp på s k okunniga ryttare och hästägare. Vilka belägg har man att hästarnas dåliga hållbarhet kan skyllas på dessa dåliga hobbyryttare? Det är ngn som tycker så helt enkelt, någon som skriver en artikel någonstans och plötsligt är det en sanning i ankdammen Sverige.

Jag har ridit i MÅNGA år, haft många hästar i olika åldrar och av olika raser. Förr kan jag säga att det var lite si och så med kunskapen, hos många ryttare. Inte många gick och red för tränare eller satt och plöjde igenom litteratur, gick på clinics etc etc. Min erfarenhet säger mig att ryttarna var inte bättre eller mer pålästa då utan den stora skillnaden jag kan se om jag jämför det var att ridningen var mycket mer allroundbetonad. Det fanns inte en skrittmaskin i sikte, utfodringen var betydligt mindre analyserad och mindre komplicerad, betesgången var fr maj till sept, hobbyhästarna gick på bete samtidigt som de reds m m. Ingen satt och "fes" runt på ridbanan flera pass i veckan. Sadelutprovare var inget man hade hört talas om, och ryggproblem var inte heller ngt som det talades om. Var hästen halt så brukade det vanligtvis betyda att veterinären rek vila och blev den inte ohalt efter viss tid så ansågs hästen utslagen och avlivades.

Jag har kört samma koncept med mina unghästar i ALLA år men det är först de senaste säg 8-10 åren som det har uppkommit skador. Har jag plötsligen blivit en värdelös ryttare? Har konceptet blivit gammalmodigt och de "nya" hästarna kräver ett annat koncept? Har jag blivit mera petig med att åka till kliniken? Har veterinärernas sätt att arbeta förändrats så att de hellre behandlar i evighet, tjänar multum i några år för att först därefter slå ut hästarna? Har hovslagarnas utbildning förändrats/försämrats? Har vi värdelösa tränare i det här landet? Jag vet att många hobbyryttare betalar dyra pengar för att träna för både A och B tränare trots att de bara ställer upp i lokala småtävlingar, själv har jag alltid tränat för att utveckla min ridning och vi är säkert många som gör så - borde inte dessa utbildade tränare då kunna SE om deras elever rider SÅ illa att hästarna går sönder? Mycket märkligt tycker jag.

Min egen teori är att vi har alldeles för mycket pengar numera, alldeles för många hobbyuppfödare som inte vet vad de sysslar med tillåts hålla på och ta fram "egna kombinationer", gärna ett halvdant sto + den senaste modehingsten från Holland eller Tyskland. Sen har de tillräckligt med pengar för att köpa sig en "pilot" som kan glänsa med sitt namn och få upp poäng och prissumma ytterligare lite och voila! så har vi en kunnig uppfödare med stor trut på halsen. Ledsen om du tar åt dig eller tycker att jag skriver ilsket men ni "kunniga uppfödare" har väl inte ensamrätt på att häva ur er vad ni anser och sen förväntar er att ingen av dessa stackars hobbyryttare ska våga sig på att ta en diskussion med er? Det här är ett forum - alla tycker inte lika och alla sitter inte inne med alla svaren men ett som är säkert är att de flesta har en åsikt. Det får vi stå ut med.

 

[Ancor]

Sv: Spinoff på tråden som handlade om hållbarheten på dagens hästar.

Skulle tro att det arbete min gjorde som förberedelse till 3-års är minimalt.

Löshoppades en del, men maxade aldrig höjderna på henne för hon var inte redo för det.
Skulle gissa att hon blev riden ca 20 gånger toltalt inkl 3-års, maximallt 20 min inklusive longering innan dom första gångerna då det behövdes.
Var allt som krävdes för att hon vid ridprovet skulle bli godkänd med bra kritik.
Och nu har hon ett långt sommarlov, blev utsläppt dagen efter 3-års, så hon kommer få minst 2 månaders totalt vila innan jag försiktigt sätter igång henne igen. Men kommer gå kvar på bete så länge vädret är okej.

Så tror att ganska många skulle vara nöjda med det upplägget för dom hästar dom fött upp.

/Camilla

Har samma upplägg på mina unghästar. 5 åringen som jag har nu gick inte ens 3 års, för han var inte mogen för det (stor och gänglig och lite valpig) Han vart inriden först i augusti som 3 åring. Idag går han 1.10 hopp, tänkte debutera 1.20 till hösten. Nu har han vuxit ikapp sin kropp sas, men att visa honom som 3 åring fanns inte på kartan..... Det jag vill få fram är att allt är ju individuellt. Men jag tycker att ditt ovanbeskrivna upplägg är optimalt!

 

[Kattennizze]

Sv: Spinoff på tråden som handlade om hållbarheten på dagens hästar.

Men att en häst gått 3-årstest behöver inte innebära att den är överhanterad och inte fått vara "barn".
Ridtestet på 3-årstestet är eg. bara en koll att den kan skritta, trava och galoppera med ryttare på, d.v.s inga formkrav el. dyl.
Det klarar de allra flesta hästar utan att vara forcerade på något sätt.
QUOTE]

Jag har varit på några 3-årstester och tittat, och det jag såg var inte roligt. Även om form inte ska vara något krav, så visst gick hästarna i en hög form med nacken som högsta punkt á la svårklassdressyrhäst. En mer ändamålsenlig form för åldern som lång och låg såg jag inte. Och det kan ju bero på flera orsaker, t ex dålig utbildning och kunskap hos den som utbildat och red hästen på testet. Jag tyckte det ställdes väldigt höga krav för såpass unga djur.

 

[cirkus]

Sv: Spinoff på tråden som handlade om hållbarheten på dagens hästar.

Så du menar att allt är uppfödarnas fel ?

Jag tror att du kanske delvis har rätt. Det är för lätt att kalla sig för uppfödare, vem som helst kan göra det utan kunskaper. Så var det ju inte förr. Så i den änden har du nog till viss del rätt. Sen är det faktiskt så att det är oerhört många fler som äger häst idag. Och jag tror helt säkert att många har sämre kunskaper men högre mål och ffa ställer tester och annat till det så att den okunnige matchar hästen trots att den kanske borde vilat.

Sen när det gäller behandlingar och metoder så är det stor skillnad nu oh för 15-20 år sendan. En kotledsinflammation då var i princip dödsdom, idag är det fullt behandlingsbart och med rätt rehabilitering och fortsatt ridning så återkommer inte problemet. Men om folk inte tar sig den tiden (ja, det har jag sett på nära håll) eller om veterinärer (som jacko skrev ovan) inte tar bladet ifrån munnen och verkligen talar om vad som är grundorsak.

 

[Masse]

Sv: Spinoff på tråden som handlade om hållbarheten på dagens hästar.

Jag välkomnar en diskussion men din dina först inlägg var inte riktigt i samma ton som det här svaret.
Det finns ju både bra och dåliga tränare, ryttare och uppfödare. Kan själv ge ett exempel på mycket dåliga tränare som inte upptäckte att det var ryttarfel som gjorde att en häst höll på bli utdömd. Inte heller på vårt stora sydliga djursjukhus kunde man se det. Det behövdes en mycket hästintresserad och även utbildad dressyrdomare till veterinär för att ställa rätt diagnos. Men hon gjorde det på 20 minuter och hästen är idag fullt återställd och ute på tävlingsbanan igen. Fast med en ny ryttare.
Hade den första ryttaren istället verkligen haft kunniga personer runt om sig så hade det aldrig gått så här långt. Hade kanske inte ens uppstått alls.
Så inget är svart eller vitt och all utveckling är inte heller positiv. Just uppfödare med små hagar och lite utevistelse för föl och unghästar är ju bevisat i forskning att det påverkar hållbarheten negativt för hästen och inte heller kan repareras i efterhand. Om en sådan häst sedan landar hos någon som inte själv har kunskapen att träna en unghäst förbättrar ju inte oddsen på någotvis för att få fram en hållbar häst.

 

[Görel]

Sv: Spinoff på tråden som handlade om hållbarheten på dagens hästar.

Jag tror att du är inne på en viktig bit, det handlar inte bara om hur unghästen behandlas utan också vilket avelsmaterial som används.

 

[Jeeves]

Sv: Spinoff på tråden som handlade om hållbarheten på dagens hästar.

Ja, jag vill lägga till det också att mer pengar innebär också fler hästägare än förr förstås. Kanske många skaffar egen häst aningens för tidigt. Därför är tränarnas roll också mycket viktig.

Sen skulle det ju vara MKT bra om fler duktiga personer fanns att tillgå i a f på de stora klinikerna för en bedömning av ekipaget och om där ev finns ngt att ändra på där. Så hade man fått en bättre helhet i rehabarbetet + kanske ett antal ryttare med mindre skuldkänsla om det visar sig att det inte rör sig om ett sk ryttarfel.

Helheten är nyckelordet tror jag.

Sen vill jag göra ytterligare ett tillägg; det finns många duktiga ryttare som INTE bryr sig ett dyft om tester och championat men som trots det lägger stor vikt vid stam, god uppfödning, bra utbildning och en väl skolad äldre häst. Dessa ryttare är också beredda att lägga en större summa på inköp av häst, de är köpstarka och intresserade så glöm inte den målgruppen. Jag förstår att man främst vill sälja till de som meriterar hästarna så att uppfödaren kan skapa sig ett namn och ta ut högre pris för sina hästar men tänk på att den marknaden inte är hur stor som helst, inte om man ska hålla sig inom Sveriges gränser i a f.

 

[kicket]

Sv: Spinoff på tråden som handlade om hållbarheten på dagens hästar.

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx