Sv: Spinoff på tråden som handlade om hållbarheten på dagens hästar.
Jag tror att det finns många anledningar till att hästarna inte håller.
I Sverige ser vi sällan affärsmässigt utan mer känslomässigt på hästarna. Det är i många sammanhang bra, men inte när det kommer till avel. Tyvärr är det inte alltid de bästa stona som används i avel. Många avlar på sitt sto "när det inte går att rida längre" pga av skador osv. Känner en som först försökte få sitt sto utdömd för lynnesfel och när det inte gick så valde hon att betäcka (med Pilot-blod)
.
En häst som inte håller betäcks (gärna med första bästa hingst som ser stilig ut på bild och gärna är billig) i hopp om att få en kopia av stoet (men som går att rida på). Man läser i var och varannan tråd här om folk som vill ha tips om hingstar till sina ston. Hälften vill ha en hingst med bra lynne, då deras ston är svåra, skarpa, nervösa etc. Andra vill ha en hingst som rör sig bra för att förbättra stonas mediokra gång. Det tillverkas de mest fantasifulla korsningar till höger och vänster. Man glömmer bort att det inte bara är hingsten som spelar in och att hingst och sto passar ihop.
Nu finns det naturligtvis de som avlar seriöst och jag har fullt förtroende för att ni gör det bra, det finns bara för många som betäcker ston som inte har i aveln att göra.
Sedan spelar naturligtvis uppväxten roll. Då många bara har ett sto i aveln går unghästen sedan utan jämnåriga kamrater. Kanske i hagar som är små och platta.
Utfodring spelar naturligtvis också en stor roll.
Träning/ridning: Att rida är svårt. Tyvärr har jag fått uppfattningen att vissa ser det som ett nederlag att ta hjälp. Att rida för någon tränare någon gång då och då går väl bra, men ingen annan får sitta upp. Då har man ju inte gjort jobbet själv (eller så är man rädd för att någon annan gör det bättre än en själv
).
Läste i ridsport för ett tag sedan om någon större hästklinik (var det ev Strömsholm?) som hade börjat samarbeta med tränare för att utreda hältor osv och visa ryttaren hur hästen ska tränas på bästa sätt. Det tror jag är jättebra. Det är ju inte alltid jättelätt för veterinären. Han/hon skickar hem hästen med informationen att hästen ska ridas tex lång och låg utan att någonsin ha sett ryttaren rida. Ryttaren kanske inte alls har den kunskapen att rida hästen på det sättet.
Många börjar leta fel på hästen så fort det inte går som man hade tänkt sig. Ofta hittar man också något fel, men det har då ofta uppkommit pga av ägaren. Då hjälper det inte hur många gånger man lagar hästen om man inte ändrar träningen.
Jag säger absolut inte att jag är någon expert, men ju längre man håller på med det hela, desto mer inser man hur svårt allt är. Då gäller det att ta hjälp av de med mer erfarenhet än man själv.
