Spinoff: er värsta present?

Det känns inte supergulligt, det känns mest som om hon gör det väldigt lätt för sig utan att fundera på om mottagaren verkligen vill ha det hon har bort. Även om man har sagt att det räcker med Liverpool saker så fortsätter det komma.
Precis så där är min mor... :crazy:
Eller så får jag tvålar, duschkrämer o dyligt som är starkt parfymerade, som hon dessutom köpt till sig själv men "inte klarade av doften". Nähä, men jag som varit parfymallergiker sedan barnsben då :confused: och haft känslig hy i hela mitt liv - som bara använder EN sorts tvål (sparsamt) och har använt samma sort sedan tidiga tonåren :banghead:
 
När jag var liten var allt jag ville ha en hund. Så jag bönade och bad och hoppades inför varje jul och födelsedag. Så inför julen när jag var 10 år så började min pappa hinta om att jag nog skulle gilla min julklapp för den var lurvig och mysig och söt. Så fortsatte han hinta de kommande veckorna så när julafton kom var jag i total extas eftersom det var ju helt klart en hund som väntade! Jag får ett fyrkantigt paket men jag tänker att det kanske var tillbehör till hunden i men när jag öppnade så var det en leksakshund till min docka... Pappa såg så himla finurligt nöjd ut och säger "jaa visst är den lurvig och söt? Något större blir det inte så du får den här. Men den var dyr ska d veta!"
Då var jag så nära till tårar så jag höll på att dö. Hela julafton var helt förstörd. Han tyckte han var rolig som hade "lurat" mig men för mig var det bara så himla elakt och fortfarande när jag tänker på det nu så känns det helt sjukt att man som förälder tycker att det är roligt att lura sin 10-åriga dotter med något man vet att hon vill ha mer än något annat. Men nu när jag vet att han är knäpp på riktigt så blir det mer ett mönster och en bekräftelse på att jag gjorde rätt som sa upp bekantskapen för 11 år sen..
 
När jag var 13 år hade jag sagt till min syster att jag ville ha annorlunda smink. Jag tyckte att hon som var 5 år äldre borde förstått att jag menade lite coola färger och märken som inte gick att få tag på i byhålan jag fortfarande bodde i.
Julafton kom och under granen låg ett stort paket från henne som jag var så förväntansfull inför. Jag öppnar paketet och där i finns en sminkdocka. Syster skrattar och tycker att hon är jätterolig.

Jag förstår fortfarande inte hur den kunde vara värd att lägga pengarna på då den ändå kostade en del (men inte gick att sminka).
 
Inte jag, men en "hästbekant" från ridskolan berättade att hon fick 2 pkt rökt hästkött i julklapp av sin far med orden "så kan du börja bygga din egen häst" och det var inte enda "roliga" julklappen hon fick genom åren. Behöver jag säga att dom inte har kontakt alls sen hon flyttade hemifrån?
 
Mitt ex var fenomenal på att misslyckas med presenter, så pass att jag ofta sa ifrån om att jag inte vill ha någon plastig skämtpryl, det räcker utmärkt med en trevlig middag hemma eller ett biobesök.

En julafton fick jag ett bygg-set i form av nån jäkla kulbana :meh: :confused: Dessutom hade jag lagt lite extra energi på julklappen till honom, typ konsertbiljetter och restaurangbesök, eftersom han hintat om att jag verkligen skulle bli överraskad. Jovisst, överraskad blev jag allt, jag hatar nämligen byggsatser.

På en födelsedag gav han mig ett fruktansvärt fult "sexigt underklädes-set" i minst 5 delar, typ såna som man hittar för en dollar på eBay. Helt fel storlek, anskrämlig modell och när jag påpekade att det nog bara en av delarna som ens skulle gå på så fick jag kommentaren "men du kan ju sälja resten till en smalare kompis, prova nu allt så jag får se" :arghh:
 
Vi har fått höra om era bästa presenter, nu vill jag höra om era värsta/sämsta :angel:

Min sämsta måste ha varit när jag som nybliven 13 åring ville ha en locktång. Fick en sån där tanter har, med piggar på som blåser varmluft. Var inte riktigt vad jag hade tänkt mig och jag minns besvikelsen. :meh:
Samma när jag var liten... fast jag fick någon nyhet från england (min faster bodde där)... jag var SÅÅÅÅ ledsen... Fast det var egentligen inte en dålig present, den var ju finare än de "vanliga" men jag var inte så gammal.

Sen den bästa... önskade mig gröna skidor (typ 4 år gammal)... Tomten kom, hunden hysteriskt lycklig över det (mamma typ NEEEEEEJ, det var min farbrors hund och det var även han som var tomte), jag fatta nada... Så fick jag skiiiidor... SILVER..... total besvikelse... "men tomten jag sa ju grööööönaaaaa" :(

Sen den sämsta i vuxen ålder... FODRADE RAGGSOCKOR FRÅN CUBUS... (då hade personen fått typ krogshow av gänget)... Men jag gav fingervantar från telenor med fingrar man kan köra på touchscreen året efter... tyvärr stirrade ju folk mer på mig än att personen i fråga tog hinten men men... :D
 
Jag fick ett trepack vita stringtrosor i bomull av en faster som typ 12-åring. Även om jag hade velat använda string hade det inte gått för de var alldeles för stora... Sparade dem ifall jag skulle vilja använda när jag väl vuxit i dem men hittade för ett par år sedan och de är fortfarande för stora :rofl:
 
När jag var ung och hade en några år äldre pojkvän som jobbade. Jag fick en tröja i julklapp med logotypen och företagets namn på för det företaget han var anställd på. Tröjan var i storlek XXL och jag hade på den tiden storlek S.
 
På en arbetsplats fick alla vi anställda en fin kockkniv ... med namn(för-och efternamn) ingraverat på bladet. Kändes lite som att kniven var avsedd för mig själv. Kockkniv=toppenbra! Ingraverat namn=dubbeltydigt och en aning tacky.
(Arb.platsen var en domstol=inget behov av personligt märkta knivar). Chefen berättade dessutom exakt hur mycket extra graveringen hade kostat.
 
Min sämsta present... Hm det finns tre och jag vet inte hur jag ska rangordna dem så här kommer alla 3!

# en luvtröja strl 146 (jag var visserligen rätt smal vid tillfället men hade passerat barnstorlek, var 19 år 171cm lång och givaren var min dåvarande pojkvän)

#ett par flanellspyjsmasbyxor stl L från herravdelningen (jag var 21 år, fortfarande 171cm, ca 55 kg. Behöver jag tillägga att de var så stora att jag inte ens fick dem att sitta uppe om jag stod bredbent. Givaren samma fd pv som ovan. Hans ursäkt "hur vet man vilket som är herravdelningen på hm?"

#boken "det mest förbjudna" av Kerstin thorwall. En bok om sexuell revolt pga sträng uppväxt typ (tror jag, jag tyckte den va så pinsam att jag gömde den och slängde den efter ett tag) och bullrig bild på könshår på omslaget. Jag var 12 år och givaren min far.

:-S
 
Alla dessa förbannade ljuslyktor/ljushållare! Varenda år får jag ljuslyktor/ljushållare av sambons familj med diverse gräsliga doftljus till, ändå säger jag klart och tydligt att jag vill INTE ha fler. :arghh:

Jag skriver en tydlig önskelista inför min födelsedag och jul och anpassar dem efter deras ekonomi, den är riktigt dålig och jag har sagt att de inte behöver köpa något! Har önskat mig en pocketbok, nagellack och choklad, men nej då.

I julas fick jag en ljuslykta som ska ändra färger. "Den kan du ställa på dina tv - möbler, det kommer blir snyggt!" Men för helvete, NEJ! :rage:
 
Vet inte om det är min värsta, men fick ett år en rosa, tvådelad plyschdress från min svärmor.
Rosa är inte min färg, plysch inte min grej, och storlek L inte min storlek.
Hade den varit i S hade jag kanske kunnat glida runt i den hemma någon gång, men...nä.

Även fått en knallgul, lite repig klocka av samma givare.
 
Min blandis har precis fyllt år och om hon kunde skriva skulle hon nog bidra med hennes sämsta present, hon fick nämligen en bebisvåg av min mamma. :D Som tur var fick hon våfflor också så mamma är nog förlåten. (Nej, jag förmänskligar verkligen inte mina hundar. :angel:)
 
Jag tror jag har gett bort årets sämsta en gång.
Hade beställt en vacker blå kimono till min äldre syster. Hon var lite pryd och väldigt classy. Hon gillar märkeskläder och stil.
Nåväl av ngn anledning blev den liggandes i paketet i köksskåpet, jag har alltså inte slagit in den. Sitter då kvällen innan jul och slår in julklappar, när jag väl kommer till syrrans så ligger där ingen vacker mörkblå kimono i paketet utan... Ett par nätstrumpbyxor med hål i grenen...
Panik!!! Va fan gör jag??? Min mamma vred sig av skrattkramper men jag svettades ymnigt.
Nåväl, tänkte att jag får väl försöka skoja lite för att rädda en shitty situation så jag slår in det och skriver mitt första och enda julklappsrim.
" Tror du på tomten och renen, ta då ej en titt i grenen"
Dessvärre såg inte min syster det roliga i det hela utan det vart rätt en rätt kylig julaftonskväll
 
På en arbetsplats fick alla vi anställda en fin kockkniv ... med namn(för-och efternamn) ingraverat på bladet. Kändes lite som att kniven var avsedd för mig själv. Kockkniv=toppenbra! Ingraverat namn=dubbeltydigt och en aning tacky.
(Arb.platsen var en domstol=inget behov av personligt märkta knivar). Chefen berättade dessutom exakt hur mycket extra graveringen hade kostat.
Den var säkert DNA-impregnerad också så det skulle vara lättspårat vem som ledsnade på chefen och "löste problemet". :p
 
Jag har en moster som köpt berg av krimskrams under alla år.
När jag som ätstörd strl x-small fick kläder i strl xl och min mamma i strl m fick kläder som "inte fanns i min och mosters strl".. Moster var xl och menade att jag också var det..
Jag fick alltid rosa eller aprikos-färgade kläder. Jag har rött hår och var blek. Rosa var INTE en hit på mig. Så alla de rosa kläderna i xl gick till klädinsamling år efter år.

Min pappa är urusel på presenter. Han har nu mer lagt ner det hela. När han just träffat sin sambo och jag skulle fira jul med den släkten fick jag köpa presenter till mig själv, slå in dem och sen låtsas få dem av pappa. Jag öppnade och låtsades förvånad och förtjust i några år. Sen köpte jag ngt som blev självklart att han inte kunnat välja ut. Så slapp vi den charaden.
 
Fick en hiskeligt ful prydnadstomte i födelsedagspresent av en kompis när jag var i 12-13 årsåldern. Ungefär 40 cm hög och gräslig jultomte. Vet verkligen inte varför jag fick den av henne. Har alltid tyckt den varit hemsk så den åkte rakt in i något skåp. När vi flyttade från mitt barndomshem för något år sen så hittade jag tomtejäkeln nedpackad i en låda av min kära mor.. De senaste åren har den stått på trappan kring jul och varje år hoppas jag att nån ska sopa omkull honom när det snöat så jag ska slippa se eländet. Det har inte hänt än. :banghead:
 
Varje jäkla födelsedag och varje jäkla julafton fick jag dockor i present av farmor. Jag avskydde dockor och lekte med min brors bilar istället. Mamma, mormor och moster insåg detta ganska tidigt och köpte saker jag faktiskt ville ha, men farmor som önskat sig en flicka hela livet fortsatte ösa på med dockorna. Lättnaden från bådas sida när jag fick häst och kunde önska mig hästsaker istället (som farmor uppmuntrade) var stor. Hade jag fått en docka till hade jag nog blivit som fågeln i Kalles julafton när han driver kalle till vansinne...
 

Liknande trådar

Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
99
· Visningar
15 344
Senast: Juli0a
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 616
Hundhälsa Hej! TLDR: Är det någon som har erfarenheter av bakbensvaghet som bieffekt av en medicin? Hur lång tid tog det att lösa sig, om det...
Svar
2
· Visningar
2 084
Senast: Icfafn
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Huset jag köpte hade inte använts som permanentbostad på de senaste “60+-ish” åren, och hade även stått helt lämnat åt sitt öde under...
2
Svar
26
· Visningar
7 529
Senast: Calmiche
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCV
  • Ratsit
  • Störiga saker vi stör oss på, del 36.

Hund, Katt, Andra Djur

  • Para ihop katter ibland?
  • Hemlösa hundar ökar
  • Tråden för spår

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp