Hoppar in hejvilt utan att ha läst samtliga inlägg!
Det är ett helvete ibland att vara rom, eller för den delen outbildad arbetarklassrumän, i Rumänien. Någon skrev något om att romerna inte kan få pass - det kan de, eller snarare, de har rätt till det. Problem 1 är att många är papperslösa, de har inget födelsebevis (kallas det så?) så de existerar inte. Andra problemet, som jag ser det, är att trots att de har rätt till pass, så nekas de ändå, inofficiellt. Auktoritetsrespekten är så stor bland den fattiga delen av befolkningen att de bara sväljer och går hem om de blir nekade. De har dålig koll på sina rättigheter, och har sällan modet att åberopa eventuella rättigheter.
Ett problem som kan råka dyka upp om vi pressar Rumänien att lösa problemet med tiggande romer, är att de nekas pass trots rätten att få. Helt inofficiellt, så klart. Jag tror mycket väl att Rumäniens regering kan gräva fram någon gammal lagtext och se till att romerna inte lämnar landet för att tigga.
Jag har importerat
en arbetarklassrumän till Sverige, helt lagligt, jag lovar. Han hade all rätt till pass och dylikt, men jag fick ta fram hela min svenska medelklasspondus för att fixa det. Det var det faktum att han inte hade utbildning, de tänkte stoppa honom pga det. Det var dels att han skulle förlora rätten till mark i byn han bodde. De tänkte se till att hans föräldrar förlorade marken de hade rätt till. Det mesta var bara hot, men rätten till mark förlorade han. Jag kan bara föreställa mig någon som inte är så driftig eller världsvan skulle göra samma sak. Många skulle nog ge upp.
Apropå papperslösa. Jag har en tjej nära mig, ingift släkting, som är rom. Hon föddes i Polen, togs över gränsen illegalt till Rumänien och bott där sedan dess. Mamman åkte tillbaka till Polen, och lämnade tjejen hos släktingar. Nu har hon fått en dotter, som inte är döpt eller registrerad pga mamman inte har papper. Nu kämpar hon för att få papper skickade och översatta från Polen, för att kunna fixa leg och pass för att hälsa på sin mamma, och kunna registrera sin dotter.
Jag är övertygat om att de människor vi ser på våra gator är de driftiga och de som känner till sina rättigheter. Och jag tror inte att de tror att de har rätt att bo i tältläger på privat mark. Jag tror de struntar i det, och fortsätter tills de stöter på motstånd. De är ju så vana att kämpa i motvind.