Hur går det för alla i värmen? Vi hade ett par dagar med riktigt varmt väder, hann med ett bad innan jag blev sjuk och fick feber, huvudvärk osv
fy fasen vad allt blir 1000 gånger jobbigare när man är sjuk och det är så varmt plus gravid på det. Idag är det lite svalare tack och lov
febern har gett sig men hosta och snuva hänger i.
Med mindre än en månad till bebis ankomst tänker jag att jag kanske ska packa BB-väska snart, förbereda bilen med babyskydd, fixa vagnen osv
ska bli mysigt. Känns så overkligt att det är så nära nu!
Ja, nu blir det gnäll här, men… Värmen är rena döden just nu. Igår var det riktigt varmt då det även var så där extremt klibbigt ute så det var jobbigt att andas nästan. Jag tillbringade hela fina dagen med att ligga under takfläkten på soffan, och kände mig lat, tråkig, och skitobekväm. Nästan sån där panikkänsla igår igen att bara ”Nej, nu får det vara bra, nu räcker det, nu är det stopp här och någon får faktist ta ut den här ungen, NU!” Han ligger fortfarande hela vägen upp så det ÄR svårt att andas, svårt att äta, svårt att dricka, för allt jag sväljer ner känns som om det ligger och skvalpar i strupen. Jag är aldrig hungrig längre för det är proppfullt i magen, och idag åt jag EN potatisbulle, sen tar det liksom stopp. Jag sover knappt, för så fort jag lägger mig får jag sura uppstötningar i munnen, trots att jag har så många kuddar så jag nästan sover sittandes.
Så nä, har haft ett par riktiga skitdagar nu igen. När vi äntligen får en någorlunda fin dag liksom spenderar jag den inomhus.
Jag är så imatad från jag var liten och van vid att är det fint väder så är man utomhus!
Idag är det svalare, men regn. Då kommer jag inte ut iallafall för regnkappan går inte att knäppa längre och jag vägrar köpa ny nu när jag snart är klar med detta. Åkte iväg mellan skurarna till stallet och satte på hästen ett regntäcke då regnet skulle ta i ordentligt nu på eftermiddagen, men inte ens hästen är glad att se mig längre!
Förr kom hon alltid fram i full fart med spetsade öron, och 99 av 100 ggr så gnäggade hon högt så fort hon fick syn på mig, nu tittade hon upp, sen ner med huvudet och fortsätta beta. Jättelöjligt, men ni vet hur det är med dessa gravidhormoner, så jag blev ju såklart skitledsen.
Hon har gett upp på sin matte, och vet att hon inte får komma ut på något roligt alls längre med mig. När medryttaren kommer 2-3 dagar i veckan är det däremot jättekul!
Är så tacksam att jag hittat en medryttare som hästen trivs med, men AJ vad ont i hjärtat det gjorde i dag.
Sambon jobbar allt han kan nu för att kunna vara ledig längre sen när bebis väl kommer, vilket är toppen, men just nu så känner jag mig så otymplig och ensam, och sen är han på jobbet mellan 07-21 nästan dagligen.
Så ja, inget glädjande alls här. Vill bara att det ska dra igång när som helst. Är i v 36 nu så han är ju inprincip färdigbakad.
Jag har fortfarande förhoppningar om att han ska sjunka ner snart och göra mitt liv extremt mycket lättare. Jag har liksom inga andra krämpor, inte ont i ryggen, enbart lätt foglossning som känns i något steg här och var så det kan jag leva med utan problem. Jag hade fått sova ok på nätterna om det inte vore för halsbrännan då jag somnar vid 23, sen måste jag upp och kissa runt halv fem, fem, sen kan jag somna om till 8-9. Så hade det inte varit halsbränna och uppstötningar varannan timme så hade jag fått sova bra! Jag hade kunnat röra mig bra om han låg längre ner så jag kunde andas och slapp ha han fastkilad under revbenen. Men med mitt flyt så ligger han väll kvar där tills det är dags för förlossningen.