Beklagar.Lämnar tråden fostret slutade växa vid v.8+4.
Lycka till till er andra
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Beklagar.Lämnar tråden fostret slutade växa vid v.8+4.
Lycka till till er andra
tack. Jag skickade ett meddelande till min barnmorska så får se vad om hon har något bra tips.Kontakta MVC, där kan du få stöd. Dom brukar ha egna psykologer ibland.
Lider med dig! Jag mådde piss i 9 veckor (v. 4-13 i runda slängar) och det var tillfällen när jag fick panik av tanken på att det eventuellt skulle kunna hålla i sig graviditeten ut. Mitt i det var det fruktansvärt och min sambo fick sköta absolut all markservice. All energi jag hade gick åt till att försöka orka jobba, och min sambo tyckte det var jättejobbigt att vara så maktlös och att han inte kunde vara till mer hjälp.Jag har inte nämnt min graviditet till någon ännu så har inte riktigt någon att prata med.. jag upplever att det är jättejobbigt, samtidigt skäms jag över att jag tycker det är jobbigt.
Hela processen med att kroppen förändras, är i vecka tio och gått upp fem kilo (har alltid varit väldigt liten) mestadels i vätska säkert men känner inte igen mig själv och har ett hemskt humör, är väldigt tålmodig och rationell i vanliga fall men nu gråter jag tio ggr om dagen, kan inte koncentrera mig på jobbet, blir förbannad för minsta lilla och är konstant stressad över framtiden..
Min partner tycker det är jättejobbigt men är ödmjuk samtidigt som han försöker vända mig att jag måste försöka tänka positivt det här är ju kul, vilket han har rätt i alla dagar i veckan men svårt när man ligger och kräks upp sin middag samtidigt som man gråter över att skorna gör ont för fötterna är så svullna och har stresspåslag för vad kubtestet ska visa eller att den inte lever men också samtidigt försöker lösa problem som var hunden ska vara den dagen ungen kommer vilket inte ens är ett problem..
ja ni hör ju själva, jag vill ju det här så kommer genomlida det men är otroligt dränerande. kommer humöret att bli stabilare senare? Eller kan man få stöd på något sätt?
Jag har inte nämnt min graviditet till någon ännu så har inte riktigt någon att prata med.. jag upplever att det är jättejobbigt, samtidigt skäms jag över att jag tycker det är jobbigt.
Hela processen med att kroppen förändras, är i vecka tio och gått upp fem kilo (har alltid varit väldigt liten) mestadels i vätska säkert men känner inte igen mig själv och har ett hemskt humör, är väldigt tålmodig och rationell i vanliga fall men nu gråter jag tio ggr om dagen, kan inte koncentrera mig på jobbet, blir förbannad för minsta lilla och är konstant stressad över framtiden..
Min partner tycker det är jättejobbigt men är ödmjuk samtidigt som han försöker vända mig att jag måste försöka tänka positivt det här är ju kul, vilket han har rätt i alla dagar i veckan men svårt när man ligger och kräks upp sin middag samtidigt som man gråter över att skorna gör ont för fötterna är så svullna och har stresspåslag för vad kubtestet ska visa eller att den inte lever men också samtidigt försöker lösa problem som var hunden ska vara den dagen ungen kommer vilket inte ens är ett problem..
ja ni hör ju själva, jag vill ju det här så kommer genomlida det men är otroligt dränerande. kommer humöret att bli stabilare senare? Eller kan man få stöd på något sätt?
Nu vet jag inte hur långt gången du är, men du ska vara försiktig med situps och liknande övningar från andra trimetern. Magmusklerna delar ju på sig när livmodern växer så bålstyrkan försvinner i och med det.Någon mer än jag som helt tappat bålstyrka? Magen har alltid varit starkast hos mig, men nu (v. 17) när jag har kunnat komma igång med träningen igen efter illamåendet så är jag så SVAG. Har tidigare kunnat göra vanliga situps utan problem, men nu får jag kämpa.
Någon annan som upplevt samma, eller som har några grymma tips för core/magträning under graviditeten?
Jag och BM diskuterade träning förra veckan och hon sa att jag kunde köra som vanligt t.om v. 20 i alla fall (men vara uppmärksam såklart). Har knappt bula än så länge och måste hålla ryggen i schack innan jag börjar bli tyngreNu vet jag inte hur långt gången du är, men du ska vara försiktig med situps och liknande övningar från andra trimetern. Magmusklerna delar ju på sig när livmodern växer så bålstyrkan försvinner i och med det.
Vi kommer ta reda på kön, främst för att vi har jättesvårt att komma på bra pojknamn, så om det är en pojke behöver vi gott om tid på oss att bolla idéerJag tyckte att jag kände ordentliga rörelser igår. Jag har inbillat mig att jag känt det i ett par veckor men det har förmodligen varit inbillning eller tarmrörelser men igår tyckte jag att jag kände tydligt fladder regelbundet under flera minuter.
Perfekt att ligga och känna efter rörelser när jag lägger storebror. Det är vissa kvällar sååå långtråkigt och utdraget men nu har jag något att fokusera på. Det blev lite mer på riktigt att vi ska ha ett till barn när jag kände rörelser. Jag är en sån som inte kan föreställa mig saker i huvudet, utan ungen lär i princip vara ute innan jag fattar vad det är frågan om. Jag har lite svårt att "bonda" när bebisen är i magen men nu vet jag ju att det löser sig när vi träffas.
Vill ni veta kön på er bebis på ultraljudet eller helst inte? Jag ville veta förra graviditeten men den här gången lutar det åt andra hållet. Förra gången "behövde" jag det nog på ett annat sätt, för att göra det lite mer verkligt och greppbart på något sätt. Hur tänker ni?
Hoppar in från annan tråd. Jag tyckte att många ryggliggande magövningar funkade förvånansvärt länge, åtminstone fram till vecka 26-27 nånting. Inte sit-ups och sånt där magen trycks ihop utan typ deadbug, och ”toe tap” (på rygg med knäna lyfta, doppa ner en tå i taget i marken).Jag och BM diskuterade träning förra veckan och hon sa att jag kunde köra som vanligt t.om v. 20 i alla fall (men vara uppmärksam såklart). Har knappt bula än så länge och måste hålla ryggen i schack innan jag börjar bli tyngre
Vi kommer ta reda på kön, främst för att vi har jättesvårt att komma på bra pojknamn, så om det är en pojke behöver vi gott om tid på oss att bolla idéer
Ja flicknamn har vi massor av namn vi gillar! Didrik tyckte jag var fint! Vi har ju utmaningen att hitta ett namn som funkar på svenska, sambons modersmål, och helst också engelska, så många namn går bort på grund av detRelaterar. Vet knappt än om första ungen ens passar i det namn vi gav honom för snart tre år sedan. Mycket svårare med pojknamn än flicknamn tyckte jag. Vi har ett namn "kvar" sedan förra gången som vi velade med, så jag antar att det blir det den här gången om det blir en pojke. Sandra Beijers son heter Didrik, det tyckte jag var fint!
Ja då har ni lite att fundera på!Ja flicknamn har vi massor av namn vi gillar! Didrik tyckte jag var fint! Vi har ju utmaningen att hitta ett namn som funkar på svenska, sambons modersmål, och helst också engelska, så många namn går bort på grund av det
Tack alla för svar!!!Tråkigt att du har det så kämpigt @Anonym111 , har du fått någon respons från barnmorskan? För min del var vecka 7-14 ca en riktig pina med ork och humör men sedan blev det mycket bättre. Hoppas du ska känna att det lättar snart.
Vad skönt att du känner dig tagen på allvar . Hoppas du får bra samtal.Tack alla för svar!!!
Pratade med min barnmorska. Jag har fått en tid hos en kurator nästa vecka och har jag min läkartid nästa vecka. Känner verkligen jag blivit tagen på allvar och fått bollen i rullning att få stöd så är lättad.
Berättade tidigt för mina föräldrar för behövde fråga om en sak inför KUB. Svärföräldrarna berättade vi för efter KUB. Jag var tvungen att berätta tidigt på jobbet, kanske runt v. 9 (minns inte riktigt), mådde ju så illa hela tiden att jag behövde förklara att jag inte kräktes för att jag var sjuk Jag hade några vänner jag berättade för direkt när jag testade positivt. Ville kunna dela glädje och sorg med dem och ställa dumma frågor oavsett om det gick hela vägen eller inte.Två frågor till er
Hur tänker ni med när ni ska berätta, eller ni som berättat redan för omgivningen vilken vecka berättade ni i? Tänker också på arbetsgivaren
Andra frågan, gravidförsäkring ska man betala för en extra eller har ni bara gått på den gratisvarianten som ingår i hemförsäkringen oftast? Eller hur har ni tänkt?
Två frågor till er
Hur tänker ni med när ni ska berätta, eller ni som berättat redan för omgivningen vilken vecka berättade ni i? Tänker också på arbetsgivaren
Andra frågan, gravidförsäkring ska man betala för en extra eller har ni bara gått på den gratisvarianten som ingår i hemförsäkringen oftast? Eller hur har ni tänkt?