Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Smart! Viste in att man kunde det. Undra hur det blir för oss då min partner varken är svensk eller bor i Sverige, kanske vi måste gå dit fysiskt och kan inte göra det online.Går in i trimester tre idag enligt min app, 67% avklarat. Vi var och skrev faderskapspapper igår. Sånt intyg på att min sambo är pappa till barnen i magen. Har två veckor kvar till första ultraljudet med specialistläkare. Ska bli spännande att se vad hen säger, hoppas bara att allt ser bra ut! Är ju dock tvåäggstvillingar och det är tydligen mindre risker med det än enäggs.
Det går nog inte att göra online, tror partnern måste ha bank-id och det antar jag kräver att man bor i Sverige? Men är inte helt säker!Smart! Viste in att man kunde det. Undra hur det blir för oss då min partner varken är svensk eller bor i Sverige, kanske vi måste gå dit fysiskt och kan inte göra det online.
Ja, precis så jag tänker också. Vi får helt enkelt gå ditDet går nog inte att göra online, tror partnern måste ha bank-id och det antar jag kräver att man bor i Sverige? Men är inte helt säker!
"Det är heeelt normalt"Har haft hjärtklappning sen igår och lätt andfådd. Känner mig inte helt på hugget Men har ingen feber eller så… Hade hjärtklappning tidigare i grav, för kanske 5-6 veckor sen men då ökade jag mitt järnintag, från en till två dueferon och då försvann i princip hjärtklappningen. Men nu är den tillbaka! Allt är ju dock normalt vid graviditet, så även hjärtklappning
Det låter väldigt jobbigt. Hur länge har det hållit på med dessa stora svängningar utan att lugna sig? Min erfarenhet är att det går lite i vågor - ett par veckor då och då är väldigt jobbiga och sedan är det lugnare ett tag. Har du pratat med din barnmorska om det?Hade ju sånna problem med trötthet tidigare men det har tack och lov blivit bättre och har inga fysiska krämpor som påverkar min vardag (så tacksam över det) men alltså mitt humör med alla svängningar och ångest, det går liksom inte över.. Vissa dagar är ju bättre och andra såklart men ena dagen kan jag gråta fem h i sträck utan stop, dagen efter tycker jag livet känns okej, tredje dagen har jag så mycket ångest och hittar på orealistiska scenarion i min lilla hjärna, fjärde dagen tappar jag hoppet om världen, på den femte dagen ska jag leva livet och är kär i allt och alla.
Börjar bli så himla trött på att umgås 24-7 med mig själv. Kommer de här stabilisera sig eller ska det vara såhär nu fyra månader till?
Det låter skitjobbigt! Går upp och ner för mig med (lite som foglossningen), men det där låter riktigt tufft. Jag tycker du ska lyfta det med din BMHade ju sånna problem med trötthet tidigare men det har tack och lov blivit bättre och har inga fysiska krämpor som påverkar min vardag (så tacksam över det) men alltså mitt humör med alla svängningar och ångest, det går liksom inte över.. Vissa dagar är ju bättre och andra såklart men ena dagen kan jag gråta fem h i sträck utan stop, dagen efter tycker jag livet känns okej, tredje dagen har jag så mycket ångest och hittar på orealistiska scenarion i min lilla hjärna, fjärde dagen tappar jag hoppet om världen, på den femte dagen ska jag leva livet och är kär i allt och alla.
Börjar bli så himla trött på att umgås 24-7 med mig själv. Kommer de här stabilisera sig eller ska det vara såhär nu fyra månader till?
Är i vecka 31 nu och har börjat tänka mer och mer på den kommande förlossningen. Sonen fyllde tre år nyss och varje gång han fyller år tänker jag mycket på förlossningen jag hade med honom. Under resten av året kan jag tänka på det utan att bli så känslomässigt involverad men veckan kring hans födelsedag så känns det i hela kroppen.
Nu har jag börjat mata mig själv med filmer på hemförlossningar via YouTube och börjar längta lite tills det drar igång. Tänker på förra gången när värkarna började komma. Det blev natt och mannen sov för att samla lite energi så jag var uppe själv i tystnaden och mörkret och räknade mig igenom vågorna. Det var mysigt och spännande och fint tyckte jag.
Har en bekant som födde sitt femte barn hemma i badkaret, helt ensam! Eller resten av familjen var hemma, men de sov! Hon hade planerat att ha det så och blev väldigt nöjd efteråt. Jag hade dock aldrig vågatÄr i vecka 31 nu och har börjat tänka mer och mer på den kommande förlossningen. Sonen fyllde tre år nyss och varje gång han fyller år tänker jag mycket på förlossningen jag hade med honom. Under resten av året kan jag tänka på det utan att bli så känslomässigt involverad men veckan kring hans födelsedag så känns det i hela kroppen.
Nu har jag börjat mata mig själv med filmer på hemförlossningar via YouTube och börjar längta lite tills det drar igång. Tänker på förra gången när värkarna började komma. Det blev natt och mannen sov för att samla lite energi så jag var uppe själv i tystnaden och mörkret och räknade mig igenom vågorna. Det var mysigt och spännande och fint tyckte jag.
Har en bekant som födde sitt femte barn hemma i badkaret, helt ensam! Eller resten av familjen var hemma, men de sov! Hon hade planerat att ha det så och blev väldigt nöjd efteråt. Jag hade dock aldrig vågat
Jag minns inte riktigt faktisktWow, imponerande! Hade heller aldrig vågat Men berättade hon inte ens för sin partner?
Det kommer att komma två barnmorskor hem till oss. Jag hoppas få bli lämnad ifred så mycket som det bara är möjligt, jag önskar egentligen bara att de ska finnas tillgängliga att kalla på om jag känner att jag behöver det. Hoppas de ska gå med på det upplägget! Jag ska träffa dem igen om några veckor och gå igenom allt.Du kanske har skrivit det förut och jag har missat det, men hur kommer din förlossning gå till? Kommer det en barnmorska till er? Läste om en annan familj i en tråd i år (minns inte vem) som hade hemförlossning och det lät onekligen behagligt!
Men wow, DRÖMMEN!!Har en bekant som födde sitt femte barn hemma i badkaret, helt ensam! Eller resten av familjen var hemma, men de sov! Hon hade planerat att ha det så och blev väldigt nöjd efteråt. Jag hade dock aldrig vågat
Det kommer att komma två barnmorskor hem till oss. Jag hoppas få bli lämnad ifred så mycket som det bara är möjligt, jag önskar egentligen bara att de ska finnas tillgängliga att kalla på om jag känner att jag behöver det. Hoppas de ska gå med på det upplägget! Jag ska träffa dem igen om några veckor och gå igenom allt.
För en frisk omföderska med normal graviditet är det lika tryggt att föda hemma med barnmorska som på sjukhus. Sist kände jag att min förlossning gick bra trots att vi var på sjukhus och inte tack vare att vi var där, så jag är inte orolig nu när jag dessutom kommer ha en barnmorska med flera decenniers erfarenhet av hemförlossningar hos mig.Häftigt!
Hur tänker ni om komplikationer skulle uppstå? Är bara nyfiken och inte alls dömande så hoppas inte du tar illa upp av min fråga. Jag jobbar inom akutsjukvård så jag är nog färgad av det
För en frisk omföderska med normal graviditet är det lika tryggt att föda hemma med barnmorska som på sjukhus. Sist kände jag att min förlossning gick bra trots att vi var på sjukhus och inte tack vare att vi var där, så jag är inte orolig nu när jag dessutom kommer ha en barnmorska med flera decenniers erfarenhet av hemförlossningar hos mig.
Jag är mer rädd för att komplikationer kommer uppstå om jag skulle känna mig lika stressad och utsatt som sist jag födde barn, jag kommer ihåg att jag tänkte "det är helt sjukt att det här ändå verkar gå bra". Jag är högkänslig och introvert och avskyr sjukhus och kände mig dessutom helt överkörd så oxytocinet flödade inte direkt där för min del kan man säga. Sista fyra timmarna var som ett bad av stresshormoner bara, uppkommet till största delen av yttre faktorer. Så jag känner att risken för komplikationer för min del minskat av det här valet att föda hemma, om allt ser bra ut på alla mätningar och bebisen ligger rätt osv när det börjar närma sig BF.