Sommarföräldrar 2022

[Ynnej]

Häftigt att föda hemma! Har också sett och blivit inspirerad av Asabea men är tyvärr inget alternativ för mig.

Idag gick jag in i vecka 29 och sista trimestern. Känns ändå bra att vara i sista delen nu. Ska jobba knappt två månader till och vet att det senast gick snabbt. Har inte köpt något alls eftersom jag tror att vi har allt men är lite sugen på att köpa något fint set bara för känslan och så är jag sugen på att sortera upp alla kläder som ligger i en låda.

Kroppsligt börjar det verkligen kännas. Får sammandragningar om jag inte tar det lugnt, kan inte promenera för snabbt, ont i ryggen, lite känningar i fogarna osv. Bara att försöka acceptera ett lugnare tempo nu

 

[trofé]

Jag gick av jourvecka idag. Jag är i vecka 24. Jag har en planerad jourvecka om 4 veckor, men tror att någon annan måste ta den. Känns jobbigt att lasta över massa mer jobb på någon kollega, men flera nätter har jag jobbat till 02, sedan sovit några timmar och upp igen. Igår jobbade jag 16 timmar. Blev sparkad av en ko och ramlade en dag (gick bra som tur var!). Och sliter på kroppen att stå i konstiga (och farliga) positioner under magen på en häst. Börjar känna av ryggen, fogen (som aldrig varit bra sedan förra barnet) allmänt sliten. Tror att jag kanske måste, även om det är svårt, prioritera mig och bebis, och min son ffa, bättre.

 

[trofé]

En märklig och fantastisk bonus verkar iaf vara att jag märker bara en smula av min pollenallergi! Normalt sett räcker inte tabletter och ögondroppar, jag är trots det uppsvullen, svårt och andas och helt slut hela våren. Nu är jag lite tät i näsan kanske, inget annat. När jag var gravid med sonen var jag lika allergisk "som vanligt", men däremot när jag ammade honom så den våren hade jag inte ett enda symptom. Sjukt.

 

[Skrottiskrott]

I vecka 25 nu. Så vansinnigt lättirriterad och känslig, jag blir tokig på mig själv. Tror att jag brukar ha ganska bra tålamod annars (är mellanstadielärare så det behövs), men nu alltså... Jag stör mig så på allt och alla, och blir helt slut av det. Känner mig snäsig och otrevlig mot mina närmsta, men tar också illa vid mig av minsta lilla de säger så det är därför jag blir snäsig. Sedan bannar jag mig själv efteråt och skäms som bara den. En sån liten sak som att min mamma sa "Hej tjockis!" till mig idag, jag blev såååå irriterad inombords att jag bara kokade. Jag vet såklart att hon inte säger så för att vara taskig men hon vet också hur otroligt mycket jag avskyr att folk kommenterar andras kroppar och hon vet ju att jag hade en ätstörning i tio år, så ja jag blir irriterad av en sådan kommentar som många tar med en klackspark. Orkar dock inte ta det med henne utan går omkring och är superarg på insidan och lite kort i tonen på utsidan typ.

Jag känner redan att jag bara vill krypa in i en egen vrå och inre behöva träffa folk på länge, om jag inte själv skulle bli väldigt sugen på det.

 

[Anonym111]

Det låter väldigt jobbigt. Hur länge har det hållit på med dessa stora svängningar utan att lugna sig? Min erfarenhet är att det går lite i vågor - ett par veckor då och då är väldigt jobbiga och sedan är det lugnare ett tag. Har du pratat med din barnmorska om det?

Det har varit såhär från vecka tio ungefär. Då skyllde jag på min extrema trötthet men även om den försvann så är jag fortfarande extremt svängig. Lyfte med barnmorska och fick prata med en kurator på vårdcentral, kan vara det sämsta mötet jag någonsin haft. Hon bekräftade bara allt jag tyckte var jobbigt. Även betalat privat för psykolog vilket hjälpt lite men grundproblemet känns som det är hormonerna eftersom jag inte känner igen mig själv alls och inte kan styra/dämpa/påverka mitt humör eller sinnestillstånd.. jag ska ta upp detta med min barnmorska igen nästa vecka men tycker det är svårt, tänkt att alla kanske har det såhär och jag bara måste genomlida men det kanske finns hjälp då.

 

[Pellegnillot]

Då förstår jag precis! Tycker det låter mysigt att föda hemma, hoppas du känner att du får revansch från förra gången och att upplevelsen blir bättre än sist

Måste ju också vara skönt att redan vara hemma när det för oss andra är dags att åka hem Baxa in sig själv och pytteliten bebis i bilen osv, då är det ju skönare att redan vara på plats i soffan.

Tack, jag hoppas verkligen det.

Häftigt att föda hemma! Har också sett och blivit inspirerad av Asabea men är tyvärr inget alternativ för mig.

Idag gick jag in i vecka 29 och sista trimestern. Känns ändå bra att vara i sista delen nu. Ska jobba knappt två månader till och vet att det senast gick snabbt. Har inte köpt något alls eftersom jag tror att vi har allt men är lite sugen på att köpa något fint set bara för känslan och så är jag sugen på att sortera upp alla kläder som ligger i en låda.

Kroppsligt börjar det verkligen kännas. Får sammandragningar om jag inte tar det lugnt, kan inte promenera för snabbt, ont i ryggen, lite känningar i fogarna osv. Bara att försöka acceptera ett lugnare tempo nu

Jag har också börjat bli lite sugen på att öppna lådan med bebiskläder nu, se hur smått det var. Men väntar ett tag med att ställa ordning, annars blir det bara mer grejer för mig att plocka upp från golvet varje dag. . Ett par släktingar har sagt "hoppas det blir en tjej så vi får köpa rosa kläder", och jag svarade att vi har ALLA kläder vi behöver. "Ja men inga rosa ju." Jag känner bara Vill. Inte. Ha. Mer. Saker.

I vecka 25 nu. Så vansinnigt lättirriterad och känslig, jag blir tokig på mig själv. Tror att jag brukar ha ganska bra tålamod annars (är mellanstadielärare så det behövs), men nu alltså... Jag stör mig så på allt och alla, och blir helt slut av det. Känner mig snäsig och otrevlig mot mina närmsta, men tar också illa vid mig av minsta lilla de säger så det är därför jag blir snäsig. Sedan bannar jag mig själv efteråt och skäms som bara den. En sån liten sak som att min mamma sa "Hej tjockis!" till mig idag, jag blev såååå irriterad inombords att jag bara kokade. Jag vet såklart att hon inte säger så för att vara taskig men hon vet också hur otroligt mycket jag avskyr att folk kommenterar andras kroppar och hon vet ju att jag hade en ätstörning i tio år, så ja jag blir irriterad av en sådan kommentar som många tar med en klackspark. Orkar dock inte ta det med henne utan går omkring och är superarg på insidan och lite kort i tonen på utsidan typ.

Jag känner redan att jag bara vill krypa in i en egen vrå och inre behöva träffa folk på länge, om jag inte själv skulle bli väldigt sugen på det.

Känner igen mig från för några veckor sedan. Ville bara vråla till vissa "men varför FATTAR NI INTE?!?!" Jag läste just i en bok om oxytocin att när oxytocinet ökar i samband med en graviditet så blir ofta mammor mer sociala vilket bottnar i att vi behöver stärka banden till kvinnor runtomkring oss för att ha bättre chans till överlevnad för oss själva och barnet sedan. Jag relaterar noll. I vecka typ 25 ville jag typ säga upp all kontakt med vissa i min omgivning. Din mammas kommentar var verkligen okänslig med tanke på bakgrunden både med ätstörning och att hon är medveten om att du avskyr kommentarer om andras kroppar. Fullt förståeligt att du blir förbannad.

Det har varit såhär från vecka tio ungefär. Då skyllde jag på min extrema trötthet men även om den försvann så är jag fortfarande extremt svängig. Lyfte med barnmorska och fick prata med en kurator på vårdcentral, kan vara det sämsta mötet jag någonsin haft. Hon bekräftade bara allt jag tyckte var jobbigt. Även betalat privat för psykolog vilket hjälpt lite men grundproblemet känns som det är hormonerna eftersom jag inte känner igen mig själv alls och inte kan styra/dämpa/påverka mitt humör eller sinnestillstånd.. jag ska ta upp detta med min barnmorska igen nästa vecka men tycker det är svårt, tänkt att alla kanske har det såhär och jag bara måste genomlida men det kanske finns hjälp då.

Ja det låter som att det är någon sorts balans som inte riktigt klarat av att stabilisera sig i denna hormonstorm som graviditeten innebär. Jag lider med dig, så fruktansvärt jobbigt att ha det så länge.

 

[Klura]

I vecka 25 nu. Så vansinnigt lättirriterad och känslig, jag blir tokig på mig själv. Tror att jag brukar ha ganska bra tålamod annars (är mellanstadielärare så det behövs), men nu alltså... Jag stör mig så på allt och alla, och blir helt slut av det. Känner mig snäsig och otrevlig mot mina närmsta, men tar också illa vid mig av minsta lilla de säger så det är därför jag blir snäsig. Sedan bannar jag mig själv efteråt och skäms som bara den. En sån liten sak som att min mamma sa "Hej tjockis!" till mig idag, jag blev såååå irriterad inombords att jag bara kokade. Jag vet såklart att hon inte säger så för att vara taskig men hon vet också hur otroligt mycket jag avskyr att folk kommenterar andras kroppar och hon vet ju att jag hade en ätstörning i tio år, så ja jag blir irriterad av en sådan kommentar som många tar med en klackspark. Orkar dock inte ta det med henne utan går omkring och är superarg på insidan och lite kort i tonen på utsidan typ.

Jag känner redan att jag bara vill krypa in i en egen vrå och inre behöva träffa folk på länge, om jag inte själv skulle bli väldigt sugen på det.

Jag känner också igen mig, vecka 23 nu. I perioder blir jag så irriterad på allt, typ som när man har blodsockerfall. Jobbigt!

 

[Kaching]

Älskar den här tråden. Alltid när olika krämpor infinner sig så slipper jag känna mig så ensam, för ofta är ni minst en till som har liknande besvär. Inte för att jag vill att ni andra också ska ha problem, men det är skönt att inte vara ensam (bara manliga kollegor och har inte så många vänner som fått barn)

Senaste här är riktigt obekväm i rygg/mellangärde/mage/bäcken sedan igår, och så en spya på det nu i morse. Hoppas verkligen jag slipper mer illamående i trimester 3, läste att det kan hända. På jobbet har jag fler möjligheter att anpassa arbetsställningen, men dit har jag lång pendling, så vi får se om kroppen lugnar ner sig och hur det blir med hemarbete längre fram.

 

[Fille]

Älskar den här tråden. Alltid när olika krämpor infinner sig så slipper jag känna mig så ensam, för ofta är ni minst en till som har liknande besvär. Inte för att jag vill att ni andra också ska ha problem, men det är skönt att inte vara ensam (bara manliga kollegor och har inte så många vänner som fått barn)

Senaste här är riktigt obekväm i rygg/mellangärde/mage/bäcken sedan igår, och så en spya på det nu i morse. Hoppas verkligen jag slipper mer illamående i trimester 3, läste att det kan hända. På jobbet har jag fler möjligheter att anpassa arbetsställningen, men dit har jag lång pendling, så vi får se om kroppen lugnar ner sig och hur det blir med hemarbete längre fram.

Ja, det är lätt att på många ställen läsa/höra om alla som har sådan enkel graviditet och då bli lite nere när man själv har olika krämpor! Jag är hyffsat stabil psykiskt (min sambo säger att jag är lite vass ibland men inget som är något ”problem”) men jag har istället foglossning. Skitträligt när man bara är i v28, har haft det sen ca v16… Kommer ju inte bli lättare direkt! Glad dock att jag slipper tex kryckor än så länge men om jag har rört mig för mycket på dagen gör det väldigt ont på natten!

 

[trofé]

Ja, det är lätt att på många ställen läsa/höra om alla som har sådan enkel graviditet och då bli lite nere när man själv har olika krämpor! Jag är hyffsat stabil psykiskt (min sambo säger att jag är lite vass ibland men inget som är något ”problem”) men jag har istället foglossning. Skitträligt när man bara är i v28, har haft det sen ca v16… Kommer ju inte bli lättare direkt! Glad dock att jag slipper tex kryckor än så länge men om jag har rört mig för mycket på dagen gör det väldigt ont på natten!

Och jag är inte bra i min foglossning sedan 2019.. Så det kan verkligen vara olika! Var mkt sämre i fogen efter bara några veckor i höstas (när det blev MA), än vad jag är nu, så det kan skifta fr gång till gång med tydligen.

 

[Fille]

Och jag är inte bra i min foglossning sedan 2019.. Så det kan verkligen vara olika! Var mkt sämre i fogen efter bara några veckor i höstas (när det blev MA), än vad jag är nu, så det kan skifta fr gång till gång med tydligen.

Kroppen är märklig ibland! Hoppas det håller i sig så att det inte blir värre i denna graviditet!

 

[trofé]

Kroppen är märklig ibland! Hoppas det håller i sig så att det inte blir värre i denna graviditet!

Tack, det hoppas jag med! Hade utgått från typ sängliggande fr v 15, så är helt fascinerad att kroppen ändå fungerar så här bra än.

 

[Fille]

Tack, det hoppas jag med! Hade utgått från typ sängliggande fr v 15, så är helt fascinerad att kroppen ändå fungerar så här bra än.

Jag är tacksam för varje dag som jag inte är sängliggandes, har en kändla av att det kan bli så i slutet

 

[Klura]

Har ni varit hos sjukgymnast för er foglossning? Tycker ni att ni fick bra hjälp? Ska dit imorgon.

 

[Fille]

Har ni varit hos sjukgymnast för er foglossning? Tycker ni att ni fick bra hjälp? Ska dit imorgon.

Mja, hos duktig naprapat men det var ett tag sen jag var där nu så skulle behöva åka igen! Tyckte jag fick hjälp sist anpassat efter hur jag mådde då, men nu känner jag att övningarna jag fått inte riktigt passar med dagens form!

 

[Klura]

Mja, hos duktig naprapat men det var ett tag sen jag var där nu så skulle behöva åka igen! Tyckte jag fick hjälp sist anpassat efter hur jag mådde då, men nu känner jag att övningarna jag fått inte riktigt passar med dagens form!

Ah jag vågar inte gå till naprapat eller kiropraktor, tycker det känns läskigt. Hoppas bälte och övningar kan hjälpa mig

 

[Kaching]

Har ni varit hos sjukgymnast för er foglossning? Tycker ni att ni fick bra hjälp? Ska dit imorgon.

Har varit hos osteopat för allmän check under graviditeten. Upplever att det hjälper hålla mig från att bli för sned och vind så länge det går, och att det lindrar bäckensmärtor.

 

[Fille]

Ah jag vågar inte gå till naprapat eller kiropraktor, tycker det känns läskigt. Hoppas bälte och övningar kan hjälpa mig

Kan ändå förstå dig, min pappa har varit hos naprapat en gång i sitt liv och fick åka ambulans därifrån då naprapaten gjorde fel

 

[Klura]

Kan ändå förstå dig, min pappa har varit hos naprapat en gång i sitt liv och fick åka ambulans därifrån då naprapaten gjorde fel

Ja man har ju hört sådana historier, även om det mest verkar vara när man manipulerat nacken som det blir problem. Och det finns ju sådana historier om läkare med .

 

[Fille]

Ja man har ju hört sådana historier, även om det mest verkar vara när man manipulerat nacken som det blir problem. Och det finns ju sådana historier om läkare med .

I det här fallet var det ryggen men ändå