Sommarföräldrar 2017

[Fritidsryttare]

Vänta du bara Du kommer skratta åt dig själv om 15 veckor för att du tyckte du var stor nu

Jag vet! Jag kommer se ut som och känna mig som en valross

 

[Fritidsryttare]

Sambon idag: "OJ, vad gravid du ser ut! "

Jamen grattis, det har jag ju bara varit i 28 veckor nu.

Haha sånt kläcker min sambo ur sig också hela tiden! Han har kallat mig fetto också lite kärvänligt så där några gånger (och ja, vi har en väldigt rå jargong oss emellan).

 

[Ray]

Dagens i lands bekymmer.
Om jag ska flytta ett hinder så brukar jag vilja spara ryggen från att lyfta bommarna hela tiden och trycka dom åt sidan med foten.
Herrejesus vad det inte är fint för fogarna att stå på ett ben och trycka träbom åt sidan i sanden.
Och böja ner flera gånger är aj för ryggen...

Hur löser man det på ett graciöst sätt

 

[Thalbaz]

Sitter och har lite egentid framför Let's Dance med lite frukt och virkning. Känns som jag har suttit inne hos lilltjejen hela dagen och mina föräldrar har varit och hälsat på. Det i kombination med kronisk sömnbrist har resulterat i att jag är mentalt slut. Om jag orkar ska jag ta ut E och sitta ett tag senare.

Mannen är hemma och hämtar bil och lite prylar han glömde förra gången. Någon jä*l hade ju snott hans bil från sjukhusets parkering som ändå är ganska välinhägnad och har bommar vid in/utfart... Som extra bonus hade någon knyckt ett däck på min bil när mannen skulle flytta den tidigare i veckan. Vi har liksom fullt upp utan att folk håller på och snor våra grejer.

 

[Comatose]

Jag håller på och velar med hur jag vill ha den här förlossningen... Sist sprack jag Ystad-Haparanda (men bara den inre sfinktern) och nu vet jag inte hur jag ska få ut ungen. Kejsarsnitt eller chansa på att det går bättre den här gången?

Just nu lutar det åt att jag ska propsa på kejsarsnitt även om jag tycker att det verkar tusen gånger läskigare än en vaginal förlossning. Ska de liksom SPRÄTTA UPP mig när jag dessutom är VAKEN?? Det är ju som i en skräckfilm?! Har dessutom läst flera artiklar om hur bedövningen släppt under ingreppet. Ni hör ju, jag skrämmer upp mig själv... Men om själva snittet bara skulle gå bra räknar jag med att återhämtningstiden blir rejält mycket enklare än sist.

Suck... Jag vet inte hur jag ska välja. Har någon något råd är input välkommet, hur skulle ni valt?

 

[Ray]

Jag håller på och velar med hur jag vill ha den här förlossningen... Sist sprack jag Ystad-Haparanda (men bara den inre sfinktern) och nu vet jag inte hur jag ska få ut ungen. Kejsarsnitt eller chansa på att det går bättre den här gången?

Just nu lutar det åt att jag ska propsa på kejsarsnitt även om jag tycker att det verkar tusen gånger läskigare än en vaginal förlossning. Ska de liksom SPRÄTTA UPP mig när jag dessutom är VAKEN?? Det är ju som i en skräckfilm?! Har dessutom läst flera artiklar om hur bedövningen släppt under ingreppet. Ni hör ju, jag skrämmer upp mig själv... Men om själva snittet bara skulle gå bra räknar jag med att återhämtningstiden blir rejält mycket enklare än sist.

Suck... Jag vet inte hur jag ska välja. Har någon något råd är input välkommet, hur skulle ni valt?

Fanns det någon anledning till att det blev så? Tänker att man kanske kan veta innan att risken är mindre/större?
Läkarsamtal?

 

[Rosen-Knoppen]

Jag håller på och velar med hur jag vill ha den här förlossningen... Sist sprack jag Ystad-Haparanda (men bara den inre sfinktern) och nu vet jag inte hur jag ska få ut ungen. Kejsarsnitt eller chansa på att det går bättre den här gången?

Just nu lutar det åt att jag ska propsa på kejsarsnitt även om jag tycker att det verkar tusen gånger läskigare än en vaginal förlossning. Ska de liksom SPRÄTTA UPP mig när jag dessutom är VAKEN?? Det är ju som i en skräckfilm?! Har dessutom läst flera artiklar om hur bedövningen släppt under ingreppet. Ni hör ju, jag skrämmer upp mig själv... Men om själva snittet bara skulle gå bra räknar jag med att återhämtningstiden blir rejält mycket enklare än sist.

Suck... Jag vet inte hur jag ska välja. Har någon något råd är input välkommet, hur skulle ni valt?

Jag står i samma tankar, fast åt andra hållet. Sist blev det ett akutsnitt då dom upptäckte att sonen låg i sätet väldigt tätt inpå BF. Och dessutom hade dåligt med fostervatten och ojämna hjärtljud.
Men jag var så nöjd med snittet. Var så arg, frustrerad och nervös innan att jag aldrig fick chansen att känna på värkar, vattenavgång osv.
Men eftersnittet var jag så nöjd. Alla i operationssalen var så lugna så vi belv lugna.
Blev snittad sent på kvällen och var lite smärtpåverkad under morgonen efter. Men återhämtade mig extremt fort och 2 dagar efter snittet lånade vi en vagn av bb och gick promenad runt sjukhuset.

Just nu väger jag mellan planeratsnitt, det ligger nån slags nervositet kvar att det var så nära med en sätetsförlossning sist. Och chansen finns att det här barnen ligger i säte också.
Eller att ge mig på en vaginalförlossning, det är sista chansen. Det blir inga fler barn.
Men vi har gjort en bra plan med barnmorskan. Hon ska skicka remiss till förlossningen för att prata och göra en plan. Och har lovat sena ultraljud för att bekräfta hur bebis ligger och så att den verkligen ligger rätt. Och mäta fostervattenmängden, den var väldigt väldigt låg sist.

 

[Comatose]

Fanns det någon anledning till att det blev så? Tänker att man kanske kan veta innan att risken är mindre/större?
Läkarsamtal?

Nej, ingen speciell anledning, ingen sugklocka eller extremt långdragen förlossning. Bara otur. Det var ingen läskig förlossning, men rehabiliteringen efteråt tog tid. Och jag fick framfall som var inbokat för operation när jag upptäckte att jag var gravid.

Jag ska på läkarsamtal om ett par veckor, men jag är rädd att de kommer övertala mig att göra något som jag egentligen inte vill. Mitt förtroende för läkare i de här frågorna är väldigt lågt, kunskapen är generellt väldigt låg. Flera som undersökte sa "allt ser normalt ut" efter förlossningen, men det var ju inte det. Det känns som jag behöver ha en egen vilja i det här, innan besöket.

 

[Comatose]

Jag står i samma tankar, fast åt andra hållet. Sist blev det ett akutsnitt då dom upptäckte att sonen låg i sätet väldigt tätt inpå BF. Och dessutom hade dåligt med fostervatten och ojämna hjärtljud.
Men jag var så nöjd med snittet. Var så arg, frustrerad och nervös innan att jag aldrig fick chansen att känna på värkar, vattenavgång osv.
Men eftersnittet var jag så nöjd. Alla i operationssalen var så lugna så vi belv lugna.
Blev snittad sent på kvällen och var lite smärtpåverkad under morgonen efter. Men återhämtade mig extremt fort och 2 dagar efter snittet lånade vi en vagn av bb och gick promenad runt sjukhuset.

Just nu väger jag mellan planeratsnitt, det ligger nån slags nervositet kvar att det var så nära med en sätetsförlossning sist. Och chansen finns att det här barnen ligger i säte också.
Eller att ge mig på en vaginalförlossning, det är sista chansen. Det blir inga fler barn.
Men vi har gjort en bra plan med barnmorskan. Hon ska skicka remiss till förlossningen för att prata och göra en plan. Och har lovat sena ultraljud för att bekräfta hur bebis ligger och så att den verkligen ligger rätt. Och mäta fostervattenmängden, den var väldigt väldigt låg sist.

Får jag fråga hur läkningstiden efter snittet var? När kände du dig bra? När kunde du träna, fungera som vanligt?

 

[Ray]

Nej, ingen speciell anledning, ingen sugklocka eller extremt långdragen förlossning. Bara otur. Det var ingen läskig förlossning, men rehabiliteringen efteråt tog tid. Och jag fick framfall som var inbokat för operation när jag upptäckte att jag var gravid.

Jag ska på läkarsamtal om ett par veckor, men jag är rädd att de kommer övertala mig att göra något som jag egentligen inte vill. Mitt förtroende för läkare i de här frågorna är väldigt lågt, kunskapen är generellt väldigt låg. Flera som undersökte sa "allt ser normalt ut" efter förlossningen, men det var ju inte det. Det känns som jag behöver ha en egen vilja i det här, innan besöket.

Då låter ju ett snitt smidigt egentligen. Är väl ovanligt med större komplikationer där? Är absolut läskigt men ...

 

[Ray]

Får jag fråga hur läkningstiden efter snittet var? När kände du dig bra? När kunde du träna, fungera som vanligt?

Jag svarar oxå och ca 3 v för att fungera rätt smärtfritt och våga sätta mig på hästen vid båda snitt. Sen skulle jag säga 3 v till innan jag kunde röra mig helt obetänksamt.

 

[Comatose]

Jag svarar oxå och ca 3 v för att fungera rätt smärtfritt och våga sätta mig på hästen vid båda snitt. Sen skulle jag säga 3 v till innan jag kunde röra mig helt obetänksamt.

Ha! För mig tog det ett år innan jag kunde rida igen (och då kissar jag på mig så fort jag tar i). Låter onekligen som att snitt är smidigare...

 

[Rosen-Knoppen]

Får jag fråga hur läkningstiden efter snittet var? När kände du dig bra? När kunde du träna, fungera som vanligt?

Jag läkte ovanligt fort tror jag, Jag kände mig bra 1 vecka efter. Obekvämt att sätta sig upp i sängen visst, men inte ont. Ont hade jag typ 3 dagar allt som allt.
Fungera som vanligt nästan direkt. Gick långa promenader efter 2 veckor och började träna på gym när bebis var 4 månader, undvek dock magövningar.
Red första gången när bebis var 4veckor.

 

[Rosen-Knoppen]

Ha! För mig tog det ett år innan jag kunde rida igen (och då kissar jag på mig så fort jag tar i). Låter onekligen som att snitt är smidigare...

Då låter verkligen snitt som bättre.

 

[Ray]

Ha! För mig tog det ett år innan jag kunde rida igen (och då kissar jag på mig så fort jag tar i). Låter onekligen som att snitt är smidigare...

Ja det gör det ju absolut!
Sen kan jag inte säga att jag tränade efter 6 v men levde normalt i varje fall..
Jag läkte lite om jag inte varit på toa innan jag hoppade ett tag men jag gjorde ju akut snitt och hade väl sträckt ut lite där nere oxå...

 

[Rosen-Knoppen]

Ja det gör det ju absolut!
Sen kan jag inte säga att jag tränade efter 6 v men levde normalt i varje fall..
Jag läkte lite om jag inte varit på toa innan jag hoppade ett tag men jag gjorde ju akut snitt och hade väl sträckt ut lite där nere oxå...

Jag läckte lite också, men det gör nog alla till en början oavsett om man blivit snittad eller inte. Bebisen är ju tung i slutet och ligger och trycker åå bäckenbotten och den blir försvagad. Det kommer man nog inte ifrån

 

[Fritidsryttare]

Älskar hur min kropp ska göra tvärtemot alla andras! Gick och la mig vid typ 18.30 igår för att få lite sömn innan nattvak i stallet. Ligamenten grälade som bara den med mig hela tiden, jag kunde absolut inte ligga på rygg utan fick rulla från sida till sida som en igelkott. Det gjorde ont precis när jag steg upp i natt men sen- ingenting! Helt besvärsfri när jag rörde mig.
Nu på morgonen fick jag igen samma kramp i magen när jag satt med kaffet. Det var bara att gå och lägga sig i soffan, kan absolut inte sitta upp i soffan heller för då börjar det. Skitjobbigt men klart bättre att det kommer vid vila och inte tvärtom, kanske bebisen försöker säga åt mig att hålla igång mer?

 

[Ray]

Jag läckte lite också, men det gör nog alla till en början oavsett om man blivit snittad eller inte. Bebisen är ju tung i slutet och ligger och trycker åå bäckenbotten och den blir försvagad. Det kommer man nog inte ifrån

Sant men det var skillnad första gången och andra beroende på hur långt ner barnet kom. Hade inga problem med första barnet men nu andra så kunde jag inte knipa hur mycket jag än försökte första 2 veckorna.

 

[Rosen-Knoppen]

Sant men det var skillnad första gången och andra beroende på hur långt ner barnet kom. Hade inga problem med första barnet men nu andra så kunde jag inte knipa hur mycket jag än försökte första 2 veckorna.

Ja pressar den längre ner så blir det ju ännu en påfrestning för bäckenbotten.

 

[Comatose]

Jag läckte lite också, men det gör nog alla till en början oavsett om man blivit snittad eller inte. Bebisen är ju tung i slutet och ligger och trycker åå bäckenbotten och den blir försvagad. Det kommer man nog inte ifrån

I mitt fall var det framfallet som gjorde att jag läcker. Och det kom efter förlossningen.

Jag är verkligen SÄMST på att producera barn. Först kräks jag i nio månader, sen går jag sönder, sen får jag framfall och mystiska ledproblem som antagligen beror på gravidhormoner. Kul!

Ändå är det konstigaste att han är SÅ värd det. Har aldrig ångrat mig det minsta. Tur!