Sommarföräldrar 2017

[Hyacinth]

Blir lite glad ändå att det finns fler som väntat ovanligt länge mellan barnen. Om allt går som det ska denna gången blir det 8 år mellan. Nu är det inte helt enligt plan men det tig i alla fall 5 år innan jag ens tänkte på ett barn till. Då hade jag ingen jättesvår förlossning och en jämförelsevis bra graviditet- men jag tyckte och tycker det är tufft ändå .

Jag fattar ju inte hur man hinner med fler en ett småbarn. Jag hade aldrig orkat. Blotta tanken på två blöjbarn får mig att vilja gömma mig under en filt.

 

[Ray]

Jag fattar ju inte hur man hinner med fler en ett småbarn. Jag hade aldrig orkat. Blotta tanken på två blöjbarn får mig att vilja gömma mig under en filt.

Nej så kände jag oxå. Jag var länge så lycklig över att barnet blir mer och mer självgående och kräver mindre direkt service. Kunde inte förstå vänner som ville ha en liten efter 1-2 år. Jag var så glad att få sova på natten...

Tycker fortfarande det blir roligare och roligare umgänge ju äldre barnet blir...

 

[Hyacinth]

Nej så kände jag oxå. Jag var länge så lycklig över att barnet blir mer och mer självgående och kräver mindre direkt service. Kunde inte förstå vänner som ville ha en liten efter 1-2 år. Jag var så glad att få sova på natten...

Tycker fortfarande det blir roligare och roligare umgänge ju äldre barnet blir...

Håller med! Sjuåringar är asroliga!

 

[Comatose]

Vill du ha tips om bra kurator på SöS kan jag pm:a.

Tack, men det blev Danderyd för mig ändå, närmast!

 

[hvala]

@Hyacinth och @Ray, jag känner flera som har ca 5 år mellan barnen och det verkar vara en väldigt bra åldersskillnad för föräldrarna. Själv vågade jag inte vänta så länge. Men det blir i alla fall 3 år. Jag hade aldrig orkat ha 1-1,5 år mellan, då hade jag gått under.

 

[Hyacinth]

@Hyacinth och @Ray, jag känner flera som har ca 5 år mellan barnen och det verkar vara en väldigt bra åldersskillnad för föräldrarna. Själv vågade jag inte vänta så länge. Men det blir i alla fall 3 år. Jag hade aldrig orkat ha 1-1,5 år mellan, då hade jag gått under.

Jag är ju bara BARNET

Nä skämt åsido, jag ville knappt ha ett barn, definitivt inte två. Så vi väntade inte medvetet, det var snarare att efter 6,5 år vågade jag tänka tanken på ett till och partnern har alltid velat ha flera. Sen gick det snabbt...

 

[Ray]

@Hyacinth och @Ray, jag känner flera som har ca 5 år mellan barnen och det verkar vara en väldigt bra åldersskillnad för föräldrarna. Själv vågade jag inte vänta så länge. Men det blir i alla fall 3 år. Jag hade aldrig orkat ha 1-1,5 år mellan, då hade jag gått under.

5 år hade varit en härlig dröm.
6, 5 år hade varit en helt rimligt verklighet.
8 år vågar jag ibland knappt hoppas på... Men om det går så är det det bästa för både barn och föräldrar! Det bästa vi kunnat få till i varje fall.

Det är sååå länge till vi vet hur det går. Svårt att hitta hur man ska tackla det. Dels känslan att man förväntar sig en katastrof.
Men oxå att liksom ta sig igenom ännu en graviditet. Jag vet att det är övergående och jag vet oxå att det finns det som är värre. Men nu när småkrämporna börjar krypa sig på en i taget känns det ibland som att augusti är en livstid bort.

 

[Fritidsryttare]

Min bebis tycker inte om när jag håller mig vaken nattetid låter den hälsa. Den kör full cirkus där inne. Tidigare ikväll vet jag inte vad den pysslade med, för då gick sparkarna inåt på nåt vis? Kändes hur konstigt som helst!

 

[Rosen-Knoppen]

Min bebis tycker inte om när jag håller mig vaken nattetid låter den hälsa. Den kör full cirkus där inne. Tidigare ikväll vet jag inte vad den pysslade med, för då gick sparkarna inåt på nåt vis? Kändes hur konstigt som helst!

Din också? Min med! Inte alls glad när jag är vaken på natten..
Sprattlar och har sig..

 

[FiVi]

*varning för lång text!*
Har ni andra sökt graviditetspenning än?
Jag har dragit mig för det för jag tycker det känns som att det alltid är strul när man ska fixa med FK, tyvärr. Men nu börjar det bli hög tid...

Blir också så himla osäker på hur man ska göra med lön och så eftersom alla regler ang sgi och fp är så luddiga.
Skolade in sonen i början på januari och började jobba efter det. Det blir ganska exakt 6 månader som jag jobbar innan det är dags att gå hem igen. Har fast jobb på 75%. Har efter att sonen fyllde 1 år fyllt ut med föräldradagar 5 dagar i veckan FRAM tills jag började jobba. Men efter att jag börjat jobba ska jag väl inte behöva fylla upp mina sista 25% med föräldradagar för att behålla min sgi? Jag hade ju inte mer är 75% sist jag sökte också så min sgi är väl grundad på det? Åhhh jag tycker det är så himla krångligt och känner mig korkad!

Eftersom jag blev gravid igen innan sonen var 1 åt och 9 månader så kan jag inte få mindre fp, men kan höja den. Däremot är det ju det där med sgi.. det är i så fall inget som drabbar en förrän efter man börjat jobba sen igen, blir den nollad har jag inte rätt till ersättning vid varken sjukskrivning om jag skulle behöva eller om jag behöver vabba för ett barn..

Mailade lönekontoret förra veckan och fick till svar att jag ska räkna på den lönen jag får som kommer att gälla från den 1/4. Hon hade även en uträkning på hur jag skulle göra och det känns jättehögt räknat? Det är ju bra för fp, men blir osäker på om det verkligen är rätt. Man vill ju inte bli återbetalningsskyldig! Det är inte så att vi har det knapert med pengar och skulle klara oss på bara sambons lön. Men man vill ju ha de kronor man kan få och bidra med det lilla man kan, för rik blir man ju då inte i alla fall!

Vet ju att det är någon mer som kommer att få barn ungefär lika tätt? Hur kommer ni göra i denna djungel?!

 

[Omega]

Krya på dig @Rosen-Knoppen
@Omega ett råd från en numera luttrad gravid människa med alldeles för många år på nacken .
Skit i alla råd och käcka kommentarer! Släng dom i soporna! De får en bara att må dåligt tycker jag. Jag hade aldrig pallat nån träning i v 30. Min morsa däremot åkte skidor dygnet runt tills jag föddes i v 34 typ och det var skitjobbigt första graviditeten att jag liksom inte hade det lika lätt...
Man gör det man blir glad av så länge det gör en glad. Om det är äta glass eller rida eller promenera eller cirkelträna. Får man ont men ändå är glad så är det kanske värt det? Får man ont men inte är glad så gör nåt annat.
Det finns så många sim tränar hela graviditeten och har mardrömsförlossningar och många som ligger på soffan och bara ploppar ut barn på toaletten...

Jag blir deppig av att inte kunna göra vad jag vill så jag förstår frustrationen. Men man för säga till sig själv att man inte vill helt enkelt... Luras lite. Jag vill inte springa för det är inte kul . Jag vill inte dricka vin för man blir bara trött.... Jag tror man kan träna upp den förmågan att lura sig själv lite om man nu inte är född med den

Jag vet att du har rätt, jag ska verkligen försöka skita i kommentarerna, låta dem gå in och ut bara. Ibland är det svårt, man är ju som lite extra känslig just nu (jag i alla fall)
Jag skulle egentligen vilja kunna göra allt, vara med hästen, gå promenader, fixa på huset och även spendera tid i soffan, men så funkar det ju helt enkelt inte och det är ju egentligen bara att acceptera, det förstår jag väl någonstans.
Svärmor har kommit med några kommentarer som jag kan störa mig lite på, men inte så farliga egentligen. Det hade jag i alla fall inte tyckt i vanliga fall, men med gravidhormoner blir det lite värre än vanligt. Min mamma verkar besatt av min vikt och frågar varje gång vi pratar hur mycket jag gått upp. Detta stör mig. Jag vet dock att hon gör det för att hon vill se om jag "blir lik henne", då hon hört att det kan vara så att man liknar sin mamma i detta och hon tycker att det är kul av någon anledning (). I fredags frågade en kompis hur jag mår och jag öppnade mig lite och berättade om foglossningen och att jag får ont av träning, då berättade kompisen att hans fru också fick foglossning men att det faktiskt bara blev bättre av att träna. Han sa ju detta i all välmening men det leder bara till att jag känner mig sjukt dålig som inte orkar träna och att jag börjar fundera på om jag alltså borde ta mig i kragen och träna ändå, funderingar kring om jag bara är lat osv..

Bebis har också börjat med rejäla gymnastikövningar nattetid. I natt vaknade jag, förmodligen av att jag behövde gå på toaletten, och kunde sedan inte somna om. Konstanta hårda sparkar och bökande både åt höger och vänster på magen, undrar om ungen vänt sig på tvären Det är ju skönt att känna att den lever, men inte kul att inte få sova, ska det redan börja liksom?! Och jag är såå obekväm! Började nästa oroa mig för att något var fel i natt då det blev så himla oskönt alltihop. Och så konstant kissnödig på det..
Jaja, nu har jag fått klaga av mig lite i alla fall!

 

[Ray]

Jag vet att du har rätt, jag ska verkligen försöka skita i kommentarerna, låta dem gå in och ut bara. Ibland är det svårt, man är ju som lite extra känslig just nu (jag i alla fall)
Jag skulle egentligen vilja kunna göra allt, vara med hästen, gå promenader, fixa på huset och även spendera tid i soffan, men så funkar det ju helt enkelt inte och det är ju egentligen bara att acceptera, det förstår jag väl någonstans.
Svärmor har kommit med några kommentarer som jag kan störa mig lite på, men inte så farliga egentligen. Det hade jag i alla fall inte tyckt i vanliga fall, men med gravidhormoner blir det lite värre än vanligt. Min mamma verkar besatt av min vikt och frågar varje gång vi pratar hur mycket jag gått upp. Detta stör mig. Jag vet dock att hon gör det för att hon vill se om jag "blir lik henne", då hon hört att det kan vara så att man liknar sin mamma i detta och hon tycker att det är kul av någon anledning (). I fredags frågade en kompis hur jag mår och jag öppnade mig lite och berättade om foglossningen och att jag får ont av träning, då berättade kompisen att hans fru också fick foglossning men att det faktiskt bara blev bättre av att träna. Han sa ju detta i all välmening men det leder bara till att jag känner mig sjukt dålig som inte orkar träna och att jag börjar fundera på om jag alltså borde ta mig i kragen och träna ändå, funderingar kring om jag bara är lat osv..

Bebis har också börjat med rejäla gymnastikövningar nattetid. I natt vaknade jag, förmodligen av att jag behövde gå på toaletten, och kunde sedan inte somna om. Konstanta hårda sparkar och bökande både åt höger och vänster på magen, undrar om ungen vänt sig på tvären Det är ju skönt att känna att den lever, men inte kul att inte få sova, ska det redan börja liksom?! Och jag är såå obekväm! Började nästa oroa mig för att något var fel i natt då det blev så himla oskönt alltihop. Och så konstant kissnödig på det..
Jaja, nu har jag fått klaga av mig lite i alla fall!

Jag blir oxå helt överkänslig.
Ang träning så har jag läst på allt jag kan hitta (eftersom jag blir heldeppug både av att ha ont och av begränsas i vad jag kan göra)
Och allt som går att vila bort till dagen efter är ok aktivitetsnivå....Är man fortfarande påverkad på morgonen är man över gränsen.
Låter vettigt tycker jag och det ger mig lite mer frihet. Jag har ofta ont på kvällen men känns helt ok på morgonen.
Sen är det ju skillnad på ren foglossning och att man får ont av muskler som kompenserar och blir överaktiva. Det är mitt största problem just nu och det blir ju bättre av medveten träning.
Har du varit hos sjukgymnast?

 

[Omega]

Jag blir oxå helt överkänslig.
Ang träning så har jag läst på allt jag kan hitta (eftersom jag blir heldeppug både av att ha ont och av begränsas i vad jag kan göra)
Och allt som går att vila bort till dagen efter är ok aktivitetsnivå....Är man fortfarande påverkad på morgonen är man över gränsen.
Låter vettigt tycker jag och det ger mig lite mer frihet. Jag har ofta ont på kvällen men känns helt ok på morgonen.
Sen är det ju skillnad på ren foglossning och att man får ont av muskler som kompenserar och blir överaktiva. Det är mitt största problem just nu och det blir ju bättre av medveten träning.
Har du varit hos sjukgymnast?

Det låter ju rimligt att det är okej om det är borta till dagen efter. För mig har i princip alla träning gjort att jag har ont i flera dagar efteråt dock. Ska som sagt prova på simning och se om det kan funka!
Jag har inte varit till sjukgymnast. Ska finnas en duktig kiropraktor här som flera andra gravida rekommenderat mig att gå till. Har också fått remiss till akupunktur, men tycker att det är rätt jobbigt med nålar så jag har faktiskt inte tagit tag i det. När jag tar det lugnt mår jag bra (förutom att jag nu är rätt obekväm i kroppen).

Idag hade jag tänkt prova på en lugn promenad med hästen, men körde förstås ihop sig på jobbet så nu lär jag få sitta med ungdom på polisförhör halva kvällen istället (jobbar inom socialtjänsten)

 

[Ray]

Det låter ju rimligt att det är okej om det är borta till dagen efter. För mig har i princip alla träning gjort att jag har ont i flera dagar efteråt dock. Ska som sagt prova på simning och se om det kan funka!
Jag har inte varit till sjukgymnast. Ska finnas en duktig kiropraktor här som flera andra gravida rekommenderat mig att gå till. Har också fått remiss till akupunktur, men tycker att det är rätt jobbigt med nålar så jag har faktiskt inte tagit tag i det. När jag tar det lugnt mår jag bra (förutom att jag nu är rätt obekväm i kroppen).

Idag hade jag tänkt prova på en lugn promenad med hästen, men körde förstås ihop sig på jobbet så nu lär jag få sitta med ungdom på polisförhör halva kvällen istället (jobbar inom socialtjänsten)

Kul....

Prova med sjukgymnasten. Nåt bra tips borde du kunna få

 

[hvala]

@Ray @Hyacinth hoppas ni inte tog illa upp! Jag vet ju att ni båda har särskilda skäl till att det blir lite längre emellan. Det har för övrigt också de jag känner. Jag ville mest säga att jag tror att det finns många stora fördelar med att ha stor åldersskillnad. Kom på att jag har en kollega som fick barn förra året och hon har sedan tidigare en 12-åring. Hon tycker det är jättebra!

 

[Hyacinth]

@Ray @Hyacinth hoppas ni inte tog illa upp! Jag vet ju att ni båda har särskilda skäl till att det blir lite längre emellan. Det har för övrigt också de jag känner. Jag ville mest säga att jag tror att det finns många stora fördelar med att ha stor åldersskillnad. Kom på att jag har en kollega som fick barn förra året och hon har sedan tidigare en 12-åring. Hon tycker det är jättebra!

Inte ett dugg, saknar den genen. Jag ser fördelar med båda varianter, men mig passar fler år bättre.

 

[Ray]

@Ray @Hyacinth hoppas ni inte tog illa upp! Jag vet ju att ni båda har särskilda skäl till att det blir lite längre emellan. Det har för övrigt också de jag känner. Jag ville mest säga att jag tror att det finns många stora fördelar med att ha stor åldersskillnad. Kom på att jag har en kollega som fick barn förra året och hon har sedan tidigare en 12-åring. Hon tycker det är jättebra!

Nej jag tar inte illa upp. Men får ofta slängt i ansiktet i lite "förtäckta ordalag" att det är lite synd om ensambarn och dessutom synd om det är mer än 4 år mellan syskon...
Lite med attityden att man som förälder inte tänkte på barnen utan bara sin egen bekvämlighet...

När jag fått mitt första barn tjatades det om nr två i flera år- tills det gått 5 år (och jag var redo...) för då var det liksom lite passé .

Fortfarande kan jag få smyg gliringar av folk som vill framhålla att det ÄR bättre för barnet med syskon i samma ålder.

 

[Rhinos]

Jag är fullständigt övertygad om att det inte är synd om barn som inte har syskon eller har lite större åldersskillnad mellan syskon. De flesta (kanske tom alla?) som jag pratat med har inte nämnt ett ord om att de hade en jobbig uppväxt pga att de saknade att ha syskon i ungefär samma ålder.

Vissa hävdar att syskon inte får ut något av varandra när det skiljer mer än x antal år mellan dem, men det är klart att man kan få ut massor av en annan människa trots att det skiljer några år. Sedan kanske de inte leker på samma sätt när det skiljer en del i ålder men det finns mängder med sätt att se till att sitt barn får umgås med andra barn i sin egen ålder om man nu är intresserad av det.

Jag tror det viktigaste är att föräldrarna känner sig redo för att ta hand om ett litet barn till, och inte skaffar barn tätt för barnens skull (vilket såklart inte heller är fel på något sätt).

Vi kommer ha 2,5 år mellan våra barn om allt går väl. Hade INTE velat ha tätare mellan dem. Nu känner både sambon och jag oss redo för ett barn till, samtidigt som vi känner att sonen är relativt lätthanterlig.

 

[hvala]

Jag verkar ha sabbat mina fogar vi var i fjällen förra veckan och åkte längdskidor och jag överansträngde mig. Vila och stretch skulle göra gott, men det är svårt att vila när man har en yster 2-åring med vårkänslor...

 

[FiVi]

Jag är fullständigt övertygad om att det inte är synd om barn som inte har syskon eller har lite större åldersskillnad mellan syskon. De flesta (kanske tom alla?) som jag pratat med har inte nämnt ett ord om att de hade en jobbig uppväxt pga att de saknade att ha syskon i ungefär samma ålder.

Vissa hävdar att syskon inte får ut något av varandra när det skiljer mer än x antal år mellan dem, men det är klart att man kan få ut massor av en annan människa trots att det skiljer några år. Sedan kanske de inte leker på samma sätt när det skiljer en del i ålder men det finns mängder med sätt att se till att sitt barn får umgås med andra barn i sin egen ålder om man nu är intresserad av det.

Jag tror det viktigaste är att föräldrarna känner sig redo för att ta hand om ett litet barn till, och inte skaffar barn tätt för barnens skull (vilket såklart inte heller är fel på något sätt).

Vi kommer ha 2,5 år mellan våra barn om allt går väl. Hade INTE velat ha tätare mellan dem. Nu känner både sambon och jag oss redo för ett barn till, samtidigt som vi känner att sonen är relativt lätthanterlig.

Jag tror precis som du! Åldern mellan syskon har nog ingen betydelse för hur bra deras relation blir. Visst, de kanske inte leker med varandra som mer jämnåriga syskon gör. Men de bråkar säkert heller inte lika mycket då antagligen. Och tänk vad mycket nytta man har av ett äldre syskon sen när de blir tonåringar, att ha någon att prata tonårsbekymmer med som gått igenom den fasen för inte allt för längesen! Och inte en morsa som inte fattar nånting och bara är SÅ gammal
Och att det skulle vara för sin egen bekvämlighet? Nej, då känns min tanke mer självisk och bekväm. Gillar inte att vara gravid och tänker att det är skönt att få småbarnsåren "överstökade" så snart som möjligt

Vi kommer ha knappa 2 år mellan våra och känner oss verkligen redo. Men hade sonen inte vart så okomplicerad och enkel så hade vi med all säkerhet känt annorlunda och väntat längre!