Du också! Haha vad roligt om vi är tre stycken!Skulle inte ge mig in i detta men det var så roligt för jag hade oxå sista mensen 10 nov.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Du också! Haha vad roligt om vi är tre stycken!Skulle inte ge mig in i detta men det var så roligt för jag hade oxå sista mensen 10 nov.
En annan sak... Min mage, det spänner och drar i den som av träningsvärk (omöjligt med tanke på min inaktivitet sista veckorna....). Både uppe och nere spänner det, framför allt om jag nyser gör det nästan ont, på samma sätt som när man gått ett hårt core-pass dagen innan.
Tycker magen börjar växa oroväckande ned mot byxlinningen också. Det "ska" vara tarmarna men så långt ner, i höjd med troskanten...? Har alltid haft rätt platt mage men det har verkligen börjat ändra sig..lär vara stor som ett hus innan det här är över.
Hade jag bara varit i vecka 15, men jag är i vecka 9. Kom hem ikväll och fick en smärre chock när jag såg mig i stora spegeln. Jag var rätt vältränad i höstas men nu, herregud! Har ju inte orkat göra nånting verkligen och det börjar synas. Jag flåsar som en dåre och har gjort sen vecka 7 typ. Skulle gå upp för en klack (litet berg) när vi var iväg. Vanligtvis brukar det gå rätt bra men nu fick jag ta mååånga pauser, även på de vanliga promenaderna flåsar jag. Det är riktigt pinsamt faktiskt men jag har gått ner mig totalt de här veckorna. Avis på dig som har gått längre och fortfarande orkar springa, jag hade ju avlidit.Min mage är också stor redan och jag vet att det bara är EN liten skrutt där inne. Men läser man så ska ju magen inte alls synas så väl i v. 15-16 men min kropp har tydligen inte läst alla gravidsidor. Blir intressant att se om kollegorna kommer fråga något imorgon, varit borta från jobbet ett par veckor.
Tycker jag ett par gånger känt en liten rörelse mot handen även om det är väldigt tidigt men kan nästan inte vara något annat. En gång har jag känt ett bubblande/sprattlande.
Jag mår annars väldigt bra nu, en aning tröttare än vanligt (men är ganska hyper normalt sätt) och magen krånglar. Men bytte ut min niferex mot duroferon häromdagen och det verkar hjälpa väldigt mycket! Igår red jag en runda på överpeppad häst som helst ville bocka redan i traven (nej, det blev ingen galopp ) och idag blev det löprunda på runt 11 km. Är tacksam att jag inte har några krämpor i kroppen än, lite långsammare går det i löpningen pga den högre pulsen och lite tyngre (vätskefyllda gissar jag) muskler men inga känningar av fogar eller annat tack och lov.
Fast det behöver inte vara så att du gått ner dig, det finns en period i början av graviditeten där ett av symptomen faktiskt är andfåddhet. Jag hade det också, klarade inte av att gå uppför trappan till ovanvåningen utan att behöva göra en paus och dra efter andan när jag stod uppe. Det släpper sen igen, du kanske inte kommer tillbaka till max tränad men det blir avsevärt bättre.Hade jag bara varit i vecka 15, men jag är i vecka 9. Kom hem ikväll och fick en smärre chock när jag såg mig i stora spegeln. Jag var rätt vältränad i höstas men nu, herregud! Har ju inte orkat göra nånting verkligen och det börjar synas. Jag flåsar som en dåre och har gjort sen vecka 7 typ. Skulle gå upp för en klack (litet berg) när vi var iväg. Vanligtvis brukar det gå rätt bra men nu fick jag ta mååånga pauser, även på de vanliga promenaderna flåsar jag. Det är riktigt pinsamt faktiskt men jag har gått ner mig totalt de här veckorna. Avis på dig som har gått längre och fortfarande orkar springa, jag hade ju avlidit.
Jo, jag vet, jag har också läst det. Oavsett så har jag beslutat mig för att lyssna på kroppen, vill den vila och äta så får den väl göra det de här månaderna, det är ju en rätt begränsad period det handlar om. Känns skönt iaf att jag rört mig mer på de 2 timmarna jag varit hemma har rört mig mer under tiden jag skötte om hästarna än vad jag gjort den senaste veckan i princip.Fast det behöver inte vara så att du gått ner dig, det finns en period i början av graviditeten där ett av symptomen faktiskt är andfåddhet. Jag hade det också, klarade inte av att gå uppför trappan till ovanvåningen utan att behöva göra en paus och dra efter andan när jag stod uppe. Det släpper sen igen, du kanske inte kommer tillbaka till max tränad men det blir avsevärt bättre.
Rätt otippat att vi prickar samma dagDu också! Haha vad roligt om vi är tre stycken!
Hade jag bara varit i vecka 15, men jag är i vecka 9. Kom hem ikväll och fick en smärre chock när jag såg mig i stora spegeln. Jag var rätt vältränad i höstas men nu, herregud! Har ju inte orkat göra nånting verkligen och det börjar synas. Jag flåsar som en dåre och har gjort sen vecka 7 typ. Skulle gå upp för en klack (litet berg) när vi var iväg. Vanligtvis brukar det gå rätt bra men nu fick jag ta mååånga pauser, även på de vanliga promenaderna flåsar jag. Det är riktigt pinsamt faktiskt men jag har gått ner mig totalt de här veckorna. Avis på dig som har gått längre och fortfarande orkar springa, jag hade ju avlidit.
Skönt att läsa att det är fler och att det förhoppningsvis blir bättre! Hade gärna kommit igång lite med ridningen iaf så att jag inte tappar all bålmuskulatur. Tack och lov så kände jag bara av mina fogar i ett par dagar och sen dess ingenting, hoppas så att de håller sig i skinnet och att dina blir bättre! Skönt med semester iaf.Håller med @BobberiBoo, jag hade också en period i början där jag verkligen inte orkade någonting. Det släppte igen omkring v. 12. Är fortfarande lite tröttare än vanligt och definitivt slappare (men det har visst inte enbart med graviditeten att göra… ) men mycket bättre än omkring v. 9-11.
Känner ibland av mina fogar men hoppas det inte blir värre än det är nu, ser fram emot 3 veckors semester men är lite rädd för att inte kunna rida när vi kommer tillbaka och jag har varit borta från det i 3 veckor...
Skönt att läsa att det är fler och att det förhoppningsvis blir bättre! Hade gärna kommit igång lite med ridningen iaf så att jag inte tappar all bålmuskulatur. Tack och lov så kände jag bara av mina fogar i ett par dagar och sen dess ingenting, hoppas så att de håller sig i skinnet och att dina blir bättre! Skönt med semester iaf.
Skulle inte ge mig in i detta men det var så roligt för jag hade oxå sista mensen 10 nov.
Riktigt kul med bf samma dag (eventuellt)! Jag mår ju också förhållandevis bra, jag har inte spytt nåt än iallafall, men det kanske ändrar sig framöver. Jag vet flera som mått kalas hela graviditeten, varav den ena väntade tvillingar, så verkar inte helt ovanligt och jag avundas dem verkligen. Spydde du 3 gånger per dag sist så tycker jag det är dig väl förunnat att må bra denna gången.
Usch så jobbigt! Jag har bara mig själv att ta hand om (bortsett från hästarna då), måste ju vara jättejobbigt att ha en till liten att lägga fokus på, är inte avundsjuk och hoppas det går över snart!Jag är i v.7 (snart 8) pch jag känner igen det där, jag känner mig heeeelt död!! Blir ju inte mycket piggare av att ha en 1,5åring hemma.
Har börjat kräkas och må illa en massa också. Sjukt jobbigt på morgonen när man har en liten som klänger på sig (mammig när han är trött) och som står brevid en när man kräks och gråter för att han inte vet vad som händer..
Ont i fogarna har jag rejält också, bådar inte gott!
Jag knatar på i v9 och det känns länge länge kvar. Men mår bra i stort. Tröttheten golvade mig förra veckan och nu är fokus på hur jag hushåller med den energi som finns och vad jag vill göra av den.
Har häst- och där vill jag lägga energi eftersom det ger mig så mycket! Två hundar som kräver nån slags rastning i koppel. En 7 årig dotter. Ett heltidsarbete. Och en sambo och ett hus.
Förra året förlorade vi vår efterlängtade lillasyster och länge kände jag att jag aldrig, aldrig skulle göra om det. Nu känns det lite som att hoppa fallskärm från månen.
Imorgon blir första besöket hos BM och det känns otroligt märkligt. Men det är ett nytt år och en ny start!
Jag knatar på i v9 och det känns länge länge kvar. Men mår bra i stort. Tröttheten golvade mig förra veckan och nu är fokus på hur jag hushåller med den energi som finns och vad jag vill göra av den.
Har häst- och där vill jag lägga energi eftersom det ger mig så mycket! Två hundar som kräver nån slags rastning i koppel. En 7 årig dotter. Ett heltidsarbete. Och en sambo och ett hus.
Förra året förlorade vi vår efterlängtade lillasyster och länge kände jag att jag aldrig, aldrig skulle göra om det. Nu känns det lite som att hoppa fallskärm från månen.
Imorgon blir första besöket hos BM och det känns otroligt märkligt. Men det är ett nytt år och en ny start!
Tack! Jag hoppas det blir såFöljde er historia förra året och ville bara säga ett stort grattis till den nya graviditeten och att ni funnit modet att försöka igen. Förstår att det varit mörkt och hoppas detta får bli ljuset i tunneln för er!
Stor kram och lyckönskningar!!