Sommarföräldrar 2016

[Ferrari]

Usch så ledsamt att läsa.

Vad säger de på mvc när du pratar med dem, du måste ju för sjutton få stöd från en bm! Kan du inte kräva att få en som kontaktperson i alla fall, även om det kanske blir ngn annan du träffar ibland pga praktiska skäl?
Visst att det kan vara mentalt tufft med en graviditet, men det där låter som ngt du behöver få ordentlig hjälp med? Kram på dig!

Just nu har jag inte ens en mvc då remiss skickades till specialist mödravården (pga min sjukdom) och efter att jag var tvungen att avboka första besöket så har dom inte ens hört av sig än med ny tid.

Har ju gjort detta två gånger innan och varit glad, optimistisk och full av energi båda gångerna. Känner inte igen mig själv. Känslan kommer plötsligt, oväntat, och jag sitter sen där och gråter. Mer och mer, oftare ju längre jag kommit i graviditeten.

Hjälper nog inte att jobbet är skit och att jag är utanför arbetsgruppens gemenskap. Har varit så länge men jag har inte brytt mig. Men nu sist vi hade möte så vart jag helt knäckt.

Kan du inte kontakta ett VC och be att få en, låter jättejobbigt att inte ha en bm...! Jag har iofs bara träffat min två gånger hitintills, och även om jag inte har några frågor ännu så är det skönt att veta att hon finns där om jag nu skulle undra något. Det mesta går ju att läsa sig till över nätet absolut, men det är ändå skönt att ha henne

Vilken vecka är du i nu?

Jag är i 22+0 idag. Stor som ett hus... redan. Har aldrig innan känt att jag behövt ha en barnmorska mer än att det är bra att kolla magen då och då. Men just nu vet jag inte alls, behöver någon att diskutera dessa känslor jag känner och tomheten.

 

[MikaTela]

Jag har svårt att smälta att jag idag gick in i vecka 29 och därmed lämnade andra trimestern och tog ett jättekliv in i tredje trimestern.

Vart har tiden tagit vägen, 9 månader är ju lång tid och åtminstone nånstans måste ju veckorna kännas långa och dryga.
Vissa dagar känns det som att jag bara har hittat på detta som en ursäkt för att man är tjock.
Häromdagen glömde jag att jag var gravid och blev nästan förvånad över kulan till mage som händerna landade på.

Känns fortfarande jättekonstigt att prata om graviditeten. Och när folk frågar hur det känns att bli mamma vet jag inte vad jag ska svara.

Hur ska man hinna landa i detta på de 11 veckor som är kvar. 11 veckor är ju typ inget.
Hur blir man redo att bli långledig från jobb?
Jag har inte ens klarat av att tala om för de gamla att jag är gravid och ordinarie personal tycker det ska vara min "bomb" att släppa, men hur gör man det som timvikarie liksom?
Hundra tankar snurrar till och från.

 

[inverterad]

Just nu har jag inte ens en mvc då remiss skickades till specialist mödravården (pga min sjukdom) och efter att jag var tvungen att avboka första besöket så har dom inte ens hört av sig än med ny tid.

Har ju gjort detta två gånger innan och varit glad, optimistisk och full av energi båda gångerna. Känner inte igen mig själv. Känslan kommer plötsligt, oväntat, och jag sitter sen där och gråter. Mer och mer, oftare ju längre jag kommit i graviditeten.

Hjälper nog inte att jobbet är skit och att jag är utanför arbetsgruppens gemenskap. Har varit så länge men jag har inte brytt mig. Men nu sist vi hade möte så vart jag helt knäckt.



Jag är i 22+0 idag. Stor som ett hus... redan. Har aldrig innan känt att jag behövt ha en barnmorska mer än att det är bra att kolla magen då och då. Men just nu vet jag inte alls, behöver någon att diskutera dessa känslor jag känner och tomheten.

Usch vad tungt det låter. Hoppas det lättar för dig. Konstigt att du inte har nån BM - verkar som du kanske hamnat lite mellan stolarna? Kanske är det bra att ligga på lite så du får en kontakt och nån att prata med.

 

[inverterad]

Jag har svårt att smälta att jag idag gick in i vecka 29 och därmed lämnade andra trimestern och tog ett jättekliv in i tredje trimestern.

Vart har tiden tagit vägen, 9 månader är ju lång tid och åtminstone nånstans måste ju veckorna kännas långa och dryga.
Vissa dagar känns det som att jag bara har hittat på detta som en ursäkt för att man är tjock.
Häromdagen glömde jag att jag var gravid och blev nästan förvånad över kulan till mage som händerna landade på.

Känns fortfarande jättekonstigt att prata om graviditeten. Och när folk frågar hur det känns att bli mamma vet jag inte vad jag ska svara.

Hur ska man hinna landa i detta på de 11 veckor som är kvar. 11 veckor är ju typ inget.
Hur blir man redo att bli långledig från jobb?
Jag har inte ens klarat av att tala om för de gamla att jag är gravid och ordinarie personal tycker det ska vara min "bomb" att släppa, men hur gör man det som timvikarie liksom?
Hundra tankar snurrar till och från.

Jag är ju bara några dagar före dig och känner samma sak. På lördag går jag in i vecka 30. HELT surrrealistiskt. Men jag antar att man inte riktigt kan förbereda sig på tiden efter förlossningen - man får väl bara acceptera att man inte har nån aning om hur det blir. På ett eller annat sätt kommer det ju bli bra.

 

[MikaTela]

Jag är ju bara några dagar före dig och känner samma sak. På lördag går jag in i vecka 30. HELT surrrealistiskt. Men jag antar att man inte riktigt kan förbereda sig på tiden efter förlossningen - man får väl bara acceptera att man inte har nån aning om hur det blir. På ett eller annat sätt kommer det ju bli bra.

Ja det är ju tvunget att lösa sig. Haha

 

[Ava22]

Ni har så kort tid kvar, känns som jag har 10 år kvar minst till bebis kommer, haha! Är i 23+4 och tiden seeeegar sig framåt!

 

[Maria123]

Ni har så kort tid kvar, känns som jag har 10 år kvar minst till bebis kommer, haha! Är i 23+4 och tiden seeeegar sig framåt!

Vecka 28 här och tycker att tiden skenar iväg! Har inte köpt någonting ännu eller gjort några som helst förberedelser och har jättemycket på jobbet så vet inte när jag ska hinna med nåt.. Samtidigt som jag känner mig rätt lugn och tänker att det mesta säkert löser sig och att det egentligen inte är någon panik att köpa något ännu, går ju att göra snabbt sen om man måste

 

[Ava22]

Vecka 28 här och tycker att tiden skenar iväg! Har inte köpt någonting ännu eller gjort några som helst förberedelser och har jättemycket på jobbet så vet inte när jag ska hinna med nåt.. Samtidigt som jag känner mig rätt lugn och tänker att det mesta säkert löser sig och att det egentligen inte är någon panik att köpa något ännu, går ju att göra snabbt sen om man måste

Allt går ju att köpa sen Men min planeringsådra har verkligen slagit ut nu, hehe Typ nästan allt är köpt, husapoteket är inte klart och jag vill gärna ha en babysitter med. Men vagnen finns hemma, sängen och lite kläder. Tur att affärerna står kvar även när ungen är ute
Jag känner mig väldigt lugn och inte orolig inför förlossning och hur jag ska "göra", jag tänker att det löser sig när jag är där. Jag litar på min kropp och knopp och hoppas på att den inte gör nått knasigt Skulle kunna föda nu, men det är bäst om bebis får bakas ett bra tag till framåt

 

[iloveyou]

Jag tycker att tiden går både snabbt och långsamt på samma gång haha. Jag är i vecka 26 nu har faktiskt beställt vagn och börjat köpa gaaaanska mycket bebiskläder Vagn blev till slut en Bugaboo Buffalo i grått

Har ni kommit fram till vad era bebisar ska heta förresten?

 

[Lilleknodd]

Vi har två namn, än så länge.

Och en Buffalo blev det här också, hämtades i helgen

V 22+2 idag, känns som om tiden springer iväg!!

 

[MikaTela]

Ni har så kort tid kvar, känns som jag har 10 år kvar minst till bebis kommer, haha! Är i 23+4 och tiden seeeegar sig framåt!

NJUT! Rätt som det är skenar tiden iväg och man hamnar nästan på ändan!
Rätt som det är så är du där vi är och ingen tid kvar, jag var ju där du är typ igår känns det som.

 

[Ava22]

Jag tycker att tiden går både snabbt och långsamt på samma gång haha. Jag är i vecka 26 nu har faktiskt beställt vagn och börjat köpa gaaaanska mycket bebiskläder Vagn blev till slut en Bugaboo Buffalo i grått

Har ni kommit fram till vad era bebisar ska heta förresten?

Nope, inte än, vi har en tjej och en kill-lista, men har inte bestämt oss ännu

 

[Ava22]

NJUT! Rätt som det är skenar tiden iväg och man hamnar nästan på ändan!
Rätt som det är så är du där vi är och ingen tid kvar, jag var ju där du är typ igår känns det som.

Njuuuuuter på, men önskar ändå att jag hade haft lite kortare tid kvar, är så jekla nyfiken på filuren som sparkar hela tiden


Fråga till alla: är det någon som tänkt göra ett 3-d ultraljud, eller kan man inte göra sånt längre?

 

[iloveyou]

Njuuuuuter på, men önskar ändå att jag hade haft lite kortare tid kvar, är så jekla nyfiken på filuren som sparkar hela tiden


Fråga till alla: är det någon som tänkt göra ett 3-d ultraljud, eller kan man inte göra sånt längre?

Jag ska inte göra något. Tror inte att det finns kvar något sådant ställe i Stockholmsområdet där jag bor men jag kan ha fel.

 

[Tink]

Just nu har jag inte ens en mvc då remiss skickades till specialist mödravården (pga min sjukdom) och efter att jag var tvungen att avboka första besöket så har dom inte ens hört av sig än med ny tid.

Har ju gjort detta två gånger innan och varit glad, optimistisk och full av energi båda gångerna. Känner inte igen mig själv. Känslan kommer plötsligt, oväntat, och jag sitter sen där och gråter. Mer och mer, oftare ju längre jag kommit i graviditeten.

Hjälper nog inte att jobbet är skit och att jag är utanför arbetsgruppens gemenskap. Har varit så länge men jag har inte brytt mig. Men nu sist vi hade möte så vart jag helt knäckt.



Jag är i 22+0 idag. Stor som ett hus... redan. Har aldrig innan känt att jag behövt ha en barnmorska mer än att det är bra att kolla magen då och då. Men just nu vet jag inte alls, behöver någon att diskutera dessa känslor jag känner och tomheten.

Ring till din närmaste "vanliga" MVC och så säger du precis som det är att du inte är inskriven hos dem men att du behöver hjälp fort med någon samtalskontakt då du inte mår bra alls psykiskt.
De flesta, om inte alla MVC har samtalskontakter i form av terapeuter och kuratorer knutna till sig och de ska finnas till hands just för att hjälpa till vid sådana här tillfällen.
En graviditet påverkar ju en oftast både fysiskt och psykiskt.
Hoppas verkligen att du får hjälp att må lite bättre snart!

 

[lil-sis]

Jag ska inte göra något. Tror inte att det finns kvar något sådant ställe i Stockholmsområdet där jag bor men jag kan ha fel.

En enkel googling ger svar att det finns minst ett ställe

 

[bexx]

Har ni kommit fram till vad era bebisar ska heta förresten?

Vi har ett namn bestämt Men vi kanske hinner ångra oss, eller kommer fram till att det inte passar när bebis väl är ute

Fråga till alla: är det någon som tänkt göra ett 3-d ultraljud, eller kan man inte göra sånt längre?

Vi funderar på att göra det, men har inte bestämt oss än

 

[MikaTela]

Njuuuuuter på, men önskar ändå att jag hade haft lite kortare tid kvar, är så jekla nyfiken på filuren som sparkar hela tiden


Fråga till alla: är det någon som tänkt göra ett 3-d ultraljud, eller kan man inte göra sånt längre?

Jo visst är man nyfiken men samtidigt kommer jag nog sakna graviditeten och magen när den försvinner, då har man ju hunnit vänja sig.

Vi får se i 3d vid vanliga ultraljudet. Men kan säga att i v 20 ser det bara ut som en lerklump. Får se om dom visar nått i 3d på TUL.

 

[inverterad]

Vi har ett namn som vi i princip bestämt oss för. Hoppas nu bara att det är en sån individ som tittar ut.

 

[Tink]

@inverterad Grattis på födelsedagen!
Du och jag ligger ju precis lika i tid såg jag.

Vi har ett par namn som förslag, men är inte så säkra att vi kommer bestämma oss innan nedkomst.