Sommarföräldrar 2016

[Reykur]

Ja, alltså sysselsättning lider jag verkligen ingen nöd på, utöver 10-12 h på jobbet och två hästar så är det bara helgerna som är "sega". Vill dyka, se fram mot en möjlig tävlingssäsong istället för att inse att jag inte kommer kunna tävla tjock som en smock, planera resor istället för att inse att bästa reseperioden är under flygförbudstiden, se fram mot en sommar med kajakpaddling (kommer inte få plats) dricka vin, äta vad jag vill, slippa gå på kontroller och ha folk som tycker och tänker saker om min kropp som annars alltid bara varit min, min, min o.s.v. Det är min inre rebell som gör uppror tror jag, hade nog aldrig kunnat förutse hur jobbigt jag tycker att det är att vara "allmängods" på något sätt. Ingen som är dum alls, tvärtom är det välvilja, men jag blir min barndoms Ronja och vill fly ut i skogen och vråla varje gång någon påpekar att jag inte aaaalls kommer vilja börja jobba efter några månader, inte aaaalls kommer sakna mental stimulans, inte aaaaalls kommer vilja ha hästar på samma sätt osv.

Mvh Sara 3 år


Glömde: TACK förstås.

Jag känner EXAKT likadant. Alltså, jag har hittills en väldigt smidig graviditet, mått bra hela tiden, kan utan problem rida och tävla och leva som vanligt. Men folk ska ständigt tala om för mig vad jag inte längre kan göra/kommer kunna göra. Folk har åsikter om hur jag äter och lever, helt plötsligt. "Kan du verkligen vara vegan och gravid, är det bra för barnet? Tänk på BAAARNET." Men ska du verkligen tävla i april? Borde du verkligen rida? Tänk på att du måste sova och vila, var rädd om dig och bebis. Osv osv osv kommentarer i all oändlighet.

Det värsta jag vet är nog "Passa på att sova nu medan du kan, när bebisen kommer är det slut på sånt" Och man ba: Du kan OMÖJLIGT veta vad för slags barn vi får. Vissa barn sover jättestökigt, vissa sover jättebra. Och varför är det bara jag som får de här kommentarerna, varför inte min sambo? Nej justdet han är man ja.

Vi lever ett aktivt liv, är ofta på vandringssemestrar på olika platser och svårighetsgrader, ute på "miniäventyr" och helgvandringar på låglandsled, tältar och allmänt frilufsar oss. Kan inte räkna på en hand hur ofta jag fått kommentaren "Ja, nu är det slut på er typ av semester då!" Som om man måste upphöra med ALLT man gillar för att man får barn. Snälla bara sluta tala om för mig hur det kommer bli och vad jag inte kommer kunna göra. Låt mig känna det själv, i så fall. Jag blev vrång och har googlat "Vandring med spädbarn" i två dagar och nu planerar vi för en höstvandring i september. Självklart blir det inga 3 mil/dag längre. Självklart kommer vi välja plats med omsorg och undvika osäker och farlig natur, exempelvis. Jag tror helt på att man inte måste upphöra med sitt normala liv. Men kanske anpassa..

Oj sorry för värsta rant:en men jag gick igång lite.

 

[SaraMara]

Jag känner EXAKT likadant. Alltså, jag har hittills en väldigt smidig graviditet, mått bra hela tiden, kan utan problem rida och tävla och leva som vanligt. Men folk ska ständigt tala om för mig vad jag inte längre kan göra/kommer kunna göra. Folk har åsikter om hur jag äter och lever, helt plötsligt. "Kan du verkligen vara vegan och gravid, är det bra för barnet? Tänk på BAAARNET." Men ska du verkligen tävla i april? Borde du verkligen rida? Tänk på att du måste sova och vila, var rädd om dig och bebis. Osv osv osv kommentarer i all oändlighet.

Det värsta jag vet är nog "Passa på att sova nu medan du kan, när bebisen kommer är det slut på sånt" Och man ba: Du kan OMÖJLIGT veta vad för slags barn vi får. Vissa barn sover jättestökigt, vissa sover jättebra. Och varför är det bara jag som får de här kommentarerna, varför inte min sambo? Nej justdet han är man ja.

Vi lever ett aktivt liv, är ofta på vandringssemestrar på olika platser och svårighetsgrader, ute på "miniäventyr" och helgvandringar på låglandsled, tältar och allmänt frilufsar oss. Kan inte räkna på en hand hur ofta jag fått kommentaren "Ja, nu är det slut på er typ av semester då!" Som om man måste upphöra med ALLT man gillar för att man får barn. Snälla bara sluta tala om för mig hur det kommer bli och vad jag inte kommer kunna göra. Låt mig känna det själv, i så fall. Jag blev vrång och har googlat "Vandring med spädbarn" i två dagar och nu planerar vi för en höstvandring i september. Självklart blir det inga 3 mil/dag längre. Självklart kommer vi välja plats med omsorg och undvika osäker och farlig natur, exempelvis. Jag tror helt på att man inte måste upphöra med sitt normala liv. Men kanske anpassa..

Oj sorry för värsta rant:en men jag gick igång lite.

Rant:a på bara, det är för mig jätteskönt att se att det finns fler!
Tack och lov har jag en chef som är helt på min linje, som stärker mig när jag vacklar i mina planer pga vad "alla" säger - och en familj som inte en enda gång ifrågasatt att jag rider, trots galopp på strandäng på en hand, men allt det där andra... Jag är dessutom osmidig nog att faktiskt säga sånt här högt bland folk också, oerhört provocerande för vissa...

 

[bexx]

Jag känner EXAKT likadant. Alltså, jag har hittills en väldigt smidig graviditet, mått bra hela tiden, kan utan problem rida och tävla och leva som vanligt. Men folk ska ständigt tala om för mig vad jag inte längre kan göra/kommer kunna göra. Folk har åsikter om hur jag äter och lever, helt plötsligt. "Kan du verkligen vara vegan och gravid, är det bra för barnet? Tänk på BAAARNET." Men ska du verkligen tävla i april? Borde du verkligen rida? Tänk på att du måste sova och vila, var rädd om dig och bebis. Osv osv osv kommentarer i all oändlighet.

Det värsta jag vet är nog "Passa på att sova nu medan du kan, när bebisen kommer är det slut på sånt" Och man ba: Du kan OMÖJLIGT veta vad för slags barn vi får. Vissa barn sover jättestökigt, vissa sover jättebra. Och varför är det bara jag som får de här kommentarerna, varför inte min sambo? Nej justdet han är man ja.

Vi lever ett aktivt liv, är ofta på vandringssemestrar på olika platser och svårighetsgrader, ute på "miniäventyr" och helgvandringar på låglandsled, tältar och allmänt frilufsar oss. Kan inte räkna på en hand hur ofta jag fått kommentaren "Ja, nu är det slut på er typ av semester då!" Som om man måste upphöra med ALLT man gillar för att man får barn. Snälla bara sluta tala om för mig hur det kommer bli och vad jag inte kommer kunna göra. Låt mig känna det själv, i så fall. Jag blev vrång och har googlat "Vandring med spädbarn" i två dagar och nu planerar vi för en höstvandring i september. Självklart blir det inga 3 mil/dag längre. Självklart kommer vi välja plats med omsorg och undvika osäker och farlig natur, exempelvis. Jag tror helt på att man inte måste upphöra med sitt normala liv. Men kanske anpassa..

Oj sorry för värsta rant:en men jag gick igång lite.

Woho, en till vegan

Får också höra det där om att vara vegan och gravid. Och hela tiden frågan om vad barnet kommer äta

"Men rider du nu? "
"Ska du verkligen ha var båda hästarna? "
"Stackars barn som kommer ha en mamma som ränner i stallet istället för att ta hand om det"
Och så vidare i alla oändlighet

Hela tiden samma frågor. Svårt att svara sakligt ibland

 

[SaraMara]

Woho, en till vegan

Får också höra det där om att vara vegan och gravid. Och hela tiden frågan om vad barnet kommer äta

"Men rider du nu? "
"Ska du verkligen ha var båda hästarna? "
"Stackars barn som kommer ha en mamma som ränner i stallet istället för att ta hand om det"
Och så vidare i alla oändlighet

Hela tiden samma frågor. Svårt att svara sakligt ibland

Huuu, jag har i vart fall sluppit "stackars barn" - är bara ett jäkla "du får inte stressa ihjäl dig nu"-daltande med mig på temat "hur ska du göra med hästarna". Den dag ngn börjar jiddra om "stackars barn" kommer jag bränna av ordentligt. De får såklart tycka det, men det är en annan femma att faktiskt vara så fräck att man säger det.

Det är verkligen en chock för mig hur vissa människor tycks tro att allt som varit jag i 34 år på ngt sätt omkullkastas på grund av någon slags helig jävla graviditet, som om det är den största prestationen jag gjort i mitt liv - att jag legat lite och min sambo läckt vid rätt tid i månaden, och att alla ambitioner, planer, behov och önskemål som jag som individ haft tidigare nu ska upphävas pga att jag ska bli Mamma. Vet inte om jag ska skratta eller gråta... Först lät det "det förstår du när du själv blir gravid" - vilket jag inte gör. Nu låter det "det förstår du när du sitter där hemma med din Bebis" (alltid MIN bebis också, såvitt jag vet är vi två om det här pyret). Att döma av nuvarande erfarenhet är jag jäkligt skeptisk. Jag undrar hur många män som får förklarat för sig att deras passion för yrket kommer försvinna när de blir pappor?

Vilken helvetes jävla jämställdhetsfälla det här med föräldraskap är alltså, jag är chockerad.

 

[Roxer]

Huuu, jag har i vart fall sluppit "stackars barn" - är bara ett jäkla "du får inte stressa ihjäl dig nu"-daltande med mig på temat "hur ska du göra med hästarna". Den dag ngn börjar jiddra om "stackars barn" kommer jag bränna av ordentligt. De får såklart tycka det, men det är en annan femma att faktiskt vara så fräck att man säger det.

Det är verkligen en chock för mig hur vissa människor tycks tro att allt som varit jag i 34 år på ngt sätt omkullkastas på grund av någon slags helig jävla graviditet, som om det är den största prestationen jag gjort i mitt liv - att jag legat lite och min sambo läckt vid rätt tid i månaden, och att alla ambitioner, planer, behov och önskemål som jag som individ haft tidigare nu ska upphävas pga att jag ska bli Mamma. Vet inte om jag ska skratta eller gråta... Först lät det "det förstår du när du själv blir gravid" - vilket jag inte gör. Nu låter det "det förstår du när du sitter där hemma med din Bebis" (alltid MIN bebis också, såvitt jag vet är vi två om det här pyret). Att döma av nuvarande erfarenhet är jag jäkligt skeptisk. Jag undrar hur många män som får förklarat för sig att deras passion för yrket kommer försvinna när de blir pappor?

Vilken helvetes jävla jämställdhetsfälla det här med föräldraskap är alltså, jag är chockerad.

Kan trösta dig med att det inte blir mindre tjat efter att barnet kommit. "Oj, har ni lämnat huset första 3 månaderna?! Tänk på att barnet behöver lugn och ro...!", "Ska du verkligen åka iväg med honom dit?!", "Nu är du väl ändå inte och utövar dina hobbys? (Eh, jo, pappan är med och tuttarna sitter ju liksom fast på min kropp, så maten är ju alltid med). Sonen är för det mesta nöjd med att hänga med. Sjalning har varit guld värt, går att amma i och gå samtidigt. Dessutom kan man ha ryggsäck på ryggen apropå vandring. Babypottning gör att vi oftast inte behöver regelrätt skötbord utan klarar oss med en vanlig toa.

.. det jag försöker säga är nog att det blir lite vad man gör det till. Är allt krångligt och svårt så blir man bunden. Är man lite mer relaxad och har turen att få en rätt nöjd bebis så kan man göra rätt mycket ändå. Får man amningen att fungera fullt ut är det sjukt smidigt. Ner med en blöja i fickan, bebis i sjalen och ut bara.

 

[Ferrari]

Heeej! Vad kul att du är här - men så deppigt att må så dåligt. Har du gjort det de andra graviditeterna också (och tufft med tre - här blir det nog bara ett skulle jag tro eftersom surrogatmödraskap inte blev lagligt )?

Nja, problemet denna gången är mest att jag har Graves Sjukdom, vilket jag inte hade de andra graviditeterna. Tre barn skulle jag aldrig ha, jag velade länge hur jag skulle göra när jag plussade med trean. Men nu så är jag i vecka 19 och ja, har väl nästan hunnit vänja mig vid tanken på att jag ska bli trebarnsmamma. Ingen jublande känsla där inte, och inget lyckorus heller . Jag är egentligen ingen barnmänniska, och är väl rädd för att "tappa bort mig själv" nu iom en tredje. Det vart tufft med två (kan bero på att 3 åringen är en dam med alldeles för mycket pondus och vilja, säger hon nej så är det nej...), men älskar mina barn och jag är en bra mamma. Så det blir nog bra så småningom. Fadern ifråga är överlycklig, och min äldsta ser fram emot att få ytterligare ett småsyskon.

Jag som köpte mig en hundvalp i somras för att jag minsann var färdig med barn och graviditeter . Typiskt mig att få barn trots skydd alltså

 

[inverterad]

Jag tror jag har haft en himla tur. Ingen har än så länge tyckt något om mitt sätt att leva under graviditeten (åtminstone inte så jag har fått höra det) och jag tycker att min omgivning mest kommunicerar att livet med barn kan se ut på väldigt många olika sätt och att om man bara är lite flexibel och villig att anpassa sig efter vilken sorts barn man har så kan man göra det mesta man vill även efter att barnet är fött. Visst finns det de som menar att jag inte kommer vilja det, inte vilja det, att aaaaallt förändras och att jag minsann kommer vilja vara hemma MINST ett år själv när väl barnet kommit - märkligt att ingen tänker att barnafadern har rätt att också vilja något och bestämma något kring föräldraledigheten... Men mest tycker jag folk verkar rätt så toleranta och öppna för faktumet att man kan vara gravid och förälder på väldigt många olika sätt.

 

[SaraMara]

Jag tror jag har haft en himla tur. Ingen har än så länge tyckt något om mitt sätt att leva under graviditeten (åtminstone inte så jag har fått höra det) och jag tycker att min omgivning mest kommunicerar att livet med barn kan se ut på väldigt många olika sätt och att om man bara är lite flexibel och villig att anpassa sig efter vilken sorts barn man har så kan man göra det mesta man vill även efter att barnet är fött. Visst finns det de som menar att jag inte kommer vilja det, inte vilja det, att aaaaallt förändras och att jag minsann kommer vilja vara hemma MINST ett år själv när väl barnet kommit - märkligt att ingen tänker att barnafadern har rätt att också vilja något och bestämma något kring föräldraledigheten... Men mest tycker jag folk verkar rätt så toleranta och öppna för faktumet att man kan vara gravid och förälder på väldigt många olika sätt.

Så skönt! Jag har mestadels sådana människor också, men är så trött på daltandet med mig som person som andra håller på med. Kan folk föda barn på flykt från Syrien då ska jag väl förhoppningsvis klara några övertidstimmar på mitt trygga fina kontor liksom. Typ. :-D

 

[BernT]

Jag tror jag har haft en himla tur. Ingen har än så länge tyckt något om mitt sätt att leva under graviditeten (åtminstone inte så jag har fått höra det) och jag tycker att min omgivning mest kommunicerar att livet med barn kan se ut på väldigt många olika sätt och att om man bara är lite flexibel och villig att anpassa sig efter vilken sorts barn man har så kan man göra det mesta man vill även efter att barnet är fött. Visst finns det de som menar att jag inte kommer vilja det, inte vilja det, att aaaaallt förändras och att jag minsann kommer vilja vara hemma MINST ett år själv när väl barnet kommit - märkligt att ingen tänker att barnafadern har rätt att också vilja något och bestämma något kring föräldraledigheten... Men mest tycker jag folk verkar rätt så toleranta och öppna för faktumet att man kan vara gravid och förälder på väldigt många olika sätt.

Jag tycker folk blivit väldigt provocerade över att jag redan jobbat. Och då åker jag 0430 och är hemma igen 1030 lör-sön varannan helg, dvs inte alls mkt. En äldre man på jobbet frågade om jag var snål, haha alltså jag har fortfarande inte klurat ut vad han menade? Jag säger som @Roxer är man flexibel och får ett friskt barn så kommer det gå skitbra. Det är typ tusen gånger enklare än jag trodde att ha barn. Och så SJUKT roligt! Jag är stolt över att jag är en så lugn, trygg och duktig förälder. Att jag är så lugn och liksom vet (trots att det är första men det är väl instinkterna) har gjort att min sambo är lika lugn och trygg han, för han var mer nojig än jag innan men nu fixar han bebis själv när jag jobbar och det är han typ enda pappan i föräldragruppen som klarar. Lite skrämmande faktiskt.

 

[Roxer]

Så skönt! Jag har mestadels sådana människor också, men är så trött på daltandet med mig som person som andra håller på med. Kan folk föda barn på flykt från Syrien då ska jag väl förhoppningsvis klara några övertidstimmar på mitt trygga fina kontor liksom. Typ. :-D

Uff. Jobbade in i kaklet. Fick förhöjt blodtryck och sjukskrevs av en överläkare på kvinnokliniken med en månad kvar till bf, men mådde rätt bra ändå. Folk höll på att få spader på mig när jag inte bara låg hemma som en död sill trots sjukskrivning. Blev sen igångsatt på bf pga havandeskapsförgiftning, men mådde fortfarande bra i relation till hur sjukvården tyckte att jag skulle må. Så, jobba om du känner att du orkar.

 

[Carand]

UL igår visade på en lillebror allt såg fint ut o hon trodde han skulle bli ungefär lika stor som storasyster vid bf.

 

[Lilleknodd]

UL igår visade på en lillebror allt såg fint ut o hon trodde han skulle bli ungefär lika stor som storasyster vid bf.

Vad kul! Grattis!

På måndag får vi se vem det är som gömmer sig i magen

 

[Saigon]

Så skönt! Jag har mestadels sådana människor också, men är så trött på daltandet med mig som person som andra håller på med. Kan folk föda barn på flykt från Syrien då ska jag väl förhoppningsvis klara några övertidstimmar på mitt trygga fina kontor liksom. Typ. :-D

Typ så tänkte jag också. Hur farligt kan ett kontorsjobb vara liksom? Har samma titel som du och är van att jobba hårt. Så när jag borde ha växlat ner så växlade jag istället upp. Jobbade så in i bängen och stressade över att hinna få allt "klart". Det resulterade i ett skenande blodtryck, havandeskapsförgiftning, för tidig födsel och intensivvård.

Så nu kommer jag bli den där som alltid kommer att säga till alla gravida -var rädd om dig! Tänk på barnet!

 

[SaraMara]

Typ så tänkte jag också. Hur farligt kan ett kontorsjobb vara liksom? Har samma titel som du och är van att jobba hårt. Så när jag borde ha växlat ner så växlade jag istället upp. Jobbade så in i bängen och stressade över att hinna få allt "klart". Det resulterade i ett skenande blodtryck, havandeskapsförgiftning, för tidig födsel och intensivvård.

Så nu kommer jag bli den där som alltid kommer att säga till alla gravida -var rädd om dig! Tänk på barnet!

Haha, ja, visst finns risken (och visst har jag samma yrkesskada att jag helst skulle vilja jobba in hela årets budget fram till jag går hem i juli), men ändå. Jag tänker ändå vara den som muttrar över "var rädd om dig". Tills jag motbevisas.

 

[Bubble]

Vi står inför det svåraste valet vi någonsin ställts inför

Tvilling två har sin navelsträng i kanten på moderkakan o har därför dåligt flöde, hjärtat blir ansträngt o han växer dåligt, väger ca 250g mot brorsans ca 450g. Ligger mao i v 21 fast vi är i v 24.
Så vi har fått två val - låta honom vara o hålla koll på flödet, plocka ut båda när det blir kritiskt men det kommer troligast ske innan v 30. Dör den lilla under tiden riskerar även den stora att göra det av blodtrycksfall då dom delar moderkaka. Andra alternativet är att dom går in o klipper av hans navelsträng nu o helt enkelt låter honom dö där inne. Finns en risk att dom kommer åt hinnan på den andra o vattnet går för den men det är ganska liten risk.

Vi ska få träffa barnläkare, komma på ny kontroll på fredag när vi har smält det lite (fick valen i måndags) o om vi vill får vi åka o träffa en specialist för en andra bedömning.

Så just nu är det inte så roligt...alls!

Så fruktansvärt! Finner inga ord riktigt men skickar en styrkekram och hoppas att ni får bra hjälp och stöd i erat val heart

 

[Bubble]

Har vi några bilder på sommarbebis-magar än då? Här är jag idag, v22+1. Ingen tvekan om att jag är gravid i alla fall.

Kanske vågar bidra med en på min då..v. 24+3 inte jättestor ännu men det syns ju lite iaf

 

[Pontevecchio]

Ja, så måste det ju bli. Hade dock önskat att de där hormonerna som "alla" pratat om under graviditeten som gör att man liksom bara är nööööjd hade hoppat min väg. Istället är jag mest bara rastlös och irriterad över att känna mig hindrad från att ha total valfrihet i livet. Kan lätt byta minskad mängd fritid mot mer fri fritid när pyret väl är ute liksom, att få välja själv är uppenbarligen ännu mer viktigt för mig än vad jag trott tidigare.

Men som sagt, jag ska verkligen inte klaga, det är ju faktiskt bara de formella "förbuden" som hindrar mig än så länge - inte ngt kroppsligt, så känner mig lite bortskämd. Men kan inte låta bli att gnälla lite ändå. Tjurhajssäsong och jag fick ligga på stranden liksom... Mutter.

Man är som nån ugn för världens långsammaste bulle... Tackolov att man inte är elefant iaf!

 

[iloveyou]

Har vi några bilder på sommarbebis-magar än då? Här är jag idag, v22+1. Ingen tvekan om att jag är gravid i alla fall.

 

[iloveyou]

Jag måste vara sjukt oteknisk men jag lyckades inte ladda upp någon bild kanske inte går att bara klistra in URL från photobucket på mobilen?

Jag har förövrigt en dålig period nu. Tycker att det är jättejobbigt att gå upp i vikt och att kroppen ändras. Jag trivs verkligen inte med att vara gravid även om jag önskar att det vore så. Vet inte hur jag ska orka stå ut ända till i juli igår satt jag och kollade på bilder från innan jag blev gravid och typ grät. Känns ju lagom patetiskt haha.

 

[Kecipeyniri]

Jag är nog också ganska förskonad från knäppa människor i min omgivning tack och lov, de allra flesta har en öppen inställning och håller sitt egna tyck och tänk inom sig. Jag tycker dock det är ovant och lite jobbigt att vara i fokus, som gravid upplever jag att jag själv och mitt yttre blir lite till "allmänt" samtalsämne. Kollegor som aldrig pratat med mig innan kommer fram och småpratar och kommenterar magen (på ett snällt sätt). Jag gillar inte att ha så mycket fokus på mig själv så blir lätt lite obekväm och vill bara byta ämne att vara gravid är bra träning för en introvert har jag märkt