Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Vilken förskräcklig beslutssituation att sitta i. Vet inte vad jag ska skriva, men vill ändå skicka mitt deltagande och en förhoppning om att läkarbesöket ger er mer ledning och styrka i vilket beslut det än blir som ni kommer att fatta.Vi står inför det svåraste valet vi någonsin ställts inför
Tvilling två har sin navelsträng i kanten på moderkakan o har därför dåligt flöde, hjärtat blir ansträngt o han växer dåligt, väger ca 250g mot brorsans ca 450g. Ligger mao i v 21 fast vi är i v 24.
Så vi har fått två val - låta honom vara o hålla koll på flödet, plocka ut båda när det blir kritiskt men det kommer troligast ske innan v 30. Dör den lilla under tiden riskerar även den stora att göra det av blodtrycksfall då dom delar moderkaka. Andra alternativet är att dom går in o klipper av hans navelsträng nu o helt enkelt låter honom dö där inne. Finns en risk att dom kommer åt hinnan på den andra o vattnet går för den men det är ganska liten risk.
Vi ska få träffa barnläkare, komma på ny kontroll på fredag när vi har smält det lite (fick valen i måndags) o om vi vill får vi åka o träffa en specialist för en andra bedömning.
Så just nu är det inte så roligt...alls!
Efter ultraljud häromdagen får jag väl inse att jag faktiskt är gravid - hur märkligt det än känns - och att vi väntar vårt första barn i början av augusti. Kliver därför in i tråden nu när jag är motbevisad om att det inte "bara" är någon hormonstörande tumör eller annat som gör att jag inte får mens och visar positivt på graviditetstest... Gjorde visserligen ett ul i v 12 för att (sannolikt) avhålla mig från att dricka tequila och dyka under semestern, men det kändes lika overkligt därefter ändå.Vilken förskräcklig beslutssituation att sitta i. Vet inte vad jag ska skriva, men vill ändå skicka mitt deltagande och en förhoppning om att läkarbesöket ger er mer ledning och styrka i vilket beslut det än blir som ni kommer att fatta.
Efter ultraljud häromdagen får jag väl inse att jag faktiskt är gravid - hur märkligt det än känns - och att vi väntar vårt första barn i början av augusti. Kliver därför in i tråden nu när jag är motbevisad om att det inte "bara" är någon hormonstörande tumör eller annat som gör att jag inte får mens och visar positivt på graviditetstest... Gjorde visserligen ett ul i v 12 för att (sannolikt) avhålla mig från att dricka tequila och dyka under semestern, men det kändes lika overkligt därefter ändå.
Jag som redan är ordentligt less på att vara gravid - trots att jag inte märker av ngnting alls och inte haft en enda typiskt gravidkrämpa mer än att jag var täppt i näsan lite längre efter en förkylning - upplevde inte direkt den omtalade euforin vid ul, jag var mest irriterad över att allt tog tid, jag var kissenödig, och att det visade sig att de flyttade fram oss en vecka till 5 aug 2016 istället för 30 juli. Men visst, kul ska det ju bli, när graviditeten är över. Det här passar mig inte alls, tur att jag jobbar så mkt att jag inte hinner sörja allt kul jag inte kan göra.
Juni
10/6 - Emelie381, första barnet, 23 år
19/6 - Kecipeyniri, första barnet, pojke, 31 år
24/6 - Tink, andra barnet 27 år
24/6 - inverterad, första barnet, 33 år
27/6 - Bubble första barnet 29 år, Luleå
28/6 - Anonymusen, första barnet, 35 år
28/6 - MikaTela, första barnet, 28 år
29/6 Minusgraader, första barnet, 26år
Juli
5/7 - nygravidtjej, andra barnet
7/7 - Flutterdash, första barnet, 27år
8/7 - Maria123, första barnet, 30 år, Luleå
12/7 - Reykur, första barnet, 28 år, Gävle
14/7 - vattenmelon, andra barnet, 28 år, utanför Göteborg.
18/7 - iloveyou, första barnet, 26 år
27/7 - ninsan, första barnet, 31 år,Vallentuna
27/7 - Alindra2000, andra barnet, 32 år, Stockholm
29/7 - Carand, andra barnet, 30 år Linköping
31/7 - Julisen, första barnet, 26 år, Lycksele
Augusti
5/8 SaraMara, första barnet, 34, Göteborg
8/8 Lilleknodd, första barnet, 27 år Södermanland
10/8 Ferrari, tredje barnet, 25 år Göteborg
13/8 - bexx, första barnet, 22 år Göteborg
Tack! Vi är givetvis glada - men jag inser att jag inte är ngt bra avelsmaterial - jag värderar min fritid för mkt för att uppskatta att vara gravid. Är nog en ganska oförberedd och dålig mom-to-be, men tänker att det löser sig efterhand. Förhoppningsvis fortsätter jag må lika bra och då är det ju gott om tid kvar att hinna förbereda oss.Nej men! Grattis!!
Tack! Vi är givetvis glada - men jag inser att jag inte är ngt bra avelsmaterial - jag värderar min fritid för mkt för att uppskatta att vara gravid. Är nog en ganska oförberedd och dålig mom-to-be, men tänker att det löser sig efterhand. Förhoppningsvis fortsätter jag må lika bra och då är det ju gott om tid kvar att hinna förbereda oss.
Äsch, var mamma på DITT sätt så kommer det bli bra. Så länge man gillar själva ongen är resten mest detaljer. Jag hatade att vara gravid, jag har inte skämts en sekund för att vilja värna om min fritid och njuta av att vara själv även efter att hon föddes och jag skulle själv säga att jag är en fantastisk morsa.
Så, nu är RUL gjort och BM valde att ha kvar 30 juli som BF Allt såg bra ut och bebis sparkade på. Nu är jag verkligen säger på att det är bebis jag känner sparka i magen, coolt!
Juni
10/6 - Emelie381, första barnet, 23 år
19/6 - Kecipeyniri, första barnet, pojke, 31 år
24/6 - Tink, andra barnet 27 år
24/6 - inverterad, första barnet, 33 år
27/6 - Bubble första barnet 29 år, Luleå
28/6 - Anonymusen, första barnet, 35 år
28/6 - MikaTela, första barnet, 28 år
29/6 Minusgraader, första barnet, 26år
Juli
5/7 - nygravidtjej, andra barnet
7/7 - Flutterdash, första barnet, 27år
8/7 - Maria123, första barnet, 30 år, Luleå
12/7 - Reykur, första barnet, 28 år, Gävle
14/7 - vattenmelon, andra barnet, 28 år, utanför Göteborg.
18/7 - iloveyou, första barnet, 26 år
27/7 - Alindra2000, andra barnet, 32 år, Stockholm
29/7 - Carand, andra barnet, 30 år Linköping
30/7 - ninsan, första barnet, 31 år,Vallentuna
31/7 - Julisen, första barnet, 26 år, Lycksele
Augusti
5/8 SaraMara, första barnet, 34, Göteborg
8/8 Lilleknodd, första barnet, 27 år Södermanland
10/8 Ferrari, tredje barnet, 25 år Göteborg
13/8 - bexx, första barnet, 22 år Göteborg
Efter ultraljud häromdagen får jag väl inse att jag faktiskt är gravid - hur märkligt det än känns - och att vi väntar vårt första barn i början av augusti. Kliver därför in i tråden nu när jag är motbevisad om att det inte "bara" är någon hormonstörande tumör eller annat som gör att jag inte får mens och visar positivt på graviditetstest... Gjorde visserligen ett ul i v 12 för att (sannolikt) avhålla mig från att dricka tequila och dyka under semestern, men det kändes lika overkligt därefter ändå.
Jag som redan är ordentligt less på att vara gravid - trots att jag inte märker av ngnting alls och inte haft en enda typiskt gravidkrämpa mer än att jag var täppt i näsan lite längre efter en förkylning - upplevde inte direkt den omtalade euforin vid ul, jag var mest irriterad över att allt tog tid, jag var kissenödig, och att det visade sig att de flyttade fram oss en vecka till 5 aug 2016 istället för 30 juli. Men visst, kul ska det ju bli, när graviditeten är över. Det här passar mig inte alls, tur att jag jobbar så mkt att jag inte hinner sörja allt kul jag inte kan göra.
Juni
10/6 - Emelie381, första barnet, 23 år
19/6 - Kecipeyniri, första barnet, pojke, 31 år
24/6 - Tink, andra barnet 27 år
24/6 - inverterad, första barnet, 33 år
27/6 - Bubble första barnet 29 år, Luleå
28/6 - Anonymusen, första barnet, 35 år
28/6 - MikaTela, första barnet, 28 år
29/6 Minusgraader, första barnet, 26år
Juli
5/7 - nygravidtjej, andra barnet
7/7 - Flutterdash, första barnet, 27år
8/7 - Maria123, första barnet, 30 år, Luleå
12/7 - Reykur, första barnet, 28 år, Gävle
14/7 - vattenmelon, andra barnet, 28 år, utanför Göteborg.
18/7 - iloveyou, första barnet, 26 år
27/7 - ninsan, första barnet, 31 år,Vallentuna
27/7 - Alindra2000, andra barnet, 32 år, Stockholm
29/7 - Carand, andra barnet, 30 år Linköping
31/7 - Julisen, första barnet, 26 år, Lycksele
Augusti
5/8 SaraMara, första barnet, 34, Göteborg
8/8 Lilleknodd, första barnet, 27 år Södermanland
10/8 Ferrari, tredje barnet, 25 år Göteborg
13/8 - bexx, första barnet, 22 år Göteborg
Ja, alltså sysselsättning lider jag verkligen ingen nöd på, utöver 10-12 h på jobbet och två hästar så är det bara helgerna som är "sega". Vill dyka, se fram mot en möjlig tävlingssäsong istället för att inse att jag inte kommer kunna tävla tjock som en smock, planera resor istället för att inse att bästa reseperioden är under flygförbudstiden, se fram mot en sommar med kajakpaddling (kommer inte få plats) dricka vin, äta vad jag vill, slippa gå på kontroller och ha folk som tycker och tänker saker om min kropp som annars alltid bara varit min, min, min o.s.v. Det är min inre rebell som gör uppror tror jag, hade nog aldrig kunnat förutse hur jobbigt jag tycker att det är att vara "allmängods" på något sätt. Ingen som är dum alls, tvärtom är det välvilja, men jag blir min barndoms Ronja och vill fly ut i skogen och vråla varje gång någon påpekar att jag inte aaaalls kommer vilja börja jobba efter några månader, inte aaaalls kommer sakna mental stimulans, inte aaaaalls kommer vilja ha hästar på samma sätt osv.Grattis och välkommen hit!
Försök hitta utmaningar och fritid nu innan BF så går tiden fortare! Och du får en unge och slipper vara gravid mer.
Ja, så måste det ju bli. Hade dock önskat att de där hormonerna som "alla" pratat om under graviditeten som gör att man liksom bara är nööööjd hade hoppat min väg. Istället är jag mest bara rastlös och irriterad över att känna mig hindrad från att ha total valfrihet i livet. Kan lätt byta minskad mängd fritid mot mer fri fritid när pyret väl är ute liksom, att få välja själv är uppenbarligen ännu mer viktigt för mig än vad jag trott tidigare.
Men som sagt, jag ska verkligen inte klaga, det är ju faktiskt bara de formella "förbuden" som hindrar mig än så länge - inte ngt kroppsligt, så känner mig lite bortskämd. Men kan inte låta bli att gnälla lite ändå. Tjurhajssäsong och jag fick ligga på stranden liksom... Mutter.
Har vi några bilder på sommarbebis-magar än då? Här är jag idag, v22+1. Ingen tvekan om att jag är gravid i alla fall.
Ja, alltså sysselsättning lider jag verkligen ingen nöd på, utöver 10-12 h på jobbet och två hästar så är det bara helgerna som är "sega". Vill dyka, se fram mot en möjlig tävlingssäsong istället för att inse att jag inte kommer kunna tävla tjock som en smock, planera resor istället för att inse att bästa reseperioden är under flygförbudstiden, se fram mot en sommar med kajakpaddling (kommer inte få plats) dricka vin, äta vad jag vill, slippa gå på kontroller och ha folk som tycker och tänker saker om min kropp som annars alltid bara varit min, min, min o.s.v. Det är min inre rebell som gör uppror tror jag, hade nog aldrig kunnat förutse hur jobbigt jag tycker att det är att vara "allmängods" på något sätt. Ingen som är dum alls, tvärtom är det välvilja, men jag blir min barndoms Ronja och vill fly ut i skogen och vråla varje gång någon påpekar att jag inte aaaalls kommer vilja börja jobba efter några månader, inte aaaalls kommer sakna mental stimulans, inte aaaaalls kommer vilja ha hästar på samma sätt osv.
Mvh Sara 3 år
Glömde: TACK förstås.
Ja, så måste det ju bli. Hade dock önskat att de där hormonerna som "alla" pratat om under graviditeten som gör att man liksom bara är nööööjd hade hoppat min väg. Istället är jag mest bara rastlös och irriterad över att känna mig hindrad från att ha total valfrihet i livet. Kan lätt byta minskad mängd fritid mot mer fri fritid när pyret väl är ute liksom, att få välja själv är uppenbarligen ännu mer viktigt för mig än vad jag trott tidigare.
Men som sagt, jag ska verkligen inte klaga, det är ju faktiskt bara de formella "förbuden" som hindrar mig än så länge - inte ngt kroppsligt, så känner mig lite bortskämd. Men kan inte låta bli att gnälla lite ändå. Tjurhajssäsong och jag fick ligga på stranden liksom... Mutter.
Efter ultraljud häromdagen får jag väl inse att jag faktiskt är gravid - hur märkligt det än känns - och att vi väntar vårt första barn i början av augusti. Kliver därför in i tråden nu när jag är motbevisad om att det inte "bara" är någon hormonstörande tumör eller annat som gör att jag inte får mens och visar positivt på graviditetstest... Gjorde visserligen ett ul i v 12 för att (sannolikt) avhålla mig från att dricka tequila och dyka under semestern, men det kändes lika overkligt därefter ändå.
Heeej! Vad kul att du är här - men så deppigt att må så dåligt. Har du gjort det de andra graviditeterna också (och tufft med tre - här blir det nog bara ett skulle jag tro eftersom surrogatmödraskap inte blev lagligt )?Nämen vad kul att se någon jag faktiskt "känner" här inne. Grattis Sara, jag är inne på nummer tre jag lite skillnad från när jag var 15 och red på tinkern Katja (Om du minns mig , red ju även din skönhet någon gång).
I övrigt. Min graviditet är pest och okul. Jag har ont och varit sjukskriven i snart två veckor och inget fel kan hittas. Specialmödravården har skickat tider, men jag hade ju turen att få se bebis på sjukhuset när jag var inne ett par gånger där för att försöka hitta orsaken till mina magsmärtor. Så jag har faktiskt fuskat
Pratat med min läkare för sköldkörtel, och mina T4 hormoner ligger faktiskt nu på en NORMAL nivå. Har svårt att förstå hur jag har hamnat under 17 strecket. Hade 28 i vecka 12.... så att vara gravid är bra för min sköldkörtel, uppenbarligen. Kommer mest troligt bli en del extra ultraljud även efter RUL så som jag uppfattat det för att kolla så att antikropparna inte kommer att påverka den lille/lilla negativt. Så, det är väl det enda positiva i allt det här tråkiga. Möjligheten att få tjuvkika oftare.