Jag håller med er andra otåliga där ute - tiden går så långsamt och jag börjar undra om jag fortfarande verkligen är gravid Inga symptom, piggare än någonsin och mår verkligen hur bra som helst. Fantastiskt skönt såklart och jag är jättetacksam att jag mår bra - men oron gnager ifall allt står rätt till med mini där inne.
Gick in i vecka 12 i fredags och längtar så tills på torsdag då vi ska till bm för koll av hjärtljud och blodprov.
Har ju tid för UL 10/12, men det känns som det är 10 år kvar tills dess! Och denna oroan på det, fy fan, blir ju gråhårig!!!