Sommarföräldrar 2014 - tråd 2

[hjärter_dam]

Hur söver ni era små på kvällarna? Här har vi haft det jättejobbigt med nattsömnen ett tag men nu verkar det *peppar peppar* ha vänt. Då börjar det väl bli dags att ta tag i kvällarna istället när det finns lite mer ork och energi. På dagarna när han behöver sova lägger jag honom i vår säng, klappar honom på rumpan och håller i hans händer och ganska omgående sover han. Så gjorde vi också förut på kvällstid också, antingen i soffan eller i hans egen säng. Sen några veckor tillbaka visar han att han är trött runt kl 20 men kommer inte till ro med ovan metod utan vi måste sätta honom i bärselen, där kommer han till ro med en gång. När han väl somnat lägger vi honom i hans säng men då har han börjat vakna efter ca 30 minuter igen och är då superpigg och ofta ganska gnällig. Sedan är det skrik och gnäll fram till 22-23 då han somnar i selen igen. Försöker man söva honom i sängen krälar han runt och är missnöjd och kommer aldrig till ro.

Jag misstänker att han vaknar till efter första insomningen för att han är på en annan plats än där han somnade och därför blir otrygg. Jag skulle gärna se att vi kunde natta honom i hans egen säng men just nu verkar det svårt. Kommer han alltid att vilja bli sövd i selen om vi förtsätter med det eller har han en period när han behöver extra mycket närhet? Hur söver ni era barn som är ungefär lika stora (fem månader) och hat innehaft några bakslag där tidigare strategier inte fungerat? Har ni hittat tillbaka till strategin eller fått komma på en ny?

 

[supersonic]

Hur söver ni era små på kvällarna? Här har vi haft det jättejobbigt med nattsömnen ett tag men nu verkar det *peppar peppar* ha vänt. Då börjar det väl bli dags att ta tag i kvällarna istället när det finns lite mer ork och energi. På dagarna när han behöver sova lägger jag honom i vår säng, klappar honom på rumpan och håller i hans händer och ganska omgående sover han. Så gjorde vi också förut på kvällstid också, antingen i soffan eller i hans egen säng. Sen några veckor tillbaka visar han att han är trött runt kl 20 men kommer inte till ro med ovan metod utan vi måste sätta honom i bärselen, där kommer han till ro med en gång. När han väl somnat lägger vi honom i hans säng men då har han börjat vakna efter ca 30 minuter igen och är då superpigg och ofta ganska gnällig. Sedan är det skrik och gnäll fram till 22-23 då han somnar i selen igen. Försöker man söva honom i sängen krälar han runt och är missnöjd och kommer aldrig till ro.

Jag misstänker att han vaknar till efter första insomningen för att han är på en annan plats än där han somnade och därför blir otrygg. Jag skulle gärna se att vi kunde natta honom i hans egen säng men just nu verkar det svårt. Kommer han alltid att vilja bli sövd i selen om vi förtsätter med det eller har han en period när han behöver extra mycket närhet? Hur söver ni era barn som är ungefär lika stora (fem månader) och hat innehaft några bakslag där tidigare strategier inte fungerat? Har ni hittat tillbaka till strategin eller fått komma på en ny?

Vi har det också lite jobbigt för tillfället... Men inte alls så jobbigt som förra gången när hon var ca 3 månader. Då var jag tvungen att ha henne i min famn i timmar på kvällen. Kunde inte lägga ner henne alls och det var bara gråt och skrik så då fick hon oftast bröstet att somna till och hade hon inte somnat ordentligt så gick det inte att lägga ner henne, hon vaknade oftare på nätterna under den perioden också. Sen gick det bra igen efter ett par veckor, blev då nattad med napp som jag smög in i munnen (hon avskydde napp i början) och då tog det mellan 20-60 min att få henne att somna.
Nu är hon 5,5 månad. Hon blir trött vid 18-19 och äter och brukar komma till ro i min famn med napp. Lägger ner henne i sin säng strax innan hon sommar helt och efter en timme ungefär vaknar hon igen, ofta gallskrikande (mardrömmar tro?), och somnar inte förrän 22-23. Under tiden är hon ganska glad och sprallig. När hon börjar bli gnällig igen går jag in i sovrummet där det är mörkt och ljuden är lite dämpade, sätter mig på sängkanten och gungar lite med madrassens hjälp. Napp måste hon ha annars går det inte (tack och lov! Hon hatade nappen innan) och då brukar hon somna ganska fort (inom 20 min), ibland protesterar hon först och slingrar sig som en mask och gnäller missnöjt men det går i de flesta fall över ganska fort. Sen sover hon för natten. Men just när hon ska komma till ro vill hon ha det mörkt och ljuden ska vara dämpade (stängd sovrumsdörr) annars går det inte alls. Hade svärföräldrarna och mannens moster över för ett tag sen och hon kunde inte somna pga höga röster och skratt. Tillbringade typ hela kvällen i sovrummet med gnällig bebis. Först vid 2 på natten somnade hon och jag var helt färdig...

Glömde: Tror det kan vara en period av lite extra klängighet, de har ju ett utvecklingssprång vid ca 23 veckors ålder så att du bär honom i sele tror jag inte alls kommer påverka framtida nattningar.

 

[hjärter_dam]

Vi har det också lite jobbigt för tillfället... Men inte alls så jobbigt som förra gången när hon var ca 3 månader. Då var jag tvungen att ha henne i min famn i timmar på kvällen. Kunde inte lägga ner henne alls och det var bara gråt och skrik så då fick hon oftast bröstet att somna till och hade hon inte somnat ordentligt så gick det inte att lägga ner henne, hon vaknade oftare på nätterna under den perioden också. Sen gick det bra igen efter ett par veckor, blev då nattad med napp som jag smög in i munnen (hon avskydde napp i början) och då tog det mellan 20-60 min att få henne att somna.
Nu är hon 5,5 månad. Hon blir trött vid 18-19 och äter och brukar komma till ro i min famn med napp. Lägger ner henne i sin säng strax innan hon sommar helt och efter en timme ungefär vaknar hon igen, ofta gallskrikande (mardrömmar tro?), och somnar inte förrän 22-23. Under tiden är hon ganska glad och sprallig. När hon börjar bli gnällig igen går jag in i sovrummet där det är mörkt och ljuden är lite dämpade, sätter mig på sängkanten och gungar lite med madrassens hjälp. Napp måste hon ha annars går det inte (tack och lov! Hon hatade nappen innan) och då brukar hon somna ganska fort (inom 20 min), ibland protesterar hon först och slingrar sig som en mask och gnäller missnöjt men det går i de flesta fall över ganska fort. Sen sover hon för natten. Men just när hon ska komma till ro vill hon ha det mörkt och ljuden ska vara dämpade (stängd sovrumsdörr) annars går det inte alls. Hade svärföräldrarna och mannens moster över för ett tag sen och hon kunde inte somna pga höga röster och skratt. Tillbringade typ hela kvällen i sovrummet med gnällig bebis. Först vid 2 på natten somnade hon och jag var helt färdig...

Det låter ju väldigt likt hur vi har det kvällstid, verkar vara en fas i utvecklingen. Ska testa ikväll med mer dämpat ljus och ljud. Tack för att du delade med dig!

 

[majola]

Hon kommer självklart inte alltid att behõva sövas i sele för att du tillgodoser hennes behov nu. Vi kör konsekvent med minsta motståndets lag när det gäller sömn och barnen mognar och utvecklas trots det.

Raphael är ganska exakt 4 månader och sövs egentligen inte. Oftast somnar han medan jag liggammar på soffan, eller så ligger han där och filurar lite tills han somnar. Ibland har jag bytt till pyjamas innan annars gör jag det når jag går och lägger mig. Ibland - oftast -ammar jag igen i sängen.

 

[Madick]

Söver inte aktivt utan det blir när det blir. Just nu är det väldigt regelbundet, hon somnar för natten mellan 23-00, oftast i min famn, häromkvällen la jag ner henne vaken i spjälsängen och hon somnade på nån minut bara! Oftast har hon en sover tidigare under kvällen så vi har vuxen egentid i alla fall.

 

[Tora]

Idag har det verkligen varit en intressant dag.

Det börja med att mina killars kusin kom över för att leka. Han är väl 10-11år och dom har alltid jätteroligt.

Vi skulle alla gå ut och jag skulle bara klä på Becka. Då ville pojkarna gå ut och vänta ute. Det kunde dom väl få göra tänkte jag. Klädde på dom och slängde ut dom. Började klä på Becka.

Tog inte mer än 2-3 min innan dom kom in och sa att Jonte hade rymt (2 åringen). Jag har precis tagit på Becka kläderna så jag hoppar i ett par hemsks rosa plastsandaler som bara används i trädgården annars.

Utan jacka och med ett par hemska plasttofflor på fötterna bärandes på Becka ger jag mig ut för att leta efter rymlingen.

Min första gissning är affären. Den ligger bara några hundra meter från oss. Och mycket riktigt. Han är där. Blir givetvis enormt lättad.

Tyvärr blir inte Jonte alls lika glad att se mig. Arg springer han iväg i affären så jag får jaga i kapp honom. Så först springer en skrikandes tvååring och efter honom kommer en kvinna utan jacka med hemska rosa skor på fötterna hållandes en skrikande bebis i famnen (givetvis hade Becka tröttnat på allt vid det här laget och ville äta). Dessutom efter kvinnan kommer det tre barn till i åldern 11 år, 6 år och 4 år.

När jag väl får tag i Jonte så lägger han sig på golvet och skriker. Jag får mer eller mindre släpa honom med mig ut. Då jag dessutom har Becka i famnen är det inte helt enkelt att få med honom. Det blir någon kombination av bärande och släpande. Dessutom börjar de andra barnen att tjata att de vill ha något gott.

När vi väl kommer hem så upptäcker jag att 4 åringen saknas. Nu hade han rymt. Jag kunde dock inte med mig att gå tillbaka till affären igen för att leta efter ytterligare ett barn så jag ringer morfar som åker dit och hämtar hem rymlingen.

En helt vanlig kaotisk söndag i en fyrabarnsfamilj. Känns verkligen som om jag lyckats med min uppfostran av barnen. Ingen White Trash känsla här inte.

 

[Madick]

Åh pust, jag känner mig nöjd med att ha en liten när jag läser det där @Tora :-)

 

[Tora]

Åh pust, jag känner mig nöjd med att ha en liten när jag läser det där @Tora :-)

 

[sandra87_]

Vill först tacka för lyckönskningarna!

En fråga nu när sömn är uppe i tråden igen. Vi har fortfarande lite strul på kvällarna men inte alls som för nån månad sedan när det kunde ta ett par timmar med skrik innan hon somnade. Nu tar det oftast ca 10-15 min av omkringgående och vaggande av ledsen bebis. Vissa kvällar somnar hon när hon ammas och då är det helt lugnt.
Måste/bör man lära henne somna själv i sängen? När och hur gör man isåfall? Just nu om vi skulle lägga ner henne för att söva skriker hon helt hysteriskt direkt. När hon väl somnat ordentligt går det bra att lägga ner henne i sängen. Ibland går det efter 10 minuter och ibland får vi sitta med henne på oss i soffan i 2 timmar innan det går bra med sängen. Blir så osäker på mig själv när folk i omgivningen förfasas över att vi sitter med henne sovandes på någon av oss i soffan på kvällen ist för att lägga henne i sängen och vänta tills hon somnar.
Har tänkt att det ger sig när hon blir lite äldre men det är ju vårt första barn så vad vet jag egentligen.

Tillägg. Hon blev 4 månader förra veckan.

 

[majola]

Vill först tacka för lyckönskningarna!

En fråga nu när sömn är uppe i tråden igen. Vi har fortfarande lite strul på kvällarna men inte alls som för nån månad sedan när det kunde ta ett par timmar med skrik innan hon somnade. Nu tar det oftast ca 10-15 min av omkringgående och vaggande av ledsen bebis. Vissa kvällar somnar hon när hon ammas och då är det helt lugnt.
Måste/bör man lära henne somna själv i sängen? När och hur gör man isåfall? Just nu om vi skulle lägga ner henne för att söva skriker hon helt hysteriskt direkt. När hon väl somnat ordentligt går det bra att lägga ner henne i sängen. Ibland går det efter 10 minuter och ibland får vi sitta med henne på oss i soffan i 2 timmar innan det går bra med sängen. Blir så osäker på mig själv när folk i omgivningen förfasas över att vi sitter med henne sovandes på någon av oss i soffan på kvällen ist för att lägga henne i sängen och vänta tills hon somnar.
Har tänkt att det ger sig när hon blir lite äldre men det är ju vårt första barn så vad vet jag egentligen.

Tillägg. Hon blev 4 månader förra veckan.

Snicksnack tycker jag. Hur många 18-åringar måste vaggas till sömns egentligen? Det ger sig sjäLvt när de är mogna för det.

 

[Energi]

Angående sömnen så var vi på bvc i fredags. Vår kära (....) bvcsköterska sa "det är inte bra att du ammar honom till sömns, då kommer han aaaaldrig lära sig att somna själv".
Eh nähä? Nej, för jag ringer ju fortfarande hit min mamma för en liten slurk innan jag somnar. Skitkärring.
Dessutom är hon så satans irriterande, vaaarje gång vi kommer dit säger hon "nämen åh kolla på stora killen. Vilken stark och cool kille du är! Häftiga killen!"
Fortsätter hon så när han börjar fatta lite mer så får jag nog säga ifrån.

Märks det att jag har lite svårt för vår bvctant?

Nu väger Sixten 9235g och mäter 65 cm.

 

[supersonic]

Jisses @Tora jag är glad att jag bara har en för tillfället

@Energi vilken jobbig bvcsköterska! Det är skitjobbigt att ständigt bli ifrågasatt av sin omgivning. När jag var gravid föreställde jag mig att det skulle bli svårt och jobbigt att ta hand om en bebis men det är det inte. Det jobbiga är hur omgivningen kritiserar mina val i hur jag hanterar våra vardagsproblem.

Jag har fått samma "kritik" från min omgivning som Sandra87_ att jag inte ska låta henne henne somna hos mig eller vid bröstet och absolut inte låta henne myssnutta. Vi nattar henne när hon själv säger ifrån att hon är trött och då blir det antingen att hon somnar vid bröstet fort eller så myssnuttar hon lite tills jag tröttnar och byter bröstet mot nappen. Lägger henne aldrig när hon är vaken och förväntar mig att hon ska somna som vissa verkar tro att hon kommer göra. Jag känner lite att jag tar det som det kommer, jag vill inte köra den där 5-minutersregeln eller vad den heter. Sitta och veta att hon skriker för att hon är rädd/ensam och att hon ska "lära sig" att vara ensam gör jag inte och det har jag förklarat flera ggr. Konstigt att det är sån skillnad på hur man anses ska ta hand om bebis på bara 20 år (syrran är 21 och mamma är väl den som ifrågasätter mest).

 

[sandra87_]

Äsch då kör vi på som vi gör nu. Blir så trött på mig själv att man håller på o tvivlar.

 

[Madick]

Här är det nåt knas som är trasigt. Igår sov fröken mest hela dan, somnade för natten vid 00. Sov med två uppvak till ca 9.30. Sen har hon vägrat sova. Eller ja, hon somnar men vaknar efter 10-30 min, hon har totalt sovit 1,5h på hela dan! Inte skrikig eller gnällig men seg och väldigt bestämd med hur hon vill vara (hållen av pappa över axeln när han går eller i min famn).

Idag har jag skaffat mig en medryttarhäst! Supersöt arabkille på 6 år som bor bara några kilometer bort. Kände mig väldigt instabil i bålen...

 

[Tora]

Här är det nåt knas som är trasigt. Igår sov fröken mest hela dan, somnade för natten vid 00. Sov med två uppvak till ca 9.30. Sen har hon vägrat sova. Eller ja, hon somnar men vaknar efter 10-30 min, hon har totalt sovit 1,5h på hela dan! Inte skrikig eller gnällig men seg och väldigt bestämd med hur hon vill vara (hållen av pappa över axeln när han går eller i min famn).

Idag har jag skaffat mig en medryttarhäst! Supersöt arabkille på 6 år som bor bara några kilometer bort. Kände mig väldigt instabil i bålen...

Sånna där perioder har också mina haft. Just när man tror att bebisen äntligen fått några rutiner så vipps så ändrar dom sig totalt

 

[Pilo]

Han somnar hos oss, eller i vaggan, somnar han hos oss så väntar vi och ser vilken sömn han har. Djup eller lättare, är det djupare. Att han "tagit natten" så lägger vi honom i vaggan. Lägger vi i vaggan är vi hos honom och sjunger och vaggar pytte, han brukar "hm" a sig till sömns och "gosa in sig". Vanligtvis är det runt 8 på kvällen eller innan.... inte idag tydligen.. värsta buspojken just nu

Sen vaknar han kanske 2-3 ggr för att äta. Men runt 5-6 är det morgon.

 

[Pilo]

Jag har tvärtom Madick.. jag kanske har blivit medryttare. Ska dit och känna av kemin på hästarna och mig på onsdag

 

[DarkInNight]

Idag blev det första vaccinationssprutan.

Världens gladaste solstråle som sken upp mot BM och hjälpredan.
Fy sjutton vilken förrädare jag kände mig som. Han så lycklig och underbart glad och så skulle han bli stucken och få ont och mamma förhindrar inte det

Det gick iallafall bra, gnydde till lite men tröstades snabbt.

Min underbara lilla sol

 

[Moonwalk]

Här har jag fått känna på hur det känns att vara ensamstående några dagar. Länsstyrelsen ringde i torsdags och aviserade en rutinkontroll på hästar och stall.
De kommer idag och min man har grejat som en galning hela helgen nonstop typ. Allt kommer tyvärr inte att bli godkänt, takhöjden är för låg bl a. Äntligen har polletten trillat ner att vi verkligen, verkligen måste sälja av minst två (vi har fem nu).

Som tur har vi fått en kontakt i Holland som kanske har hittat en köpare åt oss. Istället för att lägga mig tidigt har alltså kvällarna gått åt att skriva långa mail där jag beskriver hästarna. Datorn där vi har alla bilder och filmer gav dessutom upp igår. Blä!

 

[keilir]

Ja man känner sig riktigt hemsk när det kommer till vaccination. Det var samma här, jätteglad och log och pratade för fullt med de som skulle sticka, och sen gör det så ont!!! Som tur är gick det över fort här också.

På tal om sömn så är vår son jättesvår att söva på annan plats än sängen på kvällen. Med det inte sagt att han somnar på ett kick, utan han kan vara lite arg en stund. Men som sagt, att gå runt och vagga honom funkar inte heller. Men det är väl ett himla otyg det här med att rulla!!! Förut gjorde han ju det bara i riktigt vaket tillstånd, nu rullar han till mage så fort han är minsta lilla vaken och då blir han arg. Frampå morgonkvisten så har han de senaste nätterna faktiskt rullat runt och sovit på mage och sover faktiskt bättre då, alltså längre pass. Och det ska ju vara ok att dom sover på mage när dom kan lägga sig så själv...
Vid läggning så brukar jag hålla om honom, alltså lägga en arm på honom. Det blir han mycket lugnare av. Det blir nästan lite av att hålla i honom lite men minns att vi hade en sån period med dottern också. Givetvis blåhåller jag honom inte utan det blir mer som en kram, och gör så att han inte kan fara runt så mycket, för då somnar han ju aldrig.

Minns ni att ca en vecka efter att Lukas föddes så blev vi ombedda att se oss om efter ny bostad? Vi hyr bara huset vi bor i och har letar hus länge men det säljs sällan något här som faller oss i smaken. Då var beskedet att vi skulle vara ute i november och vi blev superstressade! Det har sedan blivit ändrat till i sommar. Vi drog då igång projekt bygga nytt. Nu blev det ändrade planer igen och mina föräldrar vill att vi tar över deras hus. Det känns helt optimalt för mig med tanke på att hästarna står på gården. Och ekonomiskt kan man inte försvara att bygga ett nytt gentemot att köpa ett 30 år gammalt hus för en spottstyver.
Det tråkiga med det hela är att mina föräldrar då kommer att separera!!! Usch vad jag har mått dåligt över det då det är på min mammas initiativ och min pappa är oerhört sårad. Jag är så himla glad att jag är åtminstone är vuxen när jag nu ska hantera dessa känslor. Hur är det möjligt att inte känna mer sympati med min pappa som är den son blir lämnad?
Har ni skiljda föräldrar?