Som luft, eller varför "finns" jag inte?

[stjarnhimmel]

Man kan ta plats utan att säga ett enda ord
Genom sitt kroppsspråk. Ögonkontakt, rak rygg, fokus på den som pratar. Fokus på den man tilltalar.

Precis. Jag ville påpeka det för folk tror ibland att ta plats bara handlar om att prata mest och högst. Och det är ju inte så utan det handlar mkt om självfötrorende, sträcka på sig, veta sitt värde.

 

[tanten]

En hästparallell till För att visa att man inte behöver "stå upp för sig själv" genom att vara elak, bufflig eller obekväm och otrevlig.

Vi köpte ett sto. Hemma i flocken fanns redan ett starkt ledarsto. De gick i en stor hage så vi bara släppte in det nya stoet rakt bland dem.

Hon var en rätt självsäker typ. Övertygad om att hon var gudarnas gåva till världen.

När de andra stona kom som huggormar med bakåtstrukna öron blev hon oerhört förvånad och man kunde nästan se hur hon vände sig om för att se det otäcka fula bakom sig som de andra var så arga på.

Hon klev rakt på med öronen framåt. Glad och positiv och övertygad om sin egen förträfflighet.
Eftersom det inte gick att skrämma henne gav de andra stona upp. Till och med ledarstoet släppte ledartröjan med en suck. Efter den dagen var flocken hennes.

Hon slogs inte. Hon bara var. I sin egen höga skönhet och stora godhet. Glad och god.

Hon tog sin plats genom att bara vara. Hon krävde inget, slogs inte, var inte bufflig och elak. Men hon vann alla. Inklusive hela vår familj.

 

[stjarnhimmel]

Mitt bästa exempel på att ta plats var en person som var väldigt mild och vän i sättet. Men han hade en sådan enorm utstrålning. Så när han kom in genom dörern blev det automatiskt så att alla automatiskt tittade på honom och lyssnade. Han var ca 1,40 lång, pratade tyst och alla lyssnade.
otroligt häftigt. SEn var han också en lärd person som hade mkt intressant att säga tex om sin indiankultur..men just upplevelsen att alla stannar upp var häftig!

 

[Is]

För mig blir nog samtalet avslutat där. Nu var det bara ett exempel, men det kan lik väl vara att två personer samtalar om något tex datorer som en är duktig på. Jag vet att jag själv hade ett problem med datorn en gång och la mig i samtalet. Ungefär med ursäkta, får jag fråga en sak jag också. Jag frågade och fick ett skämt tillbaka, och sedan fortsatte de med det de höll på med utan min inblandning i samtalet mer. Min fråga var inte viktig att samtala om och jag känner mig där som att jag försöker, men får ju inget tillbaka.

Fast just de samtalet är ju jätte svårt, jag tänker till mig själv. Säg att jag står och talat med en vän om hundar. Vi diskuterar nått mer specifikt säg modprovs momentet i svenskskyddet och en tredje person slänger in, en visserligen hundrelaterade fråga men i stunden för diskussionen helt orelivant fråga i stil med "vad har brukshundklubben för kursutbud" då skulle ju jag också antagligen med ett leende svara "kolla på lokalklubbens hemsida" och sedan fortsatt i den disskutionen jag var inne i. Jag skulle nog inte per automatik ändra inrikting på diskussionen för att involvera en tredje person åtminstone inte först jag ansåg att vi diskuterat klart det föregående. Jag skulle ju inte göra så för att vara dum eller medvetet prova utesluta någon men just där och då är jag heltänkelt inne i en lite mer "avancerad" nivå av temat hund och skulle då inte vara så lockad att avbryta ett pågående diskussion för att prata om det som för mig är nybörjargrejer även om jag mer än gärna svarar ingående på "nybörjar" frågor någon minut senare när jag själv diskuterat klart.

Nu vet ju jag absolut inte hur situvationen ovan uppstod och om du var med från början eller om du bara kom dit och provade komma in i samtalet men det var iaf min reflektion i det hela.

Annars kan du ju alltid bara säga som mig "man ska int ha med folk att göra" de gör en oftast besviken iallafall

 

[Badger]

Jag tror det ligger mkt i att våga ta plats. Sen vill jag säga att ta plats kan vara många olika saker. Och du ska hitta ditt sätt och det som känns bra för dig.
Man behöver absoluit inte satsa på att på att vara bufflig eller att vara den som alltid hörs mest eller avbryta. Det finns också många som tycker såna människor är jobbiga.
Men däremot att ha självförtroende, ha utsstrålning, etc. Det märks när människor har det.

Jag tror det är bra att träffa någon och prata. Men samtidigt tycker jag du sa jobba själv. Mitt tips är att välja rätt människor att öva på. Och då inte ta de sammanhang eller de människor där du måste armbåga dig fram utan välj sammanhang med människor som inte är så.

Man kan nog liksom sätta ett staket runt sig själv där man säger ifrån om någon inte är snäll mot en. Men inte anfalla andra. Då är man fortfarande snäll

Det tar såklart säkert lång tid med övning att först ens komma ihåg att man skulle säga till. Och sedan försöka pipa till lite försiktigt till att öka volymen tills man blir så tydlig att de andra förstår.

Man kan liksom hindra hästen att trampa en på tårna genom att flytta bort den från sitt territorium, men man behöver ju inte smätta till den med ryktborsten helt oprovocerat för att vara på samma nivå en dag senare (ja en liknelse jag brukar såklart inte smätta hästar med ryktborstar). Om du förstår hur jag menar. Då är man fortfarande snäll, man har bara handlat i självförsvar.

 

[Badger]

Jag tror de pratade bilder och foton innan, och om jag minns rätt, frågade jag hur man gör när man lägger in bilder i ett visst album. De pekade på skärmen ( de hade en dator framför sig) och sa att där lägger du bilderna i en mapp, skrattade och talade vidare om det de gjorde innan jag avbröt. Jag kände mig avsnoppad bara.

Ibland iofs om de var väldigt involverade i en viss sak så blir man ju lite bemött så. Tror det hänt mig ganska många gånger och sedan tänkte man att jo det var kanske att det blev lite god dag yxskaft över det hela (och känner sig lite dum. Det gör jag ofta.). Då kanske man hänger kvar och lyssnar in och sedan kommer in igen mer på deras nivå eller går vidare.

 

[stjarnhimmel]

Ts- kan du inte träna kroppsspråk framför en spegel? Det låter kanske fånigt men det är intressant hur olika man kan uppfattas bara av att sträcka på sig etc

 

[escodobe]

Jag tror de pratade bilder och foton innan, och om jag minns rätt, frågade jag hur man gör när man lägger in bilder i ett visst album. De pekade på skärmen ( de hade en dator framför sig) och sa att där lägger du bilderna i en mapp, skrattade och talade vidare om det de gjorde innan jag avbröt. Jag kände mig avsnoppad bara.

Av det jag läser i tråden så upplever jag dig som undfallande och passiv i dina kontakter. Min upplevelse är att en del personer som är så ofta även påtalar att de är snälla. Folk som framhåller sin snällhet och att de "ställer upp på sina vänner" som ledande egenskaper brukar göra mig ointresserad och ärligen, lite misstänksam.

Visst, jag vill givetvis inte ha elaka vänner, men att betona "snällhet" är i sig inte säljande.

Tittar jag på mina vänner och funderar på varför jag gillar dem är det inte snällhet som dyker upp vid första tanken, utan en hel massa andra saker Och egenskaper.
Att de är hyggliga räknar jag med så att säga.

 

[alazzi]

Den här tråden hade kunnat vara skriven av mig. Jag känner igen mig i så mycket. Min utmärkande egenskap (trodde jag) är att vara snäll, det var visst inte så positivt inser jag. Och jag blev alltid avbryten av mitt ex för att jag "pra