Som luft, eller varför "finns" jag inte?

Fast du kom ju in i samtalet? När skämtet kom, fortsatte du inte prata? Du kunde ju skämtat tillbaka?

Jag vet med mig att jag inte är så alltigenom genomtänkt alla gånger. Jag kan skoja om saker så att folk får ta upp ämnet en gång till. Det är så samtal fungerar - i alla fall när jag är inblandad. Men får fortsätta prata, man har ju kommit in i samtalet.

Jag tror att du är överdrivet försiktig och för mån om hur du blir uppfattad och dessutom är lätt att stöta bort eller avvisa?

Våga mer!

Jag tror de pratade bilder och foton innan, och om jag minns rätt, frågade jag hur man gör när man lägger in bilder i ett visst album. De pekade på skärmen ( de hade en dator framför sig) och sa att där lägger du bilderna i en mapp, skrattade och talade vidare om det de gjorde innan jag avbröt. Jag kände mig avsnoppad bara.
 
förutom den detaljen att jag inte visar att jag blir sårad och ledsen
Kan det här vara en del av problemet? Att du censurerar bort delar av dig själv?
Varför visar du inte när du blir sårad och/eller ledsen?
Hur ska andra kunna veta att de gjort något som gjort dig ledsen om du inte visar det?
 
Här i tråden får du många svar
Frågan är om du tar till dig något av det som sägs?

Ja, jag försöker verkligen göra det, men får nog återkomma när jag testat i praktiken. Jag har läst tråden flera gånger för att hitta det som jag gör fel utefter vad ni alla skriver :-)
 
Jag tror de pratade bilder och foton innan, och om jag minns rätt, frågade jag hur man gör när man lägger in bilder i ett visst album. De pekade på skärmen ( de hade en dator framför sig) och sa att där lägger du bilderna i en mapp, skrattade och talade vidare om det de gjorde innan jag avbröt. Jag kände mig avsnoppad bara.
Fast för dom kanske det var så enkelt som en fråga och ett svar. Det känns som att du förutsätter att alla inte bryr sig om dig.. Om du hade en följdfråga så kunde du ju ha ställt den?
 
Kan det här vara en del av problemet? Att du censurerar bort delar av dig själv?
Varför visar du inte när du blir sårad och/eller ledsen?
Hur ska andra kunna veta att de gjort något som gjort dig ledsen om du inte visar det?

Ja, det kan säkert vara en av rötterna till mina problem. Jag vet inte om det kan vara så att om jag visar mig ledsen eller sårad, så skulle de få en chock, de skulle tro att jag blivit galen, för jag gör inte så.
 
Fast för dom kanske det var så enkelt som en fråga och ett svar. Det känns som att du förutsätter att alla inte bryr sig om dig.. Om du hade en följdfråga så kunde du ju ha ställt den?
Deras svar var att peka med fingret på en mapp på skrivbordet och säga att i mappen lägger du bilderna, det var inte svar på min fråga och skrattet var för att de tyckte att de kom med ett bra skämt innan de pratade vidare. Min fråga löd hur man gör för att få in bilder i en viss mapp.
 
Deras svar var att peka med fingret på en mapp på skrivbordet och säga att i mappen lägger du bilderna, det var inte svar på min fråga och skrattet var för att de tyckte att de kom med ett bra skämt innan de pratade vidare. Min fråga löd hur man gör för att få in bilder i en viss mapp.
Sa du då: "nej det var inte så jag menade, jag undrade hur man gjorde si och så?"
 
Deras svar var att peka med fingret på en mapp på skrivbordet och säga att i mappen lägger du bilderna, det var inte svar på min fråga och skrattet var för att de tyckte att de kom med ett bra skämt innan de pratade vidare. Min fråga löd hur man gör för att få in bilder i en viss mapp.

Och du tystnade och lät dom driva med dig?
 
Jag vet inte. Folk skulle nog säga att jag har bra självförtroende men dålig självkänsla. Måste tyvärr lämna tråden för idag, då arbetet väntar på mig.

Folk skulle nog...men vad säger du? Vad är din egen analys av dig själv?

Jag skrev förut en fråga om du hade fått någon hjälp att bearbeta bandomen men inte hittat något svar på. Det kan vara så att du svarat men att jag har missat svaret. Har du gått i terapi/samtal för vad som hände under uppväxten?
 
Ja, jag försöker verkligen göra det, men får nog återkomma när jag testat i praktiken. Jag har läst tråden flera gånger för att hitta det som jag gör fel utefter vad ni alla skriver :-)

Fast du gör ju inte "fel".

Men okej. Om vi spelar på det ordet: Det "fel" du gör är att inte ta plats och står upp för dig själv och värderar dig själv och dina åsikter högre i vissa sällskap.

Många bra råd i tråden, hoppas du kan samla mod till dig att testa några av dom i praktiken. Och som det uttryckts tidigare, du är ju inte i en sån trevlig och välmående relation som det är nu, så att faktiskt våga säga ifrån och ta plats kanske inte behöver vara så farligt egentligen? Du mår inte bra som det är nu, något måste ske. Och skulle det mottas på ett trist sätt så är det ju ytterligare skäl till att du måste börja värna om dig själv. I värsta fall blir du av med några kontakter för att du inte längre beter dig som de är vana vid och tycker är bekvämt. Men är det verkligen en förlust? Skulle du må sämre av det än hur läget är nu?

Det kan ju bara du veta och svara på.

Hoppas i alla fall att det hela kan byta riktning, för låter inte alls roligt. Håller alla tummar för att att du vågar växa i dig själv och ta plats och att de andra välkomnar det :)
 
Kattennizze, vad för slags terapeuft tycker du jag ska söka? Tror du det kan hjälpa?
Jag tror du ska ta hjälp av en terapeut som lär dig att slå folk på käften.

(bildligt talat iallafall). Som guidar dig i att hitta ditt egna värde. Och att det är ok att säga nej. Att gå emot strömmen och att våga ta plats.

Jag tror att det ger dig mer i nuet än att idissla barndom och gamla oförrätter.

(Men jag spekulerar ju bara hejvilt på internet)
 
Jag tror det ligger mkt i att våga ta plats. Sen vill jag säga att ta plats kan vara många olika saker. Och du ska hitta ditt sätt och det som känns bra för dig.
Man behöver absoluit inte satsa på att på att vara bufflig eller att vara den som alltid hörs mest eller avbryta. Det finns också många som tycker såna människor är jobbiga.
Men däremot att ha självförtroende, ha utsstrålning, etc. Det märks när människor har det.

Jag tror det är bra att träffa någon och prata. Men samtidigt tycker jag du sa jobba själv. Mitt tips är att välja rätt människor att öva på. Och då inte ta de sammanhang eller de människor där du måste armbåga dig fram utan välj sammanhang med människor som inte är så.
 
Jag tror det ligger mkt i att våga ta plats. Sen vill jag säga att ta plats kan vara många olika saker. Och du ska hitta ditt sätt och det som känns bra för dig.
Man behöver absoluit inte satsa på att på att vara bufflig eller att vara den som alltid hörs mest eller avbryta.
Man kan ta plats utan att säga ett enda ord :)
Genom sitt kroppsspråk. Ögonkontakt, rak rygg, fokus på den som pratar. Fokus på den man tilltalar.
 

Liknande trådar

R
Relationer Konstig rubrik kanske men jag ska förklara. Jag har iprincip alltid varit väldigt blyg och så. Och ända från jag var liten så um gicks...
2
Svar
35
· Visningar
2 155
Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 110
Senast: gullviva
·
Mat Jag är nu i en relation där mitt ointresse för mat och matlagning börjar bli ett problem. Det är inte nytt för mig att vara i denna...
2 3
Svar
47
· Visningar
4 243
Senast: Freazer
·
Kropp & Själ Nu i semestertider har jag grubblat mycket på det här att jämföra sig med andra. Jag kan tycka att min egen semester är blek i...
2 3 4
Svar
77
· Visningar
3 919
Senast: hastflicka
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp