"Du är så känslig"

[nullo-modo]

Jag är väl lite ful och tackar för det. Vill ju inte vara avstängd och okänslig

 

[tott]

Nu är det sällan jag hör just de orden, mest för att jag inte så ofta uttrycker känslor, men det jag tänker att de som säger så känner förakt för de som visar känslor, och vill trycka ner dem. Funderar på om det effektivaste är att försöka (re)-agera på ett sätt de inte förväntar sig, försöka att inte visa sig upprörd, arg, ledsen eller vad man nu faktisk känner, utan kanske skratta istället, eller något annat som inte "förväntas". Jag klarar inte av att hitta på några bra exempel, skyller på att jag inte är en person som har behov att trycka ner någon annan än mig själv, men hoppas att min tanke kan vara värd att lyssna på ändå.

...fast då får ju nertryckaren som den vill - att jag inte är känslig.
Varför ska jag behöva dölja mina känslor och hitta på något helt annat? Det är inte jag och mina känslor som är fel. Inga ärliga känslor är fel.

 

[Lilla]

Jag får inte höra det så ofta utan mer ngt jag själv tycker är jobbigt. Önskar att jag vore mindre känslig.

 

[tott]

Jag får inte höra det så ofta utan mer ngt jag själv tycker är jobbigt. Önskar att jag vore mindre känslig.

Visst skulle det vara skönt att bara kunna rycka på axlarna och låta saker rinna av, men på samma gång önskar jag inte heller vara en känslokall/-lös människa.
Allt med måtta...helst.

 

[Hippocampus]

Jag tror att vara ”så känslig” eller ”låta det rinna av” är två saker man kan träna på. Tror båda är lika viktiga för det krävs säkerligen båda sakerna i livet. ”Investerar” man känslor i ”fel” situationer kan det bli tokigt och tvärtom. Jag har fått lära mig när jag gick i terapi om just mina känslor och det var jätteintressant.
Men oavsett ska det fan inte komma någon och säga sånt bara sådär. Hade blivit tokig och bett personen inte säga så. Hade den fortsatt så är det hejdå med den relationen.

 

[Sharpless]

...fast då får ju nertryckaren som den vill - att jag inte är känslig.
Varför ska jag behöva dölja mina känslor och hitta på något helt annat? Det är inte jag och mina känslor som är fel. Inga ärliga känslor är fel.

Egentligen inte, tror inte nedtryckaren egentligen vill att du ska vara "okänslig", utan snarare tvärtom. Men, jag är som vanligt usel på att uttrycka mig, men det jag menade var att kanske försöka reagera med att skratta åt personen istället. Eller, som ett flertal andra skrivit, reagera med glädje: "Åh, tack så mycket!"

 

[Shaggy]

Min erfarenhet är att den typen av kommentarer oftast kommer från folk som lägger över ansvaret för sitt eget usla beteende på den de mobbar eller sårat.

 

[Fetaost]

Mitt ex sa ofta till mig att jag var ”så känslig” eller ”för känslig”. Försökte jag förklara mig eller uttryckte att jag blev ledsen så fick jag höra att jag hade på mig offerkofta.

Jag blev ledsen samtidigt som min magkänsla sa mig att i de situationer han sa det, var för att förminska mig.
Där och då trodde jag att det var jag som överreagerade och var för känslig.
Idag när jag har distans till de åren och ser helheten så vet jag att det var en av de härskartekniker han använde sig av och att jag utsattes får psykisk misshandel.

 

[Palermo]

Jag tänkte genom min läsning av tråden att "så korkade saker säger väl folk ändå inte"? Jag möter snarare att folk åberopar sin egen (påstådda?) känslighet som ett sätt att få extra förståelse för jobbigheten i vardagens förtretligheter.

Men sen såg jag @Fetaost s inlägg! Och den erfarenheten har jag också, från en pojkvän på forntiden. Han betedde sig som ett svin, jag blev rädd, han ansåg att jag var överkänslig. Min generella lösning är nog att undvika sådana människor, men när det handlar om tex kollegor och familj är det ofta inte helt genomförbart, och det kanske dessutom kostar mer än det ger.

 

[Hermelin]

Beroende på vem man pratar med går det att vara ärlig. ”När du säger att jag är känslig blir jag ledsen eftersom det är så här jag upplever och uppfattar min värld. Jag vill att du respekterar min upplevelse på samma sätt som jag respekterar din. ”

 

[KesoNeso]

Jag har inte heller hört de orden vad jag kan komma på, men jag hade nog kontrat med någonting i stil med: eller så är det du som är för okänslig?

 

[MiniLi]

Visst skulle det vara skönt att bara kunna rycka på axlarna och låta saker rinna av, men på samma gång önskar jag inte heller vara en känslokall/-lös människa.
Allt med måtta...helst.

Fast är det inte olika saker?
Hur mycket känslor man upplever har ju väldigt lite att göra med hur ”känslig” man är för olika saker?
Vad innebär det att vara känslig? Känslig för vad?

Min spontana definition av känslig skulle nog vara att det handlar om tex:
- att man lätt blir självkritisk om man råkar göra något tokigt eller om någon ger någon form av kritik
- att man lätt tar saker personligt även när det inte är menat så
- att man är hyperkänslig för hur andra människor formulerar sig och blir väldigt påverkad om någon råkar formulera sig lite klumpigt
- att man blir väldigt osäker/rädd när andra uttrycker känslor
mm

”Känslighet” på det sättet säger absolut ingenting om ens känsloliv, och man är definitivt inte känslokall för att man inte har just den här typen av känslighet.

Nu kanske vi tänker helt olika om vad känslighet är, men jag skulle snarare säga att många som är väldigt ”känsliga” snarare har svårt att hantera känslor och därför hamnar i mycket självkritik eller tar åt sig personligen mm.

Vissa personer med ”höhö-mentalitet” slänger sig ju med att folk är känsliga för att de tex säger ifrån kring nedvärderande skämt osv. Det tycker inte jag är känslighet utan då är det ju den andra personen som är fel ute.

 

[Grazing]

Jag har lite resignerat mot sådana kommenterar och säger oftast bara att "ja vet det". Var dock längesen jag hörde det sägas till mig, folk jag umgås med nu säger inte sådant.

Jag har alltid hört sådant i samband med att jag kan ha en tendens att överreagera på saker och ting och jag vet att jag överreagerar och gör saker större en vad dom behöver vara, dock inte något jag alltid kan göra något åt, det är sådan jag är. Har lärt mig strategier att hantera känslolivet men det är inte alltid så att det fungerar..

 

[Grazing]

Jag har inte heller hört de orden vad jag kan komma på, men jag hade nog kontrat med någonting i stil med: eller så är det du som är för okänslig?

Men det är inte heller alltid okej att säga så..tycker jag. För mig när folk sagt att "vad känslig du är" osv så har det för mig handlat om att något var slut i affären eller att jag inte hade något hemma jag trodde jag skulle ha och blir väldigt upprörd av det. Såpass att det påverkar mig negativt, för jag kan inte släppa det och gå vidare. Dagen är liksom förstörd.

Okänslig är verkligen inte motsatsen till sådan känslighet som ofta leder till att folk tycker att man överreagerar. Jag förstår folk som inte gör så stor sak av småsaker, men det är fult och kasst av dom att säga till någon att "vad känslig du är" oavsett för personen kan oftast inte rå för att känslorna drar iväg.

Man måste inte sjunka till deras nivå bara för att dom säger olämpliga grejer eller försöker få en att känna sig dum eller vad det nu är folk som säger så vill uppnå.

 

[CaisaCax]

Om jag förstår dig rätt @tott så har du en bra relation till din pappa i övrigt. Kan det vara så att han egentligen menar att du inte borde ta åt dig, men att han uttrycker sig lite okänsligt? Det kan ju, som @parellikusken är inne på, vara bra för en själv att låta vissa saker passera för att klara livet lite bättre. Jag menar absolut inte att det är fel att visa känslor, men ibland kan det vara bra för en själv att inte dela allt. Jag har exempelvis en äldre anhörig som gärna vill tala om för mig hur jag ska känna och göra. I all välmening, men det blir fel och jag blir ledsen. Numera delar jag inte med mig av vad som helst till denna person. Istället ringer jag en vän som jag vet står på min sida och förstår mig. Med henne kan jag ösa ur mig och reda i saker.

Jag tycker att ”circle of control” är bra att fundera över ibland när jag behöver sortera lite. Finns i många versioner men jag bifogar en.

 

[Milosari]

Min mamma säger så till mig hela tiden, för att jag inte reagerar på det sätt som hon önskade. Jag ÄR verkligen inte känslig, nog lite för okänslig faktiskt, så uppenbart är det en fras hon använder för att uttrycka sin frustration. Jag tror att det är jättevanligt, mycket vanligare än en utstuderad härskarteknik.

Inte oväntat har jag själv samma känslor om andra människor ibland, men jag brukar nöja mig med att tänka det och hålla munnen stängd. Tankarna uppstår när jag blir frustrerad över folk som gör en höna eller en struts av en fjäder, eller som blir väldigt kränkta eller ledsna när man tycker att de har fel. Ibland känns det som att mänskligheten är uppdelad i två läger, där ena sidan menar att det är andras ansvar att se till (lite oklart hur) att ingen tar illa upp och andra sidan tycker att ansvaret landar på dem som tar illa upp att faktiskt meddela det. Jag menar, mänskliga relationer innebär friktion då och då, och det rimliga är väl att nå en kompromiss någonstans på mitten?